(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Children's Library | Biodiversity Heritage Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "Kungl. Svenska vetenskapsakademiens handlingar"










FOR THE PEOPLE 

FOR EDVCATION 

FOR SCIENCE 






LIBRARY 

OF 

THE AMERICAN MUSEUM 

OF 

NATURAL HISTORY 





RONGL. 

VETENSKAPS- 
ACADEMIENS 

HANDLINGAR, 

' FÖR ÅR 1834. &l(«W; 




tryckte hos P, A. Norstedt & S ö n er , 1835. 



*» 'M*+f/* <M+yts 



Fiskarue i Mörk o Skärgård; 

beskrifne af 
C. V. EKSTRÖM. (Forts, och slut.) 



Lax-Släktet (Salmo Lin.). 

v. Linné, som räknade till detta slägte alla de 
fiskar, h vilka hafva: hufvudet slätt och ryggen 
med tvenne fenor j af hvilka den bakre är en 
skinn flik utan märkbara strålar _, samt tänder 
i käkarne och pä tungan , fann likväl snart, att 
detta vidlyftiga slägte borde delas, och statuera- 
de derföre i sista editionen af Systema nalurse, 
fyra underavdelningar: Truttce (Laxar) med fläc- 
kig kropp; Osmeri (Norsar) med analfenan un- 
der ryggfenan; Coregoni (Sikar) med inga eller 
omärkliga tänder, och Characini med endast fy- 
ra strålar i gälhinnan. Af dessa underafdelniu- 
gar hafva i sednare tider egna slägten uppstått, 
hvilka äter sönderfallit i smärre und era fdeln in- 
går. Dessa hafva likväl det gemensamt, att alla, 
högst få undantagna, hafva ett välsmakande kött; 
lefva af rof; uppstiga i floderna för att leka; och 
uppehålla sig i klart och djupt vatten, meren- 
dels pä sten- och sandbotten. Af familjens män- 
ga slägten förekomma här endast: egentliga La- 
xar, Norsar och Sikar. 

Egentliga Laxar (Salmo Art.). 

Detta talrika slägte utmärker sig genom: en 
utdragen fyllig och väl bildad kropp , belagd 

K. V. Acad. Handl. r834. I 



med smärre stråliga fjäll ^ sidorna tecknade med 
mörkare fläckar; bukfenorna sitta nästan midt 
på kroppen och hafva sitt fäste under främre 
ryggfenan. Käkar j gom och tunga, starkt tan- 
dade. Gälhinnans strålar 10 — 12. De uppehålla 
sig både i hafvet och sådane sjöar, som med det 
halva gemenskap; lefva spridde, utom den tiden 
då de uppstiga i floderna för a-tt leka. De äga 
mycken muskelstyrka, och hoppa öfver betydliga 
höjder, äfven i den starkaste fors; uppehålla sig 
företrädesvis på stenig eller sandig botten, der 
vattnet är klart; lefva af rof och hämta sin me- 
sta föda af djurriket, likväl lefva icke alla ute- 
slutande af animaliska ämnen. Deras lynne är 
muntert och oroligt. De föra ett kringstrykande 
lefnadssätt, och hafva icke någon beständig up- 
pehållsort. Deras kött, oaktadt den fettma det 
vanligen innehåller, är välsmakande och sundt. 
Af Skandinaviens fiskar äro laxarne de, som träf- 
fas i de högst öfver hafsytan belägne sjöar. 

Haf-Lax (Salmo salar Lin.). 

Artm. Öfre käkens spets stiger längre fram än 
underkäkens ; kroppen fläckig : stjerten kluf- 
ven ; analfenan har i3 strålar. 

R. i5, Br. 1 4- B. 10, An. i3, Stf. 19. 

Sjnon: Salmo Salar Lin. Syst. Nat. I. p. 
509; Fn. Sv. p. 122. Retz. Fn» p. 344- — Sal- 
mo rostro ultra inferiorem maxillam soepe pro- 
minent em j Artedi Gen. p. 11. Sp. p. 4&> ^J n - 
p. 22. — Gmel. Syst. I. 3. p. 1 364- — Der 
Lachs. Bloch. T. I. p. 162. Tab. 20. DerÉaken- 
lachs T. III. p. 1 85. Tab. 98. Le Salmone Sau- 
monj, La Cepede Hist. Nat. d. Pois. T. V. p. 1 59. 
— Vet. Acad. Handl. 1 7 5 1 . p. 11—96—178. — 



3 

Faber JYaturgesch. d. Fisch. Islands p. 1 56. 
Cuv. Regn. Anim. 2. p. 3o2. — Nilsson Prodro- 
mus Ichtkjologicc Scaridinavlccö p. 2. 

Beskrifn.: Kroppen tjock, hoptryckt, med 
medelmåttigt stora, mycket fint refflade fjäll. 
Ryggen afkullrad, rak; buken föga bred. Hufvu- 
det slätt afspetsadt, hoptryckt, nästan viggfor- 
migt och litet i jemförelse med kroppen. Gapet 
stort. Då munnen är tillsluten framskjuter nosen 
framom den undre käken. JNäsborrorna halva en 
dubbel öppning, och ligga närmare ögonen än 
näsan. Ögonen på hufvudets sidor äro små och 
runda; pupillen, som är rund bakåt, har framåt 
en trubbig vinkel. Tänderna i både öfre och ne- 
dre käken äro stora, runda och fasta; mellan dem 
äro några smärre rörliga. Vid sidan af gommen 
sitta två rader starka tänder, mellan hvilka, längst 
fram finnas 2, 3 eller 4 mindre. På öfre och 
nedre sidan i svaljet, sitta några fina, inåt böjda 
tänder. Tungan, som är tjock, b vit , broskaktig 
och fri, har 5, 6, 7 &c. hvassa, inåt krökta län- 
der. Sidolinien fullkomligt rak, ligger ryggen 
närmare. Ryggfenorna tvenne, den främre har 
1 5 strålar af hvilka de två första äro små och 
enkla, de öfrige i spetsen greniga, den %:de och 
5:te längst; de två sista sitta mjrcket lätt till- 
sammans. Andra ryggfenan är endast en skinn- 
flik utan strålar. Biöslfenorna hafva i4 strålar 
hvardera, af hvilka den första är längst och en- 
kel, de ofriga i spetsen greniga, den sista minst. 
Bukfenorna med 10 strålar hvardera, af hvilka 
den första och andra längst, de ofriga mycket 
starka och greniga i spetsen, den sista minst. 
Det första eller minsta slrålbenct är vid basen 
enkelt; men icke taggigt i spetsen. Vid öfre de- 
len af denna fena, linnes ett stort, fjälligt vid- 



4 

bängsle. Analfenan har i3 strålar, af h vilka de 
två främsta äro minst och enkla; den 4-'de och 
5:te längst, men de öfriga i spetsen greniga. 
Stjerlfenan föga klufven, har 19 längre strålben, 
utom de mindre på sidorna. 

Färg: Pannan, nacken, kinderna och ryg- 
gen svartaktiga; sidorna blå eller grönaktiga mot 
ryggen, och silfverhvila nedåt; bröstet ocb ma- 
gen rödgula. Gälhinnan gulaktig. Gällocken har- 
va svarta, nästan runda fläckar; kring sidolinien 
slå några svarta, glesa, irregulära fläckar. i:a Rygg- 
fenan grå, fläckig. Fettfenan svart. BrÖstfeuorna 
i spetsen gråblå och vid basen gula. Bukfenorna 
bleka med mörk spets. Fenornas vidhängslen 
livila, Analfenan hvitgrå. Stjertfenan svartaktig. 
Sidolinien svart. Iris silfverhvit. Pupillen grå- 
aktig. 

Vistelseort och lefnadssätt *). Denna för- 
träffliga fisk, tillhör väl egentligen de nordliga 
h af ven och dess floder ; men träffas äfven i stör- 
re insjöar med sött vatten, så snart dessa hafva 
någon gemenskap med hafvet. I Skandinavien sy- 
nes han valt de nordligare provinserna .till sin 
mest älskade uppehållsort. Boje, under sin resa 
i Norrige, såg den i mängd mellan ö^ide och 
68:de gr. nordlig bredd. Under vintern uppe- 
håller sig Laxen i hafvet; men så snart hafsku- 
sten är öppen och fri från is, uppstiger han i 
floderna, då han företrädesvis väljer sådana, som 
med stark ström kasta sig i hafvet. Uppstigandet 
sker alllid då, när vinden blåser från floden ut 



k ) Hvad jag här anför stöder sig till det mesta på 
andra författares uppgifter. I denna Skärgård före- 
kommer Laxen endast tillfälligtvis, och till så in- 
skränkt antal, att några observationer på dess lef- 
nadssätt, här icke kunna anställas. 



ål hafvel. Denna vind kallas af Fiskare: Iiaivina. 
Laxen visar då, den nästan otroliga styrka, hvar- 
igenom han förråar kasta sig öfver nog höga klip- 
por, ända till 6 ä 8 alnar öfver vatten y tan och 
undviker härigenom de flesta hinder, som ligga 
i dess väg. Man har trott sig märka, att han iakt- 
tager en viss ordning då han stiger. Lik fly tt- 
foglarne skall truppen formera en spetsig vinkel; 
honorna gå främst, sedan de gamla hannarne, 
och sist de yngre, som ännu icke kunna fort- 
planta sig. Der strömmen är djupast, och forssen 
starkast, framtränger han helst, och älskar ett 
djupt, klart och kallt vatten, i synnerhet der 
skugga finnes, under berg och dylikt, der bott- 
nen består af sten och sand. Under senhösten, 
sedan han i floden afsatt sin rom, återgår han 
till hafvet, eller någon större frisksjö, och till- 
bringar der vintern. Laxens mod svarar icke 
mot dess styrka; han skyr buller och mörkare 
kroppar; men tros deremot finna behag i ljusa- 
re färger. Fiskare bruka att med kalk öfverstry- 
ka vissa bergklippor för alt locka Laxen till lan- 
det. Troligen föreställer sig fisken, att den hvita 
färgen är fraggan af någon större ström. — La- 
xen dör snart, då han är tagen ur vattnet; men 
säges växa fort. 

Födämnen: Ehuru glupsk denna fisk är, 
kan han icke anses vara någon stor-ätare. Hans 
mesta föda består af smärre fiskar; företrädesvis 
älskar han likväl maskar och insekter, i synner- 
het Sjösländor (Phryganeir). 

Fortplantning: Leken, som allmännast an- 
ställes i floderna, inträffar i Oktober, tidigare 
eller sednare efter vårens ankomst. Den skall ske 
med buller, och honan sätter rommen på stenar 
eller sand in. ni. 



6 

Fångst: De många sätt som begagnas för 
att erhålla denna fisk åro af åtskilliga författare 
vidlyftigt beskrifne. Här fångas den endast till- 
fälligtvis med not under höst-tiden. 

Nytta: Huru vigtig Laxen är betraktad som 
näringsämne är allmänt bekant. Dess kött, som 
antager en mer eller mindre röd färg efter års- 
tiden och vattnets beskaffenhet, uti hvilket fisken 
uppehåller sig, är vanligen mycket fett, i syn- 
nerhet då han fångas före lektiden, och har dess- 
utom den sällsynta egenskapen, att länge emot- 
stå förruttnelse, äfven då det är färskt. Sättet 
att tillaga det är mångfaldigt, vanligen ätes det 
rökt eller saltadt. — Utan att göra någon skada 
har Laxen likväl många fiender. Menniskan, som 
vanligen, ibland dem, den största, biträdes af 
Skälhundar och RofFoglar. Äfven en mask (Ler- 
naea salmonea L.), som är egen för detta slägte, 
skall förorsaka den mycken plåga. 

Nors-Slägtet (Osmerus Artedi) 

som redan af Artedi skildes från Laxarne; 
men återfördes under samma slägle af v. Linné, 
skiljer sig från de sistnämda genom ett mindre 
antal tänder i käkarne; gälhinnans strålar j 
som hos detta slägte endast uppgå till y — 8. 
Bukfenorna j som ligga längre fram än den 
främre ryggfenan; kroppsformen, som är mer 
utdragen och mindre hoptryckt j och utan fläc- 
kar. Äfven dessa uppehålla sig både i hafvet och 
sött vatten, men träffas aldrig spridde utan all- 
tid i större strömmar. De söka strömdragen un- 
der lektiden , äro föga skygga och mycket afvel- 
samma, dö hastigt, sprida en vidrig lukt, uppe- 
hålla sig på djupet, älska klart vatten på sten- 



eller sand-boLten. Köttet år osmakligt, och de 
flesta arterna små. 

JVors (Osmerus eperlanus). 

Artm. Hufvudet och större delen af kroppen 
genomskinliga. Undre käken tillbakaböjd 
och längre framstående än den öfre. Stjer- 
ten klufven_, Anal fenans strålar ty. 
R. n. Br. ii. B. 8. A. 17. Stf. 19. 
Längden 4§ tuin - — Kallas Nors ., Slom. 
Sjnon: Salmo eperlanus Lin. Syst. Nat. 1. 

1. p. 5 1 1. Fn. Sv. p. 124. — Retz. Fn. p. 348. 

Gmel. Syst. I. 3. p. iSyö. Osmerus radiis pinnae 

ani septendecim, Artedi Gen. p. 10, Spec. p. 45, 

Syn. p. 21. L'Osmere Eperlan. La Cepede Hist. 

Nat. d. Pois. T. V. p. 23 1. — Der Stint. Bloch. 

I. p. 226. t. 28 f. 2. Cuv. Regn. anim. 2. p. 3o5. 

-— Nilsson Prodrom. Icht. Scand. p. 12. 

Beskrifn. Kroppen utdragen, föga hoptryckt, 
täckt med ovala, mjuka, medelmåttigt stora, lätt 
affallande fjäll. Ryggen nästan rak afkullrad och 
något bred. Buken föga platt. Hufvudet hoptryckt, 
något afspetsadt. Munnen stor; nedra käken böjd 
uppåt och framstående. Näsborrorna hafva en 
dubbel öppning, och ligga på lika afståud mel- 
lan ögonen och nosen. Ögonen på hufvudets si- 
dor äro stora och likasom pupillen nästan run- 
da. Tänder i båda käkarna: i den öfre finnes 
en rad fina tänder; inom dessa, uti främre de- 
len af gommen, några större och starka länder, 
till antalet 4» 5 å 6, som hafva utmed sig en 
inre rad af 3 eller flere mindre; mellan dessa 
trenne rader, finnes åter andra tvenne tandra- 
der midt uti gommen; tänderna uti dessa äro 
långa, och ställda uti en rät linia. Nedre käken 



8 

liar tvenue tandrader, af h vilka tänderna uti den 
inre äro större och till antalet omkring g. Tun- 
gan har i spetsen omkring 5 stora och starka 
tänder, längre hakat tungroten finnas åter 2 a 3 
rader mycket fina tänder. Sidolinien rak, ligger 
mycket nära ryggen, som har tvenne fenor. Den 
främre, som börjar öfver midten af bukfenorna, 
har 1 1 strålar, af h vilka den första och sista äro 
kortast; de två förslå odelade, de öfriga i spet- 
sen mycket greniga. Den bakre är en fettfena, 
som har sitt läge midt öfver analfenan, och sak- 
nar strålar. Bröstfenorna, som hafva sitt fäste 
under gällockets spets, hafva likaledes 1 1 strålar 
Ii vardera, och någon gång öfver 12. Af dessa är 
endast den första odelad, de öfriga i spetsen gre- 
niga. De tre första längst, de sista ganska små 
och korta. Bukfenorna med. h vardera 8 strålar , 
alla i spetsen greniga. Den första mycket liten 
och vid basen enkel. Analfenan har 17 strålar, 
af h vilka de första 3 eller 4 äro enkla, de öfri- 
ga greniga. De första och de två sista, som lig- 
ga hvarandra mycket nära, äro minst. Stjertfenan 
tvåklufven, har, utom de mindre på sidorna, ig 
långa, i spetsen föga greniga strålar. 

Färg: Hufvudet och större delen af krop- 
pen, särdeles mot ryggen genomskinliga. Hufvu- 
det dessutom gråaktigt med grön anstrykning. 
Öfra delen af ryggen grå. Der den blåa färgen 
slutar, blandar den sig med en mycket vacker 
grön färg, nedom hvilken en fin, blåaktig linia 
är dragen. Under denna vidtager silfverfärgen 
något ofvan sidolinien, hvilken färg sträcker sig 
ned åt sidorna, mot buken är den något blan- 
dad med rödt, buken deremot rent silfverhvit 
och glänsande. Fjällen hvita. Alla fenorna livit- 



9 

gråa, ulom stjertfenan, som är gråaktig. Iris silf- 
verfärgad och i öfre kan Len vackert blåaktig. 
Pupillen nästan svart. Färgen, som öfver hela 
kroppen är blandad af grått, grönt, blått och 
röd t i de mest behagliga skiftningar, förskönas 
ännu mer af en silfverhvit, skiftande cdans, icke 
olik en äkta perla. Det tros äfven att R.ondele- 
tius af denna likhet i färgen gifvit fisken namn 
af Eperlanaus. Inom denna Skärgård förekom- 
mer äfven ofta den varietet af Norsen, som är 
känd under namn af S/om och JYors-ku/ig (Sal- 
mo Eperlano-marinus Bl.). Denna skiljer sig från 
den nyss beskrifne, icke uti något annat fall än 
uti storleken, som hos denna oftast uppgår till 
8 tum och derutöfver. Lukten af denna är äf- 
ven mindre stark; men lika oangenäm. 

Vistelseort och lefnadssätt: Norsen synes 
allmännast förekomma inom Skandinaviens med- 
lcrsta provinser. I Skåne finnes han icke, och 
dess gräns mot norden är mig icke med visshet 
känd. I de orter der han finnes är han talrikast 
i större sjöar med sand-botten. Större delen af 
året vistas han på djupet och visar sig endast 
på grundare vatten under vårtiden da han upp- 
stiger till stränderna och strömdragen. Han är 
föga liflig i sina rörelser och ganska litet skygg. 
Ensam träffas denna fisk sällan eller aldrig. Du 
han visar sig är han alltid samlad i ganska sto- 
ra skaror. I denna Skärgård erhålles likväl ofta 
spridda individer, som alltid äro af den större 
varieteten. Troligen härleder sig detta deraf, att 
de mindre icke stanna i nöten, som vanlig 
har grofva maskor. Norsen anses växa fort och 
förökar sig starkt. Han finner ett särdeles behag 
i eldsken, h vilken passion fiskarena äfven be- 
gagna för att inlåcka honom i försal. Troligen 



io 

härleder sig detta af ett dumt och trögt lynne, 
som han i högsta grad synes äga. Den vidriga 
lukt han sprider, anses vara obehaglig äfven för 
andra fiskar. Då not-fisket är mindre lönande, 
fås vanligen Nors, hvaraf skärkarlen tror att det 
är lukten af denna fisk, som fördrifver andra 
fiskarter från stränderna. Vissa menniskor anse 
likväl denna lukt behaglig. 

Födämnen: Dessa bestå af insekter och 
maskar. 

Fortplantning: Uti Mars eller April måna- 
der efter den tid då isen uppbryter förr eller 
sednare, stiger Norsen upp i strömmar, sund, 
eller till sådana stränder der något strömdrag 
finnes; men alltid på någorlunda djupt vatten, 
der botten är ren och sandig. Vanligen stiger 
han mot aftonen och fortfar dermed hela nat- 
ten; men drager sig, då dagen inbryter, till 
större delen åter på djupet. Märkvärdigt är, att 
då all annan fisk älskar leka i vackert väder, 
är förhållandet med Norsen alldeles tvertom. 
Under storm-il med snöyra, stiger han starkast, 
h va rf öre sådana häftiga vindar med snö, under 
de nämde månaderna, få namn af Nors-il. Han- 
nar och honor åtföljas under leken och äro då 
så tätt packade tillsamman att de synas endast 
gnida sig mot hvarandra för att befria sig från 
rommen, som afsättes på den underliggande bott- 
nen. Leken fortgår på detta sätt 4 å 5 dagar 
längre eller kortare efter årstid och väderlek, ty 
börjar den tidigt på året räcker den alltid läng- 
re, och tvertom, då vårens sena ankomst fördrö- 
jer den. 

Fångst: Det är egentligen under lektiden, 
som Norsen fiskas i mängd, h vilket allmännast 
tillgår på följande sätt. T vert öfver sådana sund 



1 1 



eller strömmar, dit Norssen uppgår för att leka, 
tryggas risgårdar af färskt granris, så inrättade, 
att på dem öppningar göras öfver det djupaste 
af vattnet. Öfver dessa öppningar, ställer sig fiska- 
ren med en håf så stor, att den fyller öppningen, 
och bunden med sa fina rnaskor, att icke Nor- 
sen kan tränga sig igenom. Denna håf, h vilken är 
utspänd på sproten, nedsättes i öppningen, och 
upptages efter en stund längre eller kortare allt 
efter som fisken stiger starkt, då den fångade 
Norsen stjelpes ur håfven uti en bredvid stå- 
ende ökstock. Då Norsen leker vid sjöstränder 
eller uddar, tages han åter med not, hvilken ic- 
ke, i något annat fall, skiljer sig från en vanlig 
vada, än att maskorna äro ganska fina. Denna 
notdragning sker endast om natten då fiskarena 
icke sällan upptända stockeldar, på stränderna, 
i den förmodan, som redan är nämdt, att fisken, 
lackad af eldskenet, kommer stranden närmare. 
På andra tider af sommaren då Norsen uppe- 
håller sig i djupare strömmar, fångas han endast 
med så kallad sänk-håfj som består af en jern- 
ring af omkring 3 alnars diameter på hvilken 
noten är fastsatt och vid hvilken 3 eller 4 snö- 
ren med lika afstånd från hvarandra äro bund- 
na. Dessa snören, som äro omkring i alnar lån- 
ga hvardera, sammanknytas, och vid dem fästes 
åter ett gröfre tåg, med h vilket håfven uppdra- 
ges. Är vattnet icke allt för djupt brukas ett 
t) a io alnars långt skaft i stället för de nämde 
snörena. Dessa håfvar nedsänkas i djupare ström- 
mar, och uppdrages sedan de en stund legat 
på bottnen, då alltid några Norsar följa med. 
Detta fiske är foga lönande och begagnas aldrig 
i annat ändamål, än att förskaffa sig Nors till agn 
på krok för större fisk. I denna Skärgård fångas 



13 

JNors endast tillfälligtvis då not dragés efter annan 
fisk. Allmännast erhålles da den större varieteten. 
Nytta: Ehuru Norsen räknas till de för- 
aktade ibland fiskarne, är den likväl af ganska 
stor nytta för sämre folk, som nödgas inskränka 
sig inom en tarfligare matredning. Den erhålles 
under lektiden, på vissa orter, i sådan mängd, 
att den kostar högst obetydligt, och kan således 
lätt förskaffas af fattigt folk. Fisken har en fadd 
och föga behaglig smak. Sedan han förut är väl 
toikad i solen, utan att ränsas eller saltas, för- 
varas han antingen sådan, eller ock nedlägges 
han i tunnor, då aska strös mellan hvai je hvarf. 
Kokad färsk eller torkad, ätes han med ättika 
och senap. Är han åter nedlagd i aska, tiliredes 
och ätes han på samma sätt som lutfisk. Han 
synes likväl endast vara skapad till mat för an- 
dra fiskar. Till agn pä krok är han, måhända, 
den mest tjenliga. 

Sik-slägtet (Coregonus Artedi.). 

Sikarne utmärka sig genom en ofläckad mer 
utdragen och smal kropp än Laxarne ; hafva 
dessutom endast 6 — 8 strålar i gälhinnan ; en 
liten mun med inga eller mycket Jina_, och för 
blotta ögat oftast omärkliga tänder; fjällen 
stora och spånlagda. De uppehålla sig, lika med 
Laxarne, i hafvet och sött vatten; lefva af ani- 
malisk föda. Dess lek infaller på hösten. Köttet 
är h vitt , fast och välsmakligt. 

Sik (Coregonus oxyrhinchus Lin.). 

Artm. Hufvudet hoptryckt _, afspetsadt; nosen 
trubbig utdragen och kött f ull j, undre kä- 
ken kortare. Analfenans strålar i5. 

R. 1 5. — Br. 17. — B. 1 1.— An. i5. — Stf. 19. 



10 



Syn. Salruo oxyrinchus Lin. Syst. Nat. I. p. 
5 1 2. Retzh Fn. p. 348. Gmel. Syst. 1. 3. pi 
1 383. — Artedi Gen. p. 10. Sj~n p. 21. — Le 
coregone oxyrhinque, La Cepede Hist. Nat. d. Pois. 
T. V. p. 267 — le Houting Cuv. Regn. Anim. 
2. p. 30-y. — Der Schnepel. Blocii. I. p. 216. 
Tab. 26. — Coregonus oxyrhinchus. Nils. Pro- 
d ro mus. p. 1^. 

Beskrifn.: Kroppen tjock, hoptryckt, mot 
stjerten afspetsad, täckt med stora, nästan ovala 
fjäll. Ryggen uppstigande, med en något upp- 
höjd kant från hufvudet till ryggfenan; från den- 
samma till stjerten bred och afkullrad. Buken 
bred och piatt. Hufvudet afspetsadt, nästan vigg- 
formigt, på sidorna hoptryckt och framför ögo- 
nen genomskinligt. Nosen framskjuter i en trub- 
big spets öfver munnen, som är liten i jemfö- 
relse med kroppen och har den öfre käken läng- 
re. Tänderna mycket fina, sitta i öfre käken, 
på tungan och i svaljet. Näsborrorna, som ligga 
närmare ögonen än nosens spets, harva tvenne 
öppningar, af h vilka den främre är liten och 
nästan rund, den bakre större och ailång. Ofvan 
hvaidera näsborran står en fördjupning, som har 
ett 3'tterst fint hår. Ögonen, på hufvudets sidor; 
pupillen rund med en något utskjutande spets 
framåt. Sidolinien rak, ligger närmare ryggen. 
Ryggfenorna tvenne, den främre, som slutar midt 
öfver början af bukfenorna och är tvert afskuren 
på snedden, har i5 strålar, af h vilka den 5:te 
är längst; den första, knappt märklig, höjer sig föga 
ur rygghuden och är, tillika med de fyra föl- 
jande, odelad. Den andra ryggfenan är en fen- 
lik, på snedden afrundad, skinflik, utan strålar. 
Bröstfenorna hafva hvardera 17 greniga strålar, 
af h vilka den tredje är längst. Bukfenorna med 



i4 

ii strålar h vardera, alla greniga och den andra 
längst. Mellan kroppen och dessa fenor, sitter, 
på båda sidor ett hvitt, afpelsadt och fjälligt 
vidhängsle (apophysis). Analfenan har iS strålar, 
af hvilka de fyra första äro odelade; den första 
af dessa är mycket kort, den /±:de och 5:te 
längst. Stjertfenan starkt inskuren, har 19 strål- 
knippen då man börjar och slutar räkningen 
med det längsta. 

Färg. Ryggen grönaktigt blå, sidorna silf- 
verhvita. Under lektiden hafva hannarna 5 upp- 
höjda, mjölkhvita knölar utåt h varje sida, två på 
öfra och tre på undre sidan om sidolinien, hvil- 
ka bilda räta linier. Sidolinien har äfven en li- 
ka, ehuru mycket mindre tydlig och ofta omärk- 
lig knölrad. Knölarne stå på fjällets rygg i form 
af upphöjda linier. Buken är skinande, silfver- 
hvit. Första ryggfenan grå med svarta fläckar. 
Fettfenan gråblå. Bröstfenorna hvitgrå med fina 
svarta punkter. Bukfenorna grönaktigt blåa med 
ljusgråa strålar. Analfenan har lika färg. Stjert- 
fenan blågrå. Iris silfverhvit. 

Vistelseort och lefnadssätt. Inom Skan- 
dinavien uppehåller sig Siken så väl i Nord- och 
Östersjön som slörre insjöar inne uti landet, hvil- 
ka hafva gemenskap med hafvet. Mot norden 
går han troligen nog högt upp. Prof. Zetter- 
stedt såg den vid Jukkasjärvi. Hr v. Wrigi-it 
vid Karesuando i Torneå Lappmark. Dess lef- 
nadssätt är föga olikt laxens; lik denna, stiger 
han under lektiden upp utur djupet, och skall 
derunder äfven iakttaga en viss ordning. I denna 
Skärgård stiger han från djupet, der han tillbringat 
vintern, på samma tid då strömmingen leker. 
Han följer då strömmingsstimmen och förtär 
dess rom. Då denna tid är förbi återgår han 



i5 

till djupare vatten och synes icke åter förr än 
mot hösten i slutet af September. Siken år, utom 
under lektiden, en så slug och varsam fisk, att 
dess slughet gifvit anledning till ett ordspråk då 
man kallar en listig menniska en arg sik. Han 
är dessutom skygg och till den grad glupsk, att 
han förtär icke endast andra fiskars, utan äfven 
sin egen rom. Sedan han är tagen ur vattnet, 
dör han ganska snart. 

Födoämnen. Smärre fiskar, botten-insekter, 
i synnerhet larver af sjösländor, maskar och an- 
dra fiskars rom. 

Fortplantning. I slutet af Oktober eller de 
första dagarne af November stiger Siken från 
djupet, der han tillbragt sommaren och söker då 
grundare vatten för att leka. Allmännast anstäl- 
les leken vid flodmynningar, der strömmen faller 
ut i hafvet; eller vid sådana stränder med ste- 
nig och sandig botten, der strömdrag finnas. Ho- 
nan gnider sig mot stenarna och afsätter rommen, 
antingen på dem eller bottnens sand. Efter i4 
dagar, så framt icke oblid väderlek inträffar, som 
förlänger leken, återgår han till djupet, der han 
äfven tillbringar vintern. 

Fångst. Under våren, då Siken följer Nors- 
och Strömmings-stimmen, fångas han med not, 
oftast i mängd. På hösten åter tages han i nät, 
som utställas på de trakter der han vanligen leker. 

Nytta. Siken har ett hvitt och mycket väl- 
smakligt kött, hvilket, ehuru icke i så högt vär- 
de som Laxens, likväl eftergifver det föga i Smak- 
lighet, i synnerhet af de Sikar, som fångas om 
våren, då de äro fetast. Här ätes den antingen 
färsk, kokad som vanligt, eller saltad, i hvilket 
sednare fall han fortares utan all tillredning. På 
vissa orter skall den äfven rökas och säges der- 



i6 

igenom få ännu en finare smak. I Lappmarken 
utgör han en stor del af Lapparnes föda under 
en lång vinter. Den skada han gör på andra fi- 
skars rom och yngel ersätter han, åtminstone 
till någon del, genom de läckra rätter, som til- 
lagas af honom sjelf. Dess argaste fiende är Skäl- 
hunden, för hviiken han synes utgöra en. läc- 
kerhet. Skärkarlen får ofla sina nät vittjade af 
Skälen, och anser sig hafva sluppit för godt köp, 
om icke nätet äfven är sönderslitit. Har Skälen 
en gång träffat ett sådant nät och der haft till- 
fälle att göra en god måltid, söker han ofta sam- 
ma ställe och om icke nätet flyttas, delar han 
säkert, h varje natt, rofvet med fiskaren. 

Sik-Löja (Coregonus aibula Art.). 

Artm. Kroppen smal och hoptryckt. Munnen 
utan tänder _, undre käken längst _, spetsig. 
Analfenans strålar 16. 
R. 14 Br. 16. B. 12. A. 16. Stf. 19. 
Längd 6| — 7 bredden jl tum. 

S/n. Salmo aibula Lin. Syst. Nat. I. p. 
5r2 — Fn. Sv. p. i25. — Retz. Fn. p. 349 — 
Coregonus edenlatus, maxilla inferiore longiore 
Autedi Gen. p. 9. — Sp. p. /\o. Syn. p. 18. Gmel. 
Syst. I. 3. p. 379. — Le Coregonable La Ce- 
pede Hist. Nat. d. Pois. T. V. p. 261. — Corego- 
nus aibula Nilsson Prodrom. p. 17. — Der Stäg- 
iing Hartman Helvetiche Ichthj^ologie. p. i52. 

Kallas Sik- Löja, Små-Sik. &c. 

Beskrifn.: Kroppen långsträckt, smal, nå- 
got hoptryckt. Ryggen, som föga höjer sig, är 
bred, har från hufvudet till första ryggfenan en 
nog tydlig kol, från nämde fena till stjerten,af- 
kuilrad. Buken platt från bröst till bukfenorna: 

der- 



derifrån Lill analfenan afkullrad. Fjällen, små, 
tunna, ovala och lält affallande. Hufvudet spet- 
sigt, hoptryckt, framför ögonen genomskinligt. 
Nosen något spetsig, framskjuter öfver munnen, 
som är någorlunda stor. Nedre käken afspetsad 
och längre framstående än den öfre. Tänder 
saknas i käkar och gom; men tungan har några 
ytterst fina taggar. Näsborrorna, som ligga när- 
mare nosens spets än ögat, hafva tvenne öpp- 
ningar; den främre rund, den bakre månformig. 
Ögonen på hufvudets sidor, stora, med en nä- 
stan rund pupill. Sidolinien rak, ligger närmare 
ryggen. Första ryggfenan, som sitter närmare 
stjerten än hufvudet, har i4 strålar; de 4 första 
odelade, de öfriga i spetsen delade. Den första 
mycket kort, den andra knappt hälften så lång 
som tredje, hviiken är öfver hälften längre än 
4:de, 5:te och 6:te, som är längst. Andra rygg- 
fenan är en fettfena utan strålar. Bröstfenorna 
hafva 1 6 strålar; den första odelad, de öfriga 
greniga och den tredje längst. Bukfenorna, som 
börja under midten af ryggfenan hafva 12 strå- 
lar; den första och andra odelade, den 3:dje 
längst. Dessa fenor hafva på yttre sidan vid ro- 
ten knappt märkliga vidhängslen (apophyses), anal- 
fenan har 16 strålar, af hvilka de fyra första 
äro odelade, de öfrige delade i spetsen. De två 
första mycket små och korta, den tredje icke 
fullt så lång, som hälften af den fjerde; den 
6:te längst. Stjerlfenan, starkt inskuren, har 19 
tydliga strålknippen. 

Fart:. Hela (isken silfverhvil, med blåaktig' 
rygg. Rygg- och stjertfenor gråaktiga, med mör- 
ka spetsar. De öfriga fenorna Ii vita. Iris silf- 
ver färgad. 

A*, f. Acad. Uiuull. i834. 2 



i8 

Vistelseort och lefnadssätt. I norra Tysk- 
land och Schweitz tinnes denna fisk, ehuru, 
som det synes, mindre allmänt än inom Skan- 
dinavien der den förekommer i nästan alla stör- 
re sjöar. I denna Skärgård är den icke att räk- 
na bland de allmännaste. Under våren synes 
sällan någon enda; men under sommaren åter 
fås den oftare; men endast i spridda exemplar. 
Först under vintern i December och Januari 
månader förekommer han i mängd. I Mälaren 
fångas han under den varmaste tiden på som- 
maren i största myckenhet. Sik-löjan liknar gan- 
ska mycket Siken både i utseende och lefnads- 
sätt. Det egna har likväl denna fisk, att den, 
större delen af året, under vackra och klara da- 
gar håller sig på djupet; men uppstiger derifrån 
under så mörka och mulna nätter, att fiskarena 
nödgas nyttja bloss då den skall fiskas på natten. 
Födämnen. Insekter och maskar. 
Fortolantnins:. I December månad eller 
kring den tiden, då sjöarne tillfrysa, söker den- 
na fisk ett mindre djupt vatten der leken an- 
ställes på stenig eller sandig botten. Leken sy- 
nes racka länge, emedan icke fullt utlekta Sik- 
löjor fås här med isnot i medlet af Januari. 

Fångst. Inom denna Skärgård fiskas Sik- 
lojan endast med not, och om den, som likväl 
sällan sker, någon gång tages i mängd inträffar 
en sådan händelse alltid mycket sent på hösten 
eller tidigt på vintern. På andra orter der den- 
na fisk är allmännare, fångas den i synnerhet 
under mörka nätter på senhösten med dertill 
särskilt inrättade noter. Den skall tillika kun- 
na langas på nät och säges äfven taga på mete. 
Nytta. På sådana orter, der Sik-löjan erhål- 
les i större mängd, blir den insaltad och utgör, 



»fl 

som sådan, en betydlig del af de mindre för- 
mögnes vinlerföda. Här, der endast få erhållas, 
fortares han vanligen stekt, med hvilken till- 
redning dess fina och feta kött blir en verklig 
läckerhet. 

Sill-Slägtet (Clnpea Lin.). 

Hvilket i afseende på individernas antal tro- 
ligen är det största, har kroppen långsträckt och 
temligen starkt Jwpt ryckt ; den afkullrade ryg- 
gen har endast en fena_, och den starkt hop- 
tryckta buken } en mer och mindre märkbar _, 
sågtandad köl. Gäl hinnans strålar 8 a 12. 
Qälbågarnej på indre sidan _, kamlikt t ändade ; 
öfre käken har breda j på sidorna i kanten fint 
taggigaj maxilarben. Sillen uppehåller sig i haf- 
vet på djupare ställen och går, i stora skaror, 
vissa årstider till grundare vatten, för att der 
lägga sin rom. Dess egentliga uppehållsort kan 
de rf öre icke vara mycket atlägsen från lekstället. 
Hon går till nästan vid alla Skandinaviens ku- 
ster, från Hammerfest i Finnmarken till några 
mil söder om Torneå. På de närmast belägna 
kuster, hvilka Sillen besöker, likna arterna hvar- 
andra mest och bilda småningom, från Finn- 
marken omkring hela Skandinavien till trak- 
ten af Torneå, öfvergångar, hvilka förena de hvar- 
andra så högst olika extremitelerua af arterna 
till Clupea harengus, som äro kända under namn 
af Hamme rf c st-sill och Finn- eller Bottenström- 
jriing. Man kan således antaga, att hvarje trakt, 
der Sill fiskas, besökes af en slam eller familj, 
och att hvarje sådan familj är olika på hvarje 
ställe. Den form af Sillen, som förekommer i 
Östersjön, norr om Blekinge är känd under namn 
af Strömming (Clupea me ni brås L.), och är egen t- 



20 



liga föremålet för denna afhandling. Sillen, som 
i de nordliga hafven finnes mellan 5o° och 71 
nordlig bredd , lefver af ahimalisk föcla, dör snart, 
sedan den är uppfiskad och fortplantar sig starkt. 
Den är af mänga ypperliga författare vidlyftigt 
beskrifven, jag inskränker mig endast inom de 
varieteter, som förekomma i denna Skärgård och 
dessa äro : 

Strömming (Clupea harengus membras L.). 

Artm. Kroppen utan fläckar, långsträckt, hop- 
tryckt i synnerhet mot buken, hvilken har 
en mer och mindre märkbar och sagt ändad 
köl. Bukfenorna ligga midt under rygg- 
fenan; hufvudets längd utgör en fjerdedel 
af kroppens. Analfenans strålar iy. 

R. 19. Br. 1 8. B. 9. A. 17. Stf. 19. 

Syjion. Clupea maxilla inferiore longiore, 
maculis nigris carens Arted. Gen. p. 7 Sp. p. 3i. 
Syn. p. 1 5. — Clupea harengus membras Lin. 
Fn Sv. p. 128. — Gissler Kongl. Vet. Acad. 
Handi. 1748 sid. 109. Estenberg De piscatura 
in Oceano Boreali Diserl. 1750. — Enholm; Om 
Östgötha Skärboers öfliga fiskesätt Dissert. 1753. 
Lorich Beskrifn. på Fiskslagen s. 4°« — $ v * 
Zoologie 1. N:o 22. — Nilsson Prodr. Ichth. 
Scand. p. 24. 

Med någon, ehuru obetydlig olikhet i for- 
men, förekommer inom denna Skärgård följande 
förändringar : 

1. Lek-Strömming °). Kroppen långsträckt 
och starkt hoptryckt. Ryggen afkullrad, nästan 

*) Gissler upptager 7 artförändringar: sill, vår-ström- 
ming, höst-strömming, sköt-strömming, hvassbuk el- 



31 



rak, hos större individer något uppstigande. Bu- 
ken hoptryckt till en köl, som är mer och min- 
dre sågtandad af fina, under hudmusklerna lig- 
gande bågar, och spetsiga, mot stjerten runda 
fjäll. Pä större individer, i synnerhet romstin- 
na honor, märkes denna köl föga. Fjällen stora, 
tunna och lätt afFallande. Hufvudet mycket hop- 
tryckt i synnerhet pä undra sidan, pannan något 
platt. Nosen spetsig af den framstående nedre 



ler knifströmming och rÖdmage-strömming. — Lorich 
endast 6: stamsill, Bohusländska sillen, kulla sill, 
Blekingska sillen, skarpsill och strömming. — Prof. 
Nilsson har i dess prodrom Ichthy. Skandin. med 
mer noggranne t bestämt dessa afarter. Han de- 
lar sillen i tvenne former haf s-sill, som uppehåller 
sig i Nordsjön och skärmar ds-sill, som finnes i Öster- 
sjön. Den förstnämde formen har följande karak- 
terer: hufvud, ögon och gap mindre. Ögonkretsen 
(orbita) 5 X 5 £ s del af kroppens längd; afståndet från 
nosens spets till bröstfenorna är lika med det emel- 
lan buk fenorna och anus, eller början af analfenan. 
Till denna form förer författaren 6 bestämda varie- 
teter: Cl. oeresundica råbosill. — Cl. chelderensis 
kulla-sill — Cl. majalis, gräs-sill. — Cl. bahusica af- 
lingssill, stor-sill — Cl. hjemalis. Norrsk vintersill och 
slutligen: Cl. autumnalis. Norrsk höst-sill. Den sist- 
nämde eller skärgårds-sillen, har hufvudet, ögonen 
och gapet mindre; ögonkretsen j 1 ^ — * f af kroppens 
längd; afståndet från nosens spets till bröstfenorna 
mycket större än det från bukfenorna till anus och 
lika med afståndet från bukfenorna till midten af 
analfenan. Till denna form upptages endast a:ne 
varieteter: Cl. Cimbrica ki vik— sill och Cl. membras 
strömming. — Prof. Nilsson har haft den godheten 
att i bref särskilt underrätta mig, att karakterna 
for h varder a af dessa former äro tagne af mogna 
exemplar, samt att ungarne af den förstnämde förete 
under sin tillväxt, karaklcrer af den sednare, hvilken 
(Öslersjösillcn) lian derföre anser hafva stannat pä 
ett lägre utvecklings-stadium. 



22 



käken; munnen stor; då den öppnas framskjuta 
öfre käkens kindben (os maxillare) ganska långt. 
Nedre käken , som täckes af öfre käkens, i främre 
kanten först sågtandade, kindben, framskjuter 
mycket framom öfre käkens spets. Tänder fin- 
nas ganska fina i käftarne, på tungan, i gommen 
och i svaljet. Näsborrorna, som ligga nosen när- 
mare än ögat, hafva tvenne öppningar h vardera, 
af hvilka den främre svårligen upptäckes. Ögo~ 
nen stora, ligga på hufvudets sidor. Sidolinien 
rak, löper parallelt med ryggen, hvilken han lig- 
ger mycket närmare än buken. Ryggfenan, som 
börjar lika långt framom bukfenorna, som hon 
slutar bakom slutet af dem, har 19 strålar, af 
hvilka de fyra första äro odelade, de öfriga i 
spetsen greniga. Den första mycket kort, den 
andra hälften så lång som tredje, hvilken upp- 
tager omkring | af den 4-des längd ; 5:te och 6:te 
längst. Bröstfenorna, som sitta långt ned, hafva 
18 strålar; af dessa är endast den första enkel, 
de öfriga i spetsen något greniga; den 2:dra och 
3:dje längst. Bukfenorna hafva 9 strålar hvar- 
dera, af hviika den första är odelad; den a:dra 
och 3:dje längst, den sista kortast. Analfenan 
har allenast 1,7 strålar, af hvilka de två första äro 
odelade, de öfriga greniga i spetsen, utom den 
sista, som är delad till roten. Den första är om- 
kring hälften så lång som tredje; den 4-'de och 
5:te längst. Hos några individer börjar analfe- 
nan med en ganska kort stråltagg, i hvilket fall 
analfenans strålar bli 18. Stjertfenan starkt kluf- 
ven, liar 19 längre strålknippen utom de smärre 
på sidorna. — Färgen silfverhvit med blå rygg. 
Alla fenorna hvitgrå utom stjertfenan, som stöter 
i blått. Iris silfverhvit med en mörk, ofta violett, 
fläck öfver pupilhn. Gällocken hafva en vanli- 



23 

gen i violett skiftande fläck; stundom är hela 
hufvudet och någon gång hela kroppen violett. 
Dessa sistnärade kallas af skärkarlarne: Ström- 
mingskung. 

Längden nära 9, bredden omkring 2 tum. 

2. Sköt-strömming skiljer sig från den nyss 
beskrifna hufvudsakligen genom storleken. Denna 
är endast kring 6 tum lång, har mindre hufvud 
i proportion mot kroppen; en bredare och mer 
rak rygg; kroppens största bredd mitt emellan 
hufvudet och ryggfenan; buken mer hoptryckt; 
har alltid en skarp tandad köl. Håller sig i 
strömdragen och de större fjärdarne; gar icke 
upp mot landet och har sin lektid om hösten. 

3. Not-strömming något mindre och mycket 
magrare än sköt-strömmingen. Söker landet då 
vårströmmingens lektid inträffar, blandar sig i 
dess lek och är troligen yngre individer af sam- 
ma art. 

4- Is-strömming eller knif -strömming. Minst 
af alla; kring 4 tum lång; finnes i mängd vid 
uddar och skär så snart sjön uppbrutit; men sy- 
nes sedan icke vidare. Är mycket hoptryckt, med 
ganska tunn och skarp buk. Deraf namnet knif- 
strömming. Skärkarlarne förblanda den ofta med 
den verkliga hvassbuken (Clupea sprattus Lin.). 
Troligen är den icke annat än yngel af sköt- 
strömmingen. 

Skärkarlarne omtala, alt ännu en afart af 
strömmingen skall finnas i denna Skärgård. Den 
fås ganska sällan, en eller annan gång på hvarje 
decennium; liknar den vanliga vår-strömmingen; 
men är så ovanligt stor, att hvarje individ, i vigt 
uppgår till 2 U. och dcrutöfver. Jag har väl 
icke sett någon af dessa; men äger underrättelsen 



24 

af äldre, tro vårtliga fiskare *}. Denna varietet 
fås endast, som redan är nämdt, sällan och till- 
fälligtvis med not på djupare vatten vid någon 
holme i de större fjärdarne. Den åtföljes i stim- 
mar, så att alltid flere erhållas på en gång. Af 
dessa nu anförda varieteter anser jag lekström- 
ming och skötströmming vara skilda konstanta 
varieteter. Icke endast för den olikhet, som yp- 
par sig mellan dem i afseende på kroppsformen, 
utan i synnerhet derföre, att de hafva sin egen 
lektid på alldeles motsatta årstider. 

Vistelseort och lefnadssätt. Strömmingen 
finnes, inom Skandinavien, endast i Östersjön 
och talrikast kring 60 gr. nordlig br. Orsaken till 
de många afarter, som finnas af denna fisk, torde 
böra sökas i olikheten af lokalen, der den uppe- 
håller sig; vattnets starkare eller svagare sälta; 
större eller mindre djup o. s. v. Enligt flere 
resandes muntliga berättelser, skall, att dömma 
efter intrycket på huden och smaken, bafsvatt- 
net vara saltare nordligast vid kusterna af Finn- 
marken. Från mynningarne af Östersjön aftager 
sältan betydligt, ju längre man kommer uppåt 
densamma, så att vattnet i trakten af Torneå 
knappast mer liknar hafsvatten. I samma för- 
hållande förändras ock dess alster, så väl af djur 
som växtriket, i antal, storlek och frodighet. Då 
Nordsjön är rik på slägten och arter af hafsdjur, 
så återstår, snart sagd t, blott söttvatlenarter i den 
nordligaste delen af Bothniska viken och de hafs- 
djur, som ännu här kunna uthärda, äro så för- 
ändrade, att de knappast mer igenkännas då man 



*) Enligt Herr Prof. A. Retzii uppgift, skall denna sto- 
ra strömming, de flesta år, ehuru till ett ganska 
i*inga antal fångas vid en holme i Bråviken, nära 
marmorbruket, och anses der som en stor läckerhet. 



2D 



jemför dem med deias frodiga och stora an- 
förvanter i ishafvet. Hvem känner icke skillna- 
den emellan den vanliga Tången (Fucus vesicu- 
losns L.) från Nordsjön och den frän Bothniska 
viken, hvilken skillnad är så slor, att den lilla 
bothniska Tången af flera ansets vara en egen 
art. Syngnathns acus och Ophidion, hvilka i 
Nordsjön blifva fingerstjocka och alnslånga, blif- 
va i denna Skärgärd aldrig tjockare än en vanlig 
gåspenna och af 6 tums längd; likaså förhåller 
det sig med större delen af de öfriga hafsfiskarne. 
Häraf torde kunna förklaras hvarföre sillen är 
störst vid Hammarfest och strömmingen vid 
skånska kusten. Ju längre upp i Bothniska vi- 
ken strömmingen fiskas, desto mindre är han, och 
upphör helt och hållet att finnas då man kom- 
mit Torneå på 6 k n mil nära. I likhet med 
flere fogel- och fiskarter, anställer strömmingen 
årliga vandringar för att söka sådana ställen, som 
äro tjenlige för äggens eller rommens sättning, 
samt ynglets framkomst och utveckling. Dessa 
migrationer äro likväl icke särdeles långa. Jag 
skulle tro, att hvarje stim bebor ett ställe af sjön 
utanför romläggningsorten; att detta ställe bör 
sökas der hafvet är djupast och att afståndet så- 
ledes blir olika allt efter som djupet är närmare 
eller mer aflägset från lekstället. När nu ström- 
mingen merendels söker den strand eller det 
grund, som är närmast, så skola nödvändigt de 
supponerade migrationei na, i våra Skärgårdar, 
sträcka sig från öster till vester; föga, eller icke, 
från norr till söder, eller från söder till norr. — 
Efter i (lera Ar anställda observationer, och, att 
sluta efter förhållandet inom denna Skärgård, 
uppkomma strömmingens migrationer på följande 
sätt: så snarl hafvet om våren uppbrutit och är 



26 

någorlunda fritt från is, stiger strömmingen från 
det djup, der han tillbringat vintern. Han höjer 
sig då så nära vattenytan, att en uppkommen 
storm eller stark blåst drifver honom. När han 
drifvit stranden så nära, att han icke vill nalkas 
den närmare, stannar han på det sätt, att hela 
stimmet vänder sig, som det skedde efter tempo, 
med hufvudet mot vinden. Så står han nästan 
orörlig, till dess vinden kastar sig från den strand, 
dit han blåst. Han vänder sisr i sådant fall åter 
mot vinden och landet; men stiger det då äfven 
närmare, för att söka tjenliga uppehållsställen. 
Har nu vinden drifvit honom till en okänd kust, 
stryker han längs utåt densamma, till dess han 
träffar sådana ställen, hvilka han finner passande 
för lek och uppehålls-ort under sommaren. Kring 
dessa uppehåller han sig sedan på det sättet, att 
han stryker än längre ifrån, än närmare intill lan- 
det, efter som vinden blåser, ty då han sträcker 
eller rörer sig från ett ställe till ett annat, går han 
alltid mot, aldrig med vinden eller ström men, utom, 
som redan är nämdt, under våren, då han låter 
drifva sig. Denna vandring, som beror af vindars 
eller strömmars kastning, då fisken stiger från dju- 
pet, gör att fisket är olika rikt på olika kuster. Blir 
han flere år å rad, genom samma vind drifven 
från samma kust, är det naturligt att han årli- 
gen skall förminskas och slutligen blifva sällsynt r 
emedan det icke är att förmoda, att han återgår 
mot hösten och tager sin vinterstation på det 
stället, från hvilket han flere år å rad blifvit 
drifven. Så har, åtminstone i denna Skärgård, 
alltid förhållandet varit och är det ännu. Här 
har en under många år samlad erfarenhet lärt 
fiskarena, att om hafvet uppbryter med SW storm ,. 
som då vanligen blir långvarig, och hvilken lig- 



ger inåt denna Skärgård, förulse de ett godtoch 
rikt strömmingsfiske det året; bryter det åter 
med NO. blir förbållandet alltid tvertom. Desse 
nu nårnde migrationer äro likväl icke långa; de 
inskränka sig inom några mil. Skärkarlen känner 
någorlunda kusten, åtminstone på några mils af- 
stånd från den Skärgård han bebor, och vet följ- 
aktligen mot hvilka uddar eller inåt bvilka vi- 
kar strömmingen drifves af den eller den vin- 
den. Så såga t. ex. Skärkarlarne i denna Skär- 
gård: står denna vind länge, så få de strömming 
i Öslgötha-skären; med denna vind går ström- 
mingen till i Stockholms Skärgård o. s. v. De 
ställen strömmingen företrädesvis väljer äro de, 
uti de större fjärdarne belägne grunden, hvilka 
bafva ieran botten, eller ock sådana stränder, 
som mötas af ett betydligare djup, men likväl 
icke äro tvärdjupa , utom från branten, der dju- 
pet vidtager, hafva en någorlunda jemn botten 
till stranden. Sådana ställen träffas vanligen vid 
uddar. Ännu hellre väljer han dem om ström- 
drag der äfven finnes. Botten på lekstället bör 
vara sandig eller stenig och, åtminstone fläck- 
tals, beväxt med gräs. Omkring midsommar, 
vid medlet eller slutet af Juni, är lektiden re- 
dan slut och strömmingen drager sig åt djupare 
vatten. Mot hösten i Augusti stiger han åter; 
men söker då aldrig de ställen, der han till- 
bringat våren eller lekt, ulan begifver sig då till 
mycket djupare välten. I December eller l. o. 
m. förr, drager sig större delen till sin vinter- 
station, som väljes i något djupare ställe af haf- 
vet. Att dessa ställen likväl icke äro desamma 
hvarje år, bevises deraf: att då strömmingen 
fångas på vintern med is-not, träffas han slå- 
ende än pä ett, än på ett anmit ställe; likväl 



28 

håller han sig någorlunda i samma trakt. Skär- 
karlarne hafva liar vissa, så kallade, strömmings- 
varp . d. v. s. vissa trakter af hafvet, der ström- 
ming fås med is-not; men endast trakten, icke 
stället är gifvet. Ehuru strömmingen, som det 
synes, äger vissa ställen, der han, på vissa års- 
tider samlas i mängd, så kunna dock omstän- 
digheter föranleda till ombyte af dessa ställen. 
Det är förut nämdt, ätten storm, då strömmin- 
gen om våren intagit hafsytan, kan drifva den 
åt en helt annan kust än den, som legat när- 
mast dess vinterstation och dit han troligen, om 
icke någon händelse mellankommit, ärnat ställa 
sin kosa. Dessa samlingsställen kunna äfven blif- 
va obesökle genom hafsbottnens lokala förän- 
dringar. En länge, i samma direktion blåsande 
storm, strömmens förändring och andra mindre 
vanliga händelser, kunna åstadkomnia en förän- 
dring af hafvets botten på samlingsstället, hvaraf 
följden blifver, att det af strömmingen öfvergif- 
ves. Af naturen mycket rädd och lätt skrämd 
af buller, skall han snart äfven öfvergifva ett 
ställe, der icke all möjlig tysthet iakttages. Ett 
tydligt bevis för strömmingens rädsla finnes i 
denna Skärgård, der Skärkarlarne hafva sina så 
kallade sättningar (ställen der näten utsättas) i 
segelleden. Der händer alltid, att de dagar då 
ångfartygen färdas öfver dessa ställen, som här 
vanligen sker klockan /[ å 5 e, m. och Skärkar- 
len samma dag, utsätter sina skotar *) erhåller 
han den följande morgonen få, kanske ofta, icke 
en enda strömming. Sätter han åter på samma 
ställe de dagar, då intet ångfarttyg passerar der 
förbi, blir fångsten någon, ehuru, i detta farvat- 



*) En art nät, soin framdeles skola beskrifvas. 



3 9 

ten, alltid mycket mindre rik, än den fordom 
varit och är, på de ställen der en ständig tyst- 
nad rader. Ännu ett exempel, i detta fall, ma 
anföras. Fordom nyttjades vid strömmingsfisket 
i denna Skärgård alltid skotar; genom sättnin- 
gen af dessa, hvilken börjades på aftonen och 
fortsattes in på natten, samt upptagningen, som 
åter börjades ganska tidigt på morgonen och 
fortsattes till in på förmiddagen, hindrades ström- 
mingen från att leka större delen af natten och 
morgonen, hvilken lid likväl, för nästan alla 
fiskarter, är den tid på dygnet då starkaste le- 
ken föregår. Följden härafblef: att strömmingen 
öfvergaf sina gamla lekställen och valde sig an- 
dra på sådana trakter, der skotar icke kunde 
brukas. Skärkarlen fann sig derföre tvungen att 
lägga sig till större, mycket djupa nolar för att 
åtkomma den, på djupet lekande, strömmingen. 
Sedan detta fiske med de nämde djupa noter- 
na i flere år fortfarit, har strömmingen nu åter 
sökt grundare vatten och börjar åter låta fånga 
sig med de för flere år sedan bortlagde skötar- 
na. Detta synes bevisa, att strömmingen vill va- 
ra fredad från buller, åtminstone under den 
starkaste lektiden, om han icke skall öfvergifva 
lekstället. Ett annat förhållande är med de så 
kallade strömmingsvarpen (sådana ställen af stran- 
den, der strömmingen går till under sträckti- 
derna), dessa förändra sig icke, ehuru mycket 
och på livad tid som helst der fiskas. Skälet 
härtill bör sökas deruti, att sådana ställen af fi- 
sken icke äro valde till någon stadig uppehålls- 
ort, utan endast sådana öfver h vilka lian f ram- 
stryker, för att uppnå lekstället, eller ailägsna sig 
derifrän. Slutligen har strömmingen äfven den 
egenskapen, att dö inom ganska kort tid, se- 



3o 

dan han är uppfiskad. De underrättelser vi äga 
derom äro likväl öfverdrifna. Man tror vanligen 
att han döv i samnia ögonblick, som han lyftes 
öfver vattenytan. Jag har sjelf i detta afseende 
anställt ganska många försök och funnit, att detta 
rättar sig efter luftens värme-grad. Om våren, i 
slutet af April, då luften ännu är kylig och of- 
tast kall, lefver strömmingen 18 å 20 minuter 
sedan han kommit upp ur vattnet. Tages han 
sent på aftonen eller om natten uthärdar han 
en full halfti m me innan han dör. Härtill fordras 
likväl, att han upptages med varsamhet och icke 
blottställes för något yttre våld. Närmare som- 
maren t. éx. i medlet af Maj lefver han aldrig 
öfver 8 å 10 minuter och mot midsommar, då 
luften är rätt varm, uthärdar han sällan öfver 4 
minuter. Härvid bör likväl anmärkas, att de in- 
divider, med hvilka jag gjort anförde försök, ic- 
ke sutit fastade i notredskapen, utan blifvit, all- 
deles oskadade, tagne med ett kärl ur vattnet 
och upplagde på landet eller i båten. Har ström- 
mingen sutit fast i noten, dör han nästan i sam- 
ma ögonblick, som han uppdrages, och de, som 
tagas på skotar, äro redan döde innan de upp- 
tagas. 

Födoämnen. Skärgårdsfolket trodde fordom, 
att sillslägtet lefde af luft och vatten; en och 
annan af strömmingsfiskare tror det ännu. Nyare 
iakttagelser hafva likväl upplyst, att dess föda be- 
står af små djur. Hos den större strömming, 
som här fiskas, finner man i magen smärre fiskar, 
hafsmaskar, mollusker och crustaceer. I magen 
på en större strömming, som öppnades, funnos 
trenne temligen stora individer af Gobius minutus. 

Fortplantning. Strömmingen anställer or- 
dentlig lek tvenne gånger om året, några dagar 



3i 

förr eller sedhare efter årstidens beskaffenhet. 

Första leken, som anställes af den såkallade lek- 
strömmingen, inträffar bär om våren i de sista 
dagarne af Maj månad, och fortgår något in uti 
Juni; är starkast i början och upphörer alltid 
före medlet af nämde månad. Andra leken, då 
den mindre, så kallade höstströmmingen samlar 
sig till lek, inträffar i Augusti. Skärkarlen tror 
alt vissa individer af strömmingen leka hela året, 
åtminstone under den tiden då det är öppet vat- 
ten *). Hvad jag häruti kunnat utröna af egen 
erfarenhet i följd af anställda observationer är 
följande. Mot slutet af Maj stiger den så kallade 
lekströmmingen, hvilken utgöres af större indi- 
vider, upp åt grundare vatten. Hannar och ho- 
nor åtföljas och dessutom ett nästan lika stort, 
om icke större, antal mindre strömming, allde- 
les lik den, som fångas på hösten. Desse, ehuru 
de synas deltaga i leken, hafva likväl icke hvar- 
ken lös rom eller mjölke och följa således med 
de lekande, som det synes, endast för sällskap 
skull. Af desse hafva en stor del hannar, mjöl- 
ken mycket hård och öfverdragen med en blå- 
aktig, seg hinna. Dessa anser jag vara sterila. 
Skärkarlarne känna dem under ett särskilt namn: 
Blåmjölkar. Rommen, som är finkornig och ljus, 
afsättes på stenar, bottnens sand eller gräs, mot 
hvilken fisken gnider sig under leken. Dess ut- 
veckling går i början ganska fort. Några dagar 
efter sedan rommen är satt, synes den klar och 
utsväld. Snart visar sig uti de klara romkornen 
tvenne fina, svarta punkter, som inom en ganska 
kort tid utveckla sig till ögon. Omkring 14 da- 
gar efter romsättningen, synes embryo sä utbil- 



*) Så förhåller det sig äfven med sillen, enligt Nilsson 
O. 11, se Nillsson Prodr. Jcht. Scand. pag. 24- 



32 

tladt, att dess form tydligen synes, ehuru det än- 
nu är geléaktigt. Efter en månad, räknad från 
den tid då rommen sattes, är fisken fullt en tum 
lång och fullkomligt utbildad. Efter denna tid 
ofvergifver ynglet lekstället och intränger i de 
grundaste vikarne, der det förblifver till sista da- 
garne af Augusti eller de första af September, då 
det på en gång likasom utströmmar genom sun- 
den i hafvet. Större delen af det strömmings- 
yngel, som tillbringar sommaren i de grundaste 
och för våldsamma stormar fredade vikarne, är 
på hösten omkring 4 tum långt. Skärkarlarne tro 
detta vara årets yngel, hvilket likväl efter ana- 
logien med andra fiskarters utveckling icke är 
troligt. Måhända är detta jmglet efter den rom, 
som blifvit satt det föregående året. Dessutom 
finnes ibland detta större yngel, omkring | som 
är mindre, circa 2 tum eller något derutöfver, 
och troligen är detta samma års yngel. Den 
små strömming, som, i grundare vikar, fås un- 
der vintern i Januari och Februari månader, och 
äfven är föga öfver 4 tum, tro Skärkarlarne vara 
yngel efter den rom, som sättes om hösten af 
den såkallade höstströmmingen. Detta är likväl 
påtagligen falskt, emedan ynglet icke under 3 
högst 4 månader, då årstiden är kallast, kan så 
fort utveckla sig. Sannolikt synes deremot, att 
detta yngel är från hösten förlidna året och så- 
ledes ett år gammall. Kring midsommar (den 24 
Juni) är lekströmmingens tid att leka förbi, den 
drager sig då allmänt åt djupet och någon ström- 
ming synes sedan icke till, förr än i medlet af 
Augusti. Den, som då ankommer, är icke den 
lekströmming, som aftågade mot slutet af Juni, 
utan den så kallade höst-strömmingen. Denna är 

mycket 



mycket mindre än den, som leker på vAren. Le- 
ken, som börjas i slutet al' Augusti och fortfar 
några dagar in i September, anställes denna års- 
tid alltid på djupare vatten , vanligen i ström- 
dragen, och räcker icke så länge som vår-leken, 
icke heller äro de lekande fiskarne på långt när 
så talrika. Anmärkningsvärdt är, att man, i syn- 
nerhet denna tiden, trallar strömming af lika 
storlek, bland hvilka några hafva lös, andra hård 
rom; de sistuämda kallas: mörr ömmar och äro, 
lika som de ofvannämde blåmjölkarne, sterile. 
Härifrån härleder sig den redan nämde, hos 
Skärkarlarne rådande tanken, att strömmingen le- 
ker hela året igenom. 

Fångst. Strömmingen fångas inom denna 
Skärgärd egentligen t.venne tider af året: våren 
och hösten. Då dessa tider fordra särskilta fisk- 
täkt i anseende till fiskens olika uppehållsställen, 
anser jag mig böra särskilt beskrifva dem. Vår- 
fisket börjar så snart hafvet uppbrutit. Då fiskas 
den såkallade Isströmmingéri, én mindre sort, tro- 
ligen yngel af den året förut lekande lekström- 
mingen , dessa äro likväl blandade med några 
större individer, som i storlek föga eftergifva den 
såkallade Höst-strömmingen. Dessa fångas an- 
tingen med not **) skotar eller sättnotar. Noten 
begagnas på lekstället, om vattnet der ar mått- 



*) Noten, som dragés med vindspel, är omkring 60 
famnar lång , 27 famnar på hvarje arm och kilen 
eller hugget 3 famnar. Djupleken är vid hugget 
320 maskor, sa stora, att 17 af dem eller 34 hvarf 
upptaga en aln. Vid slutet af armarne är den grun- 
dare; endast 240 maskor. Linorna, hvarmed noten 
dragas, äro vanligen af smala tjärade rep, 160 fam- 
nar hvardera. 

K. V. Acaii. Ilandt. ?83/ t . 3 



ligt djupt pch bottnen jemn, i annat fall nyttjas 
Sköten *). Fyra sådana utläggas efter hvarandra 
och hopfästas, då de tillsammans kallas en Var- 
pa. Varpan fästes vid rep, (skötsträngen), som 
hålles flytande me,d påbundna större trädklum- 
par, som åter få namn af sköt-klabbar. Repet 
eller skötsträngen har vid den ena ändan ett 
ankare, som håller skötarne på stället och hind- 
rar dem att bortflyta. Dragningen med noten 
fortgår hela dagen och en stor del af natten så 
länge man ser handtera den. Under den mör- 
kaste natten upptändes på stranden en stockeld, 
kring hvilken fiskarena lägra sig och afbida der 
den inbrytande morgonen. Då strömmingen sti- 
ger starkt till något ställe, samla sig alla i trak- 
ten varande notlag dit. De utlägga sina notar, 
som komma att ligga så tätt utanlör hvarandra, 
att det ofta icke är mer än omkring i5 å 20 
famnars afstånd mellan h varje not. När då 6 å 
8 notlag äro samlade får vanligen den sista i ord- 
ningen lägga ut sin not, då den första är syssel- 
satt att uppdraga sin. På detta sätt fortsattes 
dragningen så länge strömmingen stiger. Van- 
ligen fås, i synuerhet först på våren, bland de 
större, äfven en stor mängd mycket små ström- 
ming, som på vissa orter insaltas under namn af 
anjovis. Här, der fiskarena icke förstå sig på att 
på detta sätt begagna nämde små strömming, 



*) Sköten är ett nät 10 ä 12 famnar långt, 160 maskor 
djupt, hvarje maska så grof, att 3a af dem upptager 
en aln, och sköten således blir 4 alnar djup. Den 
nedre telnan är försedd med runda, släta stenar till 
sänken, och vid den öfre telnan bindes skötkiabbar- 
ne på längre eller kortare afstånd från hvarandra , 
allt efter som man vill hafva skoten att stå djupt i 
v-aMnet, 



35 

anse de fleste ändamålslöst att upptaga en fisk, 
som icke kan användas. De låta derföre noten 
stå stilla i sjön en stund, sedan en del af den 
är uppdragen på landet, i det ändamål, att den 
små strömmingen måtte utströmma, hvilket äf- 
ven alltid inträffar, då en så liten fisk har lätt 
att komma igenom notens grofva maskor. Der 
sådana lekställen finnas, som dels äro för djupa, 
dels hafva för ojemn botten eller äro belägne öf- 
ver sådana grund ute i fjärdarne, som ligga un- 
der vattenytan och följaktligen sakna strand på 
hvilken noten kunde uppdragas, måste man be- 
gagna skotar. Dessa utsättas på aftonen omkring 
kl. 6 och upptagas tidigt, omkring kl. 4 a 5 på 
morgonen. Är grundet, på hvilket skötarne ut- 
sättas (sättningen), beläget långt ifrån fiskarens 
bostad, binder han ökan vid den ena ändan af 
skötarne (skötsträngen) eller ock utkastas särskil- 
ta ankare och natten tillbringas på bafvet. Af 
dem, som hafva sitt fiske på ett mera grundt 
vatten, och sakna tillgång att förskaffa sig de 
dyrare skötarne nyttjas sättnotar *). Dessa be- 
gagnas likaledes under vårtiden; men dessa kun- 
na endast utställas på grundare vatten närmare 
landet, och blifva aldrig bevakade under natten. 
Detta är egentligen ett fisksätt for de fattigare. 
Höstfisket bedrifves endast med skolar på sådana 
ställen, der vattnet är djupt. Dessa ställen träf- 
fas vanligen vid skär och uddar eller i ström- 
dragen. Skötarne utställas der på lika sätt som 



y ) Sättnoten har lika grofva maskor med sköten och 
lika djuplek; men är 3o famnar längre och derut- 
öfver. Dessa likna fullkomligt vanliga nät och hafva 
på öfre telnan smärre flöten af tallbark i stallet för 
klabbar. De sättas merendels särskilt och hopfä- 
stas sällan flere uti samma sträcka. 



36 

redan ar nämdt om valfisket. Den strömming, 
som under denna årstid erhålles, är mindre, än 
lekströmmingen om våren, och mycket fetare. — 
Vinterfisket är i denna Skärgård så litet både 
utöfvadt och lönande, att det knappt förtjenar att 
nämnas. Den strömming, som här fås under vin- 
tern, tages alltid med isnot, h vilken i anseende 
till form och uppställning på intet sätt skiljer sig 
ifrån den beskrifna strömmingsnoten. Endast 
för att erhålla strömming, dragés här aldrig not. 
Han fås likväl tillfälligtvis, då annan fisk sökes, 
och då alltid i mängd. Skärkarlarne hafva, som 
redan är nämdt, vissa varp, i hvilka strömming 
alltid erhålles; men strömmingen måste likväl 
sökas på trakten och finnes aldrig, eller åtmin- 
stone högst sällan, stående på samma ställe. Vin- 
terströmmingen är en mindre och magrare sort 
af den, som fås på skotar om hösten. 

Nyttan af strömmingen är lika stor, som 
allmänt bekant. I denna Skärgård utgör han 
måhäuda det enda såfvel, som Skärkarlen äger 
till sitt sparsamma bröd. Den fortares antingen 
färsk eller saltad; men sällan rökes något deraf 
till så kallad böckling. Då detta någon gång 
sker, verkställes rökningen i såkallad badstuga, uti 
hvjlken säd vanligen torkas. Rökningen förrät- 
tas icke, som man vanligen tror med enris, utan 
dertili användes i stället spånor af ek, helst af 
sådant träd, som är gammalt och murket. Alt 
röka med enris går visserligen an, och troligen 
är all den böckling som förekommer i handel, 
på detta sätt rökt; men denna kan likväl i god- 
het aldrig jemforas med den, som på nyssnäm- 
de sätt är rökt med ekspån. Utom Skärkarlen, är 
skälhunden strömmingens största fiende i denna 
Skärgård, om man undantager siken och andra 



37 

fiskar, som följa den lekande fisken oeh förtär 
dess rum. Troligen utgör strömmingen skälens 
vanligaste och mesta föda. Under hösten i syn- 
nerhet nödgas Skävkarlarne icke sällan i förtid 
öfvergifva sina sa kallade sättningarj da skälhun- 
darne samla sig till dessa ställen. Skälen sönder- 
sliter du icke sällan notvedskapen och afbiter all- 
tid den strömming, som fastnat på sköten. Dessa 
stympade strömmingar kallas skälbitar och äro 
nästan de enda strömmingar, som den fattige och 
sparsamme Skärkarlen förtär, medan de ännu äro 
färska. Bland de mångfaldiga tillredningssätt, 
som begagnas för strömmingen , är ett härstädes 
brukligt bland allmogen, som jag, i förmodan att 
det är mindre kändt, vill anföra. Man lägger 
nemligen måttligt sallad strömming i vatten öf- 
ver en natt, och då han är utsvälld och den me- 
sta sältan utdragen, fortares han spicken med ät- 
tika. Vill man blöta den i mjölk, och sedan till 
densamma tillreda en sås af olja, ättika och pep- 
par, skall han ähen kunna förtäras af personer 
med finare smak. 

Torsk-Slägtet (Gadus Lin.). 

Detta talrika slägte tillhör egentligen Nor- 
den och är utmärkt genom en långsträckt^ tjock 
och hos de flesta arterna föga hoptryckt kropp, 
täckt med små, tunna och icke särdeles hårda 
fjäll, hufvudet, medelmåttigt stort, är viggformigt 
eller kägellikt, samt utan taggar. Käkarne väpna- 
de rned små, eller medelmåttigt stora, inåt böj- 
da, runda och skarpa tänder. Plogbenet har två 
rader tänder, ställde i vinkelform. Fenorna, till 
antalet olika. R\ 7 gg fenorna, allmännast, två eller 
tre. Bukfenorna smala och mycket spetsiga. Anal- 
fenorna äro äfven, någon gång, tvenne; alla mju- 



38 

ka och öfverdragua med kroppens hud. Gäl- 
hinnans strålar 7. Af de många afdelningar, uti 
hvilka detta slägte, efter antalet af ryggfenor och 
skäggtömmar, blifvit deladt, finnes inom denna 
Skärgård endast få arter af Kabeljauer (Morr- 
hua) och Längor (Molvae) — Torskarne vistas 
allmänt i hafvet och på ganska djupt vatten. 
Deras lek inträffar under vintern, vanligen i 
Januari, då de uppstiga till grundare vatten för 
att afsätta rommen. Att sluta efter förhållandet 
inom denna Skärgård, stanna de yngre fiskarne 
qvar på grundare vatten till dess de uppnått en 
viss storlek. Torskarne lefva af animalisk föda, 
smärre fiskar, crustacéer och maskar. Köttet är 
i allmänhet godt och af några arter ganska väl- 
smakligt. 

Kabeljau (Morrhua.). 

Ryggfenorna 3. Analfenor 2. Nedre käken 
har i spetsen en skäggtöm. Öfverkäken står myc- 
ket framom den nedre, stjerten nästan tvär. 
Bukfenorna sluta sig i trådlika spetsar. Kroppen 
fläckig. 

Små-Torsk (Gadus callarias Lin.). 

Artm. Kroppen utdragen j tjock j dock något 
hoptryckt. Nacken hvälfd med en fåra i 
midten; öfre käken mycket framstående ; 
sidolinien hvit^ höjer sig bågformigt of ver 
bröstfenorna. ; kroppen fläckig ; stjertfenan 
tvär. 

i:sta R} r ggf. 1 5. — ardra 17. — 3:dje 17. — 
Br. 1 6. — B. 6. An. i:sta 17 — åtdra 17. Stf. 
19. Längden af det beskrifna exemplaret 8|; 
bredd \l tura. 



59 

Synon. Gadus callarias Liw. Sysl. Nat. I. 
p. 34^- — Fn. Sv. p. fri. Relz. Fn. Sv. p. 3i8. — 
Gadus dorso tripterygio, ore cirrato, colore va- 
rio, ma.villa superioie longiore, cauda aequali. 
Artedi Gen. p. 20. — Spec. p. 63. Syn. p. 25. — 
Lin. Skånska resa p. 220. Öländska resan p. 87. 
Der Dorch Bloch. 2. p. ig4* '• 63. — Le Gade cal- 
larias. La Cepede T. II. 4°9- — Faber Isl. Ich- 
thyol. p. 109. — Ström Söndmör i. p. 3 16. ii. 1. 
2. — Leem. p. 317. — Pontoppid. Norg. Nat. Hist. 
T. 2. p. a5i. — Cnv. Regn. Anim. 2. p. 332. — 
Nilssons prodrom. p. 4o. 

Kallas små Torsk. 

Beskrifn. Kroppen långlagd , bukig och nå- 
got hoptryckt. Ryggen, som har 3 fenor, är från 
hufvudet något uppstigande, sedan nästan rak 
och utåt hela längden afkullrad. Buken platt af- 
rundad. Fjällen små, nästan runda eller ovala. 
Hufvudet, hvars bakre del är hög, har en tem- 
Jigen djup fåra utåt midten, är för öfrigt nästan 
rundt och på sidorna föga hoptryckt. Nosen nå- 
got framstående öfver käkarne, som, då de äro 
tillslutne, gifva hufvudet, från ögonen, ett kil- 
formigt nedtryckt utseende. Munnen medelmåt- 
tigt stor, föga uppstigande, har flera rader nä- 
stan lika stora tänder i öfra käken; i den nedre 
åter endast en rad, uti hvilken tänderna äfven 
äro lika stora, utom tvenne något större. Fram- 
me i gommen sitter ett vinkelformigt ben, med 
runda, tillbakabojda tänder. I svaljet tvenne rnn- 
da ofvan, och tvenne aflånga nedan, lika tandade 
ben. Läpparne tjocka. Af käkarne är den öfre 
längst; den nedre har en afspetsad skäggtöm i 
spetsen. Näsborrorna med tvenne öppningar, lig- 
ga på snedden, närmare ögonen än nosen. Ögo- 
nen på hufvudcts sidor, temligen stora. Sido- 



4© 

limen böjer sig bågformigt öfver bröstfenan till 
medlet af första analfenan, går derifrån i rak 
linia till stjerten. Ryggfenorna 3. Den första, 
som är snedt afrundad i spetsen, börjar något 
bakom bröstfenornas fäste och slutar öfver anus, 
bar 1 5 strålar: de tre första odelade, de öfriga 
i spetsen tvådelade, den /±:de ocb 5:te längst. 
Den andra snedt afskuren och föga afrundad, 
börjar öfver anus och slutar öfver slutet af i :sta 
analfenan, bar 17 strålar inom fenhinnan och 
3 fria vid slutet af densamma: den 1 :sta och 
2>:dra odelade, de öfriga i spetsen tvådelade; 
den 1 :sta hälften så lång som 2:dra, den 3:dje, 
4:de och 5:te längst. Den tredje likaledes snedt 
afskuren och något rundad, börjar midt Öfver 
mellanståndet af i:sta och 2:dra analfenan, ocb 
slutar framom slutet af den 3:dje, har i5 strå- 
lar inom och 2 utom fenhinnan. Af dessa äro 
de tre första odelade, de öfrige, utom de två 
sista, som äro odelade, i yttersta spetsen tvåde- 
lade. Den i:sta hälften så lång som den 2 :dra, 
4:de och 5:te längst. Bröstfenorna 16-stråliga; 
af dessa äro de två första och den sista odelade, 
de öfriga i spetsen tvågreniga och de medlersta 
längst. Bukfenorna hafva hvardera 6 strålar, af 
hvilka den i:sta och 2 :dra äro odelade, de öfri- 
ga i spetsen tvådelade, den 2:dra längst. i:sta 
analfenan har 17 strålar, af hvilka i5 inom fen- 
hinnan ocb 2 fria. Af dessa äro de 3 första och 
de 2 sista odelade, de öfriga i spetsen tvågreni- 
ga. Den i:sta omkring hälften så lång som 2:dra, 
den 3:dje längst. Andra analfenan längre; men 
lika konstruerad och lika anta] strålar. Stjertfe- 
nan tvär, liten, har ig längre strålar. 

Färg. Hufvudet ofvan brunaktigt utan fläc- 
kar; sidorna mer ocb mindre brunfläckiga. Ryg- 



u 

gen brun med mörkare, olikformiga tväriläekai \ 
som i synnerhet äro tydliga nedåt sidorna, h vil- 
ka, under sidolinien äro silfverfärgade. Buken 
och hufvudet under silfverhvita, med mycket fi- 
na, grå punkter. Rygg- och analfenorna grönaktigt 
bruna; de förstnämde fläckige. Bukfenorna grå- 
bruna, vid roten rödfiäckiga. Bröstfenorna grått 
grönaktiga. Stjertfenan rödaktigt grå. Iris silfver- 
h vit, stötande i messinggult. Äldre individer, af 
hvilka, den största jag erhållit, var 17! tum lång 
och 3| tum bred, hafva tydligare bruna fläckar, 
som på sidorna äro stora och i midten ljust mar- 
morerade. Buken och hufvudet under hvita, med 
ytterst fina gråa fläckar. Iris silfverhvit med 
kopparglans, som stundom så tilltager att Iris 
synes kopparfärgad. 

Vistelseort och lefnadssätt. I Nord- och 
Östersjön förekommer små-torsken nog allmänt, 
från Island till Skandinaviens kuster, temligen 
långt upp i Bottniska viken. På alla dessa stäl- 
len är han bland de allmänna hafsfiskarne. Han 
uppehåller si? vanligen på djupet, och endast nå- 
gra få individer närma sig tillfälligtvis stränder- 
na. Torsken är en trög och, som det synes, dum 
och ganska glupsk fisk. Utan att vara hvad man 
kallar seglifvad, dör han likväl icke, som några 
synes tro, i samma stund som han uppfiskas. 
Han anses föröka sig starkt; men att han icke 
växer fort, bevises deraf, att de torskar, som här 
fångas med isnot i Februari, äro endast 4 tu ni 
långa, fenorna inberäknade, och böra, efter fi- 
skens lektid , då vara omkring ett år gamla. I 
mörkret sprider han ett fosforiskt sken, i syn- 
nerhet från gapet och hufvudet. 

Födämnen för denna fisk ulgöres af smärre 
fiskar, vatten-insekter och maskar. 



42 

Fortplantning. I slutet af Januari eller bör- 
jan af Februari, skall torsken, efter fiskarenas 
berättelse, leka på grund i de större fjärdarne. 
Vid denna tid har jag aldrig sett någon torsk 
fångad vid stränderna uti den inre Skärgården. 
Huru leken tillgår och rommens utseende då han 
sättes, känner jag endast af berättelser, hvilka möj- 
ligen kunna vara felaktiga, hvarföre de förbigås. 

Fångst. Hela året, utom under vintern, 
fångas denna fisk, i den yttre Skärgården, på 
dertill inrättade nät; i den inre åter, der icke 
sådane brukas, fångas endast spridda individer, 
antingen med not eller på nät, som utsattes för 
Id, Sik, Flundror m. fl. Det allmännaste sättet 
är den så kallade forskningen ; den börjar i slu- 
tet af Maj och fortsattes hela sommaren till med- 
let af Augusti, då strömmingsfisket på hösten 
börjar och upptager Skärkarlens tid. Detta fisk- 
sätt är ett slag af mete hvarvid bitar af ström- 
ming nyttjas till agn. Fiskaren begifver sig åstad 
ensam, eller högst tvenne i samma båt och all- 
tid i lugnt väder. Framkommen till stället, som 
vanligen sökes ute på fjärden, der vattnet åt- 
minstone är 20 famnar djupt, nedsänker han 
sin torsk-lina och undersöker djupet. Då det är 
funnit, nedfäller han kroken på ungefär i alns 
afstånd från bottnen och börjar meta; men som 
båten icke kan läggas för ankar, emedan den 
ofta bör flyttas för att träffa stället der fisken 
står, sitter fiskaren vid sina åror och under det 
han håller refven med högra handen, begagnar 
han den venstra för att, med tillhjelp af årorna, 
styra båten så att den blifver stående på sam- 
ma ställe. 

Nytta. Den nytta Skärkarlarne göra sig af 
denna fisk, är betydlig. De använda den, sedan 



43 

han, i smärre kärl är insaltad, som en handels- 
vara. Det enda de förtära af Hsken, är hufvudet 
och lefvern, h vilken sistnämde har en tranig, 
kärf och motbjudande smak , älven för den föga 
läckra Skärkarlen. Fisken ätes då han ännu är 
färsk, och är en ganska god rätt. Insaltad är han 
visserligen mindre smaklig; men är, detta oak- 
tadt, en bland de bättre så kallade saltvaror. 

Längor (Molvee). 

Ryggen har 2 lika konstruerade fenor; anal- 
fenan en. En skäggtöm. Kroppen utdragen, nä- 
stan rund, slemmig. Nosen nedtryckt; stjertfe- 
nan afrundad. 

Lake (Gadus lota Lin.). 

Artm. Käkarne lika länga; den nedre med en 
skäggtöm. Ryggen platt _, med tvä lika hö- 
ga fenor. Buken stor; kroppen fläckig 
(marmorerad). 

1 :a R. 1 3. — 2 :a ^3 — Br. 21. B. 7. A. 71. 
Stf. 36. 

Synon. Gadus lota. Lin. Fn. Sv. p. 11 3. — 
Syst. Nat. I. p. ^0. Gmel. Syst. I. 3. p. 1 172. — 
Gadus dorso dipterygio, ore cirrnto, maxillis 
aequalibus Artedi Gen. p. 22. Spec. p. 107. (Si- 
lurus cirro unico in mento) Syn. 38. — Le Ga- 
de lote La Cepede Hisl. Nat. d. Pois. 3. 2. p. 
453. — Die Quappe Bloch. 2. p. 246. tab. 70 — 
Hartman Helvetische Ichthyol. p. 5o. — Cuv. 
Regn. Anim. 2. p. 334- — Nils. Prodrom. p. 47* 

Kallas Lakej Kött-Lake. 

Beskrifn. Kroppen, täckt med små ovala, 
hvita, knappt märkliga fjäll, är nästan valsfoimig 
från hufvudet till anus; derifrån till stjertfenan 
starkt hoptryckt, buken stor och oftast hiingan- 



44 

de. Ryggen, från hufvudet till första ryggfenan 
platt. Hufvudet nedtryckt, smalare än kroppen. 
Gapet stort; käkarne lika långa. Den undre har 
längst frarn i spetsen en töm. Näsborrorna, som 
ligga nästan midt emellan ögonen och nosen , 
hafva utseende af tvenne skilda , fina och runda 
öppningar; af hvilka den, som ligger nosen när- 
mast, har ett aflångt, bladformigt lock, som, till- 
bakaböjdt, räcker med spetsen öfver den öpp- 
ningen, som ligger närmast ögat. Ögonen nästan 
runda, på hufvudets sidor. I båda käkarne, uti 
ett månformigt ben i främre delen af gommen, 
samt i svaljet, finnas inåtböjda, fina, rörliga tän- 
der, lik en fil, af hvilka de, som sitta på öfre 
sidan i svaljet, äro störst. Sidolinien rak och 
bred. Ryggen har tvenne fenor ; den främre 
mindre, har endast i3 strålar; den första och si- 
sta minst, de medlersta längst. Den bakre myc- 
ket lång och föga hög, börjar midt öfver anus, 
och slutar nära stjertens spets, har n3 strålar af 
hvilka de första äro minst. Bröstfenorna snedt 
afrundade, hafva 21 strålar hvardera, af hvilka 
de tvenne första och de sista äro odelade, de 
öfriga nästan från basen greniga. Bukfenorna 
små, hafva endast 7 strålar hvardera, af hvilka 
de två första och den sista likaledes äro odela- 
de; den andra i ordningen är n^cket lång och 
har i spetsen ett vidhängsle (apophysis) likt en 
töm (cirrhus); den första är lika konstruerad; 
men kortare. Analfenan är lång och icke särde- 
les hög; har 71 strålav, den första och sista 
minst. Stjertfenan nästan rund eller oval, med 
omkring 36 strålar, hvilka äro ganska svåra om 
icke omöjliga att med visshet räkna. Alla fe- 
norna äro tjocka och synes öfverdragna med 
kroppens hud. 



45 

Färgen är öfver hela kroppen gulgrå, mar- 
morerad med svartgråa Hackar, och öfverdragen 
med ett segt slem. Ryggens färg stöter i brunt, 
och är mörkare än sidornas. Buken smutsigt hvit. 
Rygg fe no ni a af ryggens färg; fläckiga. Bröstfe- 
norna på inre sidan blåaktiga, på den yttre 
smutsigt hvita, med svartgrå fläckar. Bukfenorna 
hvitaktiga med fina svartgrå punkter. Analfenan 
h vitgrå med mörk kant och svarta fläckar. Stjert- 
fenan gråaktig, fläckig med mörk, nästan svart, 
kant. Iris messinggul med mörka fläckar. 

Vistelseort och lefnadssätt. Laken är den 
enda af torskslägtet, som finnes i sött vatten. 
Utom Skandinavien, der han, några få ställen 
undantagna, mer och mindre talrikt träffas i de 
flesta sjöar, strömmar, och Östersjöns Skärgård, 
skall han äfven finnas nästan i alla Europas län- 
der, norra Asien och Indien. Han älskar att 
uppehålla sig i klart vatten och merendels på 
stenig botten. Uti större insjöar, med sött vat- 
ten, blir han onekligen störst. Uti sjön Siljan i 
Dalarna, skall, efter Linne, de största finnas. I 
denna Skärgård finnas visserligen, få som i vigt 
går öfver 5 U.. Uti en mindre sjö i Söderman- 
land, har jng sjelf, på stångkrok, upptagit en lake 
af 1 1 &.s vigt. Större har jag ingenstädes sett 
honom. Största delen af året uppehåller han sig 
på djupet, helst vid uddar med djupt vatten, 
der såkallade hålstenar finnas. Ehuru dess rö- 
relser i vattnet, som likna ålens, äro lifliga och 
icke utmärka någon tröghet, är Laken likväl en 
lika lat, som rofgirig fisk. Mellan sjunkna träd- 
stammar (lågor) och stenar, står han i bakhåll, 
lurande på sitt rof. Högst sällan stiger han upp 
i vattnet och tager icke gerna något bete, som 
icke läggas på, eller nära, bottnen. Fiskare i all- 



46 

mänhet göra skillnad på sten- oeh ler-lakar, af 
de förra är den beskrifne; de sistnämde äro lju- 
sare, med ett mindre friskt utseende. Denna 
skillnad i färg, härleder sig, efter livad ock nam- 
net tillkännagifver, från beskaffenheten af det 
stället der fisken uppehåller sig, och bör, efter 
min tanke tillskrifvas vattnets beskaffenhet i hvil- 
ket han lefver. Laken är, hvad man kallar seg- 
lifvad; men dödas vanligen straxt så snart han 
är fångad, antingen på det sättet, att halsen af- 
knäckes, eller, som vanligast sker, att gälen skil- 
jes från hufvudet. Denna besynnerliga operation, 
försummas sällan, emedan nästan alla fiskare tro, 
att Laken uppäter lefvern, så snart han märker 
sig vara fångad. 

Födämnen. Dessa utgöres af vatten-insek- 
ter, maskar och smärre fiskar, äfven sådana, som 
redan tagit röta. Han tros lacka till sig smärre 
fiskar derigenom, att han beständigt rörer skägg- 
tömmen och bukfenorna, h vilka båda, de sedna- 
re med sina trådlika vidhängslen (apophyses) 
mycket likna maskar. 

Fortplantning. Dess lektid inträffar allmän- 
nast i Januari. Laken söker då något grund med 
lerbotten , hvaraf dylika vanligen kallas Lakåsar. 
Här afsätter han på lerbottnen sin fina rom. 
Leken fortfar länge, en hel månad och derut- 
öfver. 

Fångst. Sättet att fånga laken är mång- 
faldigt. Vanligen tages han vintertiden på lång- 
ref, så snart sjöarne uppbryta, då oftast krokar 
af träd helst En (Juniperus communis Lin.) der- 
till begagnas. Till agn begagnas JVors (Osme- 
rus eperlanus), som denna tid är lättast att er- 
hålla. Någon gång fås han med not och ofta på 
stångkrok, då betesfisken dödt, och derefter blif- 



vit nedsänkt till botten. Endast under vintern, 
då leken påstår, fångas laken i mängd. Ryssjor 
och mjärdar utsättas då på dess lekställen. Han 
kan äfven metas på så kallad lakskifva, en tenn- 
skifva med flere krokar, med hvilka laken hug- 
ges, då han vill gnida sig mot den blanka skifvan; 
men som detta fiske endast med fördel kan an- 
ställas om natten på is, och uti en sträng årstid 
då ofta oblid väderlek inträffar, utöfvas det nu 
mera sällan. 

Nytta. Laken värderas för sitt hvita, väl- 
smakliga och helsosamma kött; merendels ätes 
den färsk. Tillredningen bidrager likväl ganska 
mycket till den fina smak, som denna fisk anses 
äga. Kokt som vanligt, endast i saltad t vatten, 
blir den alltid en torr och mindre smaklig rätt. 
Sällan torkas eller saltas han till vinterföda, då 
han likväl skulle kunna användas på lika sätt 
som Långan (Gadus molva Lin.). Lefvern är 
onekligen det bästa på hela fisken. Den har all- 
tid, äfven utan en konstigare tillredning, en an- 
genäm smak. Fordom blef den insaltad, och skall 
så tillredd, i smaken mycket likna ostron. Af 
rommen tillredes ännu, på vissa ställen, kaviar. 
Allmogen nyttjar det nyss afflådda skinnet att 
slå omkring spräckta glaskäril; det fastnar, efter 
torkningen starkt vid glaset, håller bitarne till- 
sammans och gör kärlet vattentätt. Köttet, sku- 
rit i smala remsor och starkt torkadt, säges på 
vissa orter brukas i stället för ljus. Magen med 
sina masklika vidhängslen kallas af allmogen lak- 
klo. Den torkas, stötes till pulver, och intages 
mot frossfeber. Af lefvern bereder allmogen en 
olja, på det sättet: att lefvern upphänges på en 
tråd i solskenet, då oljan af sig sjelf utrinner och 
mottages uti ett undersalt kärl. Denna olja bru- 



kas som ett universalmedel mot alla ögonsjuk- 
domar. 

T ånglake-Slägtet (Zoarcaeus Cuv.). 

Detta slagte, som endast upptager en enda 
Svenskart, h vilken af v. Linné fördes till slägtet. 
Blennius, skiljes genom en utdragen _, nästan ål- 
fonnig och slemmig kropp^ täckt med små, nä- 
stan omärkliga fjäll ; nosen trubbiga kinderna 
svällda j och pannan starkt sluttande; näsbor- 
rorna tubformiga; läpparne tjocka; den långa 
ryggfenan har en fördjupning mot stjerten- och 
bukfenorna 3 mjuka strålar. Detta slagte uppe- 
håller sig endast i hafvet på stenig och gräsig 
botten; lefver af andra fiskars rom, crustaceer 
och mollusker. Köttet år välsmakligt; men ätes 
sällan. 

Sten-Lake (Zoarcaeus viviparus Cuv.). 

Artm. Gul med svarta fläckar. Kroppen långj, 
rundj från anus till stjerten hoptryckt och 
af spetsad. Öfre käken framstående ; näs- 
bor rorna tubformiga. 

R. 87. Br. 20. B. 2. An. 70. 

Längden af det beskrifna exempl. 9* tum, 
bredd. i± tum. 

Synon. Blennius viviparus Lin. Syst. Na t. 
I. p. 443- Fn. Sv. p. 1 1 3. Gmel. Syst. I. 3. p. 
1182. Blennius capite dorsoque fusco-flavescente 
lituris nigris, prima ani flava. Art. Syn. p. fö. 
— K. Vet. Acad. Handl. 1748, p. 37. t. 2 — 
Die Aalmutter Bloch. 3. 2. p. 262. tab. 72. — 
Le Blennie ovovivipare La Cepede Hist. Nat. d. 
Pois. T. II p. 496* — Zoarcaeus viviparus Cuv» 

Regn. 



49 

Regn. Anim. T. 2. p. 240. — Nilsson Prodrom. 
p. 1 o5. 

Kallas: Stenlake x Tånglake 3 Ählkusa. 

Beskrifning: Kroppen, som är öfverdragen 
med slem och beströdd med glesa, runda fjäll, 
hvilka, då fisken lefver, synes som runda, ned- 
tryckta gropar, är valsformig, utdragen och från 
anus till stjerten hoptryckt, samt aftager af ven 
i höjden i samma förhållande, som hoptrycknin- 
gen blir starkare mot stjerten, så alt denna är 
mycket tunn och tillika smal. Hufvudet litet, 
något hoptryckt med svalda kinder; nacken platt; 
pannan från ögonen till nosen lem ligen tvert 
stupande (declivis) med en upphöjd kam, som 
uppkommer al' en stark hoptryckning under ögo- 
nen. Under är hufvudet platt. Munnen temli- 
gen stor; läpparne utgöras af en rund valk. Kä- 
karne, af hvilka den öfre är framstående, haf- 
va : den nedre i spetsen tvenne och på sidorna 
endast en rad, glesa, rätt uppstående och föga 
spetsiga, nästan koniska tänder; den of re blott 
en rad, likaledes glesa, något längre, mer spet- 
siga och inåt böjda tänder. Tungan och gom- 
men släta; den förstnämde tjock och hvit. Sval- 
jet har på öfra sidan 4 tätt hopsittande ben, af 
la vilka de ?. främre hafva en, och de 2 bakre 3 
rader länder, lika konstruerade, som de i käkar- 
oe, utom det, att de äro skarpare och starkt inåt 
krökta. På undre sidan sitta 2 ben parallelt 
med gälarne, hvilka hafva två rader tänder hvar- 
ciera. Ögonen aflåuga, medelmåttigt stora, icke 
betydligt skilda och läckta med kroppens hud. 
Wäsborrorna små, tubformiga, ligga något när- 
mare öfre läppen än ögat. På ögats undre sida 
sitta 8 fina hål bagformigl, med lika afstånd 
K. /•'. Acad. Handl, j834. 4 



5o 

från hvarandra; och från gälöppningens öfre vin- 
kel 4 dylika i rät linia mot nacken. Den ©fre 
käken har äfven 4 såd.ane på hvardera sidan. 
Öfre gällocket är uppsväldt, hvaraf hufvudet får 
en rund form. Sidolinien rak, knappt synlig, 
ligger på lika afstånd emellan ryggen och buken. 
Anus-öppningen stor. Ryggfenan börjar midt öf- 
ver bröstfenornas fäste, har omkring 87 mjuka, 
odelade strålar, af hvilka de två första och sista 
äro kortast; de öfriga nästan lika långa. Fenan 
sträcker sig nära stjerten , der den med en upp- 
höjd kant förenar sig med stjertfenan. Bröstfe- 
norna breda och i spetsen afrundade, hafva 20 
greniga strålar hvardera, af hvilka de medlersta 
äro längst. Bröstfenorna hafva 2 odelade strå- 
lar hvardera. Analfenan börjar tätt vid anus 
och är förenad med stjertfenan, hvilka hafva till- 
samman 70 strålar. Alla fenorna äro tjocka, öf- 
verdragna med kroppens hud, h vårföre fens trå- 
larne äro svåra att med säkerhet räkna. 

Färg: Mörkt gul med svarta fläckar, af 
hvilka 12 å i5 större på ryggen vid ryggfenans 
bas sträcka sig något uppåt samma fena. Krop- 
pens sidor messiugsgula, marmorerade med svart- 
brunt. Ryggfenan har ryggens färg; likaså bröst- 
fenorna. Anal- och stjertfenan rödgula — buken 
hvitgrå. Iris messingsgul. Pupillen blå. 

Vistelseort och lefnadssätt: Tånglaken lin- 
nes nog allmänt i Nord- och Östersjön. Han 
uppehåller sig vid bråddjupa stränder, som haf- 
va stenig botten; går aldrig eller åtminstone 
högst sällan upp i vattnet, utan håller sig be- 
ständigt vid botten mellan stenar ne. Storleken 
af denna fisk är här sällan betydlig, de största 
omkring 12 tum långa. Dess rörelser i vattnet 
äro slingrande och lifliga. Allmännast fångas 



/ 



5r 

här honor; hannar äro ganska sällsynta och alla 
sådane äro alltid mindre, med smutsigare färger 
och oredigare teckning. Honorna hafva alltid 
mer och mindre stora ungar i ovarium tillika 
med rommen, satt till en ny kull. Denna fisk 
förökar sig starkt. Man har hos en enda hona 
funnit 3oo ungar. Jag har likväl aldrig sett 
mycket öfver hälften af detta antal; men de jag 
sett, hafva alla varit smärre individer. Fiskens 
ben, som till färgen äro gröna, sprida i mörk- 
ret ett fosforiskt sken. Märkvärdigt är, att 
denna fisk allmännast fångas de dagar, då nor- 
danvind och otrefligt väder råda, under hvilken vä- 
derlek något annat fiske sällan lyckas. Skärkar- 
larne hata derföre Stenlaken och tro honom 
bortjaga andra fiskar eller åtminstone att desse 
icke trifvas i hans sällskap. Och som de sällan 
eller aldrig begagna honom till mat, släcka de på 
honom sin harm derigenom, att de kasta honom 
i sjön, med hvilken hämd han bör vara belåten. 

Födämnen bestå af smärre fiskar, maskar 
och i synnerhet musslor. I magen på de mån- 
ga jag öppnat har jag alltid funnit krossade skal 
af Linnés mytilus edulis. 

Fortplantning: Man har genom anatomiska 
undersökningar af fiskens köndelar funnit, att en 
ordentlig parning föregår emellan de båda könen. 
Tiden för denna parning är likväl ännu icke be- 
stämd, och tros inträffa på hvad tid af året 
som helst. Januari månad är väl af Gissler 
uppgifven att vara rätta lektiden; men nästan 
alla tider träffas drägliga honor, och i December 
förekomma oftast sådane, som hafva fullgångna 
foster, h vilka utkrypa ur anus, så snart honan 
tryckes på buken. 



52 

Fångst: För denna anställes troligen pä 
intet ställe något särskilt fångningssätt. Den 
fås ganska ofta med not och tager äfven på me- 
te. På nät fastnar han sällan eller aldrig, hvar- 
till dess slemmiga och hala kropp troligen är 
orsaken. 

Nytta kunde visserligen dragas af denna fisk, 
emedan den har ett benfritt, fast kött, med en 
mer behaglig än obehaglig smak. Skärkarlen, 
som i allmänhet icke är någon kostföraktare, 
förtär likväl högst sällan denna fisk, troligen 
skrämd af benens gröna färg. Allmännast synes 
han skapad till föda för de slukande sjöfoglarne 
af Skrak-slägtet (Mergus Lin.). Den allmänna 
Skraken Mergus merganser., som vanligen ankom- 
mer till Skären ganska tidigt, innan ännu fi- 
sken i allmänhet börjat stiga, föder sig nästan 
endast af denna fisk. Jag har ofta, denna års- 
tid, skjutit Skrakar, som haft 7 a 8 tums lån- 
ga Stenlakar i kräfvan. 

Flunder-slägtet (Pleuronectes Art.) 

är mycket lätt att skilja från de öfriga släg- 
tena bland fiskarne. Båda ögonen sitta på 
den af hufvudets sidor 3 som "vändes upp då 
fisken simmar. Samma sida af den tunna, myc- 
ket hoptryckta kroppen är kullrig och färgad ^ 
då den undre deremot är nästan flat och mer- 
endels färglös. Anus sitter nära hufvudet. 
Bukfenorna är o små; rygg- och an al-fenorna 
deremot ganska långa. Tänder i käkar och svälj. 
Flundrorna uppehålla sig endast i hafvet. Vi- 
stas på mindre djupt vatten, helst der bottnen 
är stenig eller sandig. De höja sig föga från 
bottnen, troligen derföre att de sakna simblå- 



53 

sa. De lefva allmännast af Crustaceer och muss- 
lor; några arler sägas äfven fortära vegetabilier. 
De variera mycket. Några arter hafva ögonen 
än på högra, än på den venstra sidan. Andra 
hafva äfven den så kallade blindsidan fyllig och 
färgad, och få då namn af dubbel-flundra. Släg- 
tet är vidlyftigt och sönderfaller i åtskilliga un- 
derafdelningar. Indelningen tages vanligen efter 
tändernas form och läge. Högst få arter före- 
komma i denna Skärgård, och de, som finnas, hö- 
ra till i:sta och 3:dje familjen. 

/. Egentliga Flundror (Platessa Cuv.). 

Båda käkarne hafva en enkel rad af trub- 
biga eller tvära tänder. Ögonen merendels till 
höger. Kroppen rhomboidisk. Ryggfenan bör- 
jar of ver ögat. 

Allmän Flundra (Pleuron. flesus Lin.). 

Artm. Kroppen oval j sträf af taggiga knölar i 
synnerhet utåt sidolinien samt rygg- och 
anal-fenornas rötter. Sidolinien nästan rak 
och stjertfenan tvär. 

R. 5 7 . Br. 11. B. 6. A. 38. Stf. 17. 
Längden på den beskrifna 7I tum, bredd 4 k 

Synon. Pleuron. flesus Lin. Syst. Nat. 1. p. 
457. Fn. Sv. p. 116. — G.mel. Syst. 1. 3. p. 
1229. — Retz. Fn. p. 33 1. — Pleuronectes oculis 
a dextris, linea laterali aspera, spinulis superie 
ad radices pinnarum; dentibus obtusis. Artedi 
Gen. p. 17. Syn. p. 3i. Spec. 5g. Der Flunder 
Bloch. 2. 52. tab. 44- Le pleuron. Flez La 
Cepede IV. p. 633. Sv. Zool. 2. N. 46. — Die 
stachelichfe Scholle Fabr. I si. p. 1 44- Nils. Pro- 
drom. p. 55. 



54 

Kallas: Sand-flundra, Strömmings-flundra, 
Skädda, Skrubba. 

Beskrifning: Kroppen oval, starkare hop- 
tryckt vid roten af rygg- och anal-fenorna, så 
att en insänkning synes något från nämde fe- 
nors bas. Sidolinien nästan rak, föga upphöjd 
öfver magen, är likaledes nedtryckt äfven på un- 
dre sidan. Hufvudet tillspetsadt, medelmåttigt 
stort; munnen liten, och af käkarné räcker den 
undre knappt framom den öfre, båda hafva en 
rad tätt sittande trubbiga tänder. Ögonen ut- 
stående, tätt hopsittande, från dem till sidoli- 
nien står en nästan rak, upphöjd rad af knölar; 
det undre ögat står något längre fram än det 
öfre; båda ligga ofta på högra sidan. Hufvudet 
och kroppen på båda sidor är beströdd med tag- 
giga knölar i synnerhet utåt sidolinien; en tag- 
gig knöl öfver roten af hvarje stråle i anal- och 
ryggfenan, samt magen öfver allt beströdd med 
dylika mindre taggknölar; dessa sistnämde sak- 
nas likväl på undersidan. För öfrigt är krop- 
pen slät och belagd med små glesa fjäll. Bröst- 
fenorna fi -stråliga, börja öfver bukfenorna, som 
hafva hvardera 6 strålar. Ryggfenan börjar öf- 
ver ögat, har Sn — 58 strålar, och slutar öfver 
slutet af analfenan , som har 38 strålar. Stjert- 
fenan något lång och tvär, har 17 — 18 strålar. 
Rygg- och analfenorna hafva hela, de öfiiga de- 
lade strålar. 

Färgen varierar mycket. Äldre individer 
äro bruna, marmorerade med grått, hafva stör- 
re, glest strödda pomeransgula fläckar på öfre 
sidan och fenorna. Undersidan h vit, oftast brun- 
fläckig och någon gång hel och hållen brun. 
Den bruna färgen sträcker sig alltid från stjer- 
ten, mer eller mindre långt fram åt hufvudet. 



55 

Iris grågul med en fin messingsgul ring kring 
den mörka pupillen. Yngre individer äro ljus- 
bruna eller snarare rostfärgade med obetydlig 
gråbrun marmorering oeh otydliga, pomeransgula 
fläckar på sjelfva kroppen, bvilka likväl äro stör- 
re på fenorna. Undersidan på desse är nästan 
alltid hvit, sällan fläckig, och om det någon 
gång inträffar ligga alltid fläckarne mot stjerten. 
Fenorna äro i kanten ljusare, utom sljertfenan, 
som har mörk spets. 

Vistelseort och lefnadssätt'. Allmänna flun- 
dran, eller som den här kallas: Strömmingsflun- 
dran, förekommer både i Nord- och Östersjön. 
Här är den allmännast af de tvenne flunderarter, 
som finnas i denna Skärgård. Hon uppehåller 
sig företrädesvis på sandig botten, der tillgång 
på gräs och mollusker icke saknas. Hela året 
vistas den på mindre djupt vatten, utom under 
vintern, då den åtminstone här aldrig träffas 
vid stränderna eller på grunden. Någon betyd- 
lig storlek uppnår hon här icke. Dess största 
längd är 8 å 9 tum. Ehuru dess kroppsbygg- 
nad skulle synas neka henne att skilja sig från 
bottnen, går hon likväl, under vackra sommar- 
dagar, upp i vattnet, ehuru hon icke närmar 
sig fullt till vattenytan. Dess rörelser i vattnet 
äro ganska lifliga och hon lefver länge sedan hon 
är uppfiskad. Denna art säges äfven lefva i sött 
vatten och följaktligen kunna planteras i dam- 
mar. Jag har likväl saknat tillfälle, att dermed 
anställa några försök. 

Födämnen: I de många jag öppnat har 
jag endast funnit krossade skal af åtskilliga muss- 
lor, i synnerhet af slägtena Mytilus och Tcllina. 

Fortplantnitig: I Maj månad afsätter den- 
na flunderart sin hvilgula rom på gräsig sandbot- 



56 

ten. Hon söker i detta ändamål, nämde årstid, 
mindre djupt vatten vid långgrunda stränder. 

Fångst: I denna Skärgård fångas flundran 
på endast till detta ändamål inrättade nät. Med 
not fås hon äfven ofta ibland andra fiskar, lik- 
väl endast under sommaren. 

Nytta: Ibland denna Skärgårds fiskar, som 
användes till mat är 'denna en bland de smak- 
ligaste, i synnerhet om hon är fångad något in 
på sommaren. Flundran är denna årstid van- 
ligen mycket fet och läcker, hvaraf ordspråket: 
när skogen är grön 3 är flundran skön. Myc- 
ket beror likväl på tillredningen. Der flundror 
fås i mängd blifva de vanligen saltade eller tor- 
kade. I denna Skärgård tillredes så kallade Ung- 
dårade flundror på följande sätt: Sedan flun- 
drorna äro rensade, saltas de måttligt och sedan 
de en dag legat i saltet, upphängas de för att 
torka. De förvaras sedan till framdeles behof, 
och då de skola ätas, stekas de på halm i ugn. 
Så tillagade äro de förträffliga, så framt de icke 
äro så gamla eller illa skötta, att de härsknat. 

3. Var (Rhombns Guv.). 

Spetsiga och kardlika tänder i båda käkar- 
ne och gommen. Ryggfenan börjar framom det 
öfre ögats kant. Ögonen ligga merendels till 
venster. 

Stenflundra (Pleuron. maximus Lin.). 

Artm. Rutformig; i synnerhet på öfre sidan 
belagd med knölar _, hvilka i spetsen äro 
hvassaj mot basen utvidgade. 

R. 6g. Br. 12. B. 6. An. 4g. Stf. 17. 
Längden af den besk ri fria q tum, bred. 61 t. 



57 

Synon. Pleuronecles maximus Lin. SysL 
Nat. I. p. 4^9. Fn. Sv. p. 1 1 6. Retzii Fn. p. 333. 
Pleuronectes oculis a sinistra , corpore aspero, Aiv- 
tedi Gen. p. 1 8. Syn. p. 32. Gmel. Syst. I. 3. p. 
1236. Vet. Acari. Handl. 1806, p. 208. — Der 
Steinbatt Bloch. 2. p. 10. tab. 49* Linnés Gott- 
ländska Resa s. 186. Risso Ichtyologie de Nice 
p. 5 1 4* Nils. Prodrom. p. 58. 

Kallas: Stenflundra , Piggvar j Piggvarf. 

Beskrifning: Kroppen bredt-oval eller nästan 
rund inom fenorna, med fenorna år den åter 
rutformig. Hufvudet, som vanligt, nedtryckt, 
bar en upphöjd kant, som börjar öfver nedre 
ögat, löper sedan mellan ögonen och utbreder 
sig något öfver undre gällockets öfre kant. Mun- 
nen stor, mycket uppstigande. Kåkarne lika lån- 
ga, då munnen är tillsluten, då den är Öppen, 
synes den nedre längst. Tänder i flere oregel- 
bundna rader i käftarne, kardlika, inåt riktade 
och skarpa. Svaljet har äfven fina tänder, som 
sitta i 4 ben, två aflånga, skilda på öfre sidan, 
och två kilformigt hopväxta på undre sidan. 
Gom och tunga släta. Gälhinnan 6-strålig. Ögo- 
nen medelmåttiga, aflånga, ligga nog skilda på 
venslra sidan, nästan under hvarandra ; det nedre 
synes likväl ligga något, ehuru högst obetydligt 
framför det öfre. Pupillen oval med. en rund 
inskärning i öfre kanten. Hela kroppen är be- 
lagd med taggiga knölar, som på hufvudet äro 
tätare och finare. Undersidans knölar äro lika 
konstruerade; men sitta glesare. På sidorna om 
sidolinjen, som öfver bröstfenan höjer sig båg- 
formigt och sedan är rak, finnas inga knölar. 
Skinnet är emellan knölarne knottrigt och slem- 
migt; några fjäll har jag icke kunnat upptäcka. 
Ryggfenan börjar midt emellan öfre ögat och no- 



sen, eller något närmare ögat och slutar nära 
stjertfenan, har 69 strålar, alla i yttersta spet- 
sen tvådelade; de första och sista minst och 
ganska små. Bröstfenoina hafva 12 strålar hvar- 
dera; de två främsta odelade; de öfriga i spet- 
sen greniga, till den sista, som äfven är odelad. 
Den första strålen är hälften så lång som den andra, 
hvilken är något kortare än 3:dje och 4'de, som är 
längst. Bukfenorna, som sträcka sig från under- 
käkens nedre kant till anus, hafva 6 odelade 
strålar hvardera, af hvilka den 5:te är längst. 
Analfenan, som sträcker sig från anus till nära 
stjerten, har 49 strålar. Alla strålarne, på öfre 
sidan flata med en fåra utåt midten, på undre 
sidan runda. De första 6 — 8 synes odelade, de 
öfrige äro tvådelade. Rygg- buk- och analfenorna 
äro öfverdragna med kroppens hud och strålarnes 
byggnad svår att upptäcka. Stjertfenan nästan 
tvär, med afrundade kanter, har 17 tydiiga strålar. 

Färg: Ofvan gulaktigt grå , marmorerad med 
svartgråa fläckar. Skinnet, som täcker ögat, har 
fina, gråbruna fläckar. Lis messingsgul. Under- 
sidan hvit, med oregelbundna, större gråbruna fläc- 
kar. Fenorna hafva lika färg med sidorna utom 
det, att de hafva smärre, nästan svarta fläckar 
utåt kanten. Yngre individer äro ofvan rödak- 
tigt grå, med fina, täta, mörkt gråbruna fläckar. 
Undersidan hvit utan fläckar. 

Vistelseort och lefnadssätt. Denna flunder- 
art förekommer icke endast i Nord» och Öster- 
sjön utan äfven i Medelhafvet. De största af 
dem, som finnas vid kusterna af vår halfö skola 
träffas i Öresund, der de äfven äro allmännast. 
Mot norden blifva de mer sällsynta, åtminstone 
i Östersjön. Inom denna Skärgård förekommer 
denna art mindre allmänt. Hon blir här tern- 



^9 

ligen stor och uppgår någon gäng till 6 å n U, 
vigt. På djupt vatten der bottnen är stenig tral- 
las denna fisk alla årstider, utom under vin- 
tern, då den troligen dragit sig till ännu djupa- 
re ställen af hafvet. 

Födämnen lika med den föregående artens. 

Fortplantning. Det obetydliga antal af den- 
na art, som här finnes, har nekat mig att kun- 
na utröna dess lektid. Troligen infaller den un- 
der våren eller början af sommaren, h vartill jag 
slutar deraf, att de mesta fås denna tiden, och 
att de honor, som då fångas, hafva flytande rom. 
Leken säges föregå på temligen djupt vatten der 
bottnen är stenig. 

Fångst. Här fångas denna flundra på nät 
och någon gång äfven med not. 

Nytta. Som de individer af denna art, hvil- 
ka här fångas äro till antalet få, förtäras de 
vanligen färska, som en läckerhet, och äro äfven 
ibland de mest välsmaklige af denna Skärgårds 
fiskar. 

Anm. Utom dessa tvenne nu beskrifne flunder-ar- 
ter förekommer, ehuru sällsynt, i denna Skär- 
gård en , som det synes afart afPl. maximus. 
Denna har båda sidorna nästan lika taggiga, 
blindsidan alltid till större delen färgad, och 
kroppen, då man afräknar halfva hufvudet och 
en liten del af stjerten, fullkomligt cirkelrund. 
Måhända är denna en egen art, hvilket jag 
hoppas få tillfälle att framdeles undersöka. 

Smörbult-slägtet (Gobius Lin.). 

Åf hvilket endast få arter tillhöra fäder- 
neslandets fauna, är lätt igenkänligt derpå, att, 
bukfenorna äro vid basen förenade så att de 
der igenom fä ett Ualtjormigt utseende. Kröp- 



6o 

pen nästan trindj föga hoptryckt; hufvudet 
något nedtryckt med starkt svällda kinder j och 
utstående j tätt intill hv ar andra sittande ögon, 
Mygg fenorna tvenne ; gälöppningen liten och 
gälhinnans strålar 5. Alla arterna af detta släg- 
te uppehålla sig i hafvet, äro små och vistas helst 
vid klippiga stränder. Man har velat observera, 
att hannarne af detta "slägte bygga ett slags nä- 
ste, uti hvilket han väntar honan, som der läg- 
ger sin rom, hvilken befröas af hannen som se- 
dan vårdar rommen och försvarar ungarne. Hvad 
som är säkert är, att dess lektid inträffar om 
våren. Köttet ätes icke, och denna fisk synes 
skapad endast till föda för större fiskar och nå- 
gra Sjöfogel-arter. 

Svart Smör bult (Gobius niger Lin.)» 

Artm. Svartaktig eller svartgrå med grågula 
Jläckar. Bakre ryggfenan har i 4 strålar. 
Alla fenstrålame räcka icke utom hinnan. 
Bukfenorna räcka icke till anus. Analfe- 
nans strålar i3. 

R. 5.+ 14. Br. i5. B. 10. A. i3. Stf. 16. 
Längd i\ tum; med stjertfenan 3| tum. 

Synon. Gobius niger Lin. Syst. Na t. 1. p. 
449- — Gmel. Syst. 1. 3. p. 1196. — Retz. Fn. 
326. Gobius ex nigricante varius, pinna dorsi 
secunda ossiculorum 14. Art. Gen p. 28. Syn. 
p. 26. — Die Meergrundel Bloch. 2. p. 8. t. 38. 
fig. 2 — 4* — Le Gobie Boulerot La Gepede Hist. 
Nat d. Pois. T. 2. p. 552. — G. Boulerot Risso 
p. 1 58. Cuv. Regn. Anim. 2. p. 243. Nilsson Pro- 
drom. p. 93. 

Kallas Smörbult: 

Beskrifning. Kroppen viggformig och föga 
hoptryckt. Ryggen, som har 2 fenor, är bred och 



Gi 

afkullrad, samt har en fördjupning, som börjar 
emellan ögonen och sträcker sig till början af 
första ryggfenan. Buken nästan platt. Fjällen 
stråliga, nästan runda, skarpa och icke lätt af- 
fallande. Hufvudet temligen stort, ofvan afkull- 
radt, under platt. Munnen något uppstigande, 
stor. Läpparne tjocka, i kanten omgifna af en 
rund valk. Täflarne lika långa. Tänder i båda 
käkarne. Dessa tänder äro olika långa, runda, 
nålformiga och något inåt böjda. I svaljet 3 
tandade ben, två på öfre och ett på undre s idan 
hvilket sistnämde, då sval jet tillslutes, infaller 
mellan de två öfre. Gom och tunga utan tän- 
der, den sistnämde tjock. Näsborrarne närmare 
ögonen än nosen, synas hafva endast en rund 
öppning hvardera. Ögonen stora, utstående, lig- 
ga tätt intill hvarandra, hafva silt läge i pannan 
och äro täckte med kroppens hud. Sidolinien 
rak, ligger midt emellan ryggen och buken. För- 
sta ryggfenan bågformig, börjar öfver slutet af 
bröslfenornas fäste och slutar midt öfver anus; 
har 5 strålar, af hvilka 2:dra och 3:dje är längst 
och lika långa. Den sista kortast och alla ode- 
lade. Andra ryggfenan tvär, börjar öfver anus 
och slutar framom slutet af analfenan, har i4 
nästan lika långa strålar, hvilka mot spetsen äro 
tvådelade och i yttersta ändan hopväxte. Den 
första odelad, den sista tvådelad till basen. Bröst- 
fenorna spetsiga, hafva i5 strålar, hvars spetsar 
räcka mot anus, af dessa äro de medlersta längst 
och alla i spetsen greniga. Bukfenorna, som haf- 
va sitt fäste under början af bröstfenorna , och 
hvars spels räcker likaledes nära anus, har 10 
strålar, alla mycket greniga, nästan från basen, 
och de medlersta längst. Analfenan, som bör- 
jar vid anus och slutar framom slutet af bakre 



62 

ryggfenan, är rak och har 1 3 strålar, af hvilka 
de två första odelade, de öfriga delade på mid- 
ten vid roten och i spetsen hopväxta, den sista 
delad till basen. Stjertfenan i spetsen af rundad, 
har 1 6 svånäknade strålknippen. Mellan anus 
och analfenan, står en h vitgul, mjuk tagg. 

Färgen svartgrå med grågula punkter och 
fläckar. Gällocken hafva messingglans. Buken 
hvit med silfverglans. Rygg- anal- och stjerlfenor- 
na gulgråa, med bruna tvärstreck i punkter och 
strålarne med messingsglans. Bröstfenorna gul- 
grå, med ytterst fina, mörka punkter. Bukfe- 
norna hvitgula. Iris messingsgul, pupillen blå. 
Anm. När fisken varit endast en kort stund ur 

vattnet, förändrar han färgen och blir röd- 

aktig. 

Vistelseort och Fortplantning. Uti Nord- 
och Östersjön der botten är stenig och vattnet 
icke allt för grundt, träffas denna fisk på vissa 
ställen mycket talrik. I Östersjön går den visser- 
ligen betydligt högre än Södermanland, hvar- 
till jag slutar deraf, att han i denna Skärgård är 
mycket allmän. Större delen af året håller han 
sig på djupet, och om han, som några författa- 
re synas tro, nedgräfver sig i den leriga hafs- 
botten och der tillbringar vintern, måste han 
likväl icke ligga djupt, emedan han med not, 
som dragés om vintern, fångas lika ofta och li- 
ka så talrikt som om sommaren. Då det för- 
blifver omöjligt alt utforska denna fiskens sed- 
vana, i detta fall i anseende till det djup på 
hvilket han under den kallare årstiden uppehål- 
ler sig, skulle jag tro att fisken endast döljer sig 
på djupet, icke i leran. Han är dessutom en 
frossare, som synes på dess tänder, och af dess 
alltid spända buk. Skulle en dvala eller vinter- 



63 

sömn antagas för denna, kan den ål minstone 
icke vara djup, emedan de individer, som fån- 
gas under vintern och mot våren, äro lika feta 
och välmående som de, h vilka fångas på som- 
maren. 1 början af Maj uppstiger han från dju- 
pet och träffas då allmännast vid steniga strän- 
der. Denna årstid fås han ofta med laudnot, 
som den kallare årstiden högst sällan inträffar. 
I sina rörelser i vattnet är han mindre liflig och 
svnes föga rädd och alllid liknöjd öfver b vad 



'Ö 



som händer. 

Födämnen utgöras i synnerhet af maskar 
och crustaceer. Jag har äfven funnit andra fiskars 
rom i dess mage. 

Fortplantning, I Maj månad, som redan 
är nämt, uppstiger Smörbuken mot stränderna, 
som det synes, för att leka. Mellan stenarne i 
stranden lägger han sin, i jemförelse med fisken, 
grofkorniga rom, i skygd af tång (fucns) och an- 
dra hafsväxter. På detta sätt tror jag, att den- 
na fiskens lek förhåller sig. Möjligt är dock att 
rommen är satt af andra fiskar och att denna 
endast söker stranden för att förtära den. Att 
han äfven sjelf denna tid är i lek, synes af dess 
flytande rom. Att han bygger sig ett särskilt 
bo för rommläggningen, har det ännu icke lyc- 
kats mig att upptäcka, hvarföre det torde tillå- 
tas mig att tills vidare tvifla derpå, likväl utan 
att sätta dess möjlighet i fråga. 

Fångst. Med not, som dragés efter annan 
fisk, fångas äfven denna icke sällan hela året ige- 
nom, så väl sommar som vinter. 

Nytta. Köttet är till smaken icke obehag- 
ligt. Fransmännen, åtminstone på vissa orter, 
anse det för en läckerhet. Våra Skärkarlar gö- 
ra sig icke mödan, att tillreda en fisk, som icke 



m 

fyller i magen. Också synes hans egentliga be- 
stämmelse vara, att tjena till föda för andra fiskar 
och vattenfoglar. 

Lilla Srnörbulten (Gob. minutus Pall.). 

Artm. Blekt gul eller gulgrå med roströda fina 
prickar och 5 a 6 större fläckar utåt si- 
dolinierij af hvilka den sista s vid stfertfe- 
nans bas är störst; nedre käken framstå- 
ende. Analfenans strålar 12. 

R. 6. +14. Br. i5. B. 8. A. 12. Stf. 14. 

Längd vanligen 2 -A tum, bredden | tum. 

Sjnon. Gobius minutus Pall. Spic. Zool. 
8. p. 4* — Gmel. Syst. I. 3. p. 1 19g. — Le 
Gobie menu, La Cepede Hist. Na t. d. Pois T. 
II. p. 571. — Gob. menu Risso Ichthyol. de Nice 
p. 1 5p. — City. Regn. Anim. 2. p. 2 43. Nils. 
Prodr. p. 94. 

Beskrifning. Kroppen utdragen, valsfor» 
mig, från anus till stjerten föga hoptryckt, ge- 
nomskinlig och täckt med skarpa, runda och 
hårdt fastsittande fjäll. Ryggen rak, har från 
hufvudet till början af första ryggfenan en på 
längden gående fåra; buken något platt. Huf- 
vudet medelmåttigt, ofvan kullrigt, under platt, 
trubbigt, utan fjäll. Gällocken svällde, med tjoc- 
ka, helbräddade kanter. Ögonen stora, täckte 
med kroppens hud , föga skilda och utstående. 
Näsborrarne tätt invid ögonen , hafva endast en 
enkel, nästan rund öppning. Munnen stor, ne- 
dre käken något framstående. Läpparne tjocka, 
i kanten omgifna af en rund valk. Båda käkar- 
ne hafva en rad tänder, hvilka äro runda, nål- 
formiga och något inböjda. I svaljet sitta 3:ne 

tandade 



landade hen, t va på ofre och ett på undre si- 
dan, h vilket, då svaljet lillslutes, infaller mellan 
de två öfre. Gom och tunga äro släta, den sist- 
närnde trubbig och mycket tjock. Ryggen liar 
tvenne fenor: den främre bågformig med 6 ode- 
lade, mjuka strålar, af hvilka några sträcka sig 
mer och mindre långt utom fenhinnan. * Den 
3:dje och 4 ; de strålen nästan lika långa och längst. 
Andra ryggfenan, som börjar midt öfver anus 
har 1 4 strålar; den första och sista kortast, de 
öfriga nästan lika långa. Bröstfenorna i spetsen 
afrundade med i5 odelade strålar hvardera, af 
hvilka de medlersta är längst. Bukfenorna hop- 
växta i form af en strut eller tratt, hafva 8 svår- 
räknade strålknippen. Af analfenans 12 enkla 
strålar äro de tvenne sista, vid basen, tätt ihop- 
sittande. Stjertfenan svart, afrundad, har 21 strål- 
knippen. 

Färg. Ryggen och sidorna hvitgula, fint 
marmorerade med råströdt. Utåt sidolinien stå 
5 å 6 stora mörkbruna fläckar, af hvilka den vid 
stjertfenans bas är störst. Buken hvit med svag 
messingsglans. Bröstfenorna grågula med mörka 
strålar och ganska fina, strödda, råströda punkter. 
Bukfenan rent hvit. De öfriga hvitaktiga med 
täta, fina, råströda punkter, som bilda tvärlinier 
i synnerhet på stjertfenan. 

Anm. Hela fisken är genomskinlig, hvaraf hän- 
der, att då den, ännu lefvande och släppt i 
vatten, ses ofvanifrån, synes inelfvorna som 
en stor oval svart fläck. 

Vistelseort och lefnadssätt. Äfven denna 
förekommer i de tvenne haf, som begränsa Skan- 
dinavien. I Östersjön finnes han åtminstone nå- 
got högre mot norden än denna Skärgård , ty i 

K. V. J. Handl. i834. 5 



66 

annat fall kunde han icke här förekomma så tal- 
rikt, som han verkligen gör. Det skulle väl sy- 
nas, som denne vore mindre allmän än den stör- 
re arten; men han fångas mera sällan, emedan 
han är ganska liten och således har mycket lätt 
att utkomma ur noten. Ehuru denna lika med 
sin nyss beskrifne samslägtinge uppehåller sig 
på djupet, och endast en gång om året, allmän- 
nare samlar sig till stränderna, är han likväl 
denna liden lika talrik, som den större. Han 
synes så vida afvika från valet af uppehållsort, 
att han företrädesvis dertill väljer en något jem- 
nare och mer gräsbnnden sandbotten. I sitt lef- 
nadssätt för öfrigt liknar han, efter de observa- 
tioner jag kunnat göra, fullkomligt den större 
arten af samma slägte. 

Födämnen utgöies af smärre maskar och 
insekter. 

Fortplantning. Sent på våren i Maj må- 
nad, synes dessa små fiskar allmännast vid strän- 
derna. Deraf slutar jag, att dess lektid då in- 
träffar. Denna tid har jag äfven funnit honor 
med lös rom; men hvar rommen afsättes och 
huru leken vidare tillgår är mig ännu obekant. 

Fångst. Endast tillfälligtvis, då not dra- 
gés efter annan fisk, fås äfven dessa, vanligen 
bland det gräs som åtföljer noten. 

Nytta. Af flere arter roiliskar fortares den- 
na allmänt. Strömmingen smakar den icke säl- 
lan. Till föda för menniskor användes den all- 
deles icke. 

Sandål-slägtet (Ammodytes Lin.). 

Kroppen utdragen ^ smal och nästan intet 
hoptryckt. Hufvudet smalare än kroppen. Öf~ 
re käken kan utdragas ; den nedre är mycket 



e>7 

framstående och af spetsad. Fjällen mycket fina), 
lätt anfallande. Gäll annans strålar y. Stjert- 
fenan klufven j skild från den långa rygg- och 
analfenan. Sandalen uppehåller sig i hafvet på 
långgrund strand med sandig bolten. I sanden 
nedgräfver han sig och lefver af de maskar han 
der finner. Köttet värderas foga. 

Tobbis (Ammodytes Tobianus Lin.). 

Artm. Kroppen utdragen j trindj föga hop- 
tryckt. Hufvudet smalare > spetsigt. Un- 
dra käken utdragen _, hvass. Analfenans strå- 
lar 2g. 

R. 55. Br. 12. An. 29. Stf. i5. 

Längden af den beskrifne 9I, tum, bredden 
l tum. 

Synon. Ammodytes tobiananus Lin. Syst. 
Nat. I. p. 43o. Fn. Sv. p. 109. Skånska Resan 
sid. 14 1. Ölands och Gottl. Resan p. 87. Am- 
modytes Artedi Gen. p. 16. Spec. p. 55. Syn. 
p. 29. Gmel. Syst. I. 3. p. 1 1 14. Der Sandaal 
Bloch. 3. p. 32. tab. 95. — L'ammodyte appat. 
La Cepede. T. II. p. 274. Pb 8. fig. r. Sölv- 
fisk Pontoppid. Borg. Nat. Hist. 2. p. 283. Sv. 
Zoologie 2. N. 64. Faber Island, p. 63. Nils. 
Prodrom. p. 63. 

Kallas: Sandal, i Skåne Tobbis. 

Beskrifning. Kroppen lång, smal, nästan 
trind och föga hoptryckt, läckt med ganska fi- 
na, lätt affallande, fjäll. Hufvudet smalare än 
kroppen, långt, starkt afspetsad och föga hop- 
tryckt. Munnen stor. Öfre käken kort med dub- 
bel läpp, den nedre starkt afspetsad och myc- 
ket framstående. Tänder finnas endast tvenne 
i främre delen af gommen; dessa äro korta, står- 



68 

ka och inåt böjda. Näsborrorna ligga rnidt emel- 
lan ögonen och nosen, hafva tvenne mycket fina 
och skilda öppningar, af hvilka den främre är 
månformig. På pannan är 7 tydliga och flere 
mindre tydliga, fina gropar, som likna styng af 
nålar. Ögonen på hufvudets sidor äro små och 
runda. Sidolinien rak, ligger midt emellan bu- 
ken och ryggen. Utom denna finnes äfven på 
h varje sida tvenne, med sidolinien parallelt lö- 
pande, upphöjda linier, af h vilken den öfre lig- 
ger mot ryggen, dubbelt närmare ryggfenan än 
sidolinien. Den andra utåt buken, börjar vid 
bröstfenornas fäste och sträcker sig sedan , paral- 
lelt med sidolinien, till stjertfenan. Utom dessa 
ligga 3:ne fina nedsänkta linier; den medlersta 
från anus till något framom bröstfenans fäste; 
de tvenne öfriga, en på h varje sida om den nyss- 
nämde. Dessa sträcka sig från bröstfenans fäste 
till stjertfenans. Anus närmare stjerten, än huf- 
vudet. Ryggfenan börjar nog långt från hufvu- 
det och sträcker sig nära stjerten , är låg och har 
55 temligen skilda strålar, hvilka dessutom äro. 
odelade och nästan lika långa, utom de första 
och sista, som äro något kortare. Bröstfenorna 
hafva 12 strålar hvardera, af hvilka de tre för- 
sta odelade, de öfriga i spetsen 2-greniga; den 
4:de och 5:te längst, de sista mycket korta. 
Analfenan lång, börjar vid anus och slutar nära 
stjerten, har 29 strålar lika ryggfenans. Stjertfe- 
nan starkt urskuren har i5 långa strålar; utom 
några smärre på sidorna. De längsta greniga. 

Färg. Ryggen och öfre delen af hufvudet 
gröna. Sidorna, nedom sidolinien, silfverfärgade 
med svag rödaktig skiftning. Buken rent silf- 
verhvit. Stjertfenan grönaktig. Rygg-, bröst- och 
analfenor hvitgrå klara. Iris silfverhvit, med 



$9 

svag inessingsgul anstrykning. Mellan ögonen och 
nosen står på h varje sida, en blåaktigt mörkt 
grön fläck. 

Vistelseort och lefnadssätt. Sandålen fin- 
nes i Nord- och Östersjön, i hvilken sistnämde 
han likväl icke lärer gå mycket högre an kring 
59 nordlig bredd. Att sluta efter förhållandet 
i denna Skärgård blifver han, på nämde höjd 
räknad, bland de sällsynte. Här förekommer 
han åtminstone högst sällan, och endast vid Öns 
norra udde, der vattnet är medelmåttigt djupt 
och hafsbottnen sandig. Under en tid af 12 år 
har endast 3:ne individer, mig veterligen, blif- 
vit fångade, h vårföre jag af egen erfarenhet, kän- 
ner föga af dess sedvanor- 

Födämnen bestå af sådana maskar, b vilka 
fisken, som det af underkäkens byggnad vill sy- 
nas, uppgräfver ur sanden. 

Fortplantning. Dess lektid säges inträffa 
i Maj månad. 

Fångst. Här fångas den endast tillfälligt- 
vis med not och som redan är nämt, högst sällan. 

Nytta. På de orter, der Tobbissen före- 
kommer i mängd t. ex. några trakter af Skåne, 
skall den ätas af mindre förmöget folk. 

Nejonögon-slägtet (Petromyzon. Art.). 

Detta, mindre talrika, slägle, utmärker sig 
genom en ål for mig kropp med y gälöppningar 
på hvardera sidan ^ hvilka ligga i en rad bak- 
om ögonen ; munnen är endast en rund öpp- 
ning under nosen > med eller utan tänder. Af 
Nejonögat uppehålla sig några arter endast uti 
hafvet, andra äfven i sött vatten. De fästa sig 
med munnen vid stenar och dylika hårda krop- 
par, lefva af insekter och maskar, och äro seg- 



7° 

lifvade. Åtminstone de större arterna användas 
allmänt till föda. Köttet liknar i smaken ålens 
och skall vara mer helsosam t. 

Allmänna Nejonögat (Petrom. fluviatilis Lin.). 

Artm. Grönaktigt blå med stålglans; under 
silfverhvit. Rjggfenorna skilda. Den bak- 
re spetsig med af rundad spets. En rad 
tänder i munbrämet. 
Längden 6? tum, bredden | tum. 

Synon. Petrom. fluviatilis Lm. Syst. Nat. 
I p. 394- Fn. Sv. p. io5. Petromyzon unico or- 
dine denticulorum minimorum in limbo oris präs- 
ter inferiores majores, Artedi Gen. p. 64. Sp. 
p. 99. Syn. p. 89. Retz. Fn. p. 3o3. Gmel. 
Syst. I. 3. p. 1 5 1 4- TD as Neunauge Bloch. 3. p. 
53. Tab. 98. f. 1. Sv. Zool. I. N:o 33. Pl. 34. 
Le Petromyzon pricka. La Cepede T. I. p. 18. 
Der Pricken Hartman Helv. Ichthyol. p. 32. Cuv. 
Regn. Anim. 2. p. 4°4* Nilsson Prodrom. p. 122. 

Kallas: Nejonöga. 

Beskrifning. Kroppen ålformig, lång och 
något hoptryckt, i synnerhet motstjerten; saknar 
fjäll; men är öfverdragen med ett limaktigt, segt 
slem. Ryggen utåt hela längden afkullrad, blir 
mer hoptryckt vid början af andra ryggfenan. 
Hufvudet något smalare än kroppen. Munnen 
under nosen, stor, rund, platt; saknar käkar. 
Tänder, en ordentlig rad i yttre kanten af mun- 
brämet, liknar en frans och upptäckes svårligen 
till och med med väpnad t öga, icke med blotta 
ögonen. Nedom denna rad, på läppens inre 
sida, är åter en ordentlig rad af runda, vårtli- 
ka tänder. Ännu längre in i främre delen af 
munnen, tvenne rader något större tänder ställ- 



de i förbund .•.*.•. (decussalim). Nedom 
desse ett hvitgult ben med tvenne skilda knö- 
lar, som synes vara trubbiga tänder; midt emot 
hvilket, på undre sidan, finnes ett bågformigt 
ben, af lika färg, som har 6 skarpa tänder, lika 
sågtänder. På sidorna om dessa ben, ligga tven- 
ne nästan runda tänder, på bvarje sida, h vilka 
tänder hafva dubbla spetsar. Ögonen små, run- 
da, på hufvudets sidor och nog långt bakåt nac- 
ken, samt täckte med kroppens bud. Iris har 
3 mörka, triangelformiga figurer, med pupillen 
till bas. Af dessa är spetsen af den undre rik- 
tad nedåt; de öfrige uppåt sidorna med lika af- 
stånd från h varandra. Näsborror saknas; men 
ett tubformigt hål finnes i nacken, öfver främre 
kanten af ögonen. Gälöppningarne 7 på hvarje 
sida, ligga uti en rät linia utåt kroppen, från 
ögats undre kant. Afståndet mellan öppningarne 
är lika och omkring hälften mindre än första 
gälöppningens afstånd från ögal. Anus sitter 
nog nära stjerten. Sidolinie saknas alldeles. Den 
första ryggfenan, som är jemnbög, börjar midt 
öfver medelafståndet mellan sista gälöppningen 
och anus. Andra ryggfenan, som är kantig med 
afrundad spets, börjar något framom anus och 
är förenad med stjertfenan, som börjar på ryg- 
gen midt öfver dess slut på undre sidan. Den- 
na är, på båda sidor, i midten hög, i början 
och mot slutet, aftagande. Fenorna äro öfverdrag- 
na med kroppens hud ocb hafva fina, broskaktiga 
radier, i stället för verkliga strålar. 

Färgen ofvan grönaktigt blå med stålglans, 
sidorna ljusare, under silfverhvit. Fenorna nä- 
stan vattenklara. Den undre ryggfenan har en 
mörk fläck. Iris rent silfverhvit. 



7 2 

Då denna fisk högst sällan förekommer inom 
denna Skärgård , har jag saknat tillfälle att göra 
några iakttagelser, som kunna leda till nya eller 
mindre kända omständigheter i dess historia. Jag 
inskränker misr derföre till ofvanstående beskrif- 

o 

ning, endast med det tillägg att de tvenne exem- 
plar, som under en tid af 1 2 år blifvit funne 
härstädes, hafva erhållits det ena med not i April 
och det andra i Maj, på det sättet, att fisken 
fästadt sig på en sänksten bunden vid en Ström- 
mings-sköte och på det sättet blifvit tagen. 



Tillägg. 

Ox-Simpa (Cottus bubalis Euphras.). 

Artm. Öfre gällocket med 4 ta g§ ar > de främ- 
re korta; den bakre lång och nästan rak. 
Sidolinien rakj sägtandad. 

R. 8 +ii. Br. i5. B. 3. An. 8. Stf. 11. 

Längden af den beskrifne 4| tum, bredden 
1 1 tum. 

Sjnon. Cottus bubalis Euphrosén Kongl. 
Vet. Acad. Handl. 1786, p. 65. Tab. 3. fig. 23. 
Cuv. Regn. Anim. 2 p. i63. — Hist. de Pois. 
T. IV. p. 1 55. fig. 78. Nilsson Prodrom. p. 97. 

Kallas: Ox-Simpa. 

Beskrifning, Kroppen bredast vid hufvu- 
det och starkt afsmalnande mot stjerten. Huf- 
vudet starkt afkullradt. Från ögonens öfre kant 
utgår utåt nacken tvenne upphöjda knölrader, 
som hvardera bildas af tvenne långa knölar. Mun- 



7^ 

nen stor; käkarne nästan lika länga, likväl sy- 
nes den öfrte något mer framstående. Kardlika 
tänder i käkarne, sval jet och på plogbenet (vo- 
mer) öfre gällocket har 4 ta öS af > ^e 3 främre 
korta. Den i:sta och 2:dra har spetsen krökt 
framåt; den 3:dje bakåt. Den /\:de taggen är 
mycket lång, nästan lika med det undre gälloc- 
kets spets (spina), öfverdragen med en tunn hud, 
utom spetsen, som, till en linies längd, är bar, 
skarp och klar. Ögonen sitta nära h varandra, 
omgifne på öfre sidan af en hög uppstående kant, 
och till en del täckte af kroppens hud. Näsbor- 
rorna nästan midt emellan ögat och nosen, hafva 
h vardera endast en fin, rund öppning. Sidoli- 
nien rak , ligger mycket närmare ryggen än bu- 
ken, är upphöjd och består af sågtandade, bak- 
åt riktade taggar. Första ryggfenan bågformig, 
har 8 odelade strålar; den sista kortast. Andra 
ryggfenan likaledes bågformig och i i-strålig, strå- 
larne odelade och den sista kortast. Bröstfenor- 
na hafva h vardera i5 odelade strålar; den 7.*de 
och 8:de längst. Analfenans strålar 8 odelade. 
Bukfenans 3 tjocka likaledes odelade. Stjertfe- 
nans strålar ii-greniga. 

Färg. Kroppen ofvan mörkbrun med 5 
svartbruna tvär fläckar och grågul marmorering. 
Sidorna rödgula och blåaktiga, likaledes med fin 
marmorering. Buken hvitaktigt blå, med en gul, 
större fläck framför bukfenan och en ännu stör- 
re guldfärgad, mellan bröstfenorna. Bukfenorna 
hafva bukens färg, med bruna, icke särdeles bre- 
da tvärband, 5 ä 6 till antalet; de öfriga fenor- 
na rödbruna med mörkare tvärstreck. — Tag- 
garne bruna, likasom hufvudet; men spetsen på 
den längsta är hvit och klar. Ögonringen brun 



74 

med en nästan omärklig, messingsgul kant. Pu- 
pillen blå. Vid slutet och början af andra rygg- 
fenan står en större, grågul, rund fläck. 

Denna Simp-art, hvars lefnadssätt troligen 
öfverensstämmer med de öfriges af samma släg- 
te; har förut varit känd som en Nordsjöns in- 
vånare. Det här beskrifna exemplaret, det för- 
sta som blifvit funnit i Östersjön, upptäcktes i 
denna Skärgård i början af November af Öf- 
verste Kammarjunkaren Grefve Nils Bonde och 
blef mig benäget tillsändt, medan fisken ännu 
lefde. Det har sedermera af Herr Grefven blif- 
vit skänkt till Riks-Museum, der det nu förvaras. 



Om Borsyrans mättnings-kapacitet; 

af 
JAC. BERZELIUS. 



Det är bekant alt vi i allmänhet uttrycka en 
syras mättnings-kapacitet med det qvantum syre, 
som finnes i en basis, hvaraf ioo d. af den vat- 
tenfria syran mättas till ett neutralt salt. När 
fråga är om de starkare syrorna och särdeles då 
basen tillika är af de starkare, är det icke svårt 
alt säga hvad som är ett neutralt salt. Starkare 
syror, förenade med svagare baser, anses hafva 
producerat en neutral förening, när syret i ba- 
sen förhåller sig till syret i syran, såsom i den- 
na syras natron- eller kali-salt, utan afseende på 
att föreningens reaktioner fortfara att utvisa, att 
syran deri icke är så neutraliserad, som i det 
med alkali L frambragta saltet. Äfven här är frå- 
gan om hvad som är neutralt salt icke tvety- 
dig; särdeles som den derjemte utvisar ett gan- 
ska enkelt talförhållande, då saltets sammansätt- 
ning betraktas efter atom-teoriens åsigter, det 
nemligcn: att basen, för hvar atom syre, som 
finnes deri, upplager i atom af syran, och så- 
ledes, då basen håller i atom syre, ger neutralt 
salt med i atom af syran. Men då en syra är 
svag, då dess atom-sammansättning ännu åter- 
står atl uppsöka, inveckla sig dessa förhållan- 
den. Kolsyrans saller med barytjord och kalk- 



7 Ö 

jord, oaktadt icke alldeles olösliga i vatten, rea- 
gera icke alkaliskt, då syrans syre är 2 gånger 
basens, och, då kolsyrans atomsammansättning 
betraktas såsom gifven, bestå de af 1 atom sy- 
ra och 1 atom basis, och anses Följaktligen så- 
som neutrala. Det med dem proportionella ka- 
li- och natron-saltet anses derföre också för neu- 
tralt, oaktadt det har stark alkalisk smak och 
reaktion, och bicarbonaterna räknas till saker 
med öfverskott på syra, oaktadt äfven de rea- 
gera alkaliskt. Bicarbonater af de alkaliska jord- 
arterna existera endast i upplöst form, men des- 
sa reagera för fri syra. Häraf inses tydligt huru 
obestämdt begreppet af neutralitet skulle blifva 
om det rättade sig efter förhållandet till växt- 
färger. Af det föregående är således klart, att 
när en syras atomvigt är gifven, är detsamma 
också händelsen med dess mättnings-kapacitet, 
och omvändt; men å en annan sida följer, att 
om en syra icke har nog stark frändskap till ba- 
ser, särdeles de alkaliska, för att med dem gif- 
va bestämdt neutrala föreningar, så kan dess 
mättnings-kapacitet endast från dess atomvigt 
bestämmas, så vidt denne annorlunda än i sam- 
band med mättnings-kapaciteten låtit finna sig, 
i annat fall blifva båda osäkra och kunna endast 
gissas med större eller mindre sannolikhet. Det 
sednare har varit händelsen med borsyran och 
kiseljorden. 

Båda dessa radikaler ingå föreningar med 
fluor, hvilka blott i ett bestämdt förhållande för- 
enas med andra fluorurer, hvilket förhållande 
också å sin sida skulle kunna läggas till grund 
för en atomberäkning af syre- föreningarne, helst 
man vet, att de af vatten sönderdelas på ett så- 
dant sätt, att radikalerna oxideras och fluoren 



77 

vätbindes jemt på vattnets bekostnad. Antager 
man då t. ex. i fluorkiselkalium, att detta är 
sammansatt efter det enklaste förhållandet emel- 
lan elementernas atomer, så skulle sammansätt- 
ningen uttryckas med KF + SiF 2 , i h vilken for- 
mel atomen af kisel är tagen i~ gång så tung, 
som vi vanligen beräkna den, och kiselsyran be- 
stode då af i atom kisel och i atomer syre. Öf- 
verflyttas sedan denna beräkning till den all- 
männaste på vårt jordklot förekommande kemi- 
ska förening, som är fältspaten, så skulle för- 
hållandet emellan beståndsdelarnes atomer deri 
blifva =K 2 Si 3 +Al 2 Si 9 , d. ä. lerjordssilicatet i fält- 
spaten skulle bestå af 2 atomer basis och 9 ato- 
mer sj T ra , hvilket bland hittills uppdagade före- 
ningssätt aldrig förekommit, och kan således be- 
traktas för så föga sannolikt, att det tjenar så- 
som bevis, att, i fluorkiselföreningarne, elemen- 
terna icke kunna vara sammanparade i det enk- 
la atomförhållande, som ofvananförde formel fö- 
reter. Huru de anses sammansatta, då kiselsy- 
ran antages =Si, är bekant. Ville man påstå 
att det rätta skulle utmärkas af det förhållande 
emellan syreföreningarne och fluorföreningarne, 
som gåfve de relativt enklaste atomtalen hos bå- 
da, så skulle kiseljorden bestå af en atom af 
h vardera elementet, och fluorkiseln innehålla en 
atom kisel mot en dubbel atom fluor; men der- 
vid blifver det lika ovanligt att 1 atom fluorka- 
lium skall upptaga 2 atomer fluorkisel, äfvensom 
i fältspaten, der kalits atom vore förenad med 
3, och lerjordens med g atomer kiselsyra, in- 
träffade ett föreningssätt, som saknar motsvarig- 
het. Här stanna vi säledes alltid i ovisshet. 

Hos boron deremot är förhållandet alldeles 
omvändt. Borfluorföreningarnes sammansättning 



7 8 

ger den sannolikaste typen för böra tern as; men 
då man försökte använda den, var icke en enda 
förening bekant, som med säkerhet kunde anta- 
gas vara så sammansatt, att syret i basen är | 
af syret i syran. Deremot syntes alla försök ty- 
da på att de med boraxen proportionella saker- 
na, i hvilka syrans syre är 6 gånger basens, vo- 
re de sorn företrädesvis bildade sig. Väl hade 
Arfvedson *) funnit, att när vattenfri borsyra sam- 
mansmältes med vattenfritt kolsyradt kali i öf- 
verskott, så bortgick en qvantitet kolsyra, hvars 
syre är till syret i borsyran (h vilket vid Arf- 
vedsons försök ännu ej var med säkerhet be- 
stämdt, hvarföre försöket således ej ledde till 
något resultat) =2:0; men då han i stället an- 
vände kolsyradt natron, så bortgick hälften mer 
kolsyregas. Vid de försök Arfvedson anställde 
att frambringa flera föreningar af ammoniak med 
borsyra, erhöll han dem af sådan sammansätt- 
ning att syran håller 4> 6 och 12 gånger så myc- 
ket syre som basen (antagen att vara NH 4 eller 
ammoniumoxid), således i intet af dessa multi- 
peln med 3. — Då jag af dessa försök sedan 
ville härleda borsyrans atom-sammansättning, an- 
såg jag försöken leda till den förmodan att den 
består af 1 alom bor och 6 atomer syre **). 
Emedlertid sedan efter hand erfarenheten upp- 
dagat mer och mer af de förhållanden i hvilka 
enkla kroppar sig emellan förenas, har ett så 
stort antal syreatomer, förenade med en atom 
af en enkel radikal, blifvit mindre sannolikt, och 
verkligen äro nu 7 atomer syre emot 2 atomer 
af en enkel radikal i den oorganiska samman- 



*) K. Vet. Acad. Handlingar 1824, p. 83. 
**) Ibid p. 87. 



19 

sättningen, det högsta kända förhållandet af sy- 
rets atomer till radikalens. I betraktande deraf 
ansåg jag borsyrans atom innehålla 2 atomer 
radikal och 6 atomer syre, och fann i denna 
framställning icke någon ting mindre rimligt, än 
att vi hafva syror, sammansatte af 2 atomer ra- 
dikal med 5 och med 7 atomer syre. Oaktadt 
denna åsigt icke saknat bifall, så har den å en 
annan sida af andra blifvit framställd, såsom nå- 
got hvartill man ingen grund kunde inse. Man 
har dervid öfverselt mitt bemödande att icke 
utsträcka antagandet af förhållanden utöfver hvad 
erfarenheten besannar, i kraft hvaraf jag ansett 
mig icke böra antaga för borsyrans atomvigt en 
qvantitet, i hvilken det icke var bekant att hon 
kunde med baser förenas. 

Andra förhållauden hafva likväl sedermera 
företett sig. Heinrich Rose fann *) att det salt, 
som man ur en lösning af borax fäller med sal- 
petersyrad silfveroxid, är så sammansatt, att bor- 
syran håller 3 gånger silfveroxidens syre. Wöh- 
ler fann likaledes, att ur en blandning af borax 
med svafvelsyrad talkjorcl utkristalliserar, under 
vissa omständigheter*'""), en likartigt sammansatt 
borsyrad talkjord. Mina egna undersökningar 
med tellursyrade salter, vid hvilka det lyckats 
att bestämma tellursyrans atomvigt, oafhängigt af 
dess mättningskapacitet, framtedde ett förhål- 
lande, så analogt med borsyrans, att nemligen 
bi- och q vad ri-tel lurarter bildades företrädesvis 
och ägde ännu alkalisk reaktion, då basen var 
ett alkali, och att de neutrala föreningarne, i 
den betydelse af neutral, som ofvan blifvit an- 



*) Poggend. Annaler, XIX, i53. 
**) Ibid XXVIII, 5%5. 



8o 

förd, måste med särskilta handgrepp framletas, 
och väckte derigenom hos mig den förmodan, 
att om neutrala borarter hittills varit okände, det 
härled t sig derifrån att man icke sökt frambrin- 
ga dem. 

I de förut åberopade försöken *) hade det 
väl icke lyckats att frambringa ett emot denna 
mättningsgrad svarande ammoniaksalt. Detta be- 
visar dock icke stort, ty t. ex. ett med kolsyrad 
kalk proportionelt salt af kolsyra och ammoniak 
har också icke kunnat i fast form erhållas. Det 
behofves icke mer än att denna förening är de- 
liqvescent, för att den icke någonsin skall kun- 
na på våta vägen erhållas. Att deremot en så- 
dan förening med kali gifves, hafva Arfvedsons 
försök ådagalagt, ehuru han icke sökt framstäl- 
la den oblandad. 

Beträffande natronsaltet har jag följt en an- 
nan metod än Arfvedson. Jag upplöste till- 
samman borax och kolsyradt na tron i vatten och 
kokade blandningen i ett kärl med gasutveck- 
lingsrör, som leddes i kalkvatten. Detta begyn- 
te redan af de första ångorna grumlas, hvilket 
fortfor sedan så länge kokningen påstod, hvilken 
en timme fortsattes, h varunder de utströmmade 
ångorna tid efter annan upptogos i kalkvatten. 
Detta förhållande synes berättiga att anse borax 
för ett biborat. Jag sammanblandade deref- 
ter, i en vägd degel af platina, pulver af i 
atom-vigt kristalliserad borax och i atom-vigt 
vattenfritt kolsyradt natron och upphettade bland- 
ningen , den pöste ganska mycket och slutli- 
gen, då massans volym icke mera tilltog, upp- 
hettades degeln med pålagdt lock och innestängd 
i en 

*) K. Vet Åcad. Handh 1824, p. 87. 



i en större degel, Lill en temperatur, hvari siif- 
ver smälter. Massan hade förlorat precist lika i 
vigt med boraxens vattenhalt och nalronets kol- 
syra sammanlagde. Dä clegeln öppnades, fanns 
saltet väl något hafva sammanfallit, men utan 
tecken till smältning, hvarigenom det således be- 
stämd t skiljer sig från borax, som i glödgning 
blir flytande. Saltet öfvergöts med vatten, som 
löste det och upphettade sig dervid. Lösningen 
understöddes derefter med värme. Den lemnades 
i ett för luftombyte hermetiskt stängdt kärl att 
långsamt svalna, och ansköt derunder i stora, ge- 
nomskinliga och rediga kristaller. Flera af des- 
sa, som blifvit ogrupperade, bildade sneda, 4~ 
sidiga prismer, snedt afskurna för ändarne. Vin- 
klarne, bestämda med Hauys goniometer, utan 
anspråk på stor noggranhet, voro 70 och 1 1 o°, 
och prismats sneda afskärningsyta gjorde mot det- 
samma ungefär lika vinklar. 

Detta salt har följande egenskaper: kaustikt 
alkalisk smak, beslår lemligen fort i luften, der- 
igenom att luftens kolsyra förvandlar kristallens 
yta till en blandning af cai bonat och biborat, 
hvarvid det likväl går långt om innan denna för- 
vandling genomtränger hela kristallen. Det smäl- 
ter i sitt kristallvatten vid +5^°, men clet stel- 
nar ej under afsvalning; först efter en längre 
tid anskjuter saltet och ofta då tvertigenom , hvar- 
vid ofvantill lemnas ett tunt lag af ett vatten- 
haltigare liqvidum. En portion af saltet smältes 
i silt kristallvatten och lemnades i en korkad fla- 
ska. Det ansköt icke under afsvalning, och det 
utsattes i flera dagar för en temperatur af o° in- 
nan kristaller visade sig. Dessa tilltogo långsamt 
i mängd, och då de utgjorde i af massan, afhäll- 
des liqvidum och kristallerna torrkades emellan 

A". T. Acail Handl 1834. 6 



82 

sugpapper, för att på sin vattenhalt undersökas. 
Löser man saltet från början i endast den qvan- 
titet vatten, som saltet behöfver till kristallvat- 
ten, så anskjuter det mycket svårare. Om det i 
sitt kristallvatten smälta saltet starkare upphet- 
tas, så kommer det i kokning, stelnar slutligen 
och begynner pösa, livarvid det utsväller vida 
mer än borax, emedan det icke efter allt vatt- 
nets bortgång låter i vanlig glödgningshetta smäl- 
ta sig. Den skura miga massa, som efter afsval- 
ning återstår, faller emellan fingrarne lätt sön- 
der till pulver, och kolsyras ganska hastigt i luf- 
ten. — 1.046 utvalda kristaller af detta salt, torr- 
kade öfver svafvelsyra från vidhängande fuktig- 
het, lemnade efter full utglödgning o.5o2 gr. 
vattenfritt salt, och förlorade 0.542 vatten, sva- 
rande emot 8 atomer vatten, så att saltets sam- 
mansättning kan uttryckas med NaB+8H. De 
ur det kristalliserade och sedan smälta saltet an- 
skjutna kristallerna gåfvo, af /\.ogS kristaller, 2.26 
gr. glödgadt salt, hvilket visar en vattenhalt af 6 
atomer; 8 atomer utgöra 52, 11 p. c. och 6 ato- 
mer 44>83 2 p. c. kristall vatten. 

Kali sal te t fås då afvägda qvantiteler af bor- 
syra och kolsyradt kali väl sammanblandas och 
upphettas. Det smälter i sträng hvitglöclgning. 
Löses i ganska litet vatten, och kan derigcnom 
svårligen fås i rediga kristaller. Det kolsyras i 
luften. Förhåller sig i det hela likt det före- 
gående. 

Med upplösningar af dessa salter blandade 
till neutrala upplösningar af jord- eller metall- 
oxidsaller, frambringar man sedan andra bora- 
ter på samma mältningsgrad. Hvad man dervid 
lilläfventyrs icke skulle hafva förmodat är, alt de 



83 

alkaliska jordarternas boraler på denna punkt 
äro icke så obetydligt lösliga i vatten, så att den 
fällning, som först bildas, åler upplöses till dess 
att ganska mycket af boratet blifvit tillblandadt. 
I värme löses den ännu mer än vid luftens van- 
liga temperatur. 

Af det nu anförda följer således att borsy- 
rau ger en klass af saker, i b vilka syrans syre 
är 3 gånger basens, i h vilka således i atom sy- 
ra kon anses förenad med i atom af sådana ba- 
ser, som bulla i atom syre, ocb b vilka, efter 
det begrepp vi ofvanföre fästat vid benämningen 
neutralt salt, då böra anses för neutrala böra- 
ter, boraxen blir ett biborat, ocb de salter, der 
syrans syre är 12 gånger basens, qvadriborater. 
Borsyrans mättningskapacitet är då 22.93. 

Boracitens sammansättning, sådan den ge- 
nom Arfvedsons försök är bestämd *), nemligen 
1 ill 3o.3 talkjord ocb 69.7 borsyra, i h vilken 
borsyrans syre är 4 gånger basens, infaller på 
ett för en syra med 3 atomer syre mindre van- 
ligt förhållande. Dess sammansättning, uttryckt 
med formeln Mg 3 B 4 > är väl ej alldeles utan exem- 
pel; men så länge förbållanden äro ytterst få- 
taliga, böra de misslänkas. Det är icke analy- 
sens resultat jag sätter i fråga, h vilket svårligen 
kan vara behäftadt med något större fel, ulan fö- 
reställningen om föreningssätlet, uttryckt i of- 
vanslående formel. Föreningens dubbla electri- 
ska axes och osymmetriska afkantni ng skulle möj- 
ligen kunna bero på en sammansättning, sådan 
som denna: MgB 2 +2iVlgB. Dock detta ligger bakom 
en gräns, som erfarenheten hittills icke förmått 
öfverstiga. 



*) K. Vet. Acad. Handl. 1822, p. 92. 



Bidrag till närmare kännedom af 

kemiska sammansättningen af de 

Amerikanska platinamalmerna; 

af 
L. F. SVANBERG. 



Under de sednare åren, och i synnerhet sedan 
platinamalmer blifvit träffade i de Uralska ber- 
gen, hafva kemisternes uppmärksamhet blifvit 
vänd på att utfinna analytiska metoder för att 
afskilja de uti platina malmerna ingående särskil- 
ta beståndsdelar. Delta mötte stora svårigheter 
så länge icke de uti platinamalmerna ingående 
olika metallerna voro mera kända till sina för- 
hållanden än de för få år sedan voro, hvarföre 
äfven Herr Behzeuus, då han för några år se- 
dan *) ville qvantitalivt bestämma dessa främ- 
mande ämnen, såg sig först nödsakad att när- 
mare studera hvarje enskilt metalls förhållan- 
den, innan någon fullgod plan kunde uppgöras, 
efter hvilken dessa föreningar kunde med någon 
skarphet till sina qvanlitativa sammansättningar 
bestämmas. Den analytiska förfaringsmetod, som 
efter detta mödosamma arbete blifvit uppgjord, 
utmärker sin upphofsman, likasom allt annat 



*) Kongl. Vet. Acad. Handl. 1828, p. a5 följ. 



85 

hvad som af donna mästares hand blifvit vid- 
rört, och har till den grad framskjutit den ana- 
lytiska kemien åt detta hall, relativt till det lä- 
ge, hvari dun förut befann sig, att man nu med 
nästan samma säkerhet far kännedom om dessa 
föreningars konstitution, som man utröner van- 
liga silikalers sammansättning. Da den förfarinjrs- 
metod jag begagnat vid undersökningen af pla- 
tinamalmerna ifrån Choco och Pinto äfven i de 
minsta biomständigheter varit den af Herr Ber- 
zetjus uti Academiens Handlingar för 1828 fö- 
reskrifna, anser jag mig icke särskilt behöfva 
beskrifva den. Analytiska metoden deremot. 
vid undersökningen af den tredje föreningen skall 
jag anföra, emedan den något skilde sig ifrån 
de öfriga, härledande sig deraf, att analysen upp- 
gjordes i tanke att den hufvudsakligast vore en 
förening af osmium och iridium. 

Platinamalm ifrån Choco. Den till under- 
sökningen använda malmen hade förut med mag- 
nelen blifvit befriad ifrån de magnetiska korn, 
som uti den finnas. De analyserade kornen vo- 
ro öfverhufvud af hampfröns storlek, rundade, 
af i6.32 egentlig vigt och voro till sitt yttre 
temligen homogena. 

Platina del Pinto. Äfven häraf undersök- 
tes blott den del som icke låter draga sig af 
magneten. Då jag var i tillfälle att af denna 
plalinamalm använda en större qvantitet, för att 
kunna afskilja till undersökning tillräcklig myc- 
kenhet till en kemisk analys af alla de uti den- 
na malm ingående olika slag af korn, får jag 
anföra, att först utdrogs med magneten allt hvad 
som härigenom kunde afskiljas, och sedermera 
underkastades det öfriga en noggrann sortering 
efter kornens olika yttre utseende. Härigenom 



86 

åtskildes den omagnetiska delen uti fyra be- 
stämdt olikt karakteriserade korn: i :o rundade, 
något blanka korn, till färgen dragande i bly- 
grått, af 17.88 egentlig vigt; 2:0 kantade, min- 
dre blanka korn, till färgen ljusgrå, af 17.08 
egentlig vigt; 3:o skrofliga, åt gult dragande korn, 
på vtan stundom fulisatta med små, svarta pric- 
kar, af 14.24 egentlig vigt; 4 :0 svarta, glänsan- 
de korn af 7.9c) egentlig vigt. Den del som af 
dessa olika sorter underkastades den analytiska 
pröfning, hvars resultat jag härmedelst har äran 
att åt Kongl. Vet. Academien öfverlernna, var 
den under 1:0 anförda och af 17.88 egentlig 
vigt. 

Platina Iridiam. Denna hade at Wotxa.- 
ston blifvit meddelad framlidne Direktören E. 
Th. Swedenstjerna under förmodan att den vore 
osmium-iridium. Kornen voro alla af silfverhvit 
färg, samt af i6.()4 egentlig vigt. Analytiska 
förfarandet vid undersökningen af denna före- 
ning var i korthet följande. Malmen glödgades 
flera omgångar i silfverdegel med kaustikt kali, 
hvartill i små portioner sattes efterhand salpe- 
ter. Smälta massan utlakades med vatten och 
saltsyra tillsattes samt blandningen uppvärmdes 
för att afiägsna osmium. Massan utspäddes se- 
dermera med vatten och det olösta togs på fil- 
tar och tvättades, samt brändes derefter med 
surt svafvelsyradt kali, hvarefter det härvid olö- 
sta reducerades och behandlades med kungsvat- 
ten för att ifrån iridiumoxiden utdraga platinan. 
Palladium och rhodium, hvilka blifvit af det 
sura svafvelsyrade kalit lösta, åtskildes medelst 
cyanqvicksilfver ifrån h varandra. Det af vattnet 
lösta fälldes med vätesvafla. Svafvelfällningen 
togs på filtrum, tvättades, rostades samt bran- 



8 7 

des med surt svafvelsyradt^kali. Rhodium, pal- 
Jadium och koppar, b vilka härvid löste sig, ut- 
fälldes med kolsvradt natron och fällningen tvät- 
tades samt löstes i saltsyra; lösningen afdunsta- 
des till torrhet, och torra saltet reducerndes med 
vätgas, hvarefter metallerna upptogos på ett fil- 
trum och tvättades ifrån koksaltet samt vägdes 
sedermera gemensamt, hvarefter de behandlades 
med kungsvatten samt afsilades ifrån olöst rho- 
dium. Palladium och kopparn, hvilka af kungs- 
vattnet hlifvit lösta, skildes med cyanqvicksilfver 
ifrån hvarandra. Det af surt svafvelsyradt kali 
olösta vägdes och behandlades med kungsvatten 
hvarvid platinan löstes med lemning af iridium- 
oxid. Det som ej blifvit fäldt af vätesvafla, fäll- 
des med kaustik ammoniak, efter att förut haf- 
va blifvit kokadt med litet salpetersyra, och jern- 
oxiden som härvid föll, vägdes efter tvättning. 
Jernoxiden löstes sedan i kungsvatten och lös- 
ningen försattes med chlorkalium samt afdun- 
stades, hvarefter sprit tillsattes då jerndubbelsal- 
tet löstes med lemning af iridium och platina- 
salterna, hvilka sedermera blandades med kol- 
syradt natron och upphettades, hvarefter plati- 
nan och iridiumoxiden sammanlades efter före- 
gående vägning med det som blifvit lemnadt 
olöst af surt svafvelsyradt kali ulur fällningen 
med vätesvafla och behandlades gemensamt der- 
med. Detta analytiska förfarande är väl ej så 
godt som det, b vilket begagnades vid undersök- 
ningen af de öfriga t ven ne platinaföreningarne; 
men då afvikelsen likväl icke kan vara betyd- 
lig, samt förrådet ej medgaf att repetera analy- 
sen jhärå (ty äfven det till undersökningen an- 
vända vägde ej mer än 0.712), har jag likväl 
trott mig böra anföra de funna siffrorna och det- 



88 

tu så mycket mera, som det ändock synes alt 
denna förening hufvudsakligast utgöres af plati- 
na och iridium i sådant förhållande att två ato- 
mer af den förra metallen ingå emot en atom 
af den sednare, svarande således emot IrPt 2 
samt utgörande en hittills icke observerad före- 
ning emellan dessa metaller. 

Nedanstående tabell utvisar sammansättnin- 
gen af de undersökta malmerna. Undersöknin- 
garne hafva blifvit gjorda på Herr Berzelii la- 
boratorium, h vilken meddelat mig de till under- 
sökning använda platinamalmerna. 





Omagneti.k | Omagnetisk 1 p , aHna m _ 
platinamalm ! platina del ! >• 
uran Cnoco. l J into. 


Rbodium .... 
Palladium .... 

Osmiumiridium 


86.16 
1.09 
2.16 
0.35 
0.97 
1.91 
8.03 
0.40 
0.10 


84.34 
2.58 
3.13 
1.66 
0.19 
1.56 
7.52 

spår 
0,31 


55.44 

27.79 

6.86 

0.49 

4.14 
3.30 

fö,-i. 1.98*) 




101.17 


101.29 


100.00 



') I denna förlast ingår en ringa portion osmium. 



Analys af ett nytt, af 3:ne chlo 
rider sammansatt, dubbelsalt; 

af 
P. A. v. BONSDORFF. 



Utgående ifrån den leori, Ii vilken jag tillföre- 
ne i särskilta uppsatser *) sökt att framställa , 
och livars hufvudsakliga syftning varit att ådaga- 
lägga, det chlor, brom, m. fl. metalloider, i likhet 
med syre, i sina föreningar med andra kroppar, 
spela rollen af syre- och bas-bildande elementer, 
syntes det mig vara anledning alt förmoda , 
det de enkla salter, hvilka genom nåmde metal- 
loiders binära föreningar med eleclronegativa me- 
taller eller andra metalloider kunde uppkomma , 
äfvenledes i likhet med syresalter, skulle kunna 
sammanställas till dubbla saltartade föreningar. 
Då likväl den teoretiska åsigten af hittills kän- 
da dubbla syresalter, eller af salter, sammansatta 
af syresalter med andra enkla binära föreningar 
(så kallade Haloidsalter), äfvensom till en del de 
likaledes mindre enkla salter, hvilka fått namn 
af sura och basiska salter, icke ännu torde vara 
att anses såsom till alla delar så klar och påtag- 
lig som fallet är med de enkla syresalterna, och 
då dessa dubbla föreningar icke alltid, i grund af 
teoretiska icsonementer, låtit sammansätta eller 
bilda sig, utan antingen varit produkter af till— 



*) Annales de Chiinie et de Physiquc 1827. Tom. XXXIV, 
pag. \t\n. och Kongl. Vctcnsk. Acad. Handl. för 1Ö28, 
pug. 1 7<| , och för i83o, pag. 117. 



9° 

fälliga, ofta under sarskilta, samfält verkande om- 
ständigheter frambragta, processer, eller ock en- 
dast förekomma ibland mineralrikets, under oänd- 
ligen långsamt verkande naturkrafter, bildade pro- 
dukter, så torde det åfven vara och blifva så 
mycket svårare, att af de salter, i hvilka chlor, 
brom, iod o. s. v. spela syrets roll, d. ä., då de 
samma ännu äro till ett så ringa antal framställ- 
de och hittills så litet studerade, genom direkta 
försök frambringa några dubbla salter. Dock, då 
det på sådant sätt lyckats mig att tillvägabringa 
en hithörande förening , ett af trenne sarskilta 
chlorider, jemte vatten sammansatt salt, och det- 
ta salt äfven i öfrigt utmärker sig genom flera 
egna, yttre karakterer , så torde en analys jemte 
beskrifning af detsamma, for Vetenskapens idka- 
re, icke vara alldeles utan intresse , och tar jag 
mig, i anledning deraf, friheten, att till Kougl. 
Academiens pröfning meddela en liten afhand- 
ling derom. 

I fråga varande salt, erhålles då kristallise- 
rad, vattenhaltig koppar-chlorid sättes till en nå- 
got utspädd lösning af qvicksilfver-chloridens för- 
ening med kalium-chlorid (Chloro hydrargyras 
kalicus)> vare sig den intermediära föreningen, 
eller den med mesta halt af kalium-chlorid *), 
b var vid koppar-chlorideu med mycken begärlig- 
het upptages af lösningen, och blandningen lern- 
iiås derefter åt en frivillig afdunstning. Dubbla 
saltet börjar snart alt anskjuta i kristaller af en 
utmärkt vacker grön färg, och merendels sam- 
mangrupperade, och det öfverskjutande af chloro- 
hydrargyratet eller af kopparchloriden kristallise- 
rar efteråt. Det är härvid alldeles indifferent , 



') Kongl. Vet. Acad. Handl. for 1828, pag. 186. 



9' 

hvilketdera ämnet är i öfverskotl tillsatt; men 
ett öfverskott af endera är för saltets anskjutning 
nödvändig eller af förmånligt inflytande, och kri- 
stallisation samt färg skilja dessa lätt ifrån sjelf- 
va saltet. Man kan derföre äfven på hyft blan- 
da qvicksilfver-chlorid och koppar-chlorid till en 
upplösning af kalium-chlorid och likaväl erhålla 
saltet fullkomligen anskjutet. Är koppar-chlori- 
den i öfverskott tillsatt, synas kristallerna hafva 
större glans och vara med mera fullkomligt speg- 
lande ytor bildade. Saltet har äfven en stor be- 
nägenhet att eftlorescera, och bildar sålunda gan- 
ska vackra dendriter, i tunna blad, visande sig 
med olivegrön färg, och hvilka, då chloro-hydrar- 
gyratet eller koppar-chloriden äfvenledes efilore- 
scerar jemte det, formerar på sidorna af glaset ve- 
getationer med särskilta nuancer af grönt, de 
herrligaste man bland saltefflorescenser kan se. 

Kristallformen utgöres af en rättstående rhom- 
bisk prisma, sorn genom afstympning äfven bil- 
dar 6-sidiga och io-sidiga prismer. Fig. i och 2 
föreställer de särskilta modifikationerna af kristall- 
figuren, på hvilken, då den är enklast, endast 
ytorna P, M förekomma, bildande grundformen. 
Enligt mätningar, verkställda af Öfver-Intendenten 
Nordenskiöld , är P — M=go°, M — M= locf^o', 
n — rc = 70°5', och p — p ungefärligen 112°. M — 
1=1— M, och n — M=M — n. Ytorna blefvo 
alla, med undantg af p — p mätta genom spegling. 
En pyramid-yta hvilken är belägen emellan n 
och p, har någon gång förekommit, men har va- 
rit så otydlig att den ej till sitt läge kunnat be- 
stämmas. Dubbel-kristaller bildas stundom efter 
en rörelsedirektion, vinkelrätt emot /, hvarigenom, 
när den intermediära ytan tillika förekommer, en 
inspringande vinkel synes på ytan p. 



9 2 

Saltets karakter i öfrigt äro följande. Färgen 
är skönt grön, mellan smaragdgrönt och gräs- 
grönt; pulvret ljust grönaktigt gult, yttre glansen 
stark, glaslik; saltet bibehåller sig till färg och 
glans i vanlig luft, men i fuktig luft undergår 
det med tiden sönderdelning på ytan , och ett 
gulaktigt ludd formerar sig derpå. Dock bibe- 
håller sig saltet bättre då det anskjutit med kop- 
parchlorid i öfverskolt, I en fullkomligt med 
vatten mättad luft deliquescerar det, och hårfina 
eller stråliga hvita kristaller af, såsom det tyckes, 
Chloro-Hydrargyras kalicus anskjula. Med kaik 
vatten öfvergjutet, dekomponeras det likaledes, 
kristallerna få en hvit skimrande yta, af en upp- 
kommen strålig beläggning , utan tvifvel äfven 
Chloro-Hydrargyras kalicus (det intermediära), och 
den liqvida delen får en ljusblå färg. Af kokan- 
de vatten upplöses det utan sönderdelning, med 
en vacker gräsgrön färg, och ger, genom afdunsl- 
ning i värme, eller genom en ögonblicklig af- 
dunstning på stor yta, åter det gröna saltet. Men 
afkyles den varma lösningen hastigt , anskjuter 
det hvita stråliga saltet, och det ofriga liqvidum 
blir blått. Fäller man t. ex. af samma varma , 
gröna lösning, den ena droppen på en varm glas- 
skifva, och den andra droppen på en med snö 
afkyid skifva, så anskjuter den förra odekompo- 
nerad med grön färg, under det att den sedna- 
re i ögonblicket afsätter en kristalliserad hvit 
massa, med det återstående af liqvidum blånadt. 
I absolut alkohol är saltet fullkomligen olösligt, 
men i vanlig sprit löses det, med gräsgrön färg, 
hvarur vid afsvalning äfven det hvita, slråliga 
saltet anskjuter och liqvidum blir blått. Saltet 
smälter i värme och får en gulbrun färg, afger 
vatten, och vid starkare värme bortgår qvicksilf- 
ver-chloriden. 



!)3 

A.iv.ilyseti af saltet verkställdes på särskilta 
aätt, och allra först af en portion kristaller, an- 
skjul n;i rned kalium-ehloro-hydrarg}'ratet i öfver- 
skott tillsatt, sålunda, att saltet, utgörande 0,949 
giwtmn , in lades i en dylik apparat som af mig 
förut blifvit begagnad vid undersökningar af chlo- 
ro-hydrargyraterna , och som bestod i en af ett 
glasrör om ^ tums diameter utblåst kolf af om- 
kring 6 Ur ms längd med en kula i botten, och 
en kulformig utvidgning på 2 l - tums afstånd från 
den förra, samt halsen derefter utdragen till en 
mynning om i tums diameter '••), mynningen läpp- 
tes löst med en kork, saltet upphettades försig- 
tigt, då vattnet samlade sig i det öfre kulformi- 
ga rummet och der i frän utdrefs genom mynnin- 
gen, och qvicksilfver-chloriden sublimerades der- 
efter i de öfre delarne af apparaten. Kolf ven 
afskars emellan båda kulorna, hvarefter den subli- 
merade qvicksilfver-chloriden bestämdes till vig- 
teu, och residuum i nedre kulan, innehållande 
chloriderna af kalium och koppar, upplöstes i 
vatten, försalt med några droppar chlorvätesyra. 
Kopparn ul fälldes med en ström af svafvelväte, 
hvarefter fällningen upplöstes i saltsyra och sal- 
petersyra, lösningen silades, och fälldes derefter 
under kokning med kaustikt kali, så att bland- 
ningen afdunstades till torrhet och upphettades, 
hvarefler massan, upplöst i vatten, lemnade kop- 
paroxiden olöst, som tvättades och glödgades. 
L)eu efter afskiljandet af svafvel-kopparn återstå- 
ende solulion innehållande chlor-kalium afröktes 
till torrhet och glödgades äfvenså. 

x\f det med öfverskjutande koppar-chlorid i 
lösningen anskjutna dubbelsaltet, togs sedermera 



k ) Se den förut åberopade afhandlingen i Vctensk. Acad. 
Handl. för 1828, pag. 181, och Fig. 2 å planenen. 



94 

tvenne särskilta afvägda portioner och användes 
till följande prof: 

i,245 gram af saltet upplöstes i hett vatten, 
utspäddes och fälldes med svafvelväte, h varefter 
fällningen frånsilades, och genomgångna solution, 
innehållande kalium-chlorid, afdunstades till torr- 
het, samt glödgades; dess vigt befanns vara, 0,392 
gram, svarande emot 3 1,48 procent. 

Den andra portion användes till en control- 
leraude bestämning af qvicksilfver-chloriden och 
koppar-chloriden, så väl i anseende dertill , att 
vattnet och förstnämde chlorid, i ofvanföre be- 
skrifna, g,enom värme verkställda analys, icke kun- 
de med tillräcklig precission åtskiljas och bestäm- 
mas till qvantitet, som ock i anseende till någon 
supponerad möjlig olikhet i halt, under närvaron 
af ett annat salt (koppar-chlorid) i öfverskott un- 
der anskjutningen. 

De nämde chloriderna bestämdes till sin 
qvantitet efter en ny analytisk metod, som jag 
genom särskilta komparativa försök funnit vara 
ganska ändamålsenlig för att skilja de nämde 
metallerna ifrån hvarandra , och som bestod i 
korthet i följande procedur. 

Det uppvägda saltet i,oi5 gram upplöstes i 
kokhett vatten och fälldes, under kokning med 
kaustikt kali , ganska litet i öfverskott tillsatt. 
Den heta lösningen försattes nu med myrsyra , 
tills den gulbruna fällningen (kopparoxid och 
qvicksilfveroxid-hydrat), efter omskakning, under 
utveckling af kolsyra, förvandlades till ett hvitt 
pulver, bestående af qvicksilfver-chlorur. Lös- 
ningen uppvärmdes nu under en kort stund till 
kokning, h varunder den hvita fällningen ökades 
och silades kokhet. 

Den genomgångna vätskan uppvärmdes ånyo 
till kokning då ännu något litet chlorur utfällde 



9§ 

sig. Silad ånyo genom samma filtrum, innehöll 
lösningen all kopparoxiden i förening med myr- 
syran; under det att hela qvicksilfverhalten för- 
vandlades i chlorur, qvarblef på filtrum, på h vil- 
ket densamma, lätt uttvältad med hett vatten, 
och torkad i en temp. af 6o° (utan att en vär- 
me af öfver ioo° gjorde någon vidareförändring), 
befanns utgöra o, 5oo gramm, svarande emot 0,578 
gramm qvicksilfver-chlorid, eller 56,p5 af too delar 
salt. Kopparlösningen fälldes med kaustikt kali i 
värme; men då den fällda kopparoxiden visade be- 
nägenhet att gå genom filtrum, afdunstades bland- 
ningen till torrhet, och brändes, hvarefter mas- 
san behandlades i värme med salpetersyra, sila- 
des och fälldes med kali. Afdunstad till torrhet, 
åter upplöst samt upphettad till salpeterns smält- 
ning, gaf densamma o,o56 gramm kopparoxid, sva- 
rande emot 0,0946 gr. chlorid eller på 100 de- 
lar q, 3 2 *). 

Resultatet af de särskilta analytiska försöken 
blir sålunda: 

1. Chlor. 2. Chlor. Berakn. 

förhall. 

Qvicksilfver-clilorid — 5^,56 — i4>9' — 56,g5 — J 4>7^ — 5^,03 

Kalium-chlorid — 3i,47 — J 4>94 — 3 1,48 — *4>94 — 3i,i4 

Koppar-clilorid — 8,00 — 4> 2 ' 2 — 9>3' 2 — 4>9 2 — 9>33 

Deficit (Vatten) — 3, 07 — — 2,25 — 2,5o 

100,00. 

Vid betraktandet af chlorhalten i de sär- 
skilta chloriderna, äfvensom vattnets qvantitet, 
med mera afseende på det sednare resultatet, 
finner man att i saltet ingå: 3 atomer qvicksilf- 
ver-chlorid, 3 atomer kalium-chlorid, i atom 



*) Rättare liadc väl varit att med svafvelsyra utdrilva 
myrsyran, och derefter utfalla sulfatet med kali. 



g6 

koppar-chlorid och 2 atomer vatten, och da 
chlorhalten i de håda förstnämde chloriderna är 
lika stor, kan man taga för afgjordt att dessa 
äro närmare förenade; hvad åter koppar-chlo- 
rifleti och vattnet angår, kunna de betraktas an- 
lingen h vardera för sig ingående i saltet, eller 
ock, hvilket torde vara sannolikare , förenade till 
ett hydrat af koppar-chloriden. 

I sednare fallet skulle sammansättningen 
ut tryckas med: 

3(Ka-Cl+Hg-Cl)+(Cu-ei+H 2 ), eller då det tor- 
de blifva en nödvändighet i synnerhet vid dy- 
lika sammansatta föreningar, att begagna ett en- 
klare sätt att uttrycka chloriden, må det vara 
mig tillåtet, att i enlighet med det af Professor 
Berzelius för syresalter och svafvelsalter inför- 
da beteckningssätt föreslå, att teckna chlorato- 
merna, ofvanpå det kemiska tecknet, och så- 

cc cc 

lunda t. ex. med K, Hg, uttrycka chlorider- 
na af kalium och qvicksilfver. I sådant fall 
skulle formeln för det beskrifna saltet blifva 

cc cc cc 

3KaHg+CuH a . 

Ville man jemföra sammansättningen af 
nu beskrifne salt med dubhelsalter af syresalter- 
nas klass, finner man, att bland med konst fram- 
bragte föreningar, det af Wöhler beskrifna sal- 
tet, som innehåller salpetersyrad silfveroxid med 
cyan-qvicksilfver och vatten vara en analog för- 
ening, och ibland mineralrikets alster synes mig 
Topas och så kallad Vanadinsyrad blyoxid ifrån 
Zimapan i Mexico, vara till alla delar af likar- 
tade sammanställningar. 



Under- 



Undersökning af Specksten; 

af 
L. P. LTCHNELL 



Ilesultaten af de hittills kända analyser af Speck- 
sten äro hvarandra så olika, att man af dem 
svårligen kan få något begrepp om detta mine- 
rals kemiska sammansättning. Detta mineral syn- 
tes mig derföre behöfva en ny undersökning; 
och jag far nu äran underkasta Kongl. Veten- 
skaps Academiens upplysta pröfning en series af 
analyser derpå. 

De varieteter af Specksten, som jag under- 
sökt, äro: 

i. Specksten frän Moni Caunegou. Ljus- 
gul, i tunna splittror genomskinlig, i brottet 
splittrig och fettglänsande. 

2. Specksten frän Sala. I allt temligen 
lik den förenämde. 

3. Specksten frän Skottland. Grågul, oge- 
nomskinlig, i brottet föga splittrig och matt. 

4« Specksten frän China. Ljust grågul, 
i tunna skifvor svagt genomlysande, fettglänsande. 

5. Seifenstein frän Bayreut. Hvit, oge- 
nomskinlig, i brottet fin kor nig och matt, för kän- 
seln ganska fet. 

Analyserna verkställdes alla på följande sätt: 

Mineralet i mindre stycken glödgades och 
förlorade derigenom vanligen o,5, högst 1 pro- 
cent vatten. 

K. V. Acad. Harull. 1834. 7 



9» 

Omkring i gramnier slammad t stenpulver 
blandades med 3 gånger sin vigt kolsyradt kali 
och brändes en half timme öfver spritlarapa. 

Den brända massan upplöstes i utspädd salt- 
syra, afröktes till torrhet, genomfuktades med 
koncentrerad saltsyra och öfvergöts efter några 
timmar med vatten. 

Den olösta kiselsyran upptogs på filtrum, 
tvättades, glödgades och vägdes. 

Den filtrerade solutionen öfvermättades med 
ammoniak, då jernoxid derur föll, hvilken upp- 
togs på filtrum, tvättades, glödgades och väg- 
des. Fällningen höll h varken manganoxidul, el- 
ler lerjord. 

Den återstående lösningen afdunstades till 
mindre volym, upphettades till kokning och fäll- 
des med en äfven kokande solution af kolsyradt 
kali. Den fällda talkjorden upptogs på filtrum 
och öfvergöts några gånger med kokande vat- 
ten, hvarefter filtrum med dess innehåll inlades 
i en platinadegel och torrkades. Sedan jorden 
med filtrum blifvit i denna degel starkt glöd- 
gad, utblandades den med vatten, upptogs på 
filtrum och uttvättades fullkomligt, samt glöd- 
gades och vägdes. Då den sedermera upplöstes 
i saltsyra och lösningen afdunstades till torrhet, 
och den torra massan åter upplöstes i saltsyre- 
blandadt vatten, blef en liten portion kiselsyra 
olöst. 

Den återstående solutionen och tvättvattnet 
blandades med en portion salmiak, hvarefter 
fosforsyra och ammoniak i öfverskott tillsattes, 
då vanligen en liten qvantitet fällning bildades. 
Det fällda dubbelsaltet togs på filtrum, tvätta- 
des, glödgades och vägdes och talkjordens qvan- 
titet beräknades till 4° procent af dettas vigt. 



99 
Dessa analyser hafva gifvit följande resultat: 

1. Specksten från Mont Caunegou. 



Kisélsyra 


procent. 

66,70 


Lalla 6yre. 

34,68. 


Talkjord 


30,23 


11,61. 


Jernoxidul 


2,41 
99,34. 


0,53. 


2. Specksten frän 


Sala. 


Kisélsyra 


procent. 

63,13 


LSlla syre. 

32,82. 


Talkjord 


34,30 


13,28. 


Jeinoxidul 


2,27 


0,51. 



99,70. 

3. Specksten frän Skottland. 

procent. hålla syre. 

Kisélsyra 64,53 33,56. 

Talkjord 27,70 10,70. 

Jernoxidul 6,85 1,56. 

99,08. 
4. Specksten frän CJiina. 

procent. bålla syre. 

Kisélsyra 66,53 34,60. 

Talkjord 33,42 12,93. 

Jernoxidul Ett spar — 

99,95. 



100 

5. Seijenstein från Baijreut. 

Procent. hålla syre» 

Kiselsyra 65,64 34,13. 

Talk jord 30,80 11,92. 

Jernoxidul 3,61 0,82. 

100,05. 

I alla dessa analyser förhåller sig basernas 
syreqvantitet till syrans ungefärligen som i till 
3, men ett större eller mindre öfverskott af ba- 
sis finnes i alla. Detta öfverskott af basis torde 
hafva varit förenadt med vatten till ett hydrat. 
Formeln för Speckstens sammansättning torde 
derföre blifva MSK 



Undersökning af Agalmatholith; 

af 
L. P. LYCHNKLL. 



rlere varieteter af Agalmatholith äro af Klaproth, 
Vauquelin och John analyserade, men ur dessa 
analyser kan ingen formel för dess sammansätt- 
ning dragas. Jag får härmed äran underkasta 
en ny analys deraf Kongl. Academiens upplysta 
pröfning. Den varietet, som jag analyserat är 
till färgen ljust grågul, i brottet splittrig, svagt 
fettglänsande, för känseln fet och af 2, ^3 egent- 
lig vigt. Med kobolt-solution blir den för blås- 
rör blå. 

3,020 graiumer af detta mineral i mindre 
bitar glödgades och förlorade 0,041 gram mer, 
eller i,35 procent vatten, h vilket torde böra an- 
ses såsom hygroskopiskt. 0,839 grammer slara- 
madt och glödgadt stenpulver brändes med tre 
gånger sin vigt kolsyradt kali i tre fjerdedels tim- 
me öfver spritlampa. Den brända massan upp- 
löstes i utspädd saltsyra, afdunstades till torrhet, 
genomfuktades med koncentrerad saltsyra och 
öfvergöts efter några timmar med vatten. 

Den olösta kiselsyran upptogs på filtrum, 
tvättades , glödgades och vägdes. 

Till den filtrerade upplösningen saltes am- 
moniak-bikarbonat, då lerjord, blandad med jem- 
oxid föll. Denna fällning upptogs på filtrum och 
tvättades, samt kokades sedermera med lut af 
kaustikt kali. Lerjorden upplöstes med lemning 



102 



af jernoxid. Denna upptogs, tvättades, glödga- 
des och vägdes. 

Solutionen af lerjord i kali öfvermättades 
lindrigt med saltsyra och lerjorden utfälldes der- 
efter med kolsyrad ammoniak, upptogs, tvätta- 
des, glödgades och vägdes. Den upplöstes i salt- 
Syra, solutionen afdunstades till torrhet och tor- 
ra massan löstes i saltsyreblandadt vatten, hvar- 
vid en portion kiselsyra blef olöst. 

Till den efter fällningen med ammoniak-bi- 
karbonat qvarvarande solution sattes fosforsyra 
och ammoniak i öfverskott. Dervid erhölls en 
högst ringa fällning af basisk fosforsyrad ammo- 
niak-talk. 

Resultatet af analysen blef följande: 



Kiselsyra 


procent. 

72,40 


hålla syre. 

37,65. 


Lerjord 


24,54 


11,86. 


Jernoxid 


2,85 


0,87. 


Talkjord 


Ett spår. 
99,79. 


— 


Formeln häraf blifver JS 3 , 





ASPIDIUM CRENATUM, 

en ny art af Ormbunke, upptäckt 
och beskrifven 

af 
S. C. SOMMERFELT. 



Det isolerade sätt, på hvilket några växt-arter 
visa sig, har alltid förefallit mig såsom ibland 
det märkvärdigaste i Fädei neslandels vegetation; 
således finnes Veratrum album på Hobseidet i 
Finmarken, Cdmpanulä bärbata på ell enda stäl- 
le i Lands pastorat, Plirteuma spicatum om- 
kring Möse-Vandet i Tellemarken, och på intet 
annat ställe förr än vi komma upp på det syd- 
liga Tysklands Alper; och likväl äro dessa stora 
och ansenliga växter, som knappast skulle hafva 
undgått resande botanister, om nyssnämda väx- 
ter hade varit gemensamma för flera trakter. 
Härvid må anmärkas, att såsom orsaker för des- 
sa inskränkta växt-ställen icke finnas några egna 
kosmiska momenter, b vilka mera kunde fram- 
kalla dessa växter derstädes än på likartade stäl- 
len , både tätt invid och långt borta. Ett sådant 
alldeles isoleradt växt-ställe utmärker också den 
här beskt ifna Ormbunke. Den förekommer en- 
dast i grannskapet af vägen på ett stycke af nå- 
gra famnars vidd, men der är den anmärkt un- 
der flera Sr. Det är vid den historiskt märk- 
värdiga gåid, Klingeleo i Gulbrandsdalen, hvar 



ic>4 

est dalens bönder år 1612 alldeles förstörde åen 
iooo:de nian starka Sk Gliska här, h vilken mulet* 
Öfversle Sfnclair's befäl inbröt i landet såsom 
Svenska hjelp-lrupp;ir. Jag har derföre i bref 
till botaniska vänner kallat den J. kring clianum 
till minne af delta märk värdiga ställe, men har 
likväl sedan trott, att det här föreslagna* förtjé- 
nar företräde. 

j4SPID1UM crrnattim: frondib.us triplicato- 
pinnalis, pinnnlis lanceplalis obtiisitisculis snbtus 
pilosis, laciniis deciu reutibus oblongis oblusis 
connalis, soris sublnnatis, slipile paleaceo. 

Hab. in parochia Sell Gulbrandsdaliae Nor- 
vegiae ad pagum Kiiiigelen in nemorosis juxla 
viam pnblicam. 

Fdix allitudinem bipedalem altingit. Sik 
pes vix pcdalis nitens paleacens, i ni prim is ver- 
sus basin nigram. Radies supra canalicnlatae 
squamis minoribus subpaleacea?. Frondes hian- 
gnlares triplicnlo-pinnalfe molles» cito maice- 
scentes. Pinnae intima? ad i ped. Jongae, snpre- 
ma2 simplices pinnalifidae, subtns imprimis ad 
rachem pilosae. Pinnnlae pinnatifida? oblusae. La- 
cinire oblongae, snbobliqu.e rölundatae crenalce, 
s. dupliralo-crenata', basi 1 — 4 soris sublnnatis 
s. dimidialis ornalae. Indusiiim lenuissimum, 
margine finibrialnm, lalere dehiscit et mox eva- 
nescit. Nulli alii sallem europaeae Filici afli- 
nis est. 



Om hafs- Algers germination; 

af 
JACOB G. AGARDH. 



oedan den fysiologiska delen af botaniken blif- 
vit af allt mera vigt, har man fästat mycken 
uppmärksamhet på fröets struktur och den der- 
af beroende växternas groning. Hvad de högre 
växterna angår, så har detta fenomen smånin- 
gom blifvit bragt under allmänna lagar; men 
Cryptogamernas fortplantnings-sätt har länge va- 
rit en hemlighet. Naturforskarnes spridda och 
särskilt a bemödanden , att äfven hår uti skaffa 
något ljus, hafva likväl icke varit förgäfves. Orm- 
bunkarne , Marsileaceerne j Lycopodierne., Equi- 
seterne j Mossorne _, Characeerne hafva sålunda 
till deras groning blifvit undersökta. Svampar- 
nes, ehuru upplyst genom Ehrenbergs ryktbara 
Mycetogenesis, äfvensom Lichenernas och Alger- 
nas groning lemnar ännu många frågor outredda. 
Färskvattens-algerna hafva blifvit undersökta af 
den noggranne Vauciier; men om hafsalgerna 
känner man ej mer än ett enda rön, som något 
upplyser deras i djupet dolda fortplantning. 

FÖrliden sommar uppehöll jag mig, jem- 
te Herrar N. II. Loven och Sv. L. Loven °), 



*) Dessa 1Iimt;u' undersökte luifviulsakliyen organismer 
af djurriket, ocli jay företrädesvis dem af växtriket, 



io6 

för att studera hafvets organiska produkter, vid 
kusten på ett ställe, som är välbekant för sin 
rikedom derpå, och det lätta tillfälle det lemnar 
till deras närmare undersökning. Kullaberg, — 
rikt på dessa hafvets produkter genom sina strän- 
ders klippiga beskaffenhet, och genom sitt läge, 
såsom på 3:ne sidor omgifvet af haf, och såsom 
liggande på gränsen emellan Kattegat och Öre- 
sund, förenande till en stor del de saltare vatt- 
nens alster med det Baltiska hafvets förkrymp- 
lade former, — erbjuder den bästa lägenhet, 
att studera • dem, och uppsöka öfvergångarne 
emellan båda. 

Man har anmärkt, att algerna, likaså väl som 
landväxterna, äro beroende af klimatiska förhål- 
landen, och att h varje region har sin särskilta 
hafsvegetation. Dock gifves äfven hos dem öf- 
verlöpare, och jag fann vid Kullaberg icke blott 
en mängd af arter, förut endast funna vid Nor- 
riges och andra nordliga länders kuster, utan äf- 
ven några, som man förut endast anmärkt vid 
Frankrikes och södra Englands stränder. Men 
dessa, antingen de då äro främlingar ifrån en 
kallare eller varmare zon, förekomma vanligen 
på ett djup, som troligen gör temperaturskill- 
naden ganska obetydlig. 

Men äfven sjelfva hafsbottnens beskaffen- 
het, vattnets större eller mindre djup, och dess 
sälta äro omständigheter, som på algerna äro li- 
ka inverkande. Man vet, att under det en del 
växa på klipporna, äro andra parasiter, och un- 



dock så, att vi alltid bevittnade hvarandras observa- 
tioner och deltogo i hvarafidras tillfredsställelse, att 
hafva funnit något nytt och intressant. De äi-o så- 
ledes i det hufvudsakliga vittnen till de följande ob*- 
servationerna. 



i °7 

der det en del finnes som parasiter på alla stör- 
re alger, växa andra helst på en enda. Lami- 
narierncij och den dem närslå g tade Scytosiphon 
Filum, föredraga en sandig botten, der de fästa 
sina rötter vid småstenarne, under det att Fucus- 
arterna företrädesvis växa på klipporna. Några 
arter af Calitliamnion förekomma på klipporna; 
andra t. ex. C. repens ^ roseohtm >,._, Thuy oides, 
fann jag endast på Furcellaria fastigiata. 

Odonthalia dentata^ Chondria clavellosa, 
Callithamnion plumulcij Bryopsis arbuscula, upp- 
drogos ifrån ett djup af 17 famnar. Sporochnus 
aculeatus och viridiSj Ptilota plumosa, Sphcero- 
coccus rubens m. fl. upptogos ifrån ett föga min- 
dre. Deremot bekläda Mesogloia rubrcij Laminaria 
fascictj FiLCUs-arterna med flere, klipporna i sjelf- 
va vattenbrynet. De, som vanligen förekomma i 
lågt vatten, förändras ofta ganska betydligt, när de 
växa i djupet. Sålunda är Lyngbyes Chordaria 
scorpioides ej annat än en på djupet växande ste- 
ril form af Fucus nodosus *). 

Att vattnets sälta har ett stort inflytande 
synes genast, om man jemför hafsvegetationen 
vid stränderna af Norrige med den vid Balti- 
ska hafvets kuster. En Fucus vesiculosus t. ex. 
ifrån detta sednare haf är så förändrad, alt man 
snarare skulle anse den för en egen art, än för 
en förkrympt form. Men det är ej allenast in- 



*) Att detta är forhållandet, bevises icke blott af de 
öfvergångar man finner dem emellan, utan äfven af 
den inre strukturen. JF. nodosus består af ett eget 
slags celluler, som ej allenast med bottnarne äro 
hopfogade i rader, utan äfven genom särskilta sido- 
tuber förenade med nästgränsande cellulrader, unge- 
fär på samma sätt, som trådarne af en Zygnema 
vid dess kopulation. Alldeles samma konstruktion 
återfann jag hos Chord. Scorpioides Lyjigb. 



io8 

dividerna, som förandras, utan äfven rikedomen 
minskas betydligen, då man inträder ifrån ett 
saltare i ett färskare vatten. Antalet af Fucoi- 
deer, funna vid Norriges kuster, förhåller sig till 
de Svenskas som 3:2, h vilket förhållande inga- 
lunda (åtminstone ensamt) härrör af klimatet, 
ty vid England är antalet af dem större än vid 
Norrige. Men liksom hos landväxterna några 
familjer tyckas- vara mera beroende af jordens 
beskaffenhet än andra, likaså tyckas Florideerne 
mest af alla Alger vara beroende af vattnets 
sälta. Ty, fastän man antagit, att Florideernei 
den tempererade zonen tilltaga med den högre 
temperaturen, utgör likväl deras antal vid de 
Svenska kusterna ej en gång hälften af de Norr- 
ska, som likväl ej utgöra halfva antalet af Eng- 
lands. En mängd finnas gemensamma för Nord- 
landens och Englands, ja äfven Frankrikes ku- 
ster, men som saknas vid Kullaberg. 

Ulvaceerne tyckas minst af alla vara beroen- 
de af lokala omständigheter. Samma species, som 
fördraga en ganska stark värma, har man äfven 
funnit högt upp i Årctiska oceanen. Några spe- 
cies äro likaväl salt- som färsk- vattens Alger. 
Vid Kullaberg finnas kanske lika många species, 
som vid de Norrska kusterna. 

För de lägre Algerna kunna svårligen ännu 
några geografiska förhållanden bestämmas; de äro 
dertill ännu för litet undersökta. Dock tyckas 
lokala omständigheter bli af mindre vigt ju me- 
ra man nedstiger ibland de lägre Alg-grupperna. 

Oaktadt kännedomen af species, såsom det 
hvilket bör föregå all annan naturhistorisk forsk- 
ning, utgjorde egentliga föremålet för mina stu- 
dier vid Kullaberg, är likväl Algernas kännedom 
af den beskaffenhet, att den omedelbart förer 



till fysiologiska resultater. Species-kännemärkena 
ligga hos dem ofta endast i anatomiska struktu- 
ren, så att man för att uppsöka de förra, älven 
måste lära känna de sednare. Då jag således 
fann en af de allmännare Algerna rikt försedd 
med organer, som man hos den väl ej förut 
känt, men som man hos närslägtade genera an- 
sett för fruktorganer, ehuru ingen sett dem gro, 
trodde jag det vara ett lyckligt tillfälle, att lära 
känna dessa organers natur och sålunda kunna 
uppspåra naturen i dess dolda verksamhet. Om 
jag häruti lyckats mindre väl än man kunnat 
önska, så torde jag våga tillskrifva det de stora 
svårigheter, hvarmed dylika observationer äro 
förenade, jemförelsevis med dem, som man har 
att strida med, vid observationer på de högre 
växterna. 

Det gifves kanske få familjer inom växt- 
riket, hos h vilka kännedomen af germinationen 
är af så mycken vigt, som hos Algerna, i anse- 
ende till mångfalden och olikheten af deras frukt- 
organer. Hos Ceramieeme finnas hos de flesta 
genera åtminstone 2:ne slags organer, som man 
ansett för frukter, h vilkas olikhet hos olika ge- 
nera gör bestämmandet af deras identitet ganska 
svår. Capslerna äro de allmännaste, och man 
kan med sannolikhet anse dem för analoga hos 
alla de genera, som äga dem. Det andra slaget, 
de så kallade Stichidieme , eller de uppsvällda 
spetsarne af grenarne uti hvilka den i hvarje led 
inneslutna massan format sig till en midt uti 
hvarje articulus liggande kula, finnes hos Cera- 
miernej Hutchinsia j Rliodomcla och kanske fle- 
ra. Man har ansett dessa sednare organer ana- 
loga med hanorganerna hos de högre växterna, 
och man har trott, att de hestodo af ett rödt 



I IO 



pulver. Mina försök visa , att de åtminstone 
fungera som frukt, och att de utgöras af en enda 
hel kropp. 

Huruvida de organer, som finnas hos Griffit- 
sictj, Dasycij Champia, Chcetospora &c. äro af ett 
eget slag, eller de blott äro aberrationer ifrån de 
förutnämde, är svårt att afgöra. Dessutom fin- 
nas hos de flesta af dessa genera äfven andra or- 
ganer, hvilkas natur och funktioner ännu äro 
alldeles obekanta. Hos Hutchinsia finnes sålunda 
ett slags kroppar, som man kallat antheridier ., 
äfvensom man funnit flera species försedde med 
ett slags fina hår, hvilkas natur ännu är okänd. 

Utom Slichidierne, h vilka hos Ceramium äro 
alldeles lika dem hos Hutchinsia^ finnas äfven an- 
dra fruktorganer hos Ceramium diaphanum och 
rubrum, hvilka likna de förra, men ej med dem 
böra förblandas. Kulorna hos dessa äro mindre, 
ligga inbäddade i sjelfva genicula, och talrika i 
hvarje. Kulorna i stichidierne ligga en i hvarje 
articulus, äro alldeles klotrunda, mörkröda, homo- 
gena och utan spår till någon hvarken yttre el- 
ler inre olikformighet. Grenarne, hvari de ligga, 
äro vanligen uppsvällda och knöliga, synnerligen 
vid den ena sidan af tråden, emedan kulorna 
vid sin bildning draga sig mera åt den ena än 
den andra eellulväggen. Härigenom lättas deras 
utkomst ur tråden, som sker medelst den tun- 
nare väggens uppsprickning. 

Innan jag framställer mina egna observa- 
tioner, vill jag anföra resultatet af Stacrhouses 
försök med Fucus canaliculatuSj på det man 
dermed må kunna jemföra mina egna. Han såg 
fröna af denna art, som han nedsänkt i ett kärl, 
hvars botten var betäckt med småstenar, utbreda 
sig och öfverkläda stenarne, som en membran. 



i i r 

Ur denna frambröt snart små papiller liknande 
den bägarformiga stammen på Fucus loreus. Af 
detta bans försök tyckes följa, att flera frön bil- 
da den gemensamma membranen, ur bvilken 
sedan sjelfva växten framkommer. 1 anseende 
till den sena årstid, under hvilken lian anställde 
sina försök, kunde han icke bringa dem till slut. 
Så länge han kunde observera papillerna, förblef- 
vo de i samma tillstånd oförändrade. Man ser 
således, till huru obetydligt resultat detta försök 
leddes och likväl är detta det enda vi känna om 
hafs-algeruas groni ug. 

I början af Augusti nedlade jag i ett ur- 
glas, som jag åter nedsänkte i ett större kärl, fyldt 
med hafsvalten, några af sticbidiernas kulor af 
Ceramium rubruin. Härigenom blefdetmig möj- 
ligt att uti urglaset observera deras utveck- 
ling, utan att rubba dem i deras ställning. Me- 
delst det slem, som omgifver dem, och som de 
sjellva vid behof tyckas kunna producera, fästa 
de sig vid bottnen i kärlet, ordnande sig tätt in- 
till b varandra. De öfvergå nu så småningom 
ifrån den klotrunda till en nästan äggformig fi- 
gur, och färgen blir jemväl något blekare (Tab. II, 
Fig. i). Efter några dagar förlängdes den spet- 
sigare ändan på det äggformiga fröet ännu mera, 
och öfvergick uti en trådformig kropp (Fig. 2), 
som vi vilja kalla rot, ehuru dess funktion som 
sådan ingalunda är säker. 

Det är visserligen svårt att afgöra, huruvi- 
da roten är endast en förlängning af fröet, eller 
om den genomträngt någon yttre membran. Dock 
tror jag mig med säkerhet kunna påstå, alt så- 
väl roten som primordialtrådeu bildas genom en 
omedelbar expansion. Alt sådant är förhållan- 
det, tyckas äfven de många olikheterna vid des- 



112 



sa fröns groning utvisa. Icke allenast rötternas 
antal utan äfven stället för priinordiaitrådens ut- 
gång tyckes vara obestänidt, h vilket knappast 
kunde vara förhållandet, om de skulle genom- 
bryta någon yttre membran. 

Roten förlänges hastigt; den tyckes inuti 
vara fylld af en granulös massa, och dess lju- 
sare färg är alltid starkt begränsad ifrån fröets 
egna mörkare. Hos några frön framgår äfven ur 
deras andra ända en rot, lik den förra, (Fig. 3, 
4> 5, 6, ii) och då koncentreras fröets egna 
mörkare färg åt dess midt, som blir stället, h var- 
ifrån den nya plantan utväxer (Fig. 5, 6, 1 1). 
Denna utgår likväl oftast ur fröets tjockare än- 
da några dagar efter roten (Fig. 7, 8). Den är 
förut alltid antydd genom en mörkare, nästan 
rosenröd färg på det ställe, h varifrån den se- 
dan utväxer. Primordialtråden, såsom vi vilja 
kalla den första stambildningen, tillväxer mera 
långsamt än roten, och den rosenröda färgen 
tilltar allt mer och mer. Snart förmärkes äfven 
någon inre organisation, ehuru den till en bör- 
jan är ganska otydlig. 

Vid primordialtrådens förlängning smalnar 
småningom fröet, så att man snart endast med 
svårighet upptäcker någon skillnad dem emellan. 
Dess förut ljusa färg förbytes äfven uti trådens 
rosenröda, så att de båda utgöra ett enda helt, 
som nu framställer en ganska vackert, ehuru ir- 
reguliert retikulerad, cylinderformig kropp. Den 
rosenröda massan, samlar sig nemligen i smärre, 
kantiga och oregelbundna klumpar, som äro skil- 
da genom smala och pellucida mellanrum (Fig. 
8, 9). Klumparne ordna sig derefter så, att de 
bilda sammanhängande transversella bälten, skil- 
da 



1 II'» 



da genom de på tvären gående pellncida mellan- 
rummen, h vilka blifvit något bredare, derigenom 
att de på längden försvunnit (Fig. 10, 1 1). 

Vid tradens vidare tillväxt blir de rosen- 
röda bältenas färg något smutsigare, äfvensom 
de vid ändarne flyta mera tillsammans; de förut 
pellncida antaga en ljusröd färg och tillrunda 
sig allt mer och mer, så att man snart haren 
tydlig tråd af Ceramium rubrum (Fig. 10). 

Rötterna, som förlänga sig allt mer och 
mer, utbreda sig långs den kropp h varpå fröet 
h vilar, och tjena sålunda att faslhålla det der. 
Fröet, såsom jag redan anmärkt, förändras me- 
rendels snart till likhet med primordiallråden, 
men någon gång qvarsitter det oförändradt en 
längre lid (Fig. 10, ii). Primordialtråden gre- 
nar sig förr eller sednare; jag såg till och med 
en tråd (Fig. 8) grena sig innan den ännu fått 
den konstruktion, som den såsom fullbildad bör 
hafva. 

Jag anställde äfven försök med några andra 
Alger, h virka jag likväl ej hann bringa till slut. 
Ehuru de visade, att germinationen hos Hutchin- 
sia och sålunda troligen äfven hos alla de genera, 
som hafva stichidier 3 är i hög grad lika den hos 
Ceramium, fann jag dock någon skillnad emellan 
dem. Jag observerade nemligen hos Htitchinsia 
att de frön, som icke ger minera, skilja sig i 4 
likformiga delar (Fig. i3), sedan de någon lid 
legat nedsänkta i vattnet. Att likväl icke heller 
dessa fyrlingar förblifva i detta skick, har jag 
anledning alt förmoda. Deras antal förmin- 
skades nemligen för h varje gång jag lade milt 
urglas under mikroskopet, och i deras ställe såg 
jag bottnen beläckt med en stor mängd små, 

A". V. Acad. Hanclt. 7834. 8 



i*4 

elliptiska, brunakliga moleculer, hvar och en för- 
sedd i midten ined en ljusare ring (Fig. 14). 
Det tyckes sålunda, som dessa sednare uppkom- 
mo genom någon slags upplösning af de förra. Nå- 
got dylikt motsvarande hos Ceramium kunde jag 
aldrig upptäcka. 

Äfven försökte jag att bringa kapselfröna af 
Ceram. rubrum till att gro, men detta misslyckades, 
antingen jag då får lillskrifva det mindre gyn- 
nande omständigheter, eller att de äro bestäm- 
da af naturen till någon annan funktion. Skul- 
le denna sednare gissning vara den rätta, så äro 
alla nyare Algologers meningar oriktiga, som an- 
taga kapselfröna, som de egentliga propagativa 
organerna. De organer deremot, som de anse 
analoga med hanorganerna hos de högre väx- 
terna äro det ingalunda, eller åtminstone hafva 
de en helt olika funktion. 

Ehuruväl oftast en mängd af frön ordna sig 
tätt intill hvarandra, och de sålunda gemensamt 
kunna bidraga att bilda de tufvor, i hvilka man 
vanligen finner dessa växter hopvecklade, kan 
man ingalunda antaga, att flera frön äro nöd- 
vändiga för att bilda ett individ; en omständig- 
het, som skiljer Algernas germination åtminstone 
med detta slags frukter ifrån svamparnes och 
mossornas, hos hvilka, enligt Ehrenbergs, Nees m. 
fl. observationer, växten utgår ur den gemen- 
samma väfnad, som genom flera fröns utskicka- 
de trådars sammanflätning blifvit bildade. Stack- 
houses observationer deremot tyckas antyda, att 
Alger äfven på detta sätt kunna uppkomma. 



Om Meteorstenar; 

af 
JA C. BERZELIUS. 

Icke längre än från början af della århundrade 
har man ansett, såsom en i vetenskapen bevisad 
sak, att större och mindre stenmassor tid efter 
annan nedstörta på jorden, vanligen under ett 
starkt brakande, likt åskans rullande dunder, och 
med ett eld fenomen, h varvid stenens yta så ha- 
stigt förglasas, att dess inre massa icke hinneratt 
af hettans åverkan förändras. Vanligen sönder- 
spricker stenen deraf innan fallet och stj^ckena 
kastas temligen vidt omkring. Ehuru äldre och 
nyare tiders historia omtalat dylika sten fall, så 
ansåg sig dock länge den sansade naturforskaren 
böra betvifla dessa uppgifters pålitlighet, då all 
rimlig grund saknades för en gissning, om h var- 
ifrån så tunga kroppar i atmosferen kunde här- 
ledas. Den säkrare kännedom vi nu anse oss 
äga, grundlades af ett meteorsten-fall i England, 
vid Wold-Cottage i Yorkshire, hvilket tilldrog sig 
d. 1 3 Dec. 1795 och blef behörigt bevittnadt. 
Howard, som några år sednare företog en under- 
sökning af denna sten, hvilken han jemförde med 
flera andra, som sades vara fallna från himme- 
len , fann dem emellan en öfverensslämmelse i ut- 
seende och sammansättning, under det de hade 
bestämda skiljaktigheter från mineralier af tellu- 



nG 

riskt ursprung. Det hufvudsakligaste kännemär- 
ket var, alt de innehålla insprängdt metalliskt jern, 
Och att detta jern är nickelhaltigt. Howard med- 
delade Royal Society i London sin undersökning 
i Febr. 1802. Den fastade allmänt uppmärksamhe- 
ten, ehuru den första nyheten om de resultat Ho- 
ward dragit af sin undersökning, h vilka af Pictet 
meddelades den Franska Vetenskaps-Academien, 
emottogs såsom en villfarelse. Händelsen fogade 
likväl så, alt få månader derefter, d. 26 Apr. i8o3, 
inträffade i Frankrike, i departementet 1'Aigle, 
ett af de största och märkvärdigaste stenregn, 
som tilldragit sig, och vid hvilket öfver en viss 
trakt stenbitar ulsåddes, hvilkas antal ansågs upp- 
gå till ett par tusende. Ögonvittnenas antal var 
stort, och den Franska Vetenskaps-Academien, 
livars uppmärksamhet redan i förhand var väckt, 
anmodade sin ledamot Biot, att på stället under- 
söka förhållandet. Hans berättelse derom undan- 
röjde alla återstående tvifvel om stenars fall of- 
vanifrån med fenomen, så lika dem man förut 
iakttagit vid angifna meteorstens-fall, att äfven 
dessa derigenom vunno trovärdighet.. 

Nu begynte man eftertänka, h varifrån dessa 
fallande kroppar kunde härleda sitt ursprung. 
Gissningen att de voro utkastade från jordens 
volkaner rättfärdigades icke, hvarken af de från 
volkaner aflägsna ställen der de föllo, eller af de- 
ras, med vanliga volkanprodukter olikartade be- 
skaffenhet. Man har på allvar försökt att betrak- 
ta dem såsom bildade i luften af dess bestånds- 
delar; men hvarken veta vi att meteorstenarnes 
beståndsdelar kunna finnas i luftform, eller af luf- 
tens vanliga beståndsdelar sammansättas, och dess- 
utom, om äfven sådant vore fallet, hafva flera 
meteorstenar haft en så stor massa, att deras bild- 



I I 



ning i atmosferen omöjligen hunnit gå för sig på 
den korta stund, deras fall genom luften varat, 
helst det är nödvändigt att fallet redan måst be- 
gynna vid den första solida partikelns afsättning. 

Anaxagoras gissade, att en sten, som i hans 
tid föll vid Aegos Potamos, var utkastad från en 
annan verldskropp. Denna dristiga gissning, in- 
nebar troligen en riktig föreställning. Den har 
blifvit understödd af vår tids forskningar. Or„- 
bers framkastade 1795, i en berättelse om det 
meteorstens-fall, som inträffade d. 16 Juli . r 794 > 
vid Siena i Italien, den ide, alt dessa stenar kun- 
de hafva blifvit utkastade från månen, ehuru han 
ansåg det då sannolikare, att de kommit från Ve- 
suvius. Lapi.ace yttrade 1802, i anledning af 
Howards arbete, samma ide, med det tillägg, att 
eldfenomenet måste härröra från luftens samman- 
tryckning genom meteorstenens oändliga rörelse- 
hastighet vid inträngandet i jordens atmosfer, af 
h vilken denna hastighet så förminskas, att fallet 
slutligen sker endast med vanlig fallhastighet. 

Månens åt oss vända sida är full af bergs- 
kedjor, i h vilka finnas talrika berg, skapade all- 
deles likt de med krater försedda volkanerna på 
jorden, och af så ytterligt stora dimensioner, att 
man med goda tuber ser in i kratern, der man 
mycket väl urskiljer, alt insidans ena hälft är 
upplyst af solen, och den andra beskuggad, under 
det att öfversta ringen, som utgör kraterns Öpp- 
ning är hel och hållen upplyst. Det synes va- 
ra anledning att förmoda, att bergen fått denna 
form af samma orsak som på jorden, det vill sä- 
ga genom eruptioner. Men om den kraft, som 
på månen åstadkommer eruptioner är lika stor 
med kastkraften hos jordens volkaner, så måste 
den kastade kroppen aflägsnas betydligt längre 



n8 

från månen än från jorden; ty 1:0 är månens 
massa blott i-45 procent af jordens, och tyng- 
den på månen förhåller sig derefter; 2:0 liar må- 
nen ingen luftkrets, eller en så ytterst tunn, att 
intet märkbart strålbrytnings-fenomen deri upp- 
kommer vid fixstjernors betäckning af månen. Ut- 
kastningen sker således i lufttomt rum, utan nå- 
got sådant mekaniskt hinder för den kastade krop- 
pens rörelse, som atmosferen kring jorden åstad- 
kommer, och som der snart afstannar den; 3:o 
då utkaslningen sker i en riktning emot jorden, 
så är den kastade kroppen utsatt för jordens 
ständigt tilltagande attraktion, under det månens 
är i ett ständigt aftagande; och 4 :o ligg er jem- 
vigtsgränsen emellan jorden och månen betydligt 
närmare den sistnämda. Biot uppger att en kast- 
kraft af 7771 paris. fot. i sekunden uppnår den- 
na gräns; med det ringaste öfverskott deri måste 
den öfverstigas, h varefter kroppen sedan måste 
falla mot jorden. Denna hastighet är 5 till 6 
gånger större än den en 24-pundig kanonkula 
har vid utlöpandet, och ofverstiges af kastkraften 
i våra volkaner *). De beräkningar, så väl Ol- 
bers **) som Poisson ***) häröfver anställt, visa, 
att iden innebär en fysisk möjlighet. 

Åtskilliga omständigheter relativt till meteor- 
stenarne sjelfva, passa väl in med hvad vi tro 
oss veta om månen. Meteorslenarne äro genom- 
sådda med metalliskt jern, som, då stenen, på 
sätt händelsen är med jordskorpans mineralier, 
hålles fuktad af lufthaltigt vatten, efter hand ro- 
star till oxidhydrat. 1 deras ursprungliga hem- 



*) Laplace i v. Zagh's Monothl. Corresp. 1802 Sept., p. 
277. 
**) Gilberts Annaler der Physik, XV, 3q. 
***) Ib. p. 329. 



1 »9 

vist saknas således antingen blott luften eller La- 
de luften och vattnet. Också hafva astronomiska 
undersökningar på månen icke funnit något spår 
lill sä stora vattensamlingar att de kunnat med 
goda tuber upptäckas. Jag känner icke att man 
i meteorstenar funnit kemiskt bundet vatten. — 
Vi skola af nedanstående undersökning finna, att 
de flesta meteorstenar äro hvarandra så lika till 
sammansättning, att man kan anse dem härröra 
från samma berg, under det, att endast några få 
befunnits af en afvikande sammansättning. Så 
vidt det är tillåtet att sluta från hvad sorn fin- 
nes på jorden, kan man icke eller anse andra 
verldskroppar vara homogena blandningar af mi- 
neralier, helst historien af deras primitiva bild- 
ning säkert har mycken analogi med historien 
om jordens. Bergarter fråji olika trakter af en 
annan verldskropp böra således kunna variera i 
sammansättning. — Med månen inträffar, alt den 
släncligt vänder samma halfklot mot jorden. Me- 
delpunkten af dess synliga skifva utgör således 
dess oföränderligt åt oss vända vertex, hvars 
eruptioner lättast kasta sina projectiler öfver jem- 
vigtslinien, h varifrån således största antalet af de 
till jorden ankommande meteorslenarne, med an- 
tagande att de härröra från månen, böra vara ut- 
kastade. De kunna således tillhöra en ganska in- 
skränkt bergstrakt, hvaraf deras stora likhet i ut- 
seende och sammansättning då lätt begripes. — 
Utkast af eruptioner som ske på sidan om denna 
vertex och som fortskyndas i en riktning, hvilken 
icke mera går direkte mot jorden, måste således 
mera sällan kunna komma inom jordens attrak- 
tions-krets. Om bergarten i dessa är skiljaktig 
från den som tillhör månhalfvans åt oss vända 
summitet, så inser man lätt, alt meteorstenar af 



r 20 



annan an vanlig sammansättning kunna hitkom- 
ma, men att det måste ske jemförelsevis ganska 
sällan. Kunde man antaga att månens åt oss 
vända summitét är så genomsådd med nickeljern, 
som meteorstenarne sjelfva, och att månens öfri- 
ga delar, eller åtminstone det halfklot deraf, som 
ständigt vändes ifrån jorden, håller föga deraf el- 
ler saknar det alldeles, så skulle deraf följa, att 
månen, då jorden, utom dess allmänna, af gra- 
vitation uppkommande, attraktion, clerpå utöfvar 
äfven verkningar af en magnet, måste vända den 
jernrikaste delen af sitt klot mot jorden, och 
deraf den verkan uppkomma, som vi med för- 
undran erfarit, att nemligen månen alltid vänder 
åt oss orubbligt samma halfklot. 

Det är äfvenväl möjligt att meteorstenar kom- 
ma från ett annat kosmiskt håll. Oleehs upp- 
kastade, såsom bekant är, den gissningen, att små- 
planeterna emellan Mars och Jupiter kunde vara 
bitar af en exploderad planet, i anledning af 
h vilken gissning flera dylika bitar uppsöktes och 
en fanns af Olbers sjelf. Om en sådan katastrof ägt 
rum, h vilket den betydliga vinkel, banan af pal- 
las gör med medelplanet af de öfriga planeternas 
orbitce, äfven kan anses bestyrka, så måste en 
oändlig mängd smärre bitar hafva blifvit utka- 
stade i riktningar, som kommit dem att vandra 
kring solen i aftagande orbitas, så att de lätt på 
vägen råka inom andra planeters attraktionssfer 
och infalla på dem. Man har äfven gissat, att 
materia i universum kunde finnas, stadd i en än-* 
nu icke ordnad rörelse, och att meteorstenar kun- 
de vara sådana mindre eller större massor, som 
stundom inträffa i jordens attraktionssfer; men 
denna gissning är af alla den minst sannolika. 
Verldssystemet synes vittna om den bestämdaste 



»2 I 

ordning, och dessutom blifver, i denna gissning, 
meteor massor nes identiska beskaffenhet ännu min- 
dre begriplig. 

Emedlei tid, då det kan tagas för afgjordl, att 
de härröra frän en annan verldskropp än jorden, 
och således förkunna beskaffenheten af pondera- 
bla ämnen, som finnas utom tellus, så få meteor- 
stenarne från denna sida ett utomordentligt in- 
tresse. Det blir der vid af vigt, icke allenast att 
lin na af h vilka mineralier de bestå, utan äfven 
de ringaste spår af deri förut ej funna elemen- 
ter. Möjligt vore att de» ibland finna sådana, som 
ännu ej förekommit på jorden. 

Astronomerne hafva med särdeles intresse, i 
dubbelstjernors revolutioner omkring hvarandra, 
igenkänt en verkan af samma gravitationslagar, 
som gälla inom vårt eget planetsj^stem, huru stor 
anledningen än var att i förhand förmoda denna 
grundkraft vara rådande ofver allt i universum. 
Det är icke mindre intressant att lära känna af 
hvilka ämnen andra verldskroppar bestå, och att 
komma till visshet derom, att de äro af enahan- 
da natur med dem som utgöra massan af tellus. 
Om vi ock ännu icke funnit alla dessa sistnäm- 
da i meteorstenarne, så hafva vi dock deri träf- 
fat en stor del af de allmännare, och skola i det 
följande se, att det lyckas att bestämma i hvilka 
kemiska föreningar de innehållas. 

Det arbete öfver meteorstenar, som jag nu 
har äran till Kongl. Academien öfverlemna , har 
blifvit föranled t af ett uppdrag, alt undersöka 
sammansättningen af den meteorsten, som, den 
a5 November 1 833, kl. j efter 6 på aftonen, föll 
i granskapet af Blansko i Mähren. Den bildade, 
såsom vanligt, ett starkt lysande eld meteor, och 
stenfallet föregicks af ett åsklikt dunder. Bergamts- 



122 



Direktor Reichenbach, som befann sig ute pä fäl- 
tet, blef och vittne till meteoret, lät sedan af ett 
betydligt antal manskap eftersöka den fallna mas- 
san, och lyckades sent omsider att finna smärre 
bitar deraf till belopp af ungefär i skålpund; 
men hufvudmassan blef icke funnen, hvartill den- 
na trakts skogiga beskaffenhet lärer hafva varit 
förnämsta orsaken. 

/. Meteorsten från Blansko. 

Denna meteorsten hör till det allmännast 
förekommande slaget, och lagd bredvid des- 
sa, t. ex. från Benares, 1'A.igle, Berlongville 
&c. , kan från en af dem ej urskiljas. Beskrifnin- 
gen af dessa är således beskrifningen af denna. 
Den har den vanliga, yttre smälta skorpan, en 
ljusgrå, något rostfläckig brottyta, finkornig, visan- 
de här och der runda kulor af lika färg med 
stenens, h vilka ofta kunna aflossas och lemna då 
en rund, slät urhålkning efter sig. Den inne- 
håller mycket nickeljern och ganska litet svaf- 
veljern i fina partier öfver allt inströdda, visan- 
de glänsande punkter, af hvilka några synas röd- 
aktiga i en viss direktion. Dessa äro dock icke 
annat än anlupet nickeljern. Om stenen stötes 
till groft pulver, kan nickeljernet utdragas med 
magneten, samt under vatten tvättas från syn- 
bart vidhängande stenämne, så att jernpartikiar- 
ne blifva nära silfverhvita. De innesluta dock 
ännu mycket stenämne i sina sinuositeter och 
håligheter, h vilket vid jernets upplösning till en 
del sönderdelas och till en del affaller. I det 
stycke som användes till mina försök innehölls 
17.1T) p. c. nickeljern, i hvilka afdrag är skedt 
för innesluten stenmassa. Under sammansatt mi- 
kroskop kan man icke med någon tydlighet ur- 



123 

skilja andra blandningsdelar än ett hvitt, splitl- 
rigt mineral, som tyckes vara genomskinande och 
vid rostfläcka i ne är gulaktigt, samt de metalliska 
kantiga kornen. Det samma är händelsen när 
man betraktar i mikroskopet ett groft pulver der- 
af, men dä äro mineralels delar mera genom- 
skinliga. — På mekanisk väg bar jag icke kun- 
nat åtskilja meteorstenen i annat än det bvila 
mineralet, de runda kulorna och nickeljernet. — 
På kemisk väg harva kunnat åtskiljas: nickeljern, 
svafveljern, chromjern, ett hvitt mineral, som al' 
syror sönderdelas, och ett dylikt, som af syror 
ej angripes. Ehuru stenen tyckes vara lemligen 
jemt blandad, är det dock ganska tydligt alt nic- 
keljernet på vissa ställen är mera samladt än på 
andra. Vissa delar af stenen gifva vid rifning 
ett mörkare pulver än andra. 

Stenens icke magnetiska del förhåller sig för 
blåsrör på följande sätt: den ger i lindrig glöd- 
gning intet vatten och förändras icke. Brännes 
den i stycke i öppen luft, sä kan lukt af svaf- 
velsyrlighcl kännas, stenen blir svart utpå och 
rödfläckig inuti. Pulver af stenen bränner sig i 
glödgning röd t och smälter slutligen, men myc- 
ket trögare än fältspat, till en svart glaskula med 
matt yta, alldeles lik den svarta hinna, som ut- 
på omger stenen. Af borax löses det lätt till ett 
jemgrönt glas. Af fosforsalt äfvenså , men med 
lemning af kiselskelett. Med kolsyradt natron 
smälter stenen till en svart kula. Detta är me- 
teorstenars vanliga förhållanden för blåsrör. 

Jag skall dela den analytiska undersöknin- 
gen i tvenne hufvuddelar, nemligen 1:0 af det 
icke megnetiska och 2:0 af det som kan med mag- 
neten utdragas. 



I 24 

Delta mekaniska åtskiljande genom magne- 
ten, oaktadt det skulle synas, som vore det gan- 
ska lätt, är dock så godt som alldeles omöjligt 
att göra alldeles fullkomligt. Svafveljernet för- 
vandlas vid rifningen i pulver, som faster sig 
oskiljaktigt vid stenpulvret, hvilket deraf får en 
mörkare färg. För att först uttaga det mesta, 
stöttes stenen till groft pulver, h varur det mag- 
netiska under vatten utdrogs. Det som nu icke 
mera ville följa magneten, refs till fint pulver, 
som ännu en gång under vatten behandlades med 
magneten, och afgaf ännu en liten portion mag- 
netiskt, hvarefter återstoden refs på porfyrhäll 
och slammades. Torra pulvret var ljusgrålt och 
luktade svafvelbundet väte, då det öfvergöts med 
saltsyra, samt svafvelsyrlighet i glödgning, båda 
hastigt öfvergående, men ådagaläggande, närvaro 
af en portion svafveljern, som magneten icke 
utdragit. 

Till undvikande af onödig vidlyftighel, skall 
jag en gång för alla uppgifva den plan hvarefter 
analyserna skett, och sedan på livar särskilt art, 
der ingen afvikelse från planen ägt rum, anföra 
endast resultatet. 

A. Stenpulvret sönderdelades i platinakärl 
med koncentrerad saltsyra, hvaraf en gelatinering 
uppkom, som dock endast var partiel. Under 
dekomposition var kärlet betäckt med ett rent ur- 
glas, som icke angreps, och utmärker frånvaro af 
fluorföreningar. Massan intorkades, fuktades med 
saltsyra, utdrogs efter en stund med vatten. Det 
olösta uttvättades, koktes ännu vått i tvenne om- 
gångar med kolsyradt natron, som före frånsil- 
niiigen utspäddes med mycket kokande vatten 
och silades kokhelt. Vigten af det då olösta ut- 
visade meteorstenens halt af i syror olösliga för- 



i otb 



enlngar, och genom s-ubtraktion från den använ- 
da qvanlitelens vigt, äfven huru slor del af mi- 
neralet som af syror blifvit sönderdelad. Lösnin- 
gen i kolsyradt nation öfvermättades med salt- 
syra, afdunstades i vattenbad till torrhet, och lem- 
nade vid ålerupplösning i vatten, kiseljorden af 
det af syran sönderdelade mineralet. Lösningen 
i vatten försöktes med ammoniak, att den ingen 
fällning gaf, och tvättvattnet af kiselsyran afdun- 
stades till torrhet, då återstoden, vid behandling 
med vatten, lemnade ännu litet kiseljord, som 
vattnet under tvättningen upptagit. 

B. Lösningen i saltsyra, af det mineral, som 
blifvit sönderdelad t, oxiderades med salpetersy- 
ra, och lösningen fälldes med kaustik ammoniak, 
för att i vätskan qvarhålla, jemte en del af talk- 
jorden, kalkjord och alkali. Emedlertid visa- 
de sig vid de flesta meteorstenars analys att det 
af syran sönderdelade mineralet, ingen kalkjord 
innehåller. Jag fann efteråt, men försent för 
att kunna begagnas, att planen var felaktig i 
så måtto, att meteorstenarne innehålla tennoxid, 
som, innan oxidering med salpetersyra, bör med 
svafvelbunden vätgas utfällas. Emedlertid Sr qvan- 
lileten af tennoxid så liten, att den kan alldeles 
försummas, sedan man blott vet att den finnes. 

Den med kaustik ammoniak fällda vätskan 
försattes med litet vätesvafladt svafvelammonium, 
hvaraf den blef svart, och lemnades så i korkad 
flaska, till dess att vätskan klarnat med en drag- 
ning åt gult. Så länge den klarnade vätskan är 
färglös, kan man ej vara säker att hela nickelhal- 
ten är utfälld. Till klarnandet fordrades oftast 
24 timmar. Denna metod att afskilja nickel- 
oxiden är den bästa jag känner. Den har dock 
två fel. Det ena att litet svafvelsyrad nickel 



I2Ö 

äter bildas under tvättning, och det andra, att ge- 
nom ömsesidig frändskap litet svafvelmagnesium 
bildas och fäller sig med svatvelnickeln, särdeles 
om blandningen ställes i värme att klarna. Felet 
i metoden har dock intet väsendtligt inflytande 
på analysens resultat. För att af svafvelmetallen 
bestämma nickeloxidens qvantitet, rostades den, 
löstes i saltsyra fälldes med kaustikt kali och väg- 
des tvättad och glödgad. Den så erhållna nic- 
keloxiden höll i alla försöken kopparoxid , som 
för blåsrör kunde med vanlig reduktion till kop- 
paroxidul framletas. Den visade ännu ett annat 
förhållande, som väckte min uppmärksamhet, att 
nemligen, insmält i forforsalt och påblåst i oxi- 
dationslågen, gifva ett glas, som , under kallnandet, 
blef ogenomskinligt och färglöst. Anledningen 
dertill visade sig sedan vara en halt af tennoxid. 
Smältes nickeloxiden med fosforsalt och metalliskt 
tenn tillsattes och sedan påblåstes så mycket att 
både nickel och koppar i reduceradt tillstånd upp- 
togos af tennet, så erhölls ett, under afsvalning, 
grumladt glas af blekblå färg, som utmärkte en 
ringa halt af kobolt i nickeloxiden. Sedan tenn- 
oxiden blef funnen såsom en ständig bestå ndsdel 
af meteorstenarne, ändrades operationsmetoden så, 
att lösningen i saltsyra först fälldes med svaf- 
velbundet vätgas, hvars öfverskott aflägsnades ge- 
nom den silade vätskans afdunstning, h varefter 
vätskan i koncentreradt tillstånd blandades med 
litet salpetersyra, till jernets oxidering, på sätt 
i öfrigt i början af B. är anfördt. 

C. Den med vätesvafladt svafvelammonium 
fällda vätskan, försöktes med oxalsyrad ammo- 
niak på kalk, men höll vanligen icke det ringa- 
ste spår deraf. Då efter flera timmar ingen grum- 
ling märktes, afdunstades den i vattenbad till torr- 



127 

het, upphettades i postlinsskål försigtigt till den 
salpetersyrade ammoniakens förstöring, och deref- 
ter till förjagande af salmiak, h varefter skalen 
öfver spritlarnpa hölls lindrigt glödgande, så län- 
ge någon lukt af saltsyra kunde kännas. Efter 
skålens afsvalning fuktades massan med kaustik 
ammoniak, utdrogs med vatten, och talkjorden 
togs på filtrum. Den blef vanligen efter glöd- 
gning rosenröd af en manganhalt. Lösningen af- 
dunstades i platinadegel till torrhet, salmiaken 
förjagades, och degelns botten upphettades till bör- 
jande glödgning, då ett i kulform hoprulladt filt- 
rum, genomblött af destilleradt vatten inkastades 
och locket pålades. Ändamålet härmed var att 
upphetta återstående chlormagnesium i en atmos- 
fer af vattengas för att fullt borttaga all chlorhalt. 
Då papperet fullt kolat sig, fick degeln afsvalna 
och papperskolet uttogs, eller också, om det fast- 
nat, förbrändes. Vatten utdrog nu chloralkali, 
som, efter afdunstning till torrhet, vägdes. Genom 
tillsats af platinachlorid, afdunstning och saltets 
behandling med alkohol, bestämdes halten af chlor- 
kalium deri på vanligt sätt. Den i degeln qvar- 
sittande, af kol svarta talkjorden hvitbrändes och 
vägdes. 

D. Det i B med kaustik ammoniak fällda lö- 
stes i saltsyra och fälldes med kolsyrad ammoniak, 
emedan jag fann att kaustikt kali derur ingen ler- 
jord utdrog, innan denna nya fällning för sig gått. 
Nu blef ganska nrvcket talkjord qvar i lösningen, 
hvarur den på vanligt sätt erhölls. Den höll 
vanligen ett ringa spår af nickeloxid. 

Ur fällningen med kolsyrad ammoniak ut- 
drog kaustikt kali lerjord, men alltid blott ganska 
litet, hvilket på vanligt sätt afskildes. 



128 

Den så behandlade återstoden löst i saltsyra 
fälldes i vattenbads-digestion ined bernstenssyrad 
ammoniak, som afskilde jernoxid. 

Ur den så fällda vätskan erhölls med kol- 
syradt kali, efter ammoniaksalternas sönderdel- 
ning och ammoniakens förjagande, nickeloxid , 
som höll talkjord och litet manganoxid. Att åt- 
skilja talkjord och nickeloxid är ytterst svårt och 
kanske icke möjligt med full precision. Sedan jag 
funnit att oxalsyrad ammoniak, äfven som lös- 
ning i ättiksyra och behandling med svafvelbun- 
den vätgas af den med ammoniak neutraliserade 
lösningen, icke gaf nöjaktigt resultat, begagnade 
jag den glödgade oxidens digestion med utspädd 
salpetersyra, som lemnar det mesta af oxiden 
oupplöst, lösningens fällning med vätesvafladt 
svafvelammonium , vätskans silning och afdunst- 
ning, samt salpetersyrans bortbränning för att er- 
hålla talkjorden, hvars vigt afdrogs från den ge- 
mensamma af nickeloxid och talkjord. Nickelfri fås 
ej talkjorden på detta sätt, men det spår den q var- 
håller, inflyter ej väsendtligt på resultatet. Talk- 
jorden är efter glödgning igenkänlig från annan, 
hvit återstod efter bränning, på sin egenskap att 
återställa den blå färgen på rodnadt lakmuspapper. 

E. Den i A olösliga delen af meteorstenen, 
som blifvit behandlad först med saltsyra och se- 
dan i kokning med kolsyradt na tron, sönderdela- 
des i olika försök på 3 olika vägar, antingen ge- 
nom bränning med kolsyrad baryt, eller med 
kolsyradt natron, eller också genom behandling 
med fluorvätesyra. 

Bränning med kolsyrad baryt. Brända mas- 
san, som utsattes för en mycket sträng kolungs- 
hetta, var ej smält. Dess färg hade blifvit grå. 
Gelatinerades med saltsyra såsom vanligt. Kisel- 

jorden 



jorden var mörkgrå i vält tillstånd, men h vit i 

torkad t. Efter upplösning i kolsyradt natron ge- 
nom kokning, återstod ett svart pulver, som ej 
vidare ville lösa sig, och som efter torkning biet 
brunt. Detla pulver visade sig för blåsrör vara 
chromjein, som i denna analytiska metod und- 
gått söndei delning; men da det upplöstes i ios- 
forsalt, företedde det tvenne egenheter, att nem- 
ligen metallisk platina kröp ut på kulans yta och 
att den klara kulan under afsvalning hlef oklart 
grön. Platinan härrörde i försöket synbarligen 
frän platinadegeln , som syntes angripen under 
bränningen; jag skulle derföre alldeles icke haf- 
va omnämt denna omständighet, om jag icke fun- 
nit alldeles lika förhallande då mineralet sönder- 
delades med fluor vätesyra , hvarvid ingen korro- 
dering af degeln var märkbar. Jag har dock ic- 
ke skäl att härleda denna platina från något an- 
nat än den nyttjade platinadegeln. Den bestånds- 
del, som grumlade fosforsaltskulan , fick jag på 
följande sätt fram: chromjernet löstes i smält- 
ning i surt svafvelsyradt kali, hvarvid platina 
flöt upp och försilfrade en del af ytan, der den 
under afsvalningen behöll sig och kunde aftagas. 
Massan löstes med svag grön färg i vatten, och 
genom lösningen leddes en ström af s va fvel bun- 
det väte, som gaf en gulbrun fällning, hvilken, ef- 
ter röstning, gaf med kolsyra dt nation och borax, 
i reduktionseld, ett smidigt tennkorn. Med fos- 
forsalt kunde en tinga kopparhalt deri upptäckas. 
Det svarta pulvret var således chromjern, inne- 
hållande en jemförelsevis ganska ringa qvantitet 
lennoxid, troligen i tillstånd af vanlig tennmalm. 
Den brända stenmassans lösning i saltsyra, 
befriades med svafvelsyra från barytjord, och med 

A'. V. Acad. Ilancll. 7834. 9 



iÖO 



vätesvaftadt svafvclammonium från nickeloxid, oxi- 
derades med salpetersyra, afroktes så att. svafvel* 
syran utjagade all så väl salpetersyra som salt* 
syra, åter löstes i vatten, fälldes med kaustik am- 
moniak, hvarefter de i vätskan qvarhållna alka- 
lierna, samt kalk- och talk jord på vanlig metod 
(d. ä. med ättiksyrad barytjord), afskildes, h vil- 
ket jag anser öfverflödigt att liar detaljera. 

Fällningen med kaustik ammoniak, åter löst 
i saltsyra, fälldes med kolsyrad ammoniak, h var- 
vid talkjord stannade i vätskan, h varur den ut- 
fälldes och bestämdes till vigt. 

Fällningen gaf med kaustikt kali lerjord. Ur 
den vätska, hvarur lerjorden med kolsyrad am- 
moniak var fälld, erhölls efter afdunstning och 
bränning med salpeter, tydligt spår af chrom, 
som utfälldes med salpeteisyrad blyoxid, som dock 
ej förtjente att vägas. 

Den med kaustikt kali behandlade jernoxi- 
den å nyo löst och utfälld med bernstenssyrad 
ammoniak, lemnade litet nickeloxid med talkjord 
i vätskan. De afskildes som förr är nämdt. 

Fällningen med bernstenssyrad ammoniak 
glödgades och vägdes. Den refs sedan till fina- 
ste pulver och brändes med salpeter och litet koh» 
syradt kali i en platinadegel. Saltmassan blef 
gul, utkoktes med vatten, mättades med ättiksy- 
ra och fälldes, ibland med salpeteisyrad qvick- 
silfveroxidul, som glödgad gaf chromoxid, ibland 
med salpetersyrad blyoxid , som gaf chromsyrad 
blyoxid. Från båda beräknades den motsvaran- 
de halten af chrornjern, efter formeln Fe£r. Då 
jernoxidens och chromoxidens gemensamma vigt 
var känd, ficks jernoxidens genom afdrag af chrom- 
oxidens. Jernoxiden beräknades till oxidul, livar- 



i3f 

Ifrån afdrogs den qvantitet som åfgätt att bilda 
chromjern med chromoxiden. 

I analysen af så väl den lösliga som olös- 
liga delen af meteorstenarnes bergart bestämdes 
manganhalten på det sätt, att all erhållen talkjord 
sammanlades och vägdes glödgad, h varefter den 
upplöstes i saltsyra', och till denna lösning, in- 
gjuten i flaska, indröps en blandad lösning af 
chlorsyrligt och tvåfaldt kolsyradt natron, då 
mangan efter 24 limmar fanns utfälld i form af 
oxid, som glödgades, vägdes och dess vigt afdrogs 
från talkjordens. 

Bränning med kohyradt natron går bäst, då 
man ej afser alt afskilja chromjernet in natura 
och icke eller bestämmandet af den ringa qvan- 
titeten alkali. Äfven i denna metod får man en 
hinlerhalt af chrornoxid i den med bernstenssy- 
rad ammoniak fällda jernoxiden. 

Jnalys genom fluor vätesyra går lätt. Se- 
dan syran i vattenbad afdunstat, tillsattes svafvel- 
syra, och återstoden af fluor vålesy ra utjagas. Mas- 
san är svart af oupplöst chromjern, som återstår 
efter lösningens utspädning med vatten och diges- 
tion till gipsens upplösning. I öfrigl går ana- 
lysen alldeles såsom vid den med barytjord, se- 
dan denna med svafvelsyra blifvit utfälld. Ki- 
seljordshalten tillkännagifves af förlusten. Äfven 
här finner man ett spår af chrornoxid, utdraget jem- 
te lerjorden af kauslikt kali, och en portion chrorn- 
oxid i jernoxiden, efter dennes fällning med bern- 
stenssyrad ammoniak. 

Blansk o-meteorstenen underkastad denna be- 
handling, gaf: af syror sönder del bai t mineral 
5i.5, i syror olösligt 48-5. I ett annat försök er- 
hölls 48.9 af det förra och 5 1 . 1 af det sednare, 



!0.52. 



1J2 

hvaraf synes följa aLt blandningen icke år full- 
komligt homogen på alla punkter. 

Det lösliga mineralets analys gaf, beräknadt 
till ioo delar, följande beståndsdelar: 

Kiseljord . . 33.o84 hålla syre 17, [92. 

Talkjord . . . 36. 1 43 — i^oo^ 

Jernoxidul . . 26.935 — 6.01 

Manganoxid ul . 0.465 — 0.12I 

Nickeloxid, tenn- 

octi koppar-haltig o. 465 — o.iol 

Lerjord . . . 0.329 — o. 10 

Natron . . . o.85y — 0.12 

Kali .... 0.429 — 0,0 7, 

Förlust . . . r.293 

100.000. 

Då man jemförer kiseljordens syrehalt med 
basernas och dervid erinrar, att syror vid mine- 
ralets sönderdelning utveckla svafvelbundet väte, 
så finner man tydligt, att här en portion jern 
måste vara upplaget såsom oxideradl, hvilket egent- 
ligen varit svafvelbundet. Dei igenom barocken 
förlust uppkommit vid resultatets sammanräkning, 
emedan svaflels atom är dubbelt så tunq; som 
syrets. Det är en ofullkomlighet i undersöknin- 
gen, att svaflets qvanlilet ej blifvit bestämd, men 
det hade hindrat noggranheten af andra bestäm- 
mandet! , som jag ansåg vig tiga re. Väl har jag 
försökt på annan portion bestämma den, men 
deraf kan intet bruk göras, då visserligen svaf- 
veljernets utdelning är ojemn, h varom man redan 
med blotta ögat kan öfvertyga sig. Jag hade fö- 
reställt mig, att man med en blandning af salt- 



i33 

syra och clilorsyradt kali, utspädd med mycket 
vatten, skulle kunna utdraga endast nickeljern och 
svafveljern och på detta sätt fa stenpulvret all- 
deles fritt dei ifrån; i detta afseende underkasta- 
de jag 31 gramrn groft slött slenpulver denna be- 
handling. Jag kunde derur utfalla o. i3 gr. svaf- 
velsyrad baryt, hvilket svarar emot I procent v 
svafvel på hela stenen, nickeljernet inberäknadt, 
hvilket utvisar ig procent i det lösliga mineralet 
ensamt; men vid det olöstas upphettande ganska 
lindrigt fann jag, att en portion svafvel, som sy- 
ran afskilt utan att oxidera den, dels sublimerades 
dels fattade eld, så att svafvelhalten är större. 
Vid detta försök fanns också, att äfven den ut- 
spädda syran upplöser betydligt af det lösliga 
mineralet, med kiseljord och allt, och vid inhäm- 
tandet af denna erfarenhet, hade jag förlorat un- 
gefär hälften af hvad jag kunde till undersöknin- 
gen använda. — Efter denna digression tror jag 
mig hafva gjort det ganska sannolikt, att i det i 
syror lösliga meteor mineralet hålla kisel jorden och 
baserna lika qvantilet syre, samt att det öfver- 
skott, som visar sig i det sednare, härrörer från 
svafveljern, beräknad t såsom oxidul. Det kan 
il f venled es härröra från en inblandning i stenen 
af oxidum ferroso-ferricum , men hvars närvaro 
icke kan bestämd t utrönas vid andra tillfällen än 
der den utgör en betydligare myckenhet, h var- 
på vi i andra meteorstenar icke sakna exempel. 

Det olösliga mineralet analyserades dels 
med kolsyrad baryt och dels med kolsyradt na- 
tion, jag skall anföra båda resultaten. Skiljaktig- 
heten är ej stor, och kan härröra från skiljaktig- 
het i den analytiska metoden, men också från en 
varierad blandning af mineralets beståndsdelar. 



1 34 



Kols. Baiyf. 


Kols. Nation. 




Kiseljord . . 57.145 


5*7.0 I 2 häller »yre 


29.626. 


Talkjord . . 2 1.843 


24.956 9.660^ 


1 


Kalkjord . . 3. r 06 


1.437 0.4 I2| 




Jernoxidul . . 8.592 


8.3Ö2 1-904 




Manganoxidul . 0.724 


0.557 O.I24 


v. 4.338. 


Nickeloxid, tenn- 






och koppar-haltig 0.021 








Lerjord . 
JVatron . . . 
Kali .... 
Chromjern (tenn- 
haltigt) . . 
Förlust . . . 



4.792 2.238' 



5.590 
0.93 1 

O.OIO 

1.533 
o.5o5 
100.000 100.000. 



i,3o6 
i.5 7 8 



Förlusten i den sednare analysen består i 
hufvudsaken af alkalit. Man ser att kiseljordens 
syre är 2 gånger basernas. Lägger man alkalier- 
nas syrehalt till, så kommer det ännu närmare 
det rätta talet. Möjligen innehålles cleribland en 
ringa portion af något mineral, hvari kiseljordens 
syre är 3 gånger basernas. Sådant kan ej afgö- 
ras, när man måste analysera blandningar. 

Jag har nämt att i meteorstensmassan fin- 
nas runda kulor. Detta är ett ganska vanligt 
förhållande i meteorstenar. Redan Howard bå- 
de iakttagit dem och bjudit till att analysera dem. 
Jag kunde icke afskilja så mycket deraf, att jag 
kunde företaga en särskilt analys deraf, men de 
försök jag dermed anställde, gåfvo ett lika resul- 
tat med Howards, att nemligen de innehålla sam- 



i35 

ma mineral som stenen. Ur pulvret kunde in- 
genting med magneten utdragas, det oaktadt ut- 
vecklades lukt af svafvelbundet våte, då saltsyra 
påslogs. En del af massan gelatinerade, en an- 
nan del förändrades icke af syran. 

Jag anförde ofvanför, alt meteorstenens ana- 
lys delade sig i undersökningen af dess icke ma- 
gnetiska del, och af den del som följer magne- 
ten. Jag kommer nu till denna sednare. 

För att så mycket som möjligt var, rena den- 
ne frun stenpnlver, gneds den i en mortel med 
fmgrarne under vatten, så länge nytt påslaget 
vatten grumlades. Deraf blefvo kornen, som i 
allmänhet voro små, fullt metallglänsande. Det 
oaktadt inträffade dock, att de i sina håligheter 
inneslöto ganska mycket stenmassa, som först vid 
upplösningen blef fri , och h varigenom analysen 
blef mera invecklad, än som hordt ske, emedan 
det lösliga mineralets beståndsdelar blandade sig 
med meteorjernets, under det att det olösliga af- 
skildes i pulverform. Gången af analysen var 
följande: meteorjernet i . i 3^, upplöstes i saltsyra, 
gasen leddes genom en blandning af salpetersy- 
rad silfveroxid med ammoniak. Deraf fälldes 
svafvelsilfver , som togs på ett vägdt filtrum och 
vägde o.02i5 ^r. = 0.0028 gr. svafvel. Efter 
slutad åverkan af saltsyran syntes svarta punkter 
bland det olösta. Genom tillsats af salpetersyra 
och liten digestion försvunno dessa. Olöst mine- 
ral vägde o.i55o. 

Lösningen oxiderades med salpetersyra, jern- 
oxiden utfälldes med bernstenssyrad ammoniak. 
Den vägdes glödgad och lemnade, vid återupplös- 
ning litet kiseljord olöst. Utfälld med vätesvafladt 
svafvelammonium, och vätskan undersökt på halt 
af fosforsyra, erhölls ett ringa spår, som dock, 



36 



ioo 



älven i form af fosforsyrad kalk, ej kunde vägas. 
Ur den med bernstenssyrad ammoniak fällda vät- 
skan afskildes nickeloxid, så nära som möjligt, med 
vätesvafladt svafvelammonium , ocli denna fäll- 
ning rostades och åtskildes i nickeloxid och ko- 
boltoxid på Phillipska sättet med ammoniak och 
kali. Nickeloxiden återupplöstes i saltsyra och 
gaf med svafvelbundet väte ett ringa, först gul- 
aktigt, men i torkning nära svart precipitat, hvari 
ined blåsiör upptäcktes både tenn och koppar. 

Den med bernstenssyrad ammoniak fällda 
vätskan innehöll, efter metallernas frånskiljande, 
lalkjord, kalkjord och kiseljord, som på vanligt 
sätt afskildes. 

Analysen gaf af de anförda 1.187 gr. 

Jernoxid 1.1940 

Nikeloxid ...... o.o555 

Tennoxid och kopparoxid o.oo5o 

Koboltoxid o.oo4o 

Svafvel ...... 0.0028 

Kiseljord 0.0275 

Talk jord . . . . . . 0.00 ro 

Kalkjord ...... 0.0090 

Olöst mineral .... o.i55o 

1.4838. 

Här måste, för att göra delta resultat använd- 
hart, det inblandade mineralet afräknas. Jag an- 
tager att talkjordshalten utvisar huru mycket af 
jernoxiden som tillhört upplöst mineral, efter 
den förut anförda analysen af detta, hvilket blir 
0.0252, svarande emot o. 023 jernoxidul. Deraf 



i3 7 

följer då, alt från det använda 1,107 bör 0.2455 
åtdragas för instängd t mineral. 

Af det som då återstår har 0.81 1 5 varit 
jcrn, 0.043^ nickel, o.oo3o kobolt, o.oo4o tenn 
och koppar, och 0.0028 svafvel, hvilka samman- 
lagda med o.2455 utgöra 1 . 1 1 o5 och utvisa en 
förlust 0.028, eller nära ii procent, troligen ut- 
gjord af insupen fuktighet, som ej blifvil fullt 
utjagad ur det icke synbara, och till sin qvanti- 
tet oförmodadt myckna, i meteorjernet innestäng- 
da sten pulvret. Efter denna beräkning innehål' 
ler meteorjernet: 

.Tern .... C)3.8r6 

Nickel .... 5.o53 

Kobolt . ; . . 0.347 

Tenn och koppar 0.400 

Svafvel . . . 0.324 

Spår af fosfor . — 

1 00.000. 

Det faller af sig sjelft att stor precision icke 
kan ligga i dessa tal, härledda från en mera 
komplicerad analys, än som varit händelsen, i fall 
stenpulver ej medföljt Svafvelhalten antyder in- 
blandning af svalveliern. Vi skola längre ned 
finna att meteorjern är svafvelhaltigt, men här är 
qvantiteten för stor för att hafva tillhört smidigt 
nickel jern. 

I afseende på bestämmandet af tenn- och 
fosforhalten, betjente jag mig af de förut, pag. 1 33 
Omtalade 3.5 gr. stenpulver, som blifvit använ- 
da till bestämmande af svafvelhalten. Svafvel- 
bundet väte frambragto en gul grumling, b vari 
mycket öfvei sk jutande svafvel befanns. Den lem- 



m 

nade efter röstning en återstod , som med borax 
och kolsyradt nation reducerad gal' ett tennkorn. 
Oberedd derpå, och väntande endast svafvel i 
den gulaktiga fällningen, hade jag icke vägt den 
brända återstoden före blåsrörsförsökets anstäl- 
lande. 

Jag befarade nu tenn i mitt distillerade vat- 
ten; en omständighet, som. är ingenting mindre 
än ovanlig. Men det fanns icke hafva gifvit upp-- 
hof åt denna tennhalt. Jag härledde den då från 
saltsyran. Det inträfFar nemligen ofta vid den- 
nas beredning, att i början ett kristalliniskt an- 
flög visar sig i förlaget och i afledningsröret, hvil- 
ket under operations fortgång försvinner. Detta 
flygtiga ämne är tennchlorid. Tennet fanns då 
förut i svafvelsyran. Min saltsyra, som, utspädd 
med mycket vatten, utsattes för en ström af svaf- 
velbundet väte, blef omsider oklar och efter fle- 
ra dagar hade derur sjunkit ett brungult ämne i 
ganska liten myckenhet, så att det knappt kunde 
till blåsrörsförsöket uppsamlas, men det innehöll 
verkligen tenn. Då det erhållits af ungefär i 
skålpund concentrerad saltsyra, och vid mina för- 
sök ej mer än ett par eller tre grammer i sen- 
der användes, så var det klart att denna halt af 
tenn och koppar härrörde från meteorstenen, hvar- 
om jag blef förvissad, då tenn sedan uldrogs äf- 
ven ur chromjernet. Emedlertid anställdes i al- 
la fall , der materialet dertill ej var redan för- 
brukadt, motprof med saltsyra och vatten, som 
båda hvar för sig blifvit mättade med svafvel- 
bundet väte, och gasen sedan med värme utdrif- 
ven ; men resultatet blef detsamma i afseende på 
tennhalten. 

För att försäkra mig om fosforhalten i det- 
ta meteorjern begagnade jag åter den nyss åbe- 



1 39 

ropade lösningen af 3.5 gr. slenpulver, hvarur 
metallhalten utfälldes med kolsyrad ammoniak, 
fällningen löstes i saltsyra, lösningen försattes 
med vätesvafladt svafvelammonium, ochnärsvaf- 
veljernet afskilt sig, fränsilades den gula vätskan, 
öfvermättades med saltsyra, afdunstades till torr- 
het, återupplöstes i vatten och blandades med chlor- 
calcium och kaustik ammoniak, hvaraf erhölls 
0.012 gr. fosforsyrad kalk. 

I mineralogiskt hänseende kan således meteor- 
stenen från Blansko anses blandad af 

Nickeljern, som håller kobolt, tenn, koppar, svaf- 
vel och fosfor 17.1 5. 

Silikat af talkjord och jernoxidul, hvari 
basens och kiseljordcns syre. är lika, samt 
litet svafveljern 4 2 -^7* 

Silikat af talkjord och jernoxidul, blan- 
dadt med silikater af alkali, kalk och ler- 
jord, hvari kiseljordens syre är 2 gån- 
ger basens 3().43* 

Chromjern, smittadt af lennmalrn . . 0.75. 

Att dessa blandningsdelars relativa qvanti- 
leter äro underkastade variationer i olika stycken 
af stenen , torde knappast böra betviflas. 



Jag har tvenne gånger förut meddelat Kongl. 
Academien undersökningar af meteorstenar. Den 
ena af dessa °) hade till föremål en sten som 
fallit i Macedonien. Dess utseende är betydligt 



*) Kongl. Vet. Acad. Handlingar, 1828. 



i4o 

olikt det af meteorstenen frän Blansko; men de 
resultat, som vid analysen erhållits, liknade så de 
nu anförda, att jag ansåg denna öfverensstäm- 
melse böra eftersökas hos andra. Meteorstenen 
från Macedonien höll meteorjern, hvari fanns 6 
p. c. kobolthaltig nickel, mycket svafveljern, och 
det omagnetiska var delbart i 47^ P- c - lösligt 
och 52i p. c. olösligt mineral. I det lösliga höl- 
lo baserna mera ån lika syre med kiseljorden, 
ända till i \ gång så mycket. Det är ganska tro- 
ligt att detta är en följd, snarare af inblandadt 
svafveljern och magnetisk jernmalm, än af ett så 
basiskt silikats närvaro. Det olösliga utgjordes af 
silikater af talkjord, jernoxidul, kalkjord, alkali 
och lerjord, hvari kiseljordens syre är i gånger 
basernas *). Den andra analysen* 5 ') var anställd 
på ett meteorjern funnet i Böhmen, innehållande 
jern 92.473, nickel 5.667, kobolt 0.235 med spår 
af svafvel och en olöslig förening af fosfor med 
jern och nickel. 

Den frågan var alltså ganska naturlig: äro alla 
meteorstenar blandade af nickel jern och svafvel- 
jern med silikater af talkjord och jernoxidul lös- 
liga i syror, och silikater af dessa, äfvensom af 
kalkjord, lerjord och alkali olösliga deri, jemte 
chromjern och tennmalm; är vidare meteorjernet 
alltid tennhaltigt, alltid blandadt med fosfor- 
föreningar? 

Mina föregångares analyser besvara icke des- 
sa frågor. Howard hade väl åtskilt nickeljernet 
och svafveljernet från den omagnetiska bergarten, 



*) I afhandlingen står, att syret är lika, hvilket är en 
redactions-inadvertens; ty syret i kiseljorden är 1 3.6 
och i baserna sammanräknad! 6.5. 

t+ ) Ib. i832, p. 106. 



*4.i 

hvilken han, likasom alla efter honom, analyse- 
rat säsom en enda förening; men längre hade 
han ej gått. Lalgier hade upptäckt chromhal- 
len, om hvilken Stromejer yttrat den förmodan, 
att det härrörde frän inblandadt chromjern, så- 
som föregående försök visat. Detta föranledde 
den utförlighet denna undersökning fått, hvarviel 
jag till föremål för mina analyser valt sådana 
meteorstenar, hvilkas utseende mycket afviker från 
det vanliga, antagande att de, som ärohvai andra 
fullt lika, utan fel kunna anses för att härröra 
från samma ställe, och att hafva lika samman- 
sättning; men jag har måst inskränka mig inom 
det ringa, som i min enskilta samling fanns. 

2. Meteorsten från Cliantonnaj. 

Denne föll under vanligt fenomen af eld- 
kula och åsklikt dunder kl. i på morgonen d. 5 
Aug. 1 8 1 2 ej långt från Chantonnay i departe- 
mentet la Vendee i Frankrike. Den fanns fram 
på dagen af för pa k ta ren af godset la ha ute Re- 
vétison på ett fält nära intill hans boningshus* 
Den hade inslagit ?}- fot djupt i jorden, och luk- 
tade ännu starkt af svafvel. Den vägde 69 skål- 
pund, hade mycket större hårdhet och samman- 
hang än meteorstenar vanligt, så att den eldade 
mot stål; dess brottyta hade mörkare färg än me- 
teorstenars vanliga, och på sina ställen var den 
alldeles svart. Den omgifvande förglasade skor- 
pan var mindre svart och stundom mörkt gråröd. 
Jag känner icke alt någon analys deraf blifvit 
publicerat!. Det stycke jag deraf äger erhöll jag 
af den framlidne Franske Mineralogen Lucas, och 
dess karakterer inträffa fullkomligt med den be- 



i4 2 

skrifning, som, kort efter denna stens fall, gafs 
af Chladni *), h vilken då vistades i Paris. 

Jag har till annalysen använd t endast det 
svartaste och hårdaste, till utseendet fullkomligt 
skiljaktigt från vanliga meteorstenar. Den inne- 
håller nickeljern i större och mindre korn, samt 
mycket svafveljern, som kunna med magneten ut- 
dragas. Dessa har jag icke analyserat såsom ic- 
ke tjenliga prototyper för mitt ändamål. Jag ha- 
de för afsigt att erhålla svafveljern deraf till en 
undersökning, men mikroskopet upptäckte genast 
talrika flittror af nickeljern och oafskilda delar 
af stenpulver, som, vid utdragning med magne- 
ten, qvarhängde. Stenpuivret behandlades med 
magneten under vatten, och ehuru det syntes mig 
alldeles hefriadt från magnetiska delar, så utveck- 
lades dock svafvelbundct väle då det begöts med 
saltsyra. 

Den af syror sönderdelbara delen utgjorde 
5 1.12 p. c, och den olösliga 48.83, således all- 
deles lika som i Blansko-stenen. 

Det lösliga mineralet fanns innehålla: 

Kiseljord .... 32.607 ^ ia ^ er s y re 16.96. 
Talkjord .... 34-357 — 
Jernoxidul .... 28.80 [ — 
Manganoxidul . . . 0.821 — 
Nickeloxid, smittad af 

tenn- och koppar-oxid o. 456 
Nation och kali . . 0.977 

Förlust 1.98 r. 

100.000. 




*) Gilberts Annalen der Phvsik, LX, 247. 



i43 



Det olösliga mineralet fanns innehålla: 



Kiseljord . » . . 
Talkjortl .... 
Kalkjord .... 
Jernoxidul .... 
Manganoxidul . . . 
Nickeloxid med lenn- 
och koppar-oxid . 

Lerjord 

Nation ..... 

Kali 

Chromjern 

Förlust ..... 



56.252 håller 

20.396 — 

3.io6 — 

9.723 — 

0.690 <-— 

o.i38 — 

6.025 — 

1. 000 — 

0.5l2 — 

1. 100 

i.o58 



syre 

7-9 1 

0.88 

2.21 
0.16I 

o.o5| 
2.81 
0.26 
0.08, 



29.75. 



i4.34. 



100.000. 

Hår är således en förvånande likhet i sam* 
mansättning, oakladt olikhet i utseende. Det vill 
vid jemförelse visa sig som åtföljdes en störie kalk- 
halt af en större lei jordshalt. Deraf kan slutas att 
dessa utgöra beståndsdelar af ett särskilt mineral , 
som kan till olika qvantitet vara inblandadt. 

Då jag hade bättre tillgång af denna meteor- 
sten än af andra, sökte jag att skaffa mig ett be- 
grepp om tennhalten deri genom följande försök. 
2.93 gr. sia mm ad t och från magnetiska delar be- 
friad t stenpulver, sönderdelades af fluorvätesyra, 
hvilket skedde med mycken häftighet. Efter af- 
dunstning utjagades fluorvätesyran med svafvel- 
syra, saltmassan löstes i vallen och lemnade der- 
vid olöst 0.02.5 gr. chromjern. Ur lösningen fäll- 
des med svafvelbunden vätgas svafvellenn, som 
rostadt vägde 0.002 gr. och i reduktion gaf ett i 
gult dragande korn, af deri innehållen koppar. 



1 44 

Chromjernet, upplöst genom smältning i surt svaf- 
velsyradt kali, och lösningen behandlad med svaf- 
velbunden vätgas, gaf ännu o.ooi5gr. lennoxid, 
hvari för blåsrör ganska svaga spar af koppar kun- 
de upptäckas. Denna meteorsten innehåller såle- 
des ungefär T ' 5 procent lennoxid och o.8/f af en 
procent chromjern. Deraf följer dä, att den i 
föregående anatys, i det olösliga funna chromjern- 
hallen är för låg. Detta härrörde deraf, att den 
med bernstenssyrad ammoniak utfällda jernoxi- 
den, efter glödgning och vägning, förlorades in- 
nan den blef smält med alkali och salpeter, men 
hvilket ej ansågs af den vigt att förtjena ett nytt 
försök. Efter det nu anförda hade chromjernet 
bordt utfalla till 1.7 p. c. af det olösliga mine- 
ralet. 

3. Meteorsten från Lautolax. 

Denna meteorslen föll d. i3 Dec. 181 3, i 
granskapet af byen Lautolax, i Savitaipals soc- 
ken i Wiborgs Län af Finland. En stor del af 
styckena föllo på isen, hvarifrån de upphämta- 
des *). Den har blifvit mineralogiskt beskiifvcn 
af Nordenskiöld **)., som haft den godheten alt 
deraf meddela mig en liten bit, hvaraf jag an- 
vändt större delen till här följande undersökning. 

Efter Nordenskiölds uppgift innehåller den- 
na meteorsten, såsom blandningsdelar, följande: 
1:0 ett ljust olivegrönt mineral, som för blåsrö- 
ret förhåller sig likt olivin. Qvantiteten deraf 
är ringa och storleken ofverstiger icke den af en 
knappnåls-knapp; 2:0 ett halfklart, hvitt, skifrigt 

mineral, 

*) A. N. Scberers Allgemeine nordische Annalen, I, 174. 
**) Bidrag till närmare kännedom af Finlands mineralier 
och geognosie T, 99. 



i45 

mineral, som på ytan ser kristalliniskt ut, ocli 
sum läll smulas sönder; 3:o svarta punkter, som 
följa magneten och 4 :o ^tt askgrått ämne af föga 
sammanhang, som smälter till svart kula utan 
pösning, och som utgör stenens ymnigaste massa. 
Ytterst är den omgifven af en vanlig svart slagg- 
hinna. 

livad jag af denna meteorsten fät(, består nä- 
stan endast af det under 2:0 anförda, med några 
af de svarta, magnetiska punkterna, men är all- 
deles i saknad af den askgrå hufvudmassan. 

Jag skall derföre i korthet beskrifva det af 
mig till analysen använda. Det är, jemiördt med 
de vanliga meteorstenarne, livitt; men bredvid 
Ii vita mineralier är det gråaktigt, knappt märk- 
bart dragande i grönt. Det har här och der in- 
strödda svarta punkter, som följa magneten, och 
som upplösas i saltsyra, utan lukt af svafvelbun- 
det väte och utan gasutveckling, till en mörkgul 
vätska, hvaraf således följer, att de utgöras af jern- 
oxid-oxidul, eller magnetisk jernmalm. Det är 
förofrigt ett aggregat af delar, som, utan att vara 
kristalliserade, likväl hafva kristallinisk textur, 
h vilka så löst sammanhänga, att stenen med lätt- 
het söndei bry tes. De smulor, som der vid åtskil- 
jas, likna ganska mycket groft pulver af glasig fält- 
spat, h vilket föranledde Nordenskiöld att förmo- 
da dem vara Leucit. Dess pulver är rent hvitt. 
För blåsrör blir det i Ögonblicket svart, samt ef- 
ter afsvalning mörkröd t. Delta mineral är allde- 
les osmakligt både i bit och pulver. I ofrigt är 
förhållandet för blåsrör enahanda med hvad jag 
vid Blanskostenen anfört. 

1.22 gr. finslam mad t pulver, h varifrån allt 
magneten följbarl var innan rifningen utdraget, 

A', r. Acad. Handl. 1884. 'O 




rg.54- 



i46 

och som före vägningen var torkadt vid + i5o°, 
lemnade, efter behandling med först kungsvatten 
och sedan kolsyradt natron, 0.078-75 gr. olöst. 
Resultatet utföll som följer: 

Hela massan. Det lösliga i procent. 
Kiseljord . . . 0.425' Sy^II hålla syre IQ.^4' 

Talkjord . . . 0.344 32.922 12.44' 

Jernoxidul . . o.3a5 28.610 

Manganoxidul . 0.009 °«793 

Lerjord . . . o.oo3 0.264 

Kopparoxid, Tenn- 
oxid, Kali och Na- 
tron *) . . . spår spar 

Olösligt . . . 0.079 — 

I.2l5 100.000. 

Händelsen hade således här tillskyndat mig 
ett prof af det mineral, som utgör hufvudmassan 
af meteorstenarnes af syror lösliga beståndsdel, 
hvaraf den slutsats kan dragas, att denna bestånds- 
del är ett silikat af talkjord och jernoxidul, troli- 
gen i varierande inbördes förhållanden, men i 
hvilket kiseljordens och basernas syre är lika. Det 
öfverskott i det sednare, som i de föregående ana- 
lyserna visat sig, härrörer uppenbarligen till en 
del från inblandadt svafveljern, hvilket i analy- 
sen erhållits oxideradt, men om dervid tillika 
funnits antingen jemoxid-oxidul eller ett mera 
basiskt silikat, lemna mina försök oafgjordt. 



*) Termoxidhalten var ungefär såsom i meteorstenarne 
vanligt; men kopparoxidens halt var så ringa att 
reaktion deraf var svår att för blåsrör framtaga. 



1 47 

Det här analyserade mineralet ger temli- 
gen otvunget formeln /S+2MS; emedlertid är 
det skäl att förmoda, att atomförhållandet är en 
tillfällighet, och alt meteor-olivin innehåller dessa 
isomorfa silikater i varierande förhållanden. 

Den delen af Lautolaxstenen, som icke löstes 
af syra och kolsyradt nation och utgjorde 63"] 
p. c. af stenens vigt, lemnade, efter behandling 
med fluorvätesyra, chromjern olöst till ungefär i 
procent (0.0127 af det analyserade crvantum), 
hvari förhållandet för blåsrör utviste närvaro af 
tenn. Flusspatssyran hade upplöst talkjord, kalk- 
jord, jernoxidul, lerjord och manganoxid ul, i för- 
hållanden som synas utvisa, att det är al lika 
sammansättning med det olösliga mineralet ur de 
föregående meteorstenarne. 



4. Meteorsten från Jlais. 

Denna meteorsten föll d. r5 Mars 1806, kl. 
i till 6 på e. m. i granskapet af Alais i Frank- 
rike. Man hörde tvenne knallar och tvenne ste- 
nar föllo, den ena vid St. Etienne de Lolm, och 
den andra vid Valence; dessa ställen äro byar, 
den ena på 4* > den andra på 2 lieux afslånd 
från Alais. Vid Valence slog dun fallande ste- 
nen en gren af ett fikonträd. På båda ställena 
bevittnades fallet af tillstädesvarande personer, 
som upphämtade dem. Den förra vägde 8, den 
sednare omkring N 4 skålpund. De sönderslogos i 
fallet. Denna meteorsten är olik alla andra. Den 
liknar en hårdnad lera och sönderfaller i vatten 
med lerlnkt. Thknard, som först undersökte den, 
fann deri, jemle meteorstenars vanliga bestånds- 



i48 

delar, en portion kol, hvilka uppgifter sedan af 
Vauqtjeijn besannades *). 

Jag har erhållit ett ganska ringa prof af den- 
ne meteorsten, af den Franske mineralogen Lu- 
cas; men alltid ansett den för en klimp af den 
åkerjord, på hvilken stenen föll, i hvilken miss- 
tanke jag så bekräftades af dess förhållande till 
vatten, vid förberedningen till analysen, att jag 
var nära att bortkasta alltsamman. Innan dess 
uppsökte jag likväl urkunderna derom, och fann 
deras uppgifter så instämma med hvad som nu 
förefanns, att jag med så mycket större intresse 
fortsatte undersökningen. Det uppstod nemligen 
den fråga: denna kolhaltiga jord, innehåller den 
väl humus eller spår af andra organiska förenin- 
gar? Ger den möjligen en vink om organiska 
kroppars tillvaro på andra verldskroppar? 

Jag skall här lemna en kort beskrifning af 
stenen, efter den bit jag deraf äger. Färgen är 
svart, något åt grått, med täta, fina, h vita punkter 
eller anCog. Dessa finnes icke angifne ide äldre 
beskrifningarne, men i Dictionnaire des Sciences 
naturelles, T. XXX, p. 33g, anföres, att denne me- 
teorsten bar den benägenheten att betäcka sig med 
en efilorescence, som författaren der uppger vara 
jernvitriol. Stenen är lätt att sönderbryta och 
smulas emellan fingrarne. Gniden med nageln el- 
ler någon annan slät kropp, tager den politur så- 
som det ofta är händelsen med leror. Lagd i 
vatten, faller den om några ögonblick sönder till 
en grågrön välling af en stark lerlukt, med hvil- 
ken blandar sig en ej oangenäm lukt af grönt hö. 
Slammade och sedan torkade pulvret har en färg, 
sammansatt af svart, grönt och brunt. TJpphet- 



y ) Gilbeiits Annalen der Phj^sik, XXFV, ic)3. 



*4j 

tad i kolf för blåsrör, ger den vatten, svafvel- 
syrlighet och slutligen ett mörkbrunt sublimat, 
men ingen vidbränd olja. Återstoden år sotsvart 
och bränner sig röd i öppen luft. Smälter ytterst 
trögt till en svart, slaggig, ej riktigt fluten massa. 
Med flusserna förhåller den sig alldeles likt van- 
liga meteorstenar. Magneten utdrager derur en 
svart, icke glänsande massa, som det är ganska 
svårt att befria från den lerlika matrix. 

Det vatten, hvari meteorstenen sönderfaller, 
utdrager derur ett i vatten lösligt salt. Mot 89.7 
d. slammadt och vid +100 torkadt stenpulver, 
svarade 10. 3 d. salt, vägdt i vattenfritt tillstånd. 
Ur dessa 89.7 utdrog magneten 11.92 d.; men 
deribland var ännu mycket matrix, som jag icke 
förmådde afskilja. 

et) Det med magneten utdragna visade sig 
innehålla tina, hvita , melallglänsande flittror i 
ringa mängd, och större delen endast under mi- 
kroskopet rätt urskiljbara. Dessa flittror, utleta- 
de och lagde i saltsyra, upplöste sig med ut- 
veckling af vätgas, och voro således metalliskt jern. 
För att bestämma om en nickelhalt fanns deri, 
hade jag för litet metallflittror; men betviflar ej 
dess närvaro, då nickel fanns oxiderad i sten- 
pulvret. Det öfriga magnetiska upplöstes i salt- 
syra utan gasutveckling, med mörkgul färg och 
svag, men bestämd, lukt af svafvelbundet väte. 
Det magnetiska bestod således af ganska litet me- 
talliskt jern, litet svafvelbundet jern och till det 
mesta af jernoxid-oxidul. Spår af chrom kunde 
icke upptäckas deri vid smältning med litet alkali 
och salpeter. 

/3) Det med vatten utdragna gaf en blek, 
gulaktig, i allmänhet svagt färgad, upplösning, 
som efter frivillig afdunstning lemnade en kristal- 



i5o 

liserad, icke vittrande saltmassa. En del af den- 
na saltmassa upphettades till kristallvattnets för- 
jagande. Vid en temperatur, som ännu icke geck 
till glödgning, blef det brunbrändt, med vid- 
bränd lukt, och afsatte sedan, då det upplöstes 
i vatten, ett svartbrunt, koligt ämne, som torkadt 
förbrändes utan lemning. Vattnet hade således 
utdragit ett organiskt ämne, föga färgadt, relativt 
till den kolhalt det lemnade, eller till den mörka 
färg det vid upphettning antog. Oaktadt det sto- 
ra intresset att närmare lära känna detta ämnes 
egenskaper, måste jag låta bero vid att hafva 
igenkänt dess tillvaro. Då stenpulvret var väl 
utdraget med varmt vatten, upplöste hvarken am- 
moniak eller kaustikt kali något organiskt ämne 
mer derur. 

En del af det kristalliserade saltet, som i 
lufttorkadt tillstånd vägde o. 285 gr., upplöstes i 
vatten och försattes med ett par droppar kolsy- 
rad ammoniak. Deraf uppkom ingen fällning, 
till bevis att saltet intet jern innehåller och så- 
ledes icke var jernvitriol. Litet vätesvailadt svaf- 
velammonium gaf en svart fällning, som fick 
sjunka i korkad flaska. Denna gaf o.oo5 gr. nic- 
keloxid, som för blåsrör visade sig smittad af 
kopparoxid, men gaf med fosfoi salt icke den opa- 
lisering under afsvalning, som närvaro af tenn- 
oxid frambringar. NickelGxiden emotsvarar o.oi 
svafvelsyrad nickeloxid. 

Genom sönderdelning med ättiksj^rad baryt 
och vidare vanliga analytiska metoder erhölls der- 
ur o.o4 gr. talk jord, svarande emot 0.118 gr. 
vattenfri svafvelsyrad talkjord, o,o34 gr. svafvel- 
syradt natron, 0.004 § v ' svafvelsyradt kali och 
0.012 gr. svafvelsyrad kalk, eller tillsamman 0.178 
salter och 0.107 kristallvatten, hvars fördelning 



i5i 

troligen ej skett på livart salt särskilt, utan på 
dubbelsalter af nation och kali med lalkjord och 
nickeloxid, och på en portion fri svafvelsyrad 
talkjord. 

I detta salt finnes ännu ytterligare ett spår 
af svafvelsyrad ammoniak; blandar man stenen 
med vatten, och låter den sönderfalla deri, så 
uppkommer en mycket stark hölukt, och en 
med salpetersyra fuktad glaspropp ger hvita ån- 
gor, ganska synbara, men i ringa mängd, dåden 
hålles deröfver. Denna ammoniakhalt är likväl 
troligen icke ursprunglig, ty om stenpulvrel be- 
handlas med ammoniak, utlakas väl med vatten, 
och, eller torkning i vattenbad, utsattes för torr 
destillation, så får man ett starkt ammoniakhal- 
tigt vatten, hvilket icke är händelsen före behand- 
lingen med alkalit. Denna ammoniak kan såle- 
des mycket väl hafva tillkommit under de 28 år 
stenen legat i mineralskåp. 

Af vigt hade varit att kunna genast efter ste- 
nens fall utröna om den innehållit detta salt färdig- 
bildadt, och om det då varit förenadt med kristall- 
vatten , hvarigenom frågan om vattnets tillvaro i 
meteorstenarnes hemort kunnat besvaras. Nu kan 
man gissa att saltet uppkommit af ett talkjords- 
silikat och svafveljern, som förvandlat sig till 
jernvilriol, h vilken blifvit af talk jorden sönderde- 
lad, under det. jernoxidulen ofvergått till jernoxid- 
oxidul. Likväl, då man lemnar uppmärksamhet 
åt Thénards uppgift å ena sidan, att stenen med 
syror utvecklade ganska litet. svafvelbundet väte, 
men å den andra, att den, efter detonation med 
salpeter, gaf en fällning med chlorbarium, som 
svarade emot 3~ p. c. svafvel, så finner man att 
stenen antingen hållit vanlig svafvelkis eller ett 
svafvelsyradt salt. Buda äro visserligen ovanliga, 



I 52 

men det sednare visade sig i milt försök vara 
fallet, och det år troligt, alt så var äfven då Thé- 
nards försök anställdes, emedan han erhöll 17 p. 
g. vallen, h vilket år mycket mer än den från salt 
befriade stenen innehåller, och skulle kunna vi- 
sa, att stenen från hörjan varit vattenhaltig. Emed- 
lertid anställdes Thénard's analys omkring 2 må- 
nader efter stenens fall, på h vilken tid det fint 
fördelade vatlenfria saltet kunnat upptaga en stor 
portion kristallvatlen. Det är nemligen möjligt 
att anfloget af bittersalt småningom bildat sig i 
jordens atsmosfer, derigenom att saltet upptagit 
kristallvatten och utsvällt af vattnets tillkomst. 

y) Det med vatten utlakade sten pulvret in- 
nehåller, efter Thénards analys, en portion kol. 
Det var naturligt alt förmoda, alt delta kol ut- 
gjorde någon förening med väte och syre, kan- 
ske också med qväfve. Då hvarken kali eller am- 
moniak utdrog någon organisk förening, så åter- 
stod endast att studera produkterna af denna för- 
enings sönderdelning med torr destillation, eme- 
dan lösning i syror skulle förblanda det med 
de öfriga oorganiska ämnen, som antingen lösas 
eller lemnas olösta. Det väl utkokade, slammade 
och vid +100 torkade pulvret upphettades i en 
liten desLillaLionsapparat till glödgning, oeh den 
utvecklade gasen inleddes i en omstjelpt flaska 
fylld med kalkvatten. 1.586 gr. stenpulver lem- 
nade 1.898 kolsvart återstod. 

Ingen droppa vidbränd olja visade sig i re- 
torthalsen , men deremot samlades mycket och 
ofärgad t vatten. En fin remsa lakmuspapper, in- 
trädd i halsen af den lilla retorten, blef röd. 
Gasen absorberades under stark grumling af kalk- 
vattnet, och lemnade ganska litet oupptaget, som 
icke öfversteg hvad kärlens luft bort utgöra och 



1 53 

hvari ingen främmande gas syntes innehållas. 
Thénard hade falt bran bara gaser, men i hans 
försök var ej det i vatten lösliga organiska äm- 
net aflägsnadt. Kolsyregasen gaf o. i5 kolsyrad 
kalk, svarande emot 0,0696 gr. kolsyra eller 
o.oi8i3 gr. kol. 

Vattnet i retorthalseil hade en slark lukt af 
hö, eller snarare af lonkaböna, h vilken genom 
torkning försvann. Högst ringa spär af ett hvitt 
salt, med en portion svartbrunt sublimat fnnnos 
i retorthalsens bakre del. Det b vita saltet var 
lösligt i vatten, kaustikt kali utvecklade spar af 
ammoniak, men lösningen fälldes icke af salpe- 
lersyrad silfveroxid. Jag kunde ej erfara med 
hvad syra ammoniaken var bunden. 

Det bruna sublimalet är en mig alldeles obe- 
kant kropp. Det utgjorde af den använda qvan- 
titelen 0.0 1 5 gr. Det ringa jag kunnat utröna af 
dess egenskaper är följande: dess färg är i tunn 
kant svartbrun, genom^sande, i reflection nära 
svart. Den inåt röret vända sidan är mörkgrå, 
och något glänsande. Det har hvarken smak el- 
ler lukt, då hölukten försvunnit. I syrefri luft 
kan det sublimeras; visar inga tecken till kristal- 
lisation. Upphettadt i luften eller i syrgas, för- 
vandlas det till en hvit rök, som lägger sig på 
kallare kroppar. Denna rök har en stickande lukt. 
Det hvita anfloget deraf är lösligt i vatten, och 
reagerar ej på lakmuspapper, och fäller ej salpe- 
tersyrad silfveroxid. Då det brännes i syrgas, 
visar sig intet spår af fuktighet, och kalkvatten 
grumlas ej af gasen och afsätter intet spår af kol- 
syrad kalk genom hvila. Den bruna kroppen är 
olöslig i vatten, i ammoniak, i kaustikt kali, i 
saltsyra, i kokande salpetersyra af i.a4< Är den 
en produkt af den torra destilJation , eller fanns 



1 54 

den förut färdig och sublimeras af hettan? Jag 
kan ej nöjaktigt besvara dessa frågor *). 

Af det nu anförda följer, att den vid+ioo° 
torkade, från lösliga salter befriade meteormassan 
gifvit 

Svart glödgad återstod . . 88.146 

Gråbrunt sublimat . . . 0,944 

Kolsyregas 4^28 

Vatten 6.582 



100.000. 



Analys af den svarta^ glödgade återstoden. 
Den vägde 1.S82 och sönderdelades med saltsy- 
ra. Lösningen var mycket mörkgul. Det olösta 
svart. Svafvelbundet väte borttog lösningens färg. 
Den dervid erhållna fällningen lemnade efter 
svaflets bortbränning o.oo5 gr. tennoxid, smittad 
af kopparoxid. För öfrigt gick analysen alldeles 
efter den redan meddelade allmänna planen. Lös- 
ningen af kiseljorden i kolsyradt na tron var gul- 
aktig, men blef färglös genom mättning med sy- 
ra. Efter kiseljordens afskiljande genom afdunst- 
ning, fälldes ur saltets lösning i vatten, med en 
droppa causik ammoniak 0.006 gr. tennoxid. Den 
efter behandling med kolsyradt natron olösliga 
delen var kolsvart. Ett försök att bränna bort 
kolet i syrgas och att uppsamla kolsyran, lycka- 
des blott partielt, emedan endast ytan syrsattes 
och blef röd. Vatten afgafs- dervid. Det glöd- 
gade vägde 0.12. De använda 1.382 hade gifvit: 



*) Ville man fråga: är det en enkel, bränbar kropp? 
så vore det kanske att lägga mera vigt derpå, än 
den har. 



i55 



K i se] jord o.43i 5 häller syre 21. 5. 



Talkjord 0.8070 

Kalkjortl o.oo32 

Jernoxidul .... 0.40 11 

Nickeloxid .... 0.0190 

Manganoxidul . . . o.oo36 

Lerjord o.o325 

Gliromjern, sönderde- 

ladt 0.0087 

Tennoxid, kopparhaltig 0.0 1 ro 

Olöslig kolhaltig återstod 0.1 200 

Förlust o.o444 



n.88\ 
0.09 
9. 1 3 
0.40 
0.07 
1.5a, 



,23.09. 



1.3820. 



Förlusten, som utgör omkring 3 procent är 
nog stor. En del deraf är syre i jernoxid-oxi- 
dulen. Här inträffar i öfrigt samma förhållanden, 
som emellan syret i kiseljorden och syret i ba- 
serna i de föregående meteorstenarne. Öfverskot- 
tet i det sednare har troligen samma orsak här 
som i dessa, och denna är här mera tydligt en 
inblandning af jernoxid-oxidul. 

Denna meteorstens olösliga, kolsvarta del be- 
handlades med fluorvätesyra och derefter med 
svafvelsyra, h varefter återstod ett svart pulver 
olöst, som togs på ett vägdt filtrum, och hvaraf 
sedan en vägd portion förbrändes i syrgas, som 
leddes deröfver och sedan i en blandning af kau- 
stik ammoniak med chlorcalcium, i ett Liebigskt 
absorptionsrör. Den förbrändes med liflighet. 

Den ammoniakhaltiga vätskan hade i 48 *-i m_ 
inar statt i korkad llaska, innan den inhälldes i 



i56 

absorptionsröret, h varigenom således all kolsyrad 
kalk, som genom en ringa kolsyrehalt i ammo- 
niaken kunde vara bildad, hade afsatt sig. Den 
lemnades efter försökets slut i 2^ timmar, då den 
nybildade kolsyrade kalken anskjutit på glaset, 
och vätskan kunde klar afhällas, samt den afsat- 
ta kolsyrade kalken sköljas. Den upplöstes sedan 
i saltsyra, förvandlades i gips medelst tillsats af 
svafvelsyra, afröktes i vägd platinadegel och glöd- 
gades. Efter gipsens qvantitet beräknades kolet, 
som på det hela utföll till 0.02 586 gr. 

Efter kolets förbränning i syrgas återstodo 
o.oo525 gr. chromjern, som höll tennoxid. 

Det i flusspatssyra upplösta gaf 

Talkjord .... p.ooSo 

Jernoxidul .... 0.0266 

Nickeloxid .... o.oo55 

Lerjord 0.0025 

Tennoxid .... 0.0020 

Kiseljord .... 0.0482. 

Kiseljordens qvantitet är bedömd af förlu- 
sten. Kalkjord saknades alldeles. Talkjorden höll 
spår af manganoxidul. Nickeloxiden af kobolt. 
Det är klart, att det olösliga mineralet i Alaisste- 
nen icke är af samma art som i de föregående. 

Denna meteorsten kan icke betraktas såsom 
annat än en jordklimp, och visar, att, i dess hem- 
vist, bergarter af någon geologisk process blifvit 
förvandlade till jord, likasom händelsen är på vår 
planet. Den omständighet, att den innehåller me- 
talliskt jern, svafveljern, samt oxider af nickel, 
kobolt, tenn, koppar och chrom, utvisar att den- 
na jord blifvit bildad af vanlig meteorstensmas- 



,5 7 

sa; h vilken här hufvudsakligt beslålt af meteor- 
olivin. Det är således otvifvelakligt att den un- 
dersökta stenen, oaktadt alla sina olikheter i yl- 
tre föl hallanden , är en meteorsten härrörande, 
efter all sannolikhet, frun de vanliga rneteorste- 
narnes hembygd. 

Kolhalten deri synes icke vara ursprungli- 
gen endast kol, hvilket man häst ser deraf, att 
slenpulvret har en i grönt dragande brunaktig 
färg, men blir i torr deslillation kolsvart. Kolet 
linnes således i en förening, som af hettan sön- 
derdelas, med lemningaf kol, och underutveck- 
ling af kolsyregas, antingen ensamt, eller under 
utveckling af kolsyregas och vatten. I förra fal- 
let funnes kolet i förening med endast syre, i en 
med honingstenssyra analogt sammansatt kropp, 
i det sednare i en förening med syre och väte. 
En sådan som sönderdelas i endast kol, kolsyra 
och vatten är dock ännu icke känd. Mera ana- 
logt med telluriskt organiska föreningar, är det 
ämne som vatten utdrager tillika med bittersal- 
tet. Denna halt af ämnen som innehålla kol i 
meteorjorden, har analogi ined humuslialten i den 
telluriska jorden; men den är förmodligen till- 
kommen på annat sätt, har andra egenskaper, och 
synes icke berättiga att förmoda en bestämmelse 
för analoga ändamål, med de kolhaltiga ämnenas 
i den telluriska jorden. 

Emellan det nu meddelade resultatet och det 
af Thénard erhållna, visar sig åtskillig olikhet. 
Detta bevisar dock icke att vi ej haft samma äm- 
ne att undersöka. Redan den omständigheten, 
att jag före analysen afskilt 10 p. c. lösliga sal- 
ler, blandade med ett organiskt ämne, och 12 p. 
c. magneten följande beståndsdelar, har gjort en 
väsendtlig skillnad. Thénard sökte lerjord deri, 



1 58 

utan att finna (len. Detta är vanligt med mine- 
ralier, som hålla talkjord, då fällningen med kau- 
stik ammoniak behandlas med kali. ÅteruppJös- 
ning i syra, och fällning med ett tvåfaldt kolsy- 
radt salt synes icke af Thénard hafva bl i f vi t 
använd. 

5. P allas] ernet och Pallasolivin. 

Denna ryktbara meteormassa, som genom Pal- 
las blifvit bekant i Europa, låg nära kammen på 
ett skifferberg, i en trakt af Siberien, emellan 
Krasnojarsk och Abekansk. Invånarne der anså- 
go den för en från himmelen fallen helgedom, 
och folksagan bevarade på detta sätt minnet af 
dess fall, faslän historisk anteckning derom sak- 
nades. Pallas skattade dess vigt till omkring 
1600 skålpund. Nu lärer den väl vara hel och 
hållen fördelad emellan allmänna och enskilla 
mineral-kabinetter. Denna ofantliga meteorsten 
utgjordes hufvudsakligen af ett skelett af jern, 
likt ett väljäst bröd, hvars runda och täta hålig- 
heter voro uppfyllda af en svagt grönaktig, glas- 
klar olivin. 

Det till analysen använda pallasjernet ham- 
rades först så, att all dervid fastsittande, ofta ej 
synbar olivin söndersmulades och afföll. Deref- 
ter rengjordes det från rost med litet utspädd 
svafvelsyra, aftvättades väl och torkades vid en 
temperatur öfver +roo°. Det upplöstes i saltsy- 
ra och vätgasen leddes genom en upplösning af 
salpetersyrad silfveroxid, försatt med kaustik am- 
moniak. I början grumlades icke denna vätska, 
men mot slutet, särdeles då lösningen understöd- 
des med värme, erhöllos tydliga spår af utveck- 
ladt svafvelbundet väte, dock alldeles för obe- 
tydliga, att till vigten bestämmas, fastän försö- 



i5 9 

ket anställdes med anda till 7.742 grammer Pal- 
lasjern. 

Dä all gasutveckling i värme upphört, ehu- 
ru vätskan ännu höll mycket fri syra, afhälldes 
det klara från en återstod, som bestod dels af ett 
fint, kollikt ämne; dels af små metallgiänsande 
korn och flittror, på h vilka ny saltsyra var utan 
verkan. De upptogos på ett urglas, tvättades och 
torkades på glaset, för att vid ett blifvande för- 
sök på en kolhalt, vara fri från allt ludd af sil- 
papperet. De vägde 0.087 ' e ^' er 0.48 af en procent. 

Jernlösningen oxiderades med salpetersyra, 
blandades med kaustik ammoniak till dess ätten 
stor del af jernoxiden utfallit och utfälldes sedan 
i värme med bernstenssyrad ammoniak. Det kla- 
ra frånsilades, och återstoden utkoktes i flera om- 
gångar med vatten, hvartill sattes litet salmiak 
och litet bernstenssjnad ammoniak, hvarefter den 
togs på filtrum och tvättades. Tvättvattnen af- 
dunstades och lades till den först genomgångna 
vätskan, hvarefter det hela i korkad flaska blan- 
dades med en lösning af svafvelnatrium (IVaS 5 ) 
och lemnades till dess vätskan klarnat och var 
rent gul, hvarefter svafvelmetallen togs på filt- 
rum. Det genomgångna sönderdelades med salt- 
syra, hvars öfverskott afdunstades, hvarefter den 
silade upplösningen försattes med en blandning 
af ammoniak och fosforsyradt nation. Den grum- 
lades icke genast, men efter någon stund hade 
ett storfjälligt salt fällt sig, som liknade fosfor- 
syrad ammoniak-lalk, det uppsamlades, tvättades, 
glödgades och blef svart. Det befanns vara huf- 
vudsakligen fosforsyrad mangan, som i glödgnin- 
gen öfvergått till basiskt oxidsall. Fullt talkjords- 
fri var den väl icke, men jag har i resultatet be- 
räknat den såsom mangansalt. Den vägde 0.028 gr. 



\6b 

och motsvarar o.oio3 mangan eller o. i3 af en 
procent. 

Svafvelmetallerna, som för att icke oxideras* 
tvättades med kokande vatten, rostades sedan, 
löstes i saltsyra, den öfverflöcliga syran afröktes 
i vattenbad till torrhet, saltet löstes å nyo i vat- 
ten, och lösningen blandades med kaustik ammo- 
niak, hvaraf den blef starkt bla ; men en fällning 
uppkom, som icke upplöste sig af mera tillslaget 
ammoniak. Denna fällning upphämtades på iil- 
tru.ru och var skönt grön, samt befanns olöslig i 
kolsyrad ammoniak. Den vägde glödgad o.o3 gr. 
var svartgrå, och visade sig vid försök dermed 
hufvudsakligen innehålla koboltoxid. Af de för- 
sök som särskilt anställdes för att utröna orsaken 
till ett så afvikande förhållande från hvad jag 
förut erfarit vid behandling af kobolthaltig nic- 
kel, utröntes, alt då lösningen icke innehåller nå- 
got ammoniaksalt, hvarmed dubbelsalt kan bildas, 
så utfälles en del af koboltoxiden med grön färg, 
och då vätskan tillika innehåller lalkjord, så fäl- 
les denna, förenad med kobolloxiden, och denna 
förening behåller sig grön under tvättning, då 
koboltoxiden ensam blir brun. Så ofta lösningen 
har öfverskott af syra eller håller ett ammoniak- 
salt i tillräcklig mängd, så att dubbelsalter kun- 
na bildas, så fås icke denna fällning, förr än då 
nickeloxiden utfälles med kalihydrat, hvarvid den 
blandas med denne, och kobolthalten kan der vid 
så alldeles försvinna, att i den med kaustikt kali 
fällda vätskan icke finnes ett spår dertill *). De 

ofvan 



*} I hänseende till denna koboltföreuings bildning, må 
följande anföras. Ren nickelfri koboltoxid, renad på 
Latjgiers metod, upplöstes i saltsyra och afröktes till 
torrhet i vattenbad. Det blå saltet upplöstes i vat- 
ten. Med kaustik ammoniak gaf det en grön fällning,. 



I O I 



ofvan anförde o.o3 gr. behandlades, på förr an- 
gifvel *ält, ined utspädd salpetersyra, oeh denna 
lösning med vätesvafladt sva f vela mmonium, oeh 
sönderdelades i 0.00625 gr. lalkjord, smittad af 
litet mangan, men återställande den blå fårgen 
på ett lodnadl lajuiiuspapper, och i o. 023^5 gr. 
koboltoxid, i hvilken en ringa halt af nickeloxid 
kunde uppläck;is. 

Den blå ammoniakvätskan , fälld med kau- 
stikt kali, gaf en vackert äplegrön nickeloxid, 
som glödgad vägde 1.021 70 gr.; för att pröfvas 



som om någva timmar hlef brun. En annan del af 
saltet blandades med litet chlormagnesium; den gaf 
äfvenväl en grön fällning med ammoniak, men den 
blef ej brun. Dessa fällningar, så väl den rena grö- 
na oxiden, som den talkjordsbaltiga, upplöstes genast 
åter, utan lemning, då en lösning af salmiak tillsat- 
tes. Lösningen blef icke röd, utan smutsigt gul. Kau- 
stikt kali, som tillblandades i tillräcklig qvanlilel , 
fällde oxiden åter med grön färg. Den rena blef 
brun, den talkjordsbaltiga boboll sig i vätskan oför- 
ändradt grön, fast än den lemnades så en hel vecka. 
Den var så lik den, som under vanliga omständighe- 
ter fås af nickeloxiden, att den på blotta utseendet 
ej kunde skiljas derifrån. Den höll dock icke mer 
än knappt 10 p. c. talk jord, och således mycket fri 
koboltoxid. Den ofvanstående vätskan var färglös. 
Häraf inser man lätt alt det Phillipska profvet, vid 
analyser af detta slag, lätt kan vilseföra, och att väl 
aldrig en på detta sätt bestämd kobolthalt kan blif- 
va fullt säker, bvilket också gäller om dem jag här 
meddelar. Men det är för ifrågavarande fall af in- 
gen vigt om ett ringa fel deri inträffar. De ofvan 
anförda försöken visa, att svafvelmagnesium har sam- 
ma benägenhet att fällas med svafvelkobo.lt och svaf- 
velnickel, som talkjord med de oxiderade metallerna. 
Jag tror alt dessa omständigheter förtfena att iakt- 
tagas vid analysen af föreningar, som hålla nickel 
och kobolt. 

A'. V. Acad. Handl tH34. ' l 



T C)9. ' 

på sin syrehalt, reducerades 0.981 gr. deraf ge- 
nom glödgning i en ström af välgas. En silfver- 
hvit metall erhölls, som vägde 0.77 1. Den ha- 
de, efter räkning från nickeloxidens vanliga sy- 
rehalt, hordt väga o. 77213, 1 1 vilket således utvi- 
sar en ringa inblandning af superoxid. Det er- 
hållna qvantuin nickeloxid, beräknadt i metall ef- 
ter reduktionsprofvet, svarar emot o.8o3 gr. eller 
10.372 p. c. metallisk nickel. Denna upplöstes i 
saltsyra genom användande af värme, och lösnin- 
gen gaf med svafvelbundet väte en mörkgul, ef- 
ter torkning nära svart fällning, som glödgad 
vägde 0.002 gr. och var kopparhaltig tennoxid. 

Den vätska, h varur nickeloxiden var fälld med 
kaustikt kali, hade en tydlig dragning i rosen- 
rödt. Den gaf efter ammoniakens boi tdnnstning, 
koboltoxid, som glödgad vägde 0.02 t gr. och till- 
samman med de förut erhållna 0.02375 gifva 
o.o447^ oxid eller o.o352i kobolt, svarande emot 
0.455 af en procent af meteorjernets vigt. 

För att undersöka om jernet håller kol, hvar- 
af en portion kan bortgå med vätgasen under 
upplösningen, användes 6.1 32 gr. pallasjern, som 
upplöstes i utspädd destillerad svafvelsyra med 
tillhjelp af värme. Vätgasen leddes genom en 
med kopparoxid fylld, öfver spritlampa upphet- 
tad glaskula, hvaraf den, sedan kärlens atm. luft 
var utjagad, förvandlades till vatten, så att gan- 
ska litet gas blef öfver. Denne inleddes i en 
blandning af ammoniak och chlorcalcium, på sätt 
förut är nämdt; men qvantiteten deraf var så 
ringa, att den slutligen utkristalliserade kolsyra- 
de kalken icke gaf mer än o.o3 gr. gips, svaran- 
de emot 0.00266 gr. kol, eller o. o43 af en procent. 

Genom den i svafvelsyra erhållna lösningen 
passerades en ström af svafvelbundet väte, hvar- 



i63 

af den orn några ögonblick an log en blekgul grum- 
ling, som efter tull ulfälining och samling var 
mörkgul al brunt, och lemnade, efter svaflels bort- 
bränt! ing, o.oo5 gr. lennoxid, så starkt smittad af 
kopparoxid, all den var nära svart i glödgadt till- 
stand , och gaf i reduktion en lennkula, hvars 
färg hade synbar dragning i gult. Den svarar 
emot o 0G6 af en procent kopparhalligt tenn. 

Jernhalten bestämdes efter den grund, att 
livad som icke var något annat, måste hafva va- 
rit jern. Den erhållna, med bernslenssyra före- 
nade oxiden, pröfvades: a) i smältning med sal- 
peter och lilet kolsyiadt alkali på en chromhalt; 
hvarlill intet spår kunde upptäckas. Salpeterlös- 
ningen, försall med blysalt, blefvälgul af syror, 
men det var af salpelersyrligl bly, sorn icke fäll- 
des ulan behöll sig upplöst.. &)■ Efter upplösning 
i saltsyra och utfällniug med svafvelnali ium, pröf- 
vades den återstående vätskan på balt af fosfor- 
syra, hvaraf intet tydligt spår kunde upptäckas. 
Efter denna undersökning består Pallasjernet af 



Jern 


88.042 


Nickel 


io.y32 


Kobolt , . . . . 


o.455 


Magnesium . . . . 


o.o5o 


Mangan .... 


O.l 32 


Tenn och koppar 


0.066 


Kol 


o.o43 




spå r 


Olöst återstod . . 


0.480 




100.000 



i$4 

Klåproth uppger, att Pallasjernet skulle in- 
nehålla endast 2 p. c. nickel och lösas utan lem- 
nins. Howard slöt af sina försök, alt nickelbal- 
ten ■ skulle utgöra 17 procent. Halten af magne- 
sium, oaktadt ej ovanlig i tackjern, skulle kunna 
tillskrifvas närvaro af olivin; men då sådant vo- 
re fallet, återstår alltid olivins kiseljord i hvita, 
ganska synbara korn, bland den olösta svarta el- 
ler metalliska lemningen , da deremot det olivin- 
fria jernet icke lemnar ringaste spår af olöst ki- 
seljord, och dock håller magnesium. Vi skola dess- 
utom i analysen af den olösliga återstoden få ett 
förnyadt bevis att magnesium innehålles metal- 
liskt i meteorjernet. 

Den olösliga återstoden är en ganska in- 
tressant del af meteorjernet. Det är i det hela 
samma fosforförening, som jag, vid undersöknin- 
gen af meteorjernet från Bohumilie, analyserat 
och beskrifvit. Sådan den efter jernets upplös- 
ning qvarblef, bestod den af tvenne, till utseen- 
de olika deiar, af hvilka den ena var svart, kol- 
lik och lätt, den andra metallglänsande och kri- 
stallinisk. Jag ansåg den förra för att vara kol, 
och skilde dem derföre mycket noga åt, för att 
bränna det kollika i syrgas och uppsamla kolsy- 
regasem En ganska liflig förbränning ägde verk- 
ligen rum, pulvret vann betydligt i vigt, men 
jag fick endast ett spår af kolsyregas, och det vi- 
sade sig, vid fortsalt undersökning, att det icke 
varit annat än samma förening med det kristal- 
liniska , men som varit så utblandad med jernet, 
att den återstod gestaltlös och i en särdeles fin 
mekanisk fördelning. 

Det metalliska visade sig under mikroskopet 
bestå af kristaller, som företedde den besynner- 
ligheten, att några sidor voro fullt utkristallise- 



i65 

rade, under det att andra alldeles liknade brott- 
ytor. Dess färg var alldeles lik meteorjernets, 
det angreps icke af saltsyra men väl af kungs- 
vatten, som med lätthet löste det. Jag hade en- 
dast o.o3 gr. deraf att använda till analys. Des- 
sa löstes i kungsvatten, lösningen neutraliserades 
med kaustik ammoniak och blandades med väte- 
svafladt svafveiammonium i öfverskolt, hvilket 
öfverskott genom kokning utjagades, h varefter 
svafvelmelallerna upptogos pä filtrum och tvät- 
tades med kokhett vatten. Den genomgångna vät- 
skan koncentrerades genom afdunstning och blan- 
dades i en flaska med kaustik ammoniak, utan 
att någon fällning uppkom, hvaraf frånvaro af 
talkjord deri ådagalägges. Nu tillsattes chlorcal- 
cium, så länge någon fällning uppkom, flaskan 
korkades och vätskan lemnades alt klarna. Den 
afsatte fosforsyrad kalkjord, som glödgad vägde 
0.023 gr., gaf för blåsrör fosforjern i ymnighet 
och svarar emot 0.0049 §!*• fo^ 01 '* 

Svafvelmelallerna oxiderades med kungsvat- 
ten, vätskan neutraliserades med kaustik ammo- 
niak, och jernet utfälldes med bernstenssyrad am- 
moniak, som gaf 0.021 gr. jernoxid, svarande 
emot o.oi456 g r « jern. Den med bernstenssyrad 
ammoniak fällda lösningen blef blå af ammoniak, 
ulan alt fällas. Kaustikt kali fällde en flockig, 
voluminös, blekt grön fällning, som tydligt in- 
nehöll något mer än nickeloxid. Den vägde glöd- 
gad 0.01 175. Behandlad på förut anförda sätt 
med utspädd salpetersyra och vätesvafladt svaf- 
veiammonium, erhölls derur 0.00475 gr. hvit 
talkjord, som starkt återställde det rodnade lak- 
un uspapperets blå färg. Den motsvarar 0.00 191 
gr. magnesium. .Nickeloxidens vigt har således 
varit 0.007 8 r# » svarande emot o.oo55 gr. nickel. 



i 66 

Den höll spar af tenn, koppar och kobolt , som, 
då profvet sker på en större qvantitet af massan, 
visserligen kunna till sin qvantitet bestämmas, 
mén h vilket så i smått icke lät sig göra. 

Den med vätesvafladt svafvelammonium er- 
hållna fällningen innehöll icke endast svafvelme- 
taller, deri fanns äfven en portion fosforsyrad 
ammoniaktalk. En del af denna fosforsyra har 
otvifvelaktigt fällt sig tillika med det bernstens- 
syrade jernet, i hvilket, vid försökets anställan- 
de, eftersökning deraf blef förgäten, hvilket jag 
sedan icke kunnat godtgöra. En annan del deraf 
fanns i det kaustika kali, som tjenat till nickel- 
oxidens afskiljande, och erhölls efter saltets för- 
vandling till chlorcalcium, samt fällning med 
chlorcalcium och kaustik ammoniak. Den bilda- 
de o.oo35 gr. fosforsyrad kalk, svarande emot 
0.00064 gr. fosfor, tillsamman o.oo554 gr. fos- 
for eller »8.47 p- c. Försöket hade således gifvit 

Jern . . 0.0146 48-67 

Nickel . . o.oo55 i8.33 

Magnesium 0.0029 9*66 

Fosfor . . o.oo55 18.47 

Förlust. . o.oo! 5 . 4^7 

o.o3oo 100.00. 

Denna förlust är allt för stor, men vid prof- 
vets ringhet lätt möjlig. En liten del deraf är 
kol. Skulle hela förlusten antagas till fosfor, så 
komme förhållandet nära R 2 P ; men ett så i smått 
anställt försök, med en så blandad kropp, kan ic- 
ke blifva tillräckligt noggrant för beräkning med 
någon säkerhet. 

Vid dessa försök fann jag, att pallasjern, som 
upplöses i en något utspädd syra, h varvid lösnin- 



■ 6 7 

gen understödes ined värme, sedan vätskan blif- 
vit mycket mättad med neutralt jernsalt, lemnar 
olöst ett skelett af jernets form, men lått, så att 
det af gasutvecklingen kruig.föres i vätskan. Jajz 
lät lösningen fortsättas tills all gasulveckling upp- 
hört, och uttvättade då skelettet med kokande vat- 
ten. Det befanns vara svart och poröst, så att 
det kunde sammantryckas emellan fingiarne. Jag 
kunde till analys använda endast 0.088 gr. der- 
af. Det brändes i syrgas, brann med liflighet 
och frambragte 3| milligramm kolsyrad kalk, hvar- 
under vigten oktes till o.m4- Dessa upplöstes i 
saltsyra, och massan analyserades efter förut an- 
förda plan, h varvid erböllos 



Jern . . . 


. 57.18 


Nickel 


. 34.00 


Magnesium . . . 


. 4.52 


Tenn och koppar . 


. 3. 7 5 


Kol 


. o.55 




100.00. 



Der i innehölls ett ytterst ringa spår af fos- 
for, som dock sannolikt tillhört de af skelettet om- 
slutne delar af fosforföreningen. Närvaro af ma- 
gnesium häri, visar att denna metall, i förening 
med jern och nickel blifvit mindre lättlöst än 
sjelfva jer ne t. 

Pallas-olivin har blifvit analysei ad af Walm- 
stedt c ) och af Stuomjek :>;: ). Den förre fann, att 
dess sammansättning fullkomligt uttryckes med 

formeln *f\Si c ' en sednare, som funnit nickel 

*) Kongl. Vetenskaps- Acadeniinis Handlingar, 1824, p. 

36t. 
*•) Gött. gei. Air/., d. 27 Dcc. 1824. 



1 68 

i .indra oliviner, fann likväl, emot allt hvad man 
haft anledning att förmoda, pallas-olivin derifrån 
alldeles fri. Howard hade dock angifvit ända 
till i procent nickeloxid deri. Herr Professor 
Walmstedt har haft den godheten att medela mig 
ett litet prof af denna nu mera sällsamma substans, 
hvilket utfallit ur den större stuff Pallasjern, som 
förvaras i Upsala Universitets mineralkabinett. 

Jag har analyserat den efter förut angifna plan, 
d. ä. medelst det slammade pulvrets sönderdel- 
ning med saltsyra, lösningens behandling rned 
svafvelbundet väte, o. s. v. och erhöll der vid en 
tennoxid, smittad af kopparoxid *), alldeles så- 
som af föregående meteorstenar, men deremot 
kunde jag, lika litet som Stromejer, deri upptäc- 
ka ringaste spår af nickel. Min analys instäm- 
mer i öfrigt nästan fullkomligt med Walmstedts. 
Han fann spår af kalk och lera, jag fann spår af 
kali och natron, som tillsamman gåfvo 0.007 a ^ 
en procent chlor-alkali. 

Jag skall här sammanställa resultaten af min 
och af Walmstedts analyser. 





W. 


B. 






Kiseljord . . 


4o.83 


40.46 


hålla 


syre 2i.o3g. 


Talkjord . . 


47-74 


47-35 




1 8.3 2 j 


Jernoxidul 


U.53 


1 1.72 




2.67J-21.08. 


Manganoxidul 


0.29 


o.43 




0.09) 


Tenn oxid . . 


— 


0.17 
1 00. 1 3. 








100.39 





*) Härvid nyttjade saltsyra och vatten voro förut mät- 
tade med svafvelbundet väte , som i kokning åter 
förjagades, för att vara säker för all tennhalt i rea- 
gentia. 



t6g 

Närvaro af termoxid i olivin föranledde mig 
all söka samma oxid äfven i telluriska oliviner, 
hvilkas nickelhalt förut bragt dem i Överensstäm- 
melse med de meleoriska. Jag valde till denna 
undersökning 2 slag oliviner, af hvilka den ena 
förekommer i Bohm en vid Boscowich ej längt från 
Aussig, och den andra var af mig sjelf hämtad 
från någon af lavamassorna i Departementet Puy de 
Döme i Frankrike. Båda höllo tennoxid smittad 
af kopparoxid, alldeles såsom de i det föregående 
behandlade raeteor-olivinerna, och till en qvan- 
tilet som icke fullt utgjorde | procent. Kop- 
paroxidens närvaro upptäcktes med lätthet, då 
tennoxiden smältes på kol för blåsrör med gan- 
ska litet borax, hvarvid tennet reducerades till 
en enda fluten kula, och lemnade på sidan ett 
glas, som under afsvalning blef ogenomskinligt 
och röd t. 

Den Böhmiska olivinen var till utseendet full- 
komligt lik Pallas-olivin; jag fortsatte derföre un- 
dersökningen deraf, för alt finna om äfven den 
var nickelfri. Lösningen oxiderades med salpe- 
tersyra, jcrnoxiden utfälldes med bernstenssyrad 
ammoniak, den silade lösningen, mättad med kol- 
syrad ammoniak, så att en svag reaktion för al- 
kali uppkom, gaf ingen fällning; men fällde med 
vätesvafladt svafvelammonium , en portion svaf- 
velnickel, som med fosforsalt och metalliskt tenn 
visade sig hålla ett spår af kobolt. Denna öf- 
verensstämmelse i halt af tillfälliga beståndsdelar 
emellan tellurisk olivin och meteor-olivin är, i 
min tanke, särdeles anmärkningsvärd. 

6. Meteorjern från Ellenbogen. 

Denna meleorjern-massas fall har icke eller 
blifvit historiskt antecknadt; men dess förvaran- 



170 

de sedan en obekant tid, på Staden Ellenbogens 
Rådhus, antyder att det blifvit bemärkt, bvilket 
föranledt dess tillvaratagande. Det af folket i 
orten densamma tillagda namnet: Der ver- 
wiinschte Bur^grcif synes tiUkännagifva , att den 
fallit under den temligen korla period då Ellen- 
bogen styrdes af Burggrefvar, h vilket skedde i 
slutet af i3oo:talet och början af i4oo:talet. Den 
föi varas nu i Wien. Det stycke jag deraf äger, 
har säkerligen passerat mänga händer innan det 
kom i mina, och dess ursprung från Ellenbogener- 
massan kan således icke anses fullkomligt säkert; 
men de derpå genom etsning framkallade figurer, 
öfverensstämma så med det aftryck af "Wiener- 
styckets figurer, som meddelas i v. Schreibers's 
Beyträge zur Geschichte und Kentniss meteori- 
scher Stein- und Metall-mässen, Tab. X, att jag 
ej har anledning att misstänka någon substitution, 
särdeles då så solida stycken af meteorjern icke 
äro allmänna. 

Till analysen användes en afsägad skifva af 
1.47 gr. vigt. Den löstes i saltsyra. Vätgasen 
gaf ytterst ringa spår af svafvel i den ammoniak- 
haltiga silfversolution; men gaf dem dock omiss- 
känliga. Under lösningen afföll från det renare 
jernet ett sotlikt pulver, hvilket icke märktes på 
de Widmanstädtska figurerna, som behollo sig 
blanka. Jemte detta svarta pulver afföllo likada- 
na metalliska flittror, såsom från Pallasjernet, men 
somliga deribland voro temligen stora, liknande 
sönderbrutna kristaller. Det olösta vägde o.o325 
eller 2.21 1 procent. 

Lösningen analyserades på lika sätt som pal- 
lasjernets. Eilenbogener-jernet fanns bestå af 



I 7 I 

Jein 88.23 1 

Nickel 8.5 1 7 

Kobolt 0.762 

Magnesium °« 2 79 

Fosformetaller .... 2.211 
Spår af svafvel och mangan 

100.000. 

Nickeln höll tenn och koppar, men jag ha- 
de ej material till ett särskilt försök på dessas 
mängd, som i alla fall är högst ringa. Klaproth 
fick af Ellenbogener-jernet blott 2I p. c. nickel, 
Neumann deremot fann 6.45 p. c. Åsigten af fi- 
gurernas olika täthet på detta meteorjern visar, att 
den i olika stycken ej kan vara lika; men en så- 
dan afvikning som den Klaproths resultat förut- 
sätter, kan endast bero på en felaktig metod till 
nickelns afskiljande. 

De olösliga fosformetallerna liknade alldeles 
dem ur Pallas- och Bohumilie-jernet, men ofver- 
ensstämde i sammansättnings-proportioner när- 
mast med de sistnämda. Jag erhöll nemligen, 
oberäknadt en förlust, nära lika stor som på Pal- 
las-jernets flitlror, vid en analys af 0.028 gr. 

Jern 68.1 1 

Nickel och magnesium 17-72 

Fosfor I 4 ,, 7* 

Bohumilie-jernets fosformetaller t;åfvo jern 
65.(777, nickel i5.oo8, fosfor i4o23, l-.isel 2.037, 
kol 1.422. Till kisel fanns intet spår i Ellen- 
bogener-jernet; på kol skedde ingen undersökning 
då dertill användes endast oförbränliga krislal- 
ler. Nickeln höll spår af tenn och kobolt. For- 



öfrigt är här samma fel begånget, som vid Pal- 
las-jernets fp.sforforenihg.ars undersökning, att fos- 
forsyra ej eftersöktes i den med bernstenssyrad 
ammoniak afskilda jernoxiden. De med Bohu- 
milie-jernet anställda försöken visa, att fosfor verk- 
ligen finnes i detta jern, utöfver hvad som ingår i 
de olösliga fosformetallerna. Förmodligen hålla 
de sednare äfveii der magnesium. 

De nu anförda undersökningarne ådagalägga, 
att raeteorstenarne äro bergarter, blandade af fle- 
ra mineralier i nugot varierande förhållanden. 
Dessa mineralier äro följande: 

1:0 Gediget jern. Detta utgör stundom huf- 
vudmassan af hvad som nedfallit, dock har in- 
gen sådan massa fallit sedan 1802, så vidt hit- 
tills blifvit bekant. De meteor-massor hvari jer- 
net är den ymnigaste beståndsdelen, söndersprin- 
ga icke i fallet, och utgöra derigenom de största 
meteorstenar, som funnits. Jernet deri är stun- 
dom i tät massa, stundom i vridna större och 
mindre delar, samt i korn, vanligen fulla af gro- 
par och ihåligheter, som innesluta stenmassa. Jer- 
net är blandadt med andra metaller, förnämligast 
med nickel, hvars qvantitet synes icke vara kon- 
stant. En kemisk förening af jern och nickel 
har i det öfriga anskjutit, och, då den trögare lö- 
ses af syror än det emellanliggande, renare jer- 
net, så framkomma genom etsning teckningar af 
dessa kristaller, kände under namn af Widmann- 
städtska figurer. Då en sådan etsad yta anlöpes, 
efter polering, blir jernet mörkblått och nickel- 
legeringen brandgul. Jernet innehåller dessutom 
små qvantiteter af kobolt, magnesium, mangan, 
tenn, koppar, svafvel, kol och stundom spår äf- 
ven af fosfor; svafvel och kol bortgå med vät- 
gasen. Tenn och koppar upplösas, äfven utan 



« 7 o 

tillsats af salpetersyra , jeiule jernet och nickeln. 
Då det gedigna jeinet upplöses, affalla derifran, i 
syror olösliga, foslöi metaller, af b vilka en del va- 
rit jemt utblandade med jernet, och afskilja sig i 
lätta, svarta kåfvor, som likna kol, en annan del 
afFaller i små, tunga, metallglänsande kristaller, 
som visa det egna förhållande, att vissa af deras 
sidor likna brottytor, då andra äro riktiga kri- 
stallytor. Det svarta pulvret brinner i syrgas, 
ger dervid ett ringa spår af kolsyregas. Den 
egentliga förbränningen tillhör metallerna och fos- 
foren. Det är utan allt tvifvel att kristallerna 
äro fosforeta af jern , nickel och magnesium uti 
bestämda förhållanden, men mina analyser dera 
äro ännu så ofullkomliga, att dessa föreningars rik- 
tiga sammansättning icke kan slutas deraf. Det 
förslå steget har varit att bestämma att sådana 
fosforföreningar verkligen finnas i meteoi jernet. 
Det andra blir, då tillräckligt material for en nog- 
grann undersökning slår alt få, att bestämma de- 
ras precisa sammansättning. 

2:0 Svafveljeni. Detta är icke svafvelkis; 
knappast är det magnetkis, utan troligen det svaf- 
veljern, som innehåller 1 at. af hvardera bestånds- 
delen. Deraf kan man förklara dess ringa ma- 
gnetiska polaritet och den stora häftighet, h var- 
med det af syror under utveckling af svafvelbun- 
det väte sönderdelas. På de meteorstenar jag un- 
dersökt, har jag icke funnit det i skilda delar, utan 
så inblandadt med bergarten, att jag icke kun- 
nat få kännedom om dess utseende. Det bidra- 
ger troligen till meteorstenarnes mörka färg. Det 
kan, såsom redan Howard anmärkt, aldrig fullt 
utdragas med magneten , emedan det vid rifnin- 
gen fäster sig vid och färgar delarne af det hår- 
dare pulvret. Howard analyserade svafveljern ur 



»74 

meteorsten från Benares, och fann jern io.5, nic- 
kel i. o, svafvel 2. o och förlust 0.5. Svafvelhal- 
len är icke I af hvad nickeln och svaflet uppta- 
ga i Fe och JYij och bevisar tillräckligt att Ho- 
ward till analysen användt en blandning af svaf- 
veljern raed fint fördeladt nickeljern. Sådana bland- 
ningar har åtminstone jag alltid fått, då jag ve- 
lat afsöndra svafveljern till analys. Huru sanno- 
likt det kan vara att svafveljernet innehåller bå- 
de litet svafvelnickel och svafvelkoppar , så kan 
sådant dock icke slutas af de försök vi hittills äga. 
En analys af svafveljernet i meteorstenar är så- 
ledes ett desideratum; men det blir dervid nöd- 
vändigt att icke låta missleda sig genom en in- 
blandning af fint fördeladt nickeljern. 

3:o Magnetisk jernmalni. Ehuru jernet i 
meteorstena i ne förekommer hufvudsakligast me- 
talliskt och i minimum af oxidation, så förefal- 
ler dock jernoxid-oxidul ganska bestämd t i me- 
teorstenen från Lautolax, hvars enda magneten 
följbara beståndsdel deraf utgöres, samt i meteor- 
jorden från Alais, der den utgör det mesta af 
hvad magneten utdrager, oaktad t dock gediget 
jern finnes i ringa mängd inblandad t. Om den 
finnes i meleorstenarne vanligen, vet jag ej med 
säkerhet. Men då deras pulver med saltsyra of- 
vergjutes, så utvecklas först litet svafvelbunden 
vätgas, h vilket om ett ögonblick är förbi och se- 
dan blir syran gul, hvilket utan närvaro af jern- 
oxid ej vore möjligt, förr än den hunnit absor- 
bera syre från luften. Det är deraf troligt att 
öfverskotten af basernas syre, i meteorstenarnes af 
syror lösliga beståndsdel, kan härröra från en in- 
blandning af jernoxid-oxidul i så fördeladt till- 
stånd, att magneten icke afskiljer den annorlunda 
än ganska ofullkomligt. 



, 7 5 



4-'o Meteor -olivin utgör omkring hälften i 
vigt af livad som återstår efter de magnetiska be- 
stundsdelarnes ntdragning, och sönderdelas af sy- 
ror med lemning af kiseljord. Dess formel är all- 
deles densamma som för vanlig olivin; = f[S> 

hvari M och / variera i relativ myckenhet. Den 
innehåller, såsom isomorfa snbstitutioner , små 
qvantileler silikat af nickeloxid och manganoxi- 
dul, äfvensom en portion tennoxid , hvari den lik- 
nar den telluriska olivin. Om de små qvantile- 
ler af kali och nation, som analyserna angifva, 
tillhöra den väsendtligt, eller äro prof af det olös- 
liga mineralets begynta sönderdelning, kan för 
det närvarande ej afgöras. Det samma gäller om 
den ringa lerjordshah , som stundom träffas deri. 
Anmärkningsvärdt är, att den nästan aldrig inne- 
håller kalk jord. 

5:o I syror olösliga silikat er af talkjord _, 
kalkjord j jernoxidul , manganoxidul _, lerjord ^ 
kali. och natron , i hvilka kiseljoi dcns syre är 2 
gr. bnsernes. Desse utgöra troligen mer än ett 
mineral. Man kunde gissa pu ett pyroxénarladt 

*l ' c) „ 

ClS 7 och ett Leucitartadt -yViSVo^/iS 2 . 

^ I 

Den svarta skorpan utpå meteorslen är en 
följd af dessa siiikaters smältbarhet, som bidra- 
ger alt sätta äfven den för sig sjelf icke smält- 
bara olivin i fluss. 

Särskilt förtjenar nämnas, att om meteorste- 
narne voro bildade af tellurisk olivin och pyro- 
xen , skulle deras färg vara grön eller till och 
med kulsvart, genom jernets högre oxidering deri, 



i^6 

hvaraF allt för väl synes, att den smälta, svarta 
hinnan uppkommit först i jordens atmosfer. 

6:0 Chromjern. Att detta mineral är en så 
beständig följeslagare af meteorstenar, är i sanning 
anmärkningsvärdt då det alltid funnits endast i 
ganska ringa myckenhet. De ofvananförda för- 
söken visa huru det odekomponeradt afskiljes, dock 
blir dervid alltid en portion chromjern sönder- 
deladt, hvars beståndsdelar måste sökas i den af- 
skilda jernoxiden, med hvilken de följa. 

7:0 Tennmalm. Den tennhalt meteorslenar- 
ne hålla, härrör dels från det gedigna jernet, 
som är tennhaltigt, och dels från en ringa por- 
tion tennoxid , som jemte chromjernet är utblan- 
dad deri, och som likt chromjernet, till en del 
upplöses under den analytiska behandlingen, och 
till en annan del återstår blandad med chrom- 
jernet. Tennoxiden är koppai haltig, om den äf- 
ven håller litet jern- och manganoxidul, såsom 
den telluriska, har icke kunnat utrönas. 

Ett ännu noggrannare studium af meteorste- 
nar från den synpunkt, ifrån hvilken jag har ut- 
gått, skall t.vifvelsutan framdeles göra oss bekan- 
ta med ännu flera blandningsdelar deraf. 

Då vi betrakta meteorstenarne såsom prof 
på bergarter, och jemföra dem med vår jords, så 
visar sig, äfven då halten af gediget jern undan- 
tages, väsendtliga skillnader. Rikedomen på talk- 
jord, som öfver allt är den rådande beståndsde- 
len, sparsamhet på kiseljord och den obetydliga 
halten af silikater af lei jord och alkali, utmärka 
meteorbergarten, då det på jorden är omvändt. 
Kiseljorden öfverflödar, och silikater af lerjord och 
alkali äro hufvudsakliga blandningsdelar ofverallt. 
Talkjorden förekommer sparsamt. Finkornigheten 
och det ringa sammanhanget i meteorstenarnes 

textur 



»77 

textur skulle kunna tyda pä att de blifvil utka- 
stade i smält tillstånd och således kunde förlik» 
ikis vid telluriska volkanprodukler. Likväl tyc- 
kes ett sådant förhållande icke hafva varit hän* 
delsen. Om man noga iakttager texturen af stör- 
re meleorstens-slycken, finner man dem ofta ha f* 
va varit spruckna, och alt sprickan blifvit igen-» 
fylld af en annan, tiil färgen merendels mörkare 
stenmassa. Dylika förhållanden linner man af* 
hildade i v. Schreibers förut citerade arbete om 
meteorstenar. Det utvisar en långsammare och 
lugnare bildningsperiod. Att olivin förekommer 
bland telluriska volkanprodukler och sällan i an- 
dra, bevisar icke nödvändigheten att olivin alltid 
skall vara en volkanpi odukt. Den är osmaklig, 
och finnes innesluten i den vulkaniska bergarten, 
af det skäl, att han ej med den kunnat samman- 
gjutas; i meteorstens rne är den åter så jemt ut- 
blandad med de öfriga beslåndsdelarne, alt det 
är tydligt all dess närvaro i dessa har annan 
grund än olivin-körtlarnes i lava och basalt. Me- 
teorstenen från Alais visar, alt bergarter blifvit, 
i meteorstenarnes hemland, grusade och förvand- 
lade lill ell slags jord, under någon geognostisk 
tilldragelse, och alt sjcllva denna nlivinarladc, med 
gediget jern blandade massa, varit den bergart, 
som blifvit grusad. Hallen af i vallen lösliga sal- 
ter i denna jord tyckes visa att det antingen skett 
utan medverkat! af vallen, eller 1 elt som hållit. 
betydliga qvantiieter al dessa sätter upplösta, 
hvilka vid uttolkningen q var stanna t. Det kol- 
balliga ämne denna jord häller inblandad!, synes 
icke berättiga till slutsaisen af en organisk naturs 
tillvarelse i denna jords ursprungliga hemort. Dess 
egenskap af jord tyckes mer än någon annan om- 

K. V AcmI llandl tS34. ■ 3 



178 

ständighet visa, att meteorstenarne icke blifvit i 
flytande form utkastade och stelnat sedan, eme- 
dan en jordbildning under sådana omständighe- 
ter icke är tänkbar. 

Hvad jag nu anfört gäller om det största an- 
talet af meteorstenar, hvilka kunna anses alla 
härröra från en gemensam trakt. Men bland de 
meteorstenar, som blifvit undersökte, hafva tren- 
ne visat sig äga en så väsendlligt olika samman- 
sättning med de öfriga , att man med säkerhet 
kan säga, att de icke komma frun samma slålie 
som dessa, utan häri öra antingen från en annan 
verldskropp, eller från en annan trakt af den 
som skickar oss de förut omtalade. Deremot of- 
verensstämma de sins emellan så, att man väl 
kan förmoda att de hafva samma hemland. Des- 
sa hafva fallit vid Slannern i Mähren, vid Jonzac 
och vid Juvenasi Frankrike. Den första har blifvit 
analyserad först af Moser och sedan af Klaproth, 
och de andra begge af Laugier. De afvika från 
de föregående den, att de icke innehålla gediget 
jern, att de äro ett aggregat af tydligt skiljbara 
mineralier, ehuru blandniugsdelarue äro ytterst 
ringa till volymen, och att talkjoidssilikat endast 
till en ganska obetydlig qvantilet ingår i deras 
sammansättning. De innehålla deremot, jemle 
något svafveljern , silikater af kalkjord, lerjord 
och jernoxidul. De innehålla också chrom. För- 
hållandet emellan syret i kiseljorden och syret i 
baserna är sådant, att den förras är mer än lika 
och mindre än dubbelt så mycket som de sed- 
nare. Ungefär | af deras massa är löslig i syror 
(kiseljorden är deri ej inbegi ipen), efter Laugiers 
analys på meteorstenen från Juvenas, hvarafman 
väl kan föi möda, att i den lösliga delen håller 
kiseljord och baser lika syre, och i den olösliga 



'79 

delen Sr den förras Ivii gånger desednafes, lika- 
som i de för ut beskiifna. 

G. Piosr. *), som närmare undersökt detta slag 
af meteorstenar har gjort det sannolikt, att de 
kunna vara blandade af lahrador ocli pyroxen 
samt lilel nickel fri niagnelkis, som dock etter lians 
försök ej följer magnet en. 

Om dessa olika slag af meteorstenar härröra 
från Manen, så synes det vara klart alt det sed- 
nare och sällsamma slaget närrör från en trakt 
deraf, så belägen att dess projeetiler icke kastas 
så diiekte mot jorden, som de vanliga meteor- 
slenarne, och på denna grund sällan hinna hit. 
Alt det gedigna jernet i dem saknas, är anmärk- 
nings värd t, det visar, alt denna stora halt af ge- 
diget jern, som utmärker de vanliga meteoi sle- 
narne, icke är allmänt utspridd och det kan gif- 
va stöd åt förslagsmeningen om en större sam- 
ling deraf, på en viss trakt af Månen, såsom or- 
sak att denna trakt oföränderligt vändes åt jord- 
klotet genom dellas magnetiska inflytelse derpå. 

För att gifva e!t begrepp om olikheten i sam- 
mansättningen af dessa o meteorstenar med dem 
jag beskt ifvit, skall jag här aiifoia resultaten af 
Klaprotiis och Laugiers analyser: 



") PoggbMdobffs Annaler, IV, i-J. 



i So 





Stanncrn *). 


Jonzac **). 


Juvcnas ***) 


Kiseljord 


. 48.25 


46.00 


40.0 


Talkjord . 


2.00 


I.60 


0.8 


Kalkjord 


. 9.5o 


7 .5o 


9.2 


Jernoxidui . 


23.00 


32.40 


s3,5 


Lerjord * * 


i4-5o 


6.00 


10.4 


Manganoxid 


— 


2.80 


6.5 


Kali i . , 


— - 


— 


0.2 


Kopparoxid 


— 


— 


o.i 


Chromoxid 


— • 


1.00 


1.0 


Svafvel . « 


2.^5 
100.00 


i.56 


o.5 




08.80 


02. 2 



Meteorstenen från Slannei n har nyligen blif- 
vit ånyo undersökt af v. Holger «f); men på ett 
sätt som lem nar ingen säkerhet om resultatets rik- 
tighet, man kan nästan såga med uppenbart orik* 
tigt resultat. Hvad som kunnat med kungsvat- 
ten utdragas, har han ansett för att hafva i form 
af regulinisk metall befunnit sig i stenen, som 
på det sättet kommit att hålla ej sä obetydligt 
metalliskt aluminium, calcium, mangan m. fl. 
Men huru litet än denna undersökning motsvarar 
vår tids fordringar, så innehåller den likväl en 
anmärkning, hvilken, i fall den är riktig, visar när- 
varo af ett ämne, som undgått Moser och Klap- 
roth. Da han ville ulfalla jernet ur den med 
kungsvatten erhållna lösningen och begagnade si^ 



*) Klaproths Beyträge, V, 237. 
'*) Åunales de Cliimie et de Physiqae, XIFF, 44'- 
*) Gilbekts Annalen der Physik, LXXI, 208. 
►J«) Baumgartners Zeitschrift fiir Physik und v.erwandte 
VYissensehaften, IT, 29). 



.8. 

derlili af henzoesyradt alkali, så biet denna fäll- 
ning mindre färgad, än sned jernoxidsalter äl- 
van ligt. Genom ganska ofullkomliga försök trod- 
de han sig liafva funnit, att denna fällning, jem- 
te jernoxid innehöll lennoxid och ceroxidul. Att 
den sednare icke varit hvad v. Holger förmodat, 
inser man genast deraf, att han afskilt och vägt 
den i form af ceroxidul, hvilken det är omöjligt 
att framställa i isolerad form, emedan den för- 
vandlas i tvättning till gult oxidhydrat och i 
glödgning till röd oxid, i hvilket fall färgförän- 
dringen påmint om att skrifva oxid för oxidul. 
Hvad tennet beträffar, så är dess närvaro, af hvad 
jag i det föregående anfört, visserligen sannolik; 
men v. Hor.GF.it. har i stället för det lätta och 
osvikliga profvet att reducera till tennkorn fot- 
blås rör, bestämt det att vara tenn på den grund 
att oxiden blef olöslig genom glödgning, och att 
dess upplösning fälldes gelatinos och hvit af zink. 
Men dessa egenskaper har tennoxiden gemensamt 
hade med lerjord och zirkonjord, hvilken sedna- 
re tillika har den egenskapen att fällas af svaf- 
velsyradt kali lika som ceroxidul. Dessa jord- 
arter fällas också af benzoesyradt alkali ur en neu- 
traliserad lösning. I alla hänseenden förtjenar v. 
Holgers iakttagelse om beskaffenheten af fällnin- 
ningen med benzoesyradt alkali att blifva före- 
mål för en ny undersökning. 

I hänseende till de enkla kroppar som blif- 
vit funna bland meteorstenai nes elemeuter, så ut- 
göra desse just jemt en tredjedel af dem som på 
jorden hittills blifvit uppläckte. De äro: 

SyrCj, såsom beståndsdel af metalloxidcr och 
jordarter. 

Väte., i den lösliga organiska föreningen i 
stenen från Alais. 



1 83 

Svafvel beståndsdel af svalveljern och af 
svafvelsyrad talkjord. 

Fosfor i de metalliska fjäll, som affalla då 
m.eteorjern löses i saltsyra eller svafvelsyra. 

Kol i rneteorjern och i obekanta föreningar 
i Alais-stenen. 

Kisel i silicaterna. 

Al saltbildare är, så vid l jag känner ingen 
funnen. Spär af chloi föreningar kunna efter fal- 
let lätt halva tillkommit. 

Af eleetrouegaliva metaller är endast Chrom 
funnen. Den upptäcktes af Laugier, som också 
visade att den väsendtligt tillhör meteotslenarne. 

Kalium anmärktes först af Valqueun, Na- 
trium kort derefter af Stroiyiejer. Calcium, Ma- 
gnesium ^ Aluminium innehållas i dessas oxider, 
som äio meleorstenarues allmänna beståndsdelar. 

(v. Hoeger har uppgifvil, att lian funnit me- 
talliskt BeryUium i meteorjérnet från Bohumilie. 
Jag har visat, att delta är ett misslag och att han 
troligen tagit en blandning af fosforsyrad kalk- 
jord och fosforsyrad manganoxidul lör berylljord. 
Åtminstone erhöll jag intet annat, då jag sökte 
barytjoiden. y. Hor.GER *) har sedan förklarat, 
att misstaget ligger på min sida, samt att den 
fosfor jag funnit torde hafva härrört från en till- 
fällig förorening af det till analysen använda jer- 
net. Jag har i följd deraf på en återstod af 3i 
g-ramm af bohumilitzer-jernet anställt ett säj skilt 
nytt försök till utdragande af berylljord, på det 
sätt, att lösningen indröps i en lösning af varmt 
kaustikt kali i öfverskolt och koktes dermed. Den 
afsilade kaustika vätskan höll verkligen ett ringa 
spår upplöst, som, då det utfälldes, såg ut såsom 



*) Baumgartners Zcitschriit, II, 35. 



1 83 

en jord, men som vid försök det med befans va- 
ra en blandning af fosforsyrade kalk, magnesia 
och manganoxidul ulan spår af berylljord). 

Af de egentliga metallerna: Jerrij Mangan j 
Nickel upptäckt af Howard, Kobolt af Stromejer, 
Koppar afLALGiER, Tenn 3 ifall v. Holgers fynd 
i meteorstenen från Slannern skulle vara något 
annat än tenn, först med säkerhet ådagalagdt i 
denna a inandling. Således tillsammans 18 enkla 
kroppar. 



Berättelse öfver de år 1 833, på 

Stockholms Observatorium, verk-» 

ställda pendel-försök - % 

af 

J. SVANBERG, 



oedan Kongl. Vetenskaps-Academien, till följe, e| 
mindre af klockans på tag ligen irreguliera gäng 
under 182$ års försök, än den af Bessei, i all- 
månhet gjorda anmärkningen rörande angelägen-» 
heten af en i det närmaste fördubblad correction, 
för deraf härledda resultaters öfverförande till 
lufttomt rum, åt Cronstrand och mig gemensamt 
uppdragit verkställigheten af dessa försöks repe- 
terande med all den granlagenhet, lidehvarfvets 
fordringar af bestämdhet i Rikets dertill sig slu- 
tande enheter för mått, mål och vigt föreskrif- 
ver, borde naturligtvis vår första omsorg blifva 
att försäkra oss om en mera exact, och så myc- 
ket som möjligen ske kunde, i alla afseenden till- 
förlitlig tids-bestämning. Till den ändan bör- 
jade vi med att låta söndertaga Molineux'ska ur- 
verket, hvarvid i sjelfva verket en liten föränd- 
ring ansågs böra äga rum, och visade äfven den 
af Cronstrand på observatorium förde journal öf- 
ver dess derpå följande gång, att denna föränd- 
ring icke varit utan verklig vinst. Såsom ele- 
menter för bestämmande af dess gång under våra 
påstående försök anser jag mig böra börja med 



1 85 

följande tabellariska öfversigt af Cuonstrands upp- 
gifter till följe af meridian-passager, som blifvit 
observerade med ett ifrån Ertels verkstad i Mim- 
enen ankommet transil-instrument, innehafvande 
?.'\o gångers förstoring, och i hvilket alla tider på 
dygnet stjernor af tredje storleken voro synliga. 

Observerade Meridian-passager enligt 
Molineuoc'ska klockan. 



Dagen. 



Stjärnans namn. 



Observations 
Moment. 



Rctlur.tion till 
Meilcl-tiil. 



Maj.16 



17 



et Tauri 

et Aurigae 

et Oriouis 

et Can. Maj. 

et Can. Min. 

et Hydrae 

et Leonis 

et Urs. Maj. sup. 

/3 Leonis 

et Urs. maj. inf. 

et Tauri 

* Aurigae 

et Orionis 

et Can. Maj. 

et Can. Min, 

et Hydrae 

et Leonis 

et Urs. maj. sup. 



5 f 35'44"34 
6.13.38.71 
6.55. 18.28 
7.46.48.99 
8.39.26.15 
10.27.57.63 

11. 7.56.58 

12. 1.40.38 
12.48.43.74 
23.59.38.33 

5.31.38.81 

6. 9.32.95 

6.51.12.78 

7.42.43.23 

8.35.20.42 

10.23.51.80 

11. 3.50.54 

11.57.34.53 



19'l4'51"50 

51.53 

51.97 

52.43 

52.79 

53.60 

53.54 

54.03 

54.27 

57.54 

19.15. 0.76 

0.98 

1.18 

1.87 

2.22 

3.14 

3.30 

3.59 



M 



Observerade Meridian-passager enligt 
Molineux'ska klockan. 



Dagen. 


Stjcrnans namn. 


Observations 
Moment. 


Reduction till 
Medel-tid. 


Maj. 17 


p Leonis 


12 i 44'37"73 


19*15' 4"01 




et Bootis 


15.11.43.60 


5.25 


18 


et, Aurigae 


6. 5.26.92 


11.15 




cl Can. Min. 


8.31.13.89 


12.87 




cl Leonis 


10.59.44.52 


13.43 




cl Urs. maj. sup. 


11.53.28.35 


13.84 




,3 Leonis 


12.40.31.77 


14.19 




cl Bootis 


15. 7.37.90 


14.91 




cl Anclroined. 


0.57.37.91 


19.82 


19 


a, Can. Maj. 


7.34.31.57 


21.85 




cl Can. Min. 


8.27. 8.46 


22.47 




cl Hy dr ?e 


10.15.40.08 


23.07 




cl Leonis 


10.55.38.66 


23.38 




cl Urs. Maj. sup. 


11.49.22.44 


23.82 




j3 Leonis 


12.36.25.74 


24.19 




cl Virginis 


14.12. 2.08 


25.04 




cl Bootis 


15. 3.31.85 


24.99 




cl Urs. Maj. inf. 


23.47.20.57 


27.12 




cl Andromedae 


0.53.32.70 


28.60 


20 


cl Aurigae 


5.57.15.00 


30.84 




cl Orionis 


6.38.54.56 


31.29 




cl Canis Maj. 


7.30.25.21 


31.76 




cl Canis Min. 


8.23. 2.35 


32.14 



,87 



Observerade Meridian-passager enligt 
Molin eujc' ska klockan. 



Dagen. 


Stjernaoa namn. 


Observations 
Moment. 


Reduction till 
Medel-titl. 


Maj 20 


a, Hydrae 


10'll'33"98 


19' 15'32"79 




a Urs. Maj. sup. 


11.45.16.16 


33.70 




/3 Leonis 


12.32.19.59 


33.96 




cl Virginis 


14. 7.55.88 


34.92 




cl Bootis 


14.59.25.66 


35.01 




cl Urs. Maj. inf. 


23.43.14.46 


37.30 




cl Aiidrometke 


0.49.26.62 


38.81 


21 


cl Orionis 


6.34.49.34 


40.76 




cl Leonis 


10.47.27.31 


42.75 




cl Urs. Maj. sup. 


11.41.11.33 


42.87 




j3 Leonis 


12.28.14.52 


43.41 




cl Virginis 


14. 3.50.76 


44.45 




a, Boolis 


14.55.20.62 


44.47 


22 


CL All ii g 03 


5.49. 4.60 


49.55 




cl Orionis 


6.30.44.28 


49.87 




* Can. Maj. 


7.22. 15.07 


50.19 




cl Can. Min. 


8.14.52.39 


50.39 




cl Hydras 


10. 3.23.83 


51.20 




cl Leonis 


10.43.22.42 


51.60 




cl Urs. Maj. sup. 


11.37. 6.33 


51.74 




/3 Leonis 


12.24. 9.81 


52.02 




cl Virginis 


13.59.46.02 


53.05 




at Bootis 


14.51.15.55 


53.41 



1 88 



Observerade Meridian-passager enligt 
Molin eujc 'ska klockan . 



Dagen. 


Stjcrnans namn. 


Observations 
Moment. 


Reduction till 
Medel-tid. 


Maj. 23 


a Aurigae 


23' 7'32"47 


1 £ 53'25"90 




a Virgin is 


7.18.13.46 


28.86 




a Bootis 


8. 9.43.41 


28.75 


24 


a Aurigae 


23. 3.26.92 


35.40 




a Orionis 


23.45. 6.22 


36.07 




a Can. Majoris 


0.36.37.01 


36.40 




a IFyurae 


3.17.45.85 


37.36 




# Leon is 


3.57.44.32 


38.81 




a Urs. Maj. sup. 


4.51.28.41 


38.83 




(3 Leon is 


5.38.32.25 


37.80 




ä Virginis 


7.14. 8.16 


39.16 




st Bootis 


8. 5.38.08 


39.13 


25 


et Aurigae 


22.59.21.93 


44.24 




a Orionis 


23.41. 1.55 


44.59 




a Canis Majoris 


0.32.31.99 


45.29 




a Canis Minoris 


1.25. 9.21 


45.55 


26 


/3 Leonis 


5.30.21.23 


56.48 




a Virginis 


7. 5.57.59 


57.37 




a Bootis 


7.57.27.56 


57.30 




a Androrncdae 


17.47.28.77 


1.54. 1.24 


27 


a Hydrse 


3. 5.30.08 


5.01 




a Leonis 


3.45.28.88 


5.10 




a Urs. Maj. sup. 


4.39.12.66 


5.34 



iSq 



Observerade Meridian-passager enligt 
Molineux 'ska klockan. 



Dagen. 


Sljcrnans namn. 


Observations 
Moment. 


Reduction till 
Mcilcl-tidj 


Maj. 27 


fl Leon is 


5'2615"S7 


l'54' 5"98 




cl Virgiuis 


7. 1.52.45 


6.64 




cl BooLis 


7.53.22.61 


6.36 


. 28 


cl Urs. Maj. inf. 


16.33. 5.17 


18.55 




a. x^iidroineJte 


17.39.18.27 


19.66 


29 


cl Urs. Maj. inf. 


16.29. 0,06 


27.68 




cl Antlrometlte 


17.35.13.31 


28.78 


30 


cl Aurigse 


22.38. 55.68 


30.77 




cl Canis Majoris 


0.12. 5.68 


31.77 




cl Canis Minoris 


1. 4.43.22 


31.75 




cl Hy cl j te 


2.53.14.67 


32.50 




cl Leonis 


3.33.13.48 


32.49 




(L Urs. Maj. sup. 


4.26.57.19 


32.85 




fl Leonis 


5.14. 0.89 


33.08 




cl Virginis 


6.49.37.13 


34.12 




cl Boolis 


7.41. 6.88 


34.28 




cl Urs* Maj. inf. 


16.24.55.70 


36.10 




cl Androineda? 


17.31. 9.00 


37.15 


31 


cl Au riga; 


22.34.51.76 


38.82 




cl I lyd ra; 


2.49.10.70 


40.69 




cl Leonis 


3.29. 9.63 


40.69 




cl Urs. Maj. sup. 


4.22.53.37 


40.93 




13 Leonis 


5. 9.57.18 


41.09 



tgo 



Observerade Meridian-passager enligt 
Molineux'ska klockan. 



Dagen. 


Sljernans namn. 


Observations 
Moment. 


Reduction fl i IL 
Medel-tid. 


Maj. 31 


cl Virginis 


6*45'33"49 


l'54'41"91 




cl Bootis 


7.37. 2.92 


42.60 


Juni 2 


cl Auriga? 


22.26.44.58 


54.29 




cl Orionis 


23. 8.23.80 


55.03 




cl Cau. Maj. 


23.59.54.31 


55.53 




cl Can. Min. 


0.52.31.39 


55.95 




cl Hy d ras 


2.41. 2.99 


56.54 




cl Leonis 


3.21. 1.68 


56.76 




a, Urs. Maj. sup. 


4.14.45.45 


56.86 




|3 Leonis 


5. 1.49.04 


57.30 




cl Virginis 


6.37.25.84 


57.80 




cl Bootis 


7.28.55.42 


58.20 




cl Urs. Maj. inf. 


16.12.43.07 


1.55. 1.12 


4 


cl Åurisraä 

o 


22.18.35.20 


12.04 




cl Orionis 


23. 0.14.22 


12.92 




cl Can. Maj. 


23.51.45.46 


12.73 




cl Can. Min. 


0.44.22.00 


13.71 




cl Hydra3 


2.32.53.54 


14.35 




cl Urs. Maj. sup. 


4. 6.35.39 


15.27 




/3 Leonis 


4.53. 39.67 


15.04 




cl Virginis 


6.29.16.07 


15.96 


5 


et Can. Min. 


0.40. 16.78 


22.94 




« Leonis 


3. 8.46.95 


23.84 



■9' 



Observerade Meridian-passager enligt 
Molin euoc 'ska klockan. 



D;igcn. 


StjeriKius namn. 


Observations 
Moment. 


Rcduction till 
Medel-lid. 


Juni 5 


cl Urs. Maj. sup. 


4' 2'3()"39 


l'55'24"26 




(i Leon is 


4.49.34.25 


24.58 




* Vit gin is 


6.25. 10.80 


25.49 




cl Bootis 


7.16.40.40 


25.83 


6 


cc Leon is 


3. 4.41.82 


33.45 




cl Urs. Maj. sup. 


3.58.25.44 


33.57 




cl Bootis 


7.12.35.45 


34.88 




cl Urs. Maj. inf. 


15.56.22.64 


38.02 




cl Åndromedas 


17. 2.36.81 


38.63 


7 


cl Aurigae 


22. 6.19.00 


40.70 




cl Orionis 


22.47. 58.87 


40.72 




cl Can. Maj. 


23.39.29.20 


41.50 




cl Urs. Maj. sup. 


3.54.20.29 


42.73 




j3 Leouis 


4.41.24.02 


43.17 




cl Virginis 


6.17. 0.60 


43.90 




cl Bootis 


7. 8.30.04 


44.37 




a. Au ii z?c 


22. 2.13.93 


49.98 


8 


a, Urs, Maj.suj). 


3.50.15.10 


51.99 




cl Bootis 


7. 4.24.98 


53.46 


9 


cl Co ro na; 


8.19.41.13 


1.56. 3.04 




cl Ophiuchi 


10.18.54.97 


3.74 




cl Lyrae 


11.22.50.11 


4.20 




cl Aqviiåe 


12.33.58.57 


4.78 



it}2 



Observerade Meridian-passager enligt 
Molineux'ska klockan. 



Dageiii 



Stjcrnans namn. 



Observations 
Moment. 



Reduction lill 
Medel-tid. 



Juni 9 



10 



11 



12 



13 



ä Urs. Maj. inf. 


15*44' 7"90| 


1*56' 4"99 


et Andromedae 


16.50.21.84 


6.04 


et Aurigcö 


21.54. 3.30 


8.69 


et Leonis 


2.48.21.58 


9.78 


et Urs» Maj. sup. 


3.42. 5.06 


10.03 


j3 Leonis 


4 29. 8.94 


10.31 


et Boolis 


6.56.15.32! 


11.16 


et Coronre 


8. 15. 36.67 1 


11.45 


et Urs. Maj. inf. 


15.40. 2.99 


13.80 


et And ro med fe 


16.46. 16.76 


15.03 


et Aurigae 


21.49.58.55 


17.39 


et Can. Min. 


0.15.46.34 


17.98 


et Hy dras 


2. 4. 17.77 


18.75 


* Leonis 


2.44.16.53 


18.88 


et Urs. Maj. sup. 


3.37.59.76 


19.39 


et Virginis 


6. 0.40.46 


19.28 


et Coronas 


8.11.31.06 


21.15 


/3 Leonis 


4.20. 59.02 


28.48 


et Urs. Maj. inf. 


15.31.50.57 


35.56 


et Hy dras 


1.56. 8.01 


36.75 


et Virginis 


5.52.30.74 


38.14 


et Boolis 


6.44. 0.58 


38.21 


et Goronae 


8. 3.22.23 


38.25 



ig3 



Observerade, Meridian-passager enligt 
MoJineux 'ska klockan. 



Dagen. 


Sljernans namn. 


Observations 

Moment. 


Reduction lill 
Merlel-tid. 


Juni 14 


a, Aqyilaa 


12'l3'34"40 


l'56'49"20 


15 


et Yirginis 


5.44.20.91 


56.22 




et Bootis 


6.35.50.62 


56.42 




et Coronae 


7.55.11.89 


56.55 




et Urs. Maj. inf. 


15.19.38.05 


59.04 


16 


et Can. Min. 


23.55.21.54 


1.57. 3.25 




et Ilydioe 


1.43.52.76 


4.02 




et Leonis 


223.51.63 


4.02 




/3 Leonis 


4. 4.38.52 


5.02 




et Virginis 


5.40.15.29 


5.60 




et Bootis 


6.31.44.87 


5.93 




et Coronae 


7.51. 6.23 


6.26 


18 


et Urs. Maj. sup. 


3. 9.24.54 


22.97 




et Coronae 


7.42. 56.23 


24.60 




et Opliiuchi 


9.42.10.08 


25.43 




et Lyras 


10.46. 5.70 


25.44 




et Aqvilae 


11.57.13.87 


26.37 




et Urs. Maj. inf. 


15. 7.22.23 


27.10 


19 


et Leonis 


2.11.36.49 


31.53 




]3 Leonis 


3.52.23.54 


32.34 




et Bootis 


6.19.29.89 


32.93 




et Coronae 


7.38.51.20 


33.65 




et Andromedae 


16. 9.31.84 


37.18 


A'. V. 


Aciul. Hand/. r834> 




i3 



! 94 



Observerade Meridian passager enligt 
Molin ezijc'ska klockan. 



Dagen. 


Sljcruans namn 


Ob-ervations 
Moment. 


Reduclion till 
Medel-tid. 


Juni 19 


cl Anrigas 


2l'l3'13"62 


l'57'39"42 


20 


cl Can. Maj. 


22.46.23.66 


39.90 




cl Ca u. Min. 


23.39. 0.87 


40.35 




a, Leonis 


2. 7.31.12 


41.07 




/3 Leonis 


3.48.18.12 


41.96 




cl Virsrinis 


5.23.54.57 


42.88 : 




cl Bootis 


6.15.24.68 


42.69 




cl Coronae 


7.34.45.80 


43.23 




cl Aiifigae 


21. 9. 8.47 


49.53 


21 


a, Can. Min. 


23.34.55.57 


49.58 




cl Leonis 


2. 3.25.94 


50.13 




cl Urs. Maj. sup. 


2.57. 8.88 


50.67 ; 




|3 Leonis 


3.44.12.89 


51.04 




cl Virgin is 


5.19.49.40 


51.88 




cl Bootis 


6.11.19.28 


51.91 




cl Coronae 


7.30.40.48 


52.41 


22 


cl Virginis 


5.15.43.69 


1.58. 1.79 




cl Bootis 


6. 7.13.81 


1.60 




cl Coronae 


7.26.34.95 


2.13 




cl Andromedae 


15.57.15.88 


5.37 


23 


cl Leonis 


1.55.14.54 


9.74 




cl Urs. Maj sup. 


2.48.57.55 


10.17 


24 


cl Urs, Maj. sup. 


2.44.52.64 


19.07 



!05 



Observerade Meridian-passager enligt 
Molineux'ska klockan. 



Dagen. 


Stjernans namn. 


Observations 
Moment. 


Rcduction till 
Medellid. 


Juni 24 


j3 Leonis 


3'31'56"21 


l'58'19"94 




cl Bootis 


5.59. 2.47 


21.14 




oc Coronae 


7.18.23.72 


21.48 




cc Opluuchi 


9.17.37.70 


22.18 




cl Aqvilae 


11.32.41.10 


23.56 




cl Urs. Maj. inf. 


14.42.49.48 


23.94 




cl Andromedae 


15.49. 4.77 


24.62 




cl Aurigae 


20.52.46.94 


26.49 


25 


cl Can. Min. 


23.18.33.82 


27.71 




cl Leonis 


1.47. 3.84 


28.61 




cl Urs. Maj. sup. 


2.40.46.78 


29.09 




cl Virginis 


5. 3.27.16 


30.57 




cl Boolis 


5.54.57.18 


30.45 




cl Ophiuchi 


9.13.32.33 


, 31.64 




cl Lyras 


10.17.27.59 


32.00 


i 


cl Urs. Maj. inf. 


14.38.44.17 


33.37 




* Andromedae 


15.44.59.39 


34.14 




cl Aurigae 


20.48.41.50 


36.88 


26 


cl Urs. Maj. sup. 


2.36.41.61 


38.22 




/3 Leonis 


3.23.45.55 


38.76 




cl Virginis 


459.21.59 


40.11 




cl Bootis 


5.50.51.93 


39.68 




cl Coronae 


7.10. 13.22 


40.10 




a Ophiuchi 


9. 9.26.75 


41.30 



ij)6 

Ofvan anförde tabell innehåller primitiva 
eleraenterna för all beräkning af klockans gång 
enligt Cronstrands uppgift, som då med yt- 
tersta omsorg vigilerade för en absolut tids be- 
stämning, under stundelig väntan på ankomsten 
af Ryska cbronometer-expeditionen i afseende på 
fixa punkters longituds bestämningar inom Öster- 
sjön. Hvad åter vårt directa behof för pendel- 
försöken angår, så blifver dervid aldrig fråga om 
någon absolut tid, utan allenast omen, så myc- 
ket som ske kan, ända till idealisk precision 
gränsande uppgift på klockans dagliga accelera- 
tion eller retardation, och har jag derföre nnsett 
mig aldrig böra bestämma denna annorlunda än 
genom jemförande af observationer på en och 
samma stjerna. Sålunda har jag t. ex. af obser- 
vationerna på et Tauri för d. 16 och t 7 Maj er- 
hållit klockans retardation, att hafva varit på ett 
stjerndygn =g"26, eller på ett medel-solar dygn 
= g"2S, och deraf antagit hastigheten af kloekans 
gång, för medel-ögonblicket mellan begge dessa 
observationer, det vill säga d. iG kl. I7*33'4i"57j, 
att hafva varit = 863c)o"72 på ett medel-solar- 
dygn. Äfvenså skulle, till följe af observationer- 
na på et AurigCG, hastigheten af klockans gång 
d. 16 kl. i8'n'35"83 hafva varit = 863 9 o"53; 
alltså, till följe af medium u.taf observationerna 
på et Tauri och et Aurigce, hastigheten af kloc- 
kans gång d. 16 kl. i7*52'38"7 hafva varit 
= 863c)o"625. På detta sätt har jag äfven con- 
sidererat alla andra stjernor, hvilka blifvit obser- 
verade både d. 16 och 17, och dervid funnit, 
i ett medium af allesamman, att hastigheten af 
klockans gång d. 16 kl. 2i'2'5"42 varit = 
863go"562. Ändtligen, da jag på samma sätt 
förfarit för all den tid, under hvilken coincidents 



!< 



97 

observationerna fortsattes, har deraf uppkommit 
följande tabell öfver hastigheten af klockans gång 
vid deremot svarande epoker bestämda i dag och 
decimaler af limma, hvarest tredje colnmnen til- 
lika utvisar den acceleration eller retardation, som 
jag, till följe af andra columnen, antagit att ha f- 
va ägt rum för hvarje timme, under hela tiden, 
mellan tvenne consecutiva epoker. Slutligen har 
jag, i anledning af denna tabell, upprättat derpå 
följande öfver den sålunda antagna hastigheten 
för sjelfva medel-epoken af hvar och en obser- 
verad coincidents-serie, och bör jag, i afseende 
på den sednare, anmärka, att änskönt sjelfva coin- 
cidents-observationerna obestridligen tillkännagifva, 
att verkliga hastigheten ömsom varit så väl större, 
som mindre, kan likväl det medel-resultat, som 
alla serierna gifva, icke märkligen aflicieras af 
denna skiljaktighet, emedan i alla fall summan 
af härvid uppkommande positiva fel helt och 
hållit måste uttagas af summan utaf motsvarande 
negativa. 

Tabell Öfver hastigheten af 
klockans gång. 



Epok. 



Hastighet. 



Acceleration 
per timme. 



Mai. 



16*21*035 
17.23.391 

18.23.809 
19.23.393 
20.23.980 
21.23.729 



86390"485 
8G389.803 
86390.070 
86390.063 
86390.558 
86391.146 



— 0"02587 
+0.01096 

— 0.00030 
+0.02013 
+ 0.02476 



i 9 S 



Tabell of -ver hastigheten af 



klockans gäng. 



Epok. 



Hastighet. 



Acceleration 
per timme. 



Maj 23^16*747 
24.11.773 
26.18.921 

29. 5.069 

30. 5.002 
Juni 1. 4.049 

3. 2.065 

4.16.025 

5.16.789 

6.17.558 

7.17.428 

9. 5.468 

10.16.889 

12. 3.975 

14. 6.822 

15.18.386 

17.17.115 

19.17.005 

20.16.103 

21.18.040 

23. 9.773 

25. 1.305 

25.17.686 



86389"948 
86391.226 
86390.697 
86390.850 
86391.582 
86392.069 
86391.080 
86390.678 
86390.562 
86390.675 
86390.825 
86391.065 
86390.613 
86390.885 
86390.897 
86390.467 
86390.898 
86390.278 
86390.872 
86390.227 
86390.310 
86390.578 
86390.480 



+0"06717 

—0.00959 

+0.00259 

+0.03059 

+0.01035 

—0.02150 

—0.01058 

—0.00468 

+0.00457 

+0.00629 

+0.00666 

—0.01276 

+0.00775 

+0.00024 

—0.01209 

40.00922 

—0.01295 

+0.02572 

-0.02923 

+0.00290 

+0.00661 

—0.00598 



* 99 

Tabell öfver hastigheten af klockans gång för 
model -epoken af alla coincide.nl s-serier. 



N:o 


Hasiightt |N:o 


Hastighet. |N:o 


I Mastio], et. |N:o 


I Hastighet. 


1 


36390"419| 41 
90352 | 42 


86390"697f 81 


86390"724 


121 


86390"913 


o 


90.701 


<v> 


90 863 


122 


90.886 


3 


89.881 


43 


90.709 


84 


90.835 


123 


90.858 


4 


89.S97 


44 


90.757 


90.S07 


124 


90.830 


5 


89.913 


45 


80.763 


85 


90.554 


125 


90.801 


6 


89.931 


46 


90.768 


86 


90527 


126 


90.773 


7 


89.947 


47 


90.774 


87 


90 500 


127 


90.613 


Ö 


89.967 


48 


90.7-0 


88 


90.315 


128 


90.616 


9 


90.063 


49 


90.819 


S9 


90.368 


129 


90.634 


I l0 


90 070 


50 


90.823 


90 


90.421 


130 


90.651 


1 n 


90.076 


51 


90.828 


91 


90 474 


131 


90.674 


8 12 


90.083 


52 


90 8.^ 


92 


90 757 


132 


90.694 


1 13 


90.091 


53 


91.239 93 


90.805 


133 


90.780 


14 


90.099 


54 
55 


91.290 


94 


90707 


134 


90.797 


15 


90.164 


91.341 


95 


90 648 


135 


90.805 


16 


90.214 


56 


91 388 


96 


90.692 


136 


90.823 


B 17 


90.267 


57 


91.715 


97 


90.701 


137 


90.853 


18 


90.575 


5S 


91.732 


98 


90.717 


138 


90.S72 


19 


90.645 


59 


91 751 


99 


90.730 


139 


90.885 


20 


90.722 


60 


91.771 


100 


90.817 


140 


90.888 


21 


90.782 


61 


91.7S8 


101 


90.830 


141 


90.8S8 


')•) 


91.146 


62 


91.806 


102 


90844 


142 


90.S89 


23 


91.146 


63 


91.962 


103 


90.859 


143 


90.889 


24 


91.146 


64 


91.982 


104 


90.874 


144 


90.891 


25 


91.146 


65 


91.9971105 


90.S87 


145 


90.891 


26 


90.900 


66 


92.020 


106 


90903 


146 


90.231 


27 


90.900 


67 


92.038 


107 


90.964 


147 


90.238 


28 


90.900 


6S 


92 056 


108 


90.978 


148 


90.243 


Si9 


90 900 


69 


91.780 


109 


90 993 


149 


90.249 


30 


90.736 


70 


91.739 


110 


91.007 


150 


90.299 


31 


90.931 


71 


91.705 


111 


91.021 


151 


90.305 


32 


91.169 


72 


91.670 


112 


91.036 


152 


90.309 


;« 


91.152 


73 


91.631 


113 


91.050 


153 


90.314 


34 


91.134 


74 


91.591 


(14 


91.063 


154 


90.528 


35 


91.118 


75 


91.254 


115 


90.954 


155 


90.541 


36 


91.101 


76 


91.209 


116 


90.894 


156 


90.552 


37 


91 084 


77 


91.163 


117 


90.895 


157 


90.562 


38 


90.936 


78 


91.117 


118 


90.895 


158 


90.469 


39 


90.916 


79 


90 694 


119 


90.896 


159 


90.467 


40 


90.894 


80 


90.713 


120 


90.897 


160 
161 


90.457 
90.449 



200 

Efter att sålunda hafva redovist för mitt 
förfarande vid bestämningen af rnedel-solar-dyg- 
nets värde uttryckt i Molineux'ska klockans se- 
eunder, för medelepoken af livar och en coinci- 
dents-serie, återstår för mig, innan jag ännu går 
att anföra sjeifva de härvid observerade coinci- 
dentserna, alt äfven uppgifva de grunder jag följt 
vid beräknandet af de correctioner, som böra 
appliceras till de härvid erhållna omedelbara re- 
sultaterna, för att lenina sådana som skulle haf- 
va ägt rum , om observationerna varit gjorda i 
lufttomt rum, under en för alla gemensam tem- 
peratur. Elementerna till dessa correctioner lem- 
na termometern och barometern, och må an- 
märkas, att alla för denna angifna höjder redan 
blifvit reducerade till frys-punkts-tempera turen 
för qvicksilfret. Hvad åter pendelns tempera- 
tur angår, så observerades denna på en termo- 
meter som var upphängd tätt utmed densamma, 
till lika höjd med midten mellan knif-eggarne, 
ocli har messingens linear-utvidgning af värme 
blifvit antagenatt vara = o.ooooi 8i0, sådan som 
Rudberg och jag i sjeifva verket funnit den, 
genom omedelbarligen anställda försök med den 
blifvande riks-likaren för längde-mått; h vari- 
genom alltså, för reducerande af antalet utaf 
härvid observerade oscillationer till en för alla 
gemensam temperatur, erhålles en correction af 

ose. 

0.7796 för hvarje centesimal-grad deröfver eller 
under. 

Och först hvad reductionen angår till luft- 
tomt rum, har jag börjat med att beräkna den- 
na på vanliga sättet, i det jag nemligen allenast 
considererat verkan af a tmosferens lyftning, livar- 
vid specifika tyngden af torr atmosferisk luft vid 



201 



45 graders latitud blifvit antagen att vara = 
0.001299075, då dess temperatur är o°, och då 
barometern, efter reduction till samma tempera- 
tur, är = 0776. Detta gifver för Stockholms la- 
titud 0.001300717, och blir således 
o. 001 23 1 448= specifika tyngden af torr atmos- 
ferisk luft för Stockholms latitud, vid 
+ i5 graders temperatur, och då baro- 
metern (alltid reducerad till qvicksilf- 
rets normal-temperatur af o°) står på 
o': 7 6. 
Vidare har jag antagit maximum af vatten- 
ångors elasticitet vid+i5 graders temperatur att 
vara= 12^837, hvilket, då man antager att al- 
lenast hälften deraf äger rum i atmosferen, för 
ett medelstånd af hygrora etern i granskapet af 
denna temperatur, gifver sålunda vatten-ångor- 
nes der vid varande spänning 

7 T =6 WW 4«85, |7 T =2 w ' n 4o69, och deraf 

0.00123.448(760— IT) ,, 

— eller 0.00 1 227549= speci- 
fika tyngden af fuktig atmosferisk luft för hygro- 
meterns medelstånd vid+i5°, samt då borome- 
tern står på 0T76, 
o.oooo4795534^= detsamma för hvar och en 

indefinit barometerhöjd B, uttryckt i 

Svenska decimal-tum. 

0.04052226^ , . 

— - — — = specifika tyngden af fuktig atmo- 

8oo+33 r J ° ° 

sferisk luft för hygrometerns medelstånd 
vid + 6 graders temperatur, samt då ba- 
rometern = B decimal-tum. 
Alltså, om vi med p beteckna messingens 
specifika tyngd vid noll temperatur, och således 



202 

med p (i — o, oooo543e) dess specifika, tyngd vid 

+ 9°, erhålles ändtligen af allt detta 
p(i — o.oooo5439).(8oo+39) p 
— ^ ~- eller- (1 9742.24+72.969) 

0.0400222O.Z? B ' r J 

= den nummer som uttrycker huru många gån- 
ger fuktig atmosferisk luft är lättare än messing 
vid hjrgrometerns medelstånd, och + 9 graders tem- 
peratur, samt då barometern = i?decimal-tum, och 

BP ... 

— - -—= förlusten 1 vigt utaf en eif- 

^(19742.24+72.909) 

ven messings-etalong P uppvägd i at- 
mosferen. 
Således, om N antages att heteckna det an- 
tal af en gifven pendels oscillationer, hvars spe- 
cifika tyngd är p, som blifvi t observeradt i Stock- 
holm vid hygrometerns medelstånd för +9 graders 
temperatur samt då barometern = B dec.-tun), 
blifver ändtligen i allmänhet. 

— — — - — : = den correction för reduc- 

^(39484.48+145.929) 

tion till lufttomt rum som blotta minsk- 
ningen i tyngd, förorsakad af atmosfe- 
rens lyftning, åstadkommer. 
Alltså då N, till följe af 1 45 coincidents- 
serier för våra försök var = 86i4i, och p, genom 
en af Rudberg och mig med sjelfva vår pendel 
verkställd vägning, befanns vara = 8.1 58, blifver 
slutligen 
72.36i3i? 

den correction tor reducerande ar 



270.59+9 

antalet utaf observerade oscillationer till 
lufttomt rum, som borde begagnas om 
atmosfärens hela verkan härvid inskränkt 
sig till minskande af pendelns appa- 
renta tyngd. 



2o3 

•För atl af detta erhålla den correction, som 
till följe af atmosferens total-verkan härvid må- 
ste aga rum, hade det visserligen varit önskligt, 
alt försök kunnat anställas i en med luftpump 
(till en eller annan decimal-lineas elasticitet) för- 
tunnad luft. Men då delta icke kunde ske utan 
anskaffande af en ganska kostsam apparat, ansåg 
jag mig icke desto mindre äga alla erforderliga 
uppgifter för bestämmande af denna correction, 
äfven genom de försök Sabine anställde med 
Katerska pendeln, h vilken, så väl till form som 
dimensioner, var alldeles lika med vår. Dessa 
nemligen gåfvo, för 3o inches barometer-höjd, 
och+ 60 Fahrenheitskagradersatmosferisk tempera- 
tur, reductionen till lufttomt rum för atmosferens 

osc. 

totalverkan = 11 . 8 då stora vigten var nedvänd, 

osc. 

och = 12.8 då stora vigten var uppvänd. 

Vid tillämpningen af ofvan anförda formler 
till Sabine's observationer, blifver 

.# = 25.66484, ö = + i5°.56, 

JV= 86070, och/?= 8.45, 

alltså correctionen för den härvidl 
blifvande reduction till lufttomt rum, ( ~ sc -* 
under supposition att allenast atmo-| J> 

sferens lyftning verkat J 

h vårföre, då i sjelfva verket denna correction 
blifvit observerad att för hela atmosferens total- 

osc. 

verkan vara =11. 8 då stora vigten var nedvänd, 

osc. 

och = 12.8 då den var uppvänd, blifver ändlligen 

1 t 8 
- — -—-= 1.883 :u)3 = den coélFicient med hvilkcn 
6.2059 

ofvan anförde formel bör multipliceras 
for stora vigten nedvänd, och 



204 
12.8 

- — -— - = 2.042797= den coefficient som bör nytt» 
0.2659 J 

jas för pendelns läge med stora vigten 

uppvänd, 
och erhållas för vår pendel följande corrections- 
formler för reducerande af antalet utaf observe- 
rade oscillationer till hvad man skulle hafva ob- 
serverat i lufttomt rum; nemligen 

136.271^ iii.. 1 

for pendelns läge med stora vigten 

270.59+9 ° 

nedvänd, och 

147.81945 . 

lor densammas läge med stora vigten 

270.59+9 ° 

uppvänd. 
I förbigående må jag härvid anmärka huru 
man äfven, utan någon särskilt apparat för ob- 
servationer i lufttomt rum, skulle kunna bestäm- 
ma denna coefficient genom blotta försök i atmo- 
sferen, allenast man hade tvenne likformiga pend- 
lar, som endast i specifik tyngd voro h varandra 
olika, då det för resultatets tillförlitlighet vore 
desto bättre ju större olikheten vore. Emedan, om 
et antages att föreställa denna coefficient, samt p 
den ena och p den andra pendelns specifika 
tyngd, äfvensom N och JV' dessas motsvarande 
antal af observerade oscillationer på ett medel- 
solar-dygn, uppkomma för reduetionerna deraf 
till lufttomt rum följande formler 

aNB 

^(39484.48+145.929)' ° C1 

*N'B' 

^'(39484.48+145.929') 

hvarföre, och då antalet af dessa oscillationer i 
lufttomt rum för begge pendlarne nödvän- 



2o5 

digt måste vara detsamma, crbållcs alltså följande 
eq va ti o n. 



^(39484.48+145.929) yD'( 3 948448+i 45.929') 

det vill suga, 0111 vi för mera korthet antage 

NB 

__ g och 

09484.48+145.929 

n'b . , : M . f 

- = e, sa blitver 

39484.48+14.5.929' 

J\r + __ =zI y + _ ocll dera f 
P P 

(N'-N). Pl y 

Ä= ; — . 

sp — pe 

Hv-ad jag liittills anfört, hoppas jag, gör 
tillfyllest för att sätta läsaren i tillstånd att kun- 
na bedöm ma grunderna för redactionen af våra 
observationer, och återstår således mi mera icke 
annat, än att afven anföra sjelfva de observerade 
coincidents-serierna , hvarvid jag en gång för alla 
vill hafva anmärkt, att, för de serier som utmär- 
kas med S, observerades coincidentserna af mig, 
och för dem som utmärkas med C observerades 
dessa af Cronstrand, äfven som ock, att, för dem 
som utmärkas med U, var stora vigten uppvänd, 
men för dem som utmärkas med N var den ned- 
vänd; så till exempel tillkännagifver 8. U. C alt 
för 8:de serien var stora vigten uppvänd, och ob- 
serverades coincidentserna af Cronstrand. 

Slutligen må jag nämna, att, änskönt för 
hvarje serie antingen alla, eller åtminstone de 
flesta coincidentser blifvit observerade, har jag 
likväl icke ansett det för resultatet i något afse- 



2 06 

ende båtande att anföra mera än den första och 
sista, samt en eller annan af de intermediära, 
hvarigenom nemligen jag alltid kunnat dela hvarje 
serie i tvenne af hvarandra fullkomligen oberoende 
coir.cidents-inter väller, för h vardera af h vilken 
eorrectionen för bågens storlek blifvit beräknad 
enligt följande formel: 

(Reduction till] f n —iYa-b)(a+b) ,«*■ 

ievanescerande l = i_—-^ J \. ; (o'.356o882), 

(bågar J "(log. a-log. £) 

hvarest a betecknar gradtalet af den först och 
b det af den sist observerade bågen, samt n an- 
talet af oscillationer under deremot svarande tids- 
intervall. 



207 



o o 
-1 -3 

O O 



O" O: 

c 6 



3 Ci 



w 1° ^ 

Öi ?o 4^ H* Co Cn (O 4* h* 4^ ' Co _ 

vi >- vi O O; 00 -fi tO *i C v) O"^ 

© ö © © Ö © ö ö © © ö © ö 



coocppppoco— > "i 

(O L- le ö; +» ^ öi Ci vi L.i bo C - 

vlO^OOlOvi^ND^QoccOOi 



©©©©O©©©©©©^ 

NO Le Cc 4-* 4^ cn Oi Ci vj bo le C 

0CO^C4^O00O^Cu4-vJ 
CA O O O CJx CJ» O CJ» c» o O w» 



O <0 O ^D O O O ^O vC ^O ^O O 
Gi 4* vi vi o« 4^ Oi <C* 4^ CO (O t-> 






00 

oa 

1— k 
4* 

*- © © 



^4^Ö'CnÖ04*ÖCQ04*©vlco 

vja.-foio^icH> — cc<c^vi 

h* 0> 00 00 CO CJi CO O; CJ 1 » Cr» Gi CO 



+ 

©©P©©©pp©*- 4 ';- k 7* 
^^NONOCo4>Ö»v!vOh*4^Öo 

coCiH^csNo^cNNo^coc^o 

(OOOtctO^OOWuiO^OCi 



n 



s S 



er £ 



SS 

re h^ 
o 3 



O = 



-S-C 



oo 


00 






OO 


p 




C7> 


a. 1 °> 






O* 


Si 


—■ 




+ 1 H-k 






!-*• 


TT 


„. 


en 


i-*. 4* 






4* 


-» 


JO 


Cc 


NO O NO 


NO 


N* NO NO NO 


^ NO NO NO (O NO O 


o 


—. 


O 


to CJi O 


Co 


Civlvll- 


00 Co <cn CO NO •-*■ NO 


re 


B* 


Co 


NO O) 00 


O 


© 4> <£> Co 


Cn Cft CO 4i NO 00 Cl 


• 




Cn 


4^ <T> © 


CO 


Co hkCv! 


Co O' O Ui O) O (O 







£ 



cd 

O 

3 



to 

vj* 

o 

CO 



H 



+ 

CU 

o 
'O 



"i 

OO 

C 

CT5 



00 
Qi 
CO 

"O 

o > 

CO 



!08 









00 
01 
Hk 
4^ 

O 
ca 

01 


ca 

4> OJ NO Hk ' 4^ 
^j ca 4-^ NO ►»». p 

Lo * oj * o; 

b b b b b b 


• 


4^ OJ 

• >■* 

ND Hk Or» 

Ol ca Oj ND 

oj " oj 5* 

O NO Cl "^ 

bobo 


n fl 
| s.I 

i 2. 

fp p. j 

2^3 

ra £- 
i 

cj= ra 1 

ra ra B 

i 

ra i— i 

O 3 

ra" 

3 

O SS 
0_ H 

-a O 

ra 2. 

"" u 
C- ET. 

V; O 

OS 3 

3 ra 

— 5 O 

O: 1 
-i "! 

ra 

o- 2. 
pj3 Er. 
an o 

ra 3 
■ ra 

9^ 

2.° 
j* ra 

3 Q, 

£. ra 




Reduction till + 16 
Reduction till luftl 


pppppp 

Jo OJ Co £* ca Öl 
00 h- 01 4> H* O 


• 


00 O NO 4* 
4* O O 4* 




O O O O O 
Jo OJ 4* 4* CA 

o oj o <! ca 

O^ CA O Cn ca 


o 

o 


P r* t 

O H. Co 
.'O O 'O 

O O O 




Ol Ol Ol Ol 01 
tO O O O O 
Hk (O OJ O >-* 


Ol 

o 


Ol Ol Ol 

oo co oo 

00 Ol NO 




o ( 
5 [ 

C 

3 
+ 

Hk 

OJ 

Jo 
to 


Ti 

Jl 

1 

b 

OJ 


Cl Ol Ol Cl Cl 
OOOiOOOOO 


Ol 
00 
00 


Ol Cl Ol 
00 00 00 
OS 4» O 




4i 4^ 4^ Co 4^ 

O O ^ p p 
Co bl b b Co 

00(0+^0 

oooomoo 


OJ 

o 

b 
4> 

CA 


86139.008 
38.485 
39.217 




p p p p p 

K U Jo iu In 
4* 00 Ol -4 O 


O 
bo 

CA 

Hk 


+2.859 
1.984 
1.389 


00 

ci 

H* 
CA 

OJ 

bo 

NO 

O 




4> 4> 4> 4> 4> 

O C h. O O 

4> öo Jo OJ bo 

Ca o< (O »^ h» 
O OJ Hk Ol OJ 


45» 

O 

Ol 


86139.867 
40.369 
40.606 



20t) 



JÖ SÖ 

CD CD 

3L O- 

c s 
o o 
rr . <-r . 
o' o" 



— + 

3 Oi 

-! 
P 



CO 
Oi 

O- 
4^ 



NO 

O Oi W (O O 00 sj Cn f • (v ^ 

4^ M* Co Cc Cr\ fo en fO ö"> ND 

/O O C) f C p 4-- CC J* U Qi 

bocbcbcccöd 



p p p c p c c p O n* »■£ 

?0 K3 Oj oc 4^ Cn Ci ~v« lo h* Oj 

O» (O Ui vD vj ui 'ji 00 (O O CJi 
c/» cjx C/» O 



ppppppop^^ 

N0ÖjÖj^O*CT>^4GCO(O 
C_n C_n Cn C/i CJT o» 



Oi Oi O 01 Oi Oi O OJ Oi Oi 
lgyj^HQ(C(OCOGCOO 
(O^O^h .*>jC»- WCO--J 



Ci Cl C: Ci Cl Cl Cl Cl Cl Cl 
<0>VDO00O<O0C<X>G000 

O (O U (C M O (O C Cl UT 



G0 
Oi 

ifc rffc >|& Cc ** ifc Cc >4s> Cc cc 

pp^opp|Oppopc 

^•IcfoColOH-GO^^loo 

i©Ovjooo^coo^(o 



+ 

ppcppppKwto 

^w^NDOJ+^CnÖO^Cl^- 
WvHOOND^WCOCOvj 
(O i-* 4i Ci ^ O O d' (O (O 



+ 



00 

oi 



t-* 4Ä: 

oj O O 
Jo ci bo 

CT» Oi Cr« 
OJ Oi ** 



00 

Oi 



P^^C^CC^CÖ 
Cc Ö ön ?■*• Le ^.1 Cl le 4^ 00 
'C O O 4^- +* 00 <( 00 Cc o» 



fi 



c 3a 

c;; ra 
■JQ O. 



O S= 



m O 

t;; </> 

o 

ra g; 



cc 

Co 



cc 

tö 
d 



crc 

Öi 



Ox 

o 

Co 



5" O 
Bo — 


Co 


ra 


II 

CO 


— 


9o 


Oi 
Co 


g" -i 


co 

"O 






c' "* 


CO 


5 c 


CO 



K. /". Anid. Hand/. j834- 



• 4 



210 













00 {O H* 


^ 1 

3 2. I 




fO 


c* co ?o ka * cn "*äoT 


O D I 




O" * 


NDOp0^4CT«*^e0^p 


o q! 




" 




NDCrtfOCr«NDCr«ioCo 


3 ro 




O 


©OOO^^^CnCnOO - 






< 
C 


D • 


ööööööböo 






-. 


oopopp^-^ 


SS £S 


i^ " 


ö;^U'Ui«4b0ClO4^ 


CTQ C. 




( 


Ti • 


Oi^OOOfOOCW 


1 

a-S 


O 


oppppp;^^ 


©" o" 




Co 


4i. Jps yr Oi ^i s© H^ Co 


CfQ O- 


3 'P 




H-» 


Ovl^^OiKO^ 


ro ro 


<rr r* 




O 


OOCncnOOOO 


t 




K- ^ 




r—> l— 




Co 


OiCiCiG^criaiaiCTj 


Cfi 


►— + 




00 


OOCOOOtDOOCO 


ro ,_! 


s ^« 




c_n 


WWH-O^O^CA 


" B 


5? CTi 








ro 


<-*• • 






O Oi 




CO 


OCiOiCjiCTldOOi 


o h 


£-j 




00 


CCO000O0O0OOQ0 


fi ,-. 


~ 




H* 


O h* .<£> 00 •«! 00 ■ W Co 


%© 


2 
C 






00 










Cl 


O 










t-^ 


ro U- 








4* 


4=4^**OoCooocoCo 


S ST 








O 


PPPiOjDjCOOsJ 


C- ?" 








C" 


4^OÖCiC0CiC"Ö0 


«< § 








y^ 


H*onCn<X>NOtOcOGl 


« 2 








C-n 


CnN24^ND<X>(0-^JCo 


c? 2 






+ 








© 


Pppppj^i-»-N0 


■"5 T 

re 








t»A 


<o CO 4^ Öl lo CO ■ Oi öo 


er 2. 








c^ 


D Ci 00 00 tfi m 4i ^ 


oq o 








00 


IOU;vjjooocoOoi 


re B 
re 


00 






G0 




00 




05 


+ 1 


Oi 




Cl 




>»». 


!-*■ 




1-*- 


IT" •"' 


o« 


1— ». 


^ 


4& 


4^4^4^4^^v^^i4^ 


«* o 


{* 


Co C O 


O 


p^ppoi-^oo 


6 ~ 




*o h* 


2 


^1 


ci to b* Lo <o ö 6o å> 


!."« 


Q0 


NO -O 


O* 


sjK^sSvJCJlU^i 




00 


O t 


£> <l ! 


vjyi^ifivJOviOO 





cc 

Cl 
OJ 
CO 
CO 

co 

'CO 
■^3 



2 1 I 



— 



CO 





















n 








Cl» 




** 




Oo 


s §• 






NO »-». O* 




oc ND " 


0r< 4> Oo 


g o 






<p vi OJ ** 




!^ C po v.? oi 4j 


B £ 






*A 4* HA öo 




t m 4^L öi o; 


2 re 






Oo N3 h* <£> 




O Oo 4> 00 Oo Q 


•"* ~ 






b b bo 




O O O C 


o b 


i 




o o P o 




o p c 


wk^ 




53 5d 

CD IX 

p- C- 


NO le £ 4* 




05 vi öo b io o» 

K CC OT K ^ h* 






o o 




opp ( 


p 


O O O 


>— 


ha 
o 






o' o" 




öo O0 +> < 


Ln 


bi vi 


tO 


HA 


Oo 


trS 






HO^H. ( 


O 


vj o 


Co 


KO vi 


CK CL 




*■* *J 




O vi NO 


yi 


o o 


O 


O* 


V> 


C5 f* 




<->• ey 




cn o» 












' 




"~ | 1 






— a 














— + 




Ci Oi Ci 


-C 


as Ci 


03 


(35 


O 


GB 






vC O O 


vi 


oc oo oc oc oo 


fs — 






H* ha (O 


o 


vi O 


^ 


en OO 


p 1 




2^ 
3 en 

ftvl 
















rvn 1 1 
| Os 




G5 Oi OS 


-A 

Le 


rv oj 


— h 


ca 


OJ 






00 00 tC 


■4 


oo oo 


GC 


a 


00 


~ ►-. 




-1 


- 


yo (O O 


en 


en «4 


** 


Oo 


(-*■ 


►a q 




5 














CO 




















Oj 


o 




















ha 


9 — 










^^4^ 


•> 


Oo OJ 


Oo 


Oo 


Oo 












opp 


lC 


00 (C 


oc 


vä 


vi 


c s ■ 










cb^ 


in 


Cl CM 


N3 


00 


HA 


v?g 










O Ci NO 


o 


H» 4* 


4^ 


vi 


4> 


'2 « 










00 00 Oo 


C/< 


0C 00 


oc 


«o 


»— »• 


fi 


































+ 


C: -. 










O O O 


C 


O h* 


HA 


NO 


OO 


Ö 










H* NO (O 


*& 


vj b 


£* C 


HA 


**§ 










CJi --> ^.1 


O» 


Oj NO 


a* 


vj C 


3Q C 










00 O O 


Co 


vl+.-0 




HA 


C 2 


00 






00 












00 


O n 


O 


+ + 














Cl 




HA 




H<» 












HA 




<CA 


H^ 


4* 


4^ 4> 4> 


oo 


Oo 4^ OJ 


Co 


4i» 




Oo 


WOO 


O O O 


CO 


o o p p o 


3 ° 


b 


t* öo 


Q 


NO NO ^ 


(O 


Oo Oo 


Cl c£ KO 


? ™* 


NO 


vi Oj 00 


NO *4 O 


v» 


Or» O Cl Cn 45» 




00 


Oi 


vi 


O' 


Oi 00 fO 


y. 


O vj 


<l 


'.01 


KO 





- 



to 
Ox 

OS 

vj 






4- 

vj 

O 

oo- 

CO 






co 

c^> 

oo 

CO 

'O 

ö 
oo- 



2 1: 2 









o 


yo 00 JO 00^ 


B 2. 


rf& CO NO >■* 


§ » 


Co 4^ 


O "-* 


-g-' 


tO Co lo Cn 


i B 


O *0 


•"■*■ "t 


" ST 




© O O O 








_. 


PpO^ 


£s 


Co 00 ** NO 






CA O -4 00 


1 


O 


o 

o 


a» 


^i 


"W sh 


o» 


-J 




00 


Oi 


' 


4> 


4^ 


C£ 


HA 


>-*• 


O 1— 1 


Co 


KO 


r> b 


O 


O 


ra 






i. 


4* 


4* 


O = 


H-* 


i-* 


O M- 


h* 


O 


g 




00 


oo 


i.ö 


00 


00 


a> 


Os 




H». 


^-* 




CO 


CO 


"" ST 


00 


po 


CL-- 


lo 


CO 


aq B 


Co 


(O 






~-i 


^J 


O 






+ 


+ 


ö»g 


O 


hi. 


2/ -» 
ft 


c» 


*-* 


o-S- 


oo 


a-» 


E3c ... 


00 


uo 


re 3 
■ ro 




oc 


00 


£n 


Os 


os 


•O* 




1— i 


H». 


("i 


— - — . 


co 


Co 


Co 


K cfq 


<£> 


O 


ge 


S 3 


c;« 


en 


4* 


5 o- 


<• 


fO 


00 




O) Cr» 


©i 





a. 
w7l co 



£3 

Ö 
P 



to 
crc 

'O 



c. + 



O0 
OS 
CO 
00 

CO 

CO 

-fcv 



00 
O-i 



4- + 

M- CO 

CoC(0 

"^ Ci Crt 
Co 4* © 
f-a. o Os 



00 

O) 



Co 

yo 







O 


<! Os 




3 2. 


"4^ " Le 4^ 
CO O NO »O 


3 2. 

&. 


C" Co 


^ H^ 




OO CA sO ^ 




bobo 








^ 


O H». 


O^ 


Eje 3 


ro no co 4* 


CfO o- 


00 


M> CO 


i 


O 

C" 


O 
O 

OS 


*9 


O0 


Os 


? 2- 


O 


as 




os 


Os 


(/) 


pHBk, 


t-^ 


re 1— 1 


«0 


00 


p B 


00 


CS 


ni 
, "i 






u 


0% 


OS 


K 


1-* 


1— k 


►*■ 


00 


OS 


pr 


O 


00 


173 (-s 


00 


00 


OS 


OS 




>~» 


M* 




Co 


Co 


r» K 


<0 


00 


0- sr. 


O 


ert 


VJ 


4^ 


cn 


B re 


O 


OS 


. 




+ 


g? O 


O 


>-* 


*"• "i 


<l 


O 


O* 


OS 


4^ 




^1 


C" 


*S 2 




) 


00 


00 


9o 


) 


as 


OS 


h-. n 




I-* 


!-*■ 


— 2. 




CO 


Co 


~CT3 




«o 


sp 


™ re" 




00 


os 


v 





O 






^4 


i-* 





r 



00 

OS 

cn 
Co 

bs 



00 



+ 

Co O 

CA CA 



CC 

st 

8 



3l3 



NO 

^ p p'^ 

K> **■ Co NO 
NO Oo Ci S 

O» +* 4^ $£ 

C OxQOy 

b b o d 



NO G> C" 4^ 
O 00 O NO 



O 

NO 

O 



4* 



C" 
4^ 



4> 



4* 
NO 



00 
O 

O 
o» 

O 

o 



Oo 
Co 



O 
öo 
4-* 

NO 



•oo 

00 



4> 

NO 



00 
Oi 

Co 

JO 
c* 

OJ 



+ 

CO 
00 
<3 



00 


oo 


Os 


55 


1— *. 


H* 


** 


4* 


O 


O 


00 


<D 


OJ 


ND 


^1 


Co 



5 2. 



O C 



•SL O 



cr " 



n 2 



a 

NO 

v—* 



00 

+ + >-»> 
HB 4-* 

Co O O 

hj* H* 00 

Oi -J 00 

cr. no c 



<0 



w 

O 

3 



to 

Ut 
c*. 

ut 

ur 
OJ 



+ 



00 

co 

00 



Öo 



co 

oo 
•o 

o 

b 

Oj 

oj 



^3 h* k w 

b^4>cT 

00 O NO Co 
H U U vO 
Cn KO NO ""i 



ppp^ 

NO ^1 O» C* 

MCJiUO 



P P 

4* 00 

O NO 



Co 



4^ 

i—a 

Co 



00 

o 
<i 

4^ 

NO 



+ 

O 
CO 

co 



4* 

i— ^ 

NO 



4^ 



00 

o 

Oo 
OO 

*4^ 

O 



00 


oo 


Gi 


O 


H* 


>— *• 


4^ 


+* 


O 


O 


O 


h* 


►I-* 


Co 


00 


CT« 



+ 

cr« 
C* 
NO 



oo 

O0 

o 



00 

OS 

>-* 

C" 

OO 

cc 



o = 



IP 



O 



er ii 



Co 



OO 

tö 

SJ 

d 
3 



ox 



H 

fD 



+ 

O 

O 

O0 

co 



Co 

b 



00 
Oo 

oo 
"O 
"Ö 



00 

c?> 

+ + M. 
M> 4^ 

Co O O 

^ ct> b 

CO O 4Ä 
4* i-* 00 



O* 4>4*to^ 

Jo *-* en to 

U (O 00 00 
4*4*4* to 

Cn C" H*. *~ 

bbcd 



B g. 

« Oj 

a re 



1 = 



©o© t ' 


Co 00 4* Cn 

Co 00 Cn tO 


O 


O 


Co 


00 
^3 



4* 

4* 

O 



(O 

00 



00 

Oi 
>-* 

CO 
«£> 

bi 

o» 



p 
en 

en 



4* 

00 






4* 
<! 

«o i y. 

Oi F 



o - 



00 
Oi 

co 
00 

Oi 
JO 






3 



td 



to 

bi 

LO 



>? o 



C ET. 
v; o 

CfQ B 

£3 re 



+ 

H*. 
4* 

O 



n 



On 


GO 


oo 


rr> 


Oi 


Oi 


Srok 


i— * 


t-* 


►& 


*5 


4* 


O 


O 


O 


I-k 


KD 


o 


CO 


N3 


4> 


^J 


C" 


sO 



Qn 

— re 

S-3 



ooi 

Oi 



00 

Oi 

4- 4- Häk 

er») h* 4* 

Co] Co O O 

4& h* 

4* to 



+ 



to 
co 

00 



5* 



CO 

Oi 

<LO 

CO 

o 

b 
-a 

Oi 



CO bO NO 
fo h*. én tö 
po so 4* *t 

Cn en fcO 

0iO^°-. 

_o_o_o_d 

fo ^3 4* 4* 

CO *-»■ 4* OO 






4* 


CO 




O 


i£> 




O 


b 




ND 


4* 




Oi 


O 






+ 




O 


)-». 




Co 


Oi 




«*» 


Co 




en 


H». 


nn 


00 


00 


CK 


Oi 


Oi 




H* 


h^ 


4* 


4* 


4* 


O 


O 


O 


en 


4* 


bi 


CO 


O 


■^1 


Oi 


i-*. 


>-* 






o*2 
kö jr. 

re p 



9r. 



Oi 



oo 

Oi 

!-*> 

C" 
Co 

i© 

a» 

en 



00 

H»> 4> 

CO O O 
»-*. Jo en 

Oi Cn Co 

sC O Oi 



Oi 
o 
CO 
CO 

co 






CO 

Oi 

OJ 

CO 

p 
b 

O 



2l5 













PM 




1 


fi 


CO 




o 


to 




«C00(O« 


3 | 


• 


vJOivt^ 


B 2. 




Öv Ko KO 


g 2. 


s 


cn ►-». Ko Cn 


§| 


S 


Os cn Ko KO 


re a^ 


p oo -a cn 




** ►— • ^ 


B re 

r* 3 


5o 


Ko H-». co 


B a 


& 


-J KD O Q; 


i 


C- 


Os 4^ h*. SE 




c- 


öö b b 






b b b b 




' 


© ►-> o ^ 


B" re 
09 q- 


N_/ 


pop^ 


c- re 


^5 


NO b 4^ Ui 




K0 O Co Co 


6Jo 3 
C/Q Ju 


g 




O^Cii- 


f" 1 o 


w 


Os h* Oi.<l 


P re_ 
ufa re 




o o 

i—' o 


_ g 


p 9 


w 


cn 00 


Cfd P- 


o 


4* -4 


crq 3- 


1 


cn to 


1 


13 


00 o 


T 


1 


O Co j 






vj NO 






Cn 4> 


GR 

re i— i 


il 


cn cn 


re i— i 


11 




CA 00 


to 


cn 4^ 






o c 


P 3 


CR 


O O 


re B 


to 




C OJ 


< 

B9 


b 

CO 


tO 4^ 


re 
<s 


cn 

Os 








^^ 




Cn 4* 


o = 


cn 


Cn cn 


O i= 


.o 




** -.1 


g H . 


, 


4^ 4* 


°. **• 






00 00 


^J 




00 >^| 








o <o 




OS 00 




CD 








s 






>-! 




oo oo 


-? o 


3 


00 00 


*&? 


~ 




Os Os 






OS OS 


re 






V-* ^ 




|| 


»-»• 1— k 


re «*• 


ii 

+ 




Co Co 


p» aj 




CO CO 


^ äj 


<o 00 
b Ko 


'~ 5' 
ca 3 


+ 


00 00 
00 cn 


*5" S" 

CT5 3 


C -4 




o 


Cn to 


? JS 


vj 


KO 00 




O £*■ 




O 
'■JX 

00 

CO 


+ 


— > o 

C* H 


CO 
00 


+ 


o 

33 ° 




o *-*■ 


" re 




O £* 


ré 






b 4> 

4^ NO 


ers o" 


Et! 


4^ b 


cr re 


^ 


: 


re 3 


Co 


00 tO 


£» 3 

re 


Co 


c 






ii 

co 






Ö 


O 


00 00 


00 


oo co 


re ° 


ii 

CO 


Gb 


O; Cj 


2j 2, 


OS 


as 


Os OS 




Os 


t-* 


H— • ►■— 


— Zl. 


co 


h* 


1— k 1— ». 


g - — . 


CO 


Co 


CO Co 


%.'JQ 


"O 


CO 


Co Co 


^T. re 


*o 


<c 


so o 


1 £,' « 


? 


<o 


"p ^° 


o ^ 


p 


b* 


b «<3 


2 re" 


o 


Cn 


co b 


i » 


O 


<i 


4> O 




! o 


1-^ 


Cn OS 




CO 


Co 


ND O» 


1 


1 r 


O 


vjj CO 




s* 


00 




00 


00 




00 




Os 




OJ 




OS 




os 




H* 


+ H 


- H* 




l-Jk 


+ - 


H ►-" 




Cn 


>-»■ 


Co 




cn 


"— 


CO 




Co 


coc 


3 JO 




CO 


CO < 


3 (O 




cn 


•J-* s 


Os 




CC 


J-». 


-J cn 




»J 


4>C 


^ -a 




00 


cn t 


^ H* 








■^4 


•vi » 


«4 Co 






•■* 


co 


X c 





2l6 



ho 

ha iL.. 4> 4^ 
tD NO 4> <p 

no no 4* no 



job le cS 

Os O 00 co 



00 

os 

H-». 
4* 



00 

Cc 



9 9 



O» 



00 

os 

4=* 
o 
-4 



o 

4* 

cn 

4^ 



00 

HA 

4* 



os 

4> 



t-A 



<$ OS 

OS tC 

H* HA 

o p 

Ö cn 



-1 o 

Ox 00 

tO tC 

-4 O 

O Cn 



00 
OS 



4^ 

O 



Cc 

to 



+ 

t-* 

b 
os 

OJ 



00 
OS 

4^ 

ha 

NO 

O 

no 



O 
3 2^. 



D* re 

05= 3 
£* re 



Cfi 

re M 



O s= 



W o 

C re 



n 



9n 

o o 



X ii 

f 5" 

i re 



00 


00 


OS 


os 


ha 


4- 4- ■"* 


cn 


h* 4* 


CC 


NO O **■ 


Cc 


ha © ha 


O 


O ^ 00 


00 


55CSCW 



Co 
p- 

W 

O 



OT 

Cl 



Ti 

CO 



= B + 

OS 



OS 
CO 

oo 



Co 

b 



co 

os 

OJ 

o 
os 

4^ 





-A. |«k 


H». HA 


n 






■O-H»- 


WH, 


R 2. 






**N0 


4> 


O = 

5 2. 

re Q* 




CC NO 00 00 




NO In en Cc 


B a 




N3 4* CC 00 


" £ 




b Cn ö b 






pOC^ 


sä 

O- re 




NO ^ Cc {O 








Cc NO 


-4 cn 


re re 






O 


Q 


»•B 










sjo re 






4> 


os - 


OQ Sw 






O 


00 








-4 


o 


1 






4* 










00 
NO 


4* 

00 

H* 


re i— i 








<S 










Cn 


Cn 


n 








4> 




S9 

O b: 








00 


4> 








HA 

Cc 


00 
C 


2. *•' 








Cn 


>-A 








00 


Oo 


%o 








os 


os 








HA 
Cc 


HA 

Cc 


n 2. 






to 


00 


Cuff. 






cn 


«o 


V! o 






■ OS 


H* 


? s? 




4> 


CC 












o 








+ 


O: "; 






O 


o 


re 






CC 


sO 


CrR 






Cc 


Cn 


crq O 






4^ 


O 


re C 
• re 




00 


00 


00 


°r, 




OS 


OS 


OS 


o o 




1—» 


1— *■ 


I—». 


jS; 2 




Cc 


oo 


Cc 






t© 


tO 


«p 


JT. re 




00 


00 


00 


O "5 




00 


tO 


•vi 


2. §* 






OS 


00 


Cc 1 


* 





00 

os 

H* 

Cn 

co 

ÖS 
4* 
4* 



p- 
<o 



o 
O 



cn 

os 

CO 

os 
H 

ro 

-t 

3 



Re: + 



o 



4sv 

CO 
CO 






co 
os 

OJ 

"sO 

o 



o 
l<9 



00 

os 
4- 4- ha 

Ht CC 

Co © tO 

ha bs bo 

Cn O CC 



7.1-, 









O 


o 


00 Cl 00 t 
NO " A 




Co 


Cl 00 Cc - 
oo h* jo i 




NO ►— ' 


^1 - 


<2 ' sr 


o , 


o o o c 


5 










>rj 


o 


o o c 


O ess B 


g 


NO <£> 


ic C 


*; $ « 


j? 


4* <l 


NO * 


O 7- 


tö 












O 


C 


b» a 
•5 2- 


B9 
O 




00 


Cn 




s 




OJ 


C 




• 




00 


a 




il 




Ow 

O 


te 


O B 


O^ 




1— * 


H* 


o 


^J. 








B 


^1 




00 


a 


O = 


,. 




NO 


NI 




H 




-J 


«vj 














!w 




00 


a 


*S O 






Cl 


c 


W5 s 


II 




4> 


i—» 

4s 


r sr 


+ 




O 


C 


Q, ~ 


— 




4^ 


t-> 


(J5 C 


o 




O 


5C 


sj 2 


Cl 




4* 


M 




00 










00 






+ 








O 


O 




^ 




Ox 

'— - 

00 


4* 


0" n 
Di9 jr 

CTO " 


b 
ii 










no 


oo 


a 


?<"> 


00 


en 
4* 


Cl 

4* 

i-* 


0" 
4* 

k— 


' 2. £ . 


Cl 
oo 
"O 
O 


O 


O 

o 


4= 


3 cL 

5 «• 


Oj 


^ 


NO 


— 








00 

C" 
4^ 

4^ 


86141.071 
+ 0.757 
4-12.176 





o» oe 4^ n^ 


S 2. 


NO i-* 4^ Oo 


O B 


OCc^C 


a ~L 


wc 4^ O» Si 


= 2 


C. O <3 OO 


sr 


OOii^O 


i 




_< 


o o o % 


C" a 


NO yo le 4^ 


■8 i- 


Cl 4^ Cl oc 


i 


i-' o 


ii 


c£> •-». 


o « 


Ox 00 


1 


*4 -4 




Cl Ox 




)-». ^o 


OX 5£i 


P 3 


Ox Ox 




-J «-* 


K 


O» O» 


C = 


yo -j 




oe »4 








Ox Ox 


y o 


00 00 


Cl -Cl 




H* H* 


n -• 


4> 4^ 




O o 




Cl H* 


«< 2 


4* NO 


B ° 


U~l I-* 






-, 


+ 


— ) C 






O f* 




Ox I-* 


C o 


NO QC 


w 5' 


O 00 






n 


00 00 




Cl Cl 


>-*■ l-k. 


— ~ 


4> 4> 


TT J.. 


I-* H* 


"Z. o 






*-*• NO 


B SJ 


Cl Ox 


■- — . 


Ox <£> 





Cl 



cd 

6 
3 



Ol 

H 

CD 



= + 

o 
to 
OJ 
CO 

II 

CO 

Oo 
'O 
o 

4*. 



00 

+ + s£ 

i-». 4> 
NO O J-* 
M> 4> NO 
*4 *& J* 

Cl C" NO 



aiS 









n 




^M^M, 


B 2. 




4* Go 


*° A 


o O- 




(O ha 


OS «5 




HA 4^ 


HA _ 


5- § 




wooo*; 


c»" 




bbbc 










•t) 




O f* P *£ 
Jo © Oj 4* 


n re 

? re 




Os <p OJ ^1 


i 




p 


o 


«rS 




ön 


b* 


po O 

era : — 




OO 


o 


P 2. 




to 


os 


i 




00 


00 


5o 




^ 


<o 


o Sr 1 




4> 


OJ 






on 


Cn 


re" 








p 




00 


00 


o c 




(O 


NO 


0_ Hl- 




(O 


HA 


A; 




ha 


HA 


5LO 




00 


00 




Os 


os 






i— u 


HA 


P - " 




OJ 


Oj 


r " — 




o 


00 






u 


bo 


CflP *f 




oc 


^ 






v« 


ha 










£*> S 




+ 


o?2. g 


O 


HA 


^- ® 1 


Os 


H* 


So" 1 


4* 


NO 


"re 5 " 


ha 


Os 


re 

Or. 




00 


00 


00 




OS 


OS 


OS 


o_° 




HA 


HA 


M-t 






OJ 


OJ- 


Oj 


STcS' 




<o 


o 


<o 


£?. to 


bo 


<i 


yo 


s'3 i 

B B. 1 


00 


-4 


to 


« re i 


OS 


OS 


^i 


• 





?<S 
G- 
to 



o 



to 
Ox 



O0 



TI 



- = + 



00 



C/D 

b 



CO 

Os 

OJ 

CO 

o 

ös 

"on 



00 
OS 
HA 
O" 

»o 


00 

OS 
+ + "-* 

HA. OC 


NO 

O 


(O O 00 
NO tö G© 
on 4> Os 



KD ND 
J*Cc^ OJ^ 
Lr« 4* OJ NO* 
p} to «o Os 
Jo ha ro (O 
4> o^ 00 Os 

b b b b 
P^P^ 

N0 O Oj Oj 
OS OJ 4* O* 


n 

- o 

g f 

5 S! 

TO O» 

3 re 

."■ B 

i 

?£ 

z¥ 

aa P~ 

re re 

7~ 

er. 

re i— i 

o - 

TO 

< 

o: 

O »: 


On OS 
ha »j 

00 00 




7562 
7569 




7540 

7547 


86139.238 
86139.472 


1 Correctioner Correctioner 
på ett dygn. för båge. 


+ 
p r* 
o» b 
o ha 

tO Cn 


00 

OS 
HA 

4* 

O 

P-A 

VD 


86140.253 
86140.064 


9n 

2. 2 
K aö" 

C. TO 

g 3 

►s re 



+ I 



00 

OS 

HA 

4* 

O 



KO O 

Jo Ko ha 

$»r C" O» 

i-» OS tö 



i r< 











ri 


(0 00^0^ 


3 s. 


Cn tO 4^ !"t 


9 B 


4^ Oo Oo tO 


ni a. 


<j\ Os 


O0 f* 


z re 


<i Ci© ^ 


~ 




on o 


on O 








_ 


O N* 


Q H» 
^ O 


B" « 


4- i-» 


4* Oo 


C/3 3_ 


Oo m 


O 4* 


i 


O 


o 




<I 


00 




O 


Hk 


o g 




oo 


© 





o* 


Or» 




4* 


4* 


en 

fil t-H 




00 


•vj 




-— . 


un 


O D 




O* 


CA 


< 

Bi 


On 


Un 


4^ 


4* 


o s 


Oi 


un 


O ,.. 


Ui 


O 


s 


on 


Un 




GO 


00 


*§. O 




as 


Oi 






O0 


Hk 
oo 






00 


00 


c - • 




Oi 


00 


t< 




H^ 


oo 






O' 


o 










n 






+ 


C: • 




o 


Hk 


"* ri 




o 


jo 


ö*ft 




4* 


a: 


<TO O 




00 


00 


n 


oo 


00 


00 


©O 


Oj 


Oi 


Oi 


S c 


Hk 


»-~ 


H^ 


^J ^ 


cc 


Oo 


Oo 


S"oS" 


o 


<o 


iC 


il. ra 


en 


Ön 


Oi 


£ 5 


oo 


Ci 


c 


i-j ti 


a 


i 


(LO 


vj 





fr 

tO 



bd 

6 
3 



to 

UT 

vj 

-Pv 






O 

o 
Ut 

OJ 

00 



Co 



CO 
Oi 
oo 



vj 

co 



cc 
Cl 

>— ■ 

'O 

to 



+ 



00 
Öl 

+ M 
.—. Oo 
t^ 1 P <C 
h»> <Ji o» 
-4 M 00 

m ve o* 



vj on »4 O^ 

Öl *i öo Mi 

S P ** °5 

Lr< 4^ ö" , . 

C to O te 

o c b o 



(O ^ oj +^ 
^ Oo 4* --3 



00 
Ol 

H 

Cc 

fe 

4* 



C 
u» 

(O 



00 
Cl 

Hk 

OO 
00 

vj 

oo 

c 



O 
bi 

o 



00 



Oo 
<£> 

4* 

ko 

C 



O 

v-1 

s 



00 

to 

GO Oi 



CO 

to 



(O i— 

O O 
4* tO 



00 

Oo 
00 

OO 

Oi 

Oo 



+ 



4* 

un 



oo 
Oi 

Hk 

Oo 
JO 
On 

O 

oo 



n 

3 §• 

o 3 



O K 



7 O 



I a?. 
«< o 



er" 
»^ ... 
aq o 
ra 3 



O 3 



001 

C-. 

— i 
On 

io 
m 
cc 



00 

Oi 

+ + Hk 
Hk OO 

NO O <Ci 
h» Ci 4^ 

(C O O. 

Oo h* 4* 



o 
Co 



b) 

o 



on 
vj 
va 

oo 

H 



+ 

vj 

O 

4iv 
O0 

cc 
Co 

b 



00 

-T 
O 

vj 

to 
to 



22© 



** *o ** W 
Cn '*£* KO KO 

ha en GO P«5 

0*owd 



c ha p ~ 

w b CC u 
00 -^ Cn OO 




p o 

O» OS 

4^ «£> 

-vi C" 





-4 


^3 






Cn 


en 


C/3 




00 


-4 


c _ 




4* 


HA 








en 


-j 




^s 


^1 


as 




en 


en 


o *? 




Oi 


4* 


O M. 




<o 


o 


— 






Cn 






CO 


00 


^o 




Os 


OS 






>-a 


HA 






4* 


+* 






O 


O 


c- C. 
v o 




en 


KA 


Oq D 




Co 


NO 


B O 




Os 


Co 


O 












+ 


C: "S 




O 


HA 


" 3 




os 


O 


tro 




tn 


OS 


^ o 




NO 


er» 


? D 


nr 


00 


00 


o ft 


Os 


HA 


os 

K-* 


l! 


4^ 


4* 


4^ 


E op 


t»A 


t"^- 


>=* 




c c 


Hi 


to 




CO 


00 


00 




00 


00 


Or 





to 

OJ 

&- 

to 
to 



w 

ö 

3 



to 
ut 

bo 



H 

CD 



±= + 

O) 

o 

Co 

CO 
CO 






00 

os 

CO 



4>v 

0i 



oc 
OS 

H* 

en 

Co 

^| 

OJ 

Os 



00 

os 

+ + N* 

NO J* Co 

Oi Co Co 
$j\ w0 QO 







KO 


n 




KO O 


^ co 


a o_ 




HA 

HA 4-, 


ooKo 


3 2. 




KO cn 


ha 






occo w : 






bobo 


i 








►Ö 




o o 


o^ 


C" a 




KO O Co Co 


aa a. 




Os 00 4^ Co 


c-S 




P 


o 

o 




én 


o> 


aq a. 




O 


>1 


o m 




-vi 


KO 






-J 


-4 




O" 

00 


en 

-v} 


ra i— i 




M 


+* 


o 




^ 


<$ 


Si 

O = 




en 


en 






a 


en 


2. "• 




cn 


(O 






00 


00 


12, C 




05 


05 






H* 

4> 


HA 

4> 


et -. 




O 


O 


a- ET. 




O) 


KO 


CKJ 3 




Co 


O 


S <* 




-vi 


o> 










n 






+ 


-n O 
O: -i 




O 


o 


1 "5 




en 


c£0 


O" O 




en 


yo 


°S 5 




(O 


4^ 


•i 

Pn 

o o B 


00 


00 


00 


OS 


os 


O 


H-A 


h-* 




& ■"* 1 


4^ 


4^ 


4^ 


""cfQ - i 


HA 


HA 


HA 












H* 


K 


KO 


3 " 1 


O 


00 


O 


" S" I 


en 


O 


O 


1 



to 

to 

9o 



as 



to 
erc 

bo 

"O 



Mj 



+ 

OS 

o 

as 

CO 

co 



oo 

as 

+ + h* 

HA 4* 

ko o ir* 

no b >-*■ 

Ol HA C© 

as o* en 






CO 

as 

OJ 

'O 



4^ 

as 



9.2 1 













u 




^ ***\. 


n 


10 

C 7 * , „ 


C 


5 ~ s 




C po p CC^ 
Co ha (O 


2 g. 

r o 


^5 C -sj C^ 

!> cr« co 4^ t^ 

*T* CO C" ha 4^ 


c 2 

§ É 


: ^ 




Co en jo 4^ 


- B) 


ft c 


- cv> 




£i en ha cc 


= 2 


?° KfO^^ 


B _: 


Q. 




C5 o en C; 


g 1 


c to to C ^< 


1 




b ö b c5 


" 


Ö Cn en Ö 

Lo 




u 








LO 




to 




O h^c "* 


er ff 


5* P^Pt 


Bo C 


' s 




-oiocou- 


o5 p. 


£T tO ha eo Co 


n 


. g 




X to (O te 


T" 


«- ■ o> 05 o-o» 


i 


L b 








cö ^ 




39 




P o 

Si! Ci 


Bo re 


B O O 
-1 -O 
O C" 05 


U: re 
tre c 


J O 

• 3 




00 C5 


ni 2. 


en Co 


re c 






4^ ^j 


1 


r 1 <& 


T 


1 II 








II 00 00 


to 




00 00 

'O to 


C/3 


to tO tO 
th 05 05 


C/3 
•- 




Oi en 


p C 


P = 


00" 




<i «ö 




00 

05 


Cn én 


R 


C5 
05 






B 


4--» 


00 00 


U 




00 00 


O = 


N#. 


tO NO 


O = 






to to 

4* CO 

Co Cn 


n _■ 


H 


4^ CO 
en p5 


2 " 


2 








Q 


cn en 


^__^^^ 


— Q 








ä 






B 




00 00 


%9 


il 


00 cc 




5 II 




05 Ci 


ri 


05 C5 


O 




HA HA 




+ ** 4^ 


(t £1 


+ 




4^ 4^ 


r^ t 






Lo c 


a. - • 
v: c 
m B 






O 




4* O 


? s 


— HA 4^ 









HA tC 




CO en ha 





CO 
- CO 

v». 






h 


CO 


/-• 




+ 


5§ 


^ + 


C: T 


! !^ 




O K* 


a 


B5 OO 


n 


^ 




^» b 


b- 2*. 


9o -.10 


£= ~ 


Co 




00 to ! 

CJ» HA 


re s 
" re 


k, O 4* 
>* hA 4^ 

11 


re s 

re 


$3 

- il 

CO 


00 


00 00 


Pfi 


Ii 

CO 00 


00 00 


Pr 


Ci 


Ci ^ 


c 


05 O 


C5 05 


re 2 


c>. 


HA 


HA HA 


— Z: 




HA HA 


— 4 


eo 


4-* 


4^> 4* 


«"oö' 


"O 4-* 


4* 4* 


5^°? 


•O 


HA 


ha 1— . 


~. ra 


M HA 


HA HA 






HA 


1—». ha 
'O ND 


1 f5 


la >— ■ 

4>* O 


a b 

ha 00 


i to 

« re^ 




Co 


Ci 




C5 


O 


Oj a» 




1 s* 




oc 




oc 


00 




O 


3 




05 




05 


OS 




, 


S* 




H-» 


+ - 


t r- 


l-A 


+ 


4- - 






C" 


HA 


4^ 


en 


HA 


-P 


s- 




Co 


to c 


^ t* 


Co 


to 


O H- 


k 




00 


to l 


,0 HA 


fe 


to 


N3 H 


k 







4-* ( 


O 'O 




en 


cE 






oc 


-4 ( 


30 Co 






Co 


Co 





222 









O 


CC Hk 


wn 


B* 


tO (O 


HA HA 


2 « 


-4 H* 


Öi Q 


S * 


to fO 




2- B 


ND 4^CC *t 


T 


ÖÖ1O6 








Hg 


O ^ 


P~ 




CO HA 


cc cc 




tO <$ Cn O» 


1 


O 


(5 


er § 


O 




Cl 


03 S* 

re 


to 







•^ 


<s 




Cn 


Cn 




O 


Cl 


-4 


to 


c 


O» 




2, 








^ 


-i 


B 


Cn 


cn 


O - 


4* 


4^ 


O M. 


O» 


O 


E3 


Oi 






qo 


00 


%o 


Cl 


O) 




ha 


HA 


m *•• 


0c 


Cc 




4* 


én 

Cl 


«1" 
"1 


Cl 


Cc 


O 








+ 


ö 

O: -! 


O 


HA 


"3 "i 
re 


00 





er 


O 


■»-* 


•8 2 


hr* 


CC 


re 

o 


00 


00 


00 


C3 


Cl 


Cl 


c 


HA 


H* 


HA 


— ii t 


4* 


4* 


4^ 


£.*<«' 


O 


O 





—• 


Oi 


Ox 


Cl 


3 ^ 


--Jt 


4> 


O 


~ ° 


00 


<! 


^O 


- 



00 

■Cl 

HA 
O* 



+ 



00 

i. °^ 

f. KA. 

HA 4i 

topp 

ha Cl Cn 
Cn «& -i 

to C 09 



h 

tc 
OJ 



6 
3 



to 
en 

Cl 
Cl 



H 

cc 

3 

ii 

+ 

•o 

o 

00 

00 
C/D 



00 
Cl 
00 
'O 

o 

"O 

o 
o 



NO 


to 


a 


OK)OW, 


B O 


Cn 4^ 4* ?0 


O B 

E Q. 

re o^ 


00 O Cl 10 


^° ^ rr. 

ha 00 to m 


3 n 


o» 


1 








Oh*o^ 
££tO Cc 4* 
g a» cc *=> 


"5" rt w 

^-1 


7" 


O 


O 


en 




Cl 




^1 


<£> 


1 


00 


00 




<o 


<o 


C/3 


cn 


l4-ir 


n> i-h 


CO 


M 




en 






00 


00 




to 


fO 


O — 


to 


to 


O M. 





cc 


Ö 


OT 






00 


00 


u? 


Cl 


Cl 





HA 


HA 




Cc 


CC 


su 








0- £". 


Cl 


4^ 


au 3 


00 







vi 





n 








-f 


o?S 





HA 


rf 


00 





IT 
»0 £\ 


KO 


iO 


OCI c 


HA 


Cc 


n 


00 I 00 


00 


9n 

O 


Cl Cl 


Cl 


HA 1 _* 


HA 




4^ 


4* 


4^ 


STm" 


O 


O 


O 


" « 


CJÉ» 


Cn 


cn 


= 


4-* 


O 


00 


Q 8* 


Cl 


00 


cc 


• 



00 

Cl 

HA 

en 
Cc 

to 



+ + HA 

HA 4Ä: 

to O O 

HA O""* O' 

-J 4>4> 

OS CC C. 



NO h* no t± 


/- 


10 

CO Hk i-k 


^ Ht 





NO <p ^ ^ 

ui i/* ce 


_ o. 
S rf 


00 <! 

r* o 4^ 


00 Oj, 
4* J-* 


i 2. 


vO« vj (O 


K E 


00 te 


o a- 


l«>A^^ 


B n 


C/- ■. • 
• - co ca; 


" 


B n 


O» O"» ^ ^ 


* wT 


C^ iCUi 


Co «£5 


vT 


ö u» en ef» 




;, ppc - 






»- 


.t^ 




|^3 


p Hk o ^ 
i\0 O NO 60 




5* O Hk 

H"* * ä 
— CO w 


P t 


B - O 
cjo B 
Oq C- 


OiQOOOn 


1 


^r" Cjo (O 

HH 


OJ 00 


' f" 


P P 


g;? 


1 P 


o 


B-S 


Cn OJ 


era O. 


3 Cn 


o 


era B* 


Co o 


o re_ 


? O 


^-1 


<y n^ 


P NO 





II 

to 


^c 


o 




NO (o 


Oj 


ä£ 




cn 


Ot CO 


00 


C/1 


JO o 


n b 

n 


en 


VD 
00 


4a 


p 3 


CO 


2 


oo 






Bl 


NO 00 
C» (O 


9 = 

2. *•• 


H 


00 


Oi 

oo 


O = 


Cn 4a 




Q 


■^i 


--4 


H 


In os 




p 


00 


4> 




00 00 


la, O 


II 


CO 


00 


%o 


O O) 




OJ 


O 




Hk Hk 


zz ~ 


+ s 


Hk 


o 2. 


p p 


a, — 


^ p 


P 




** £ 


era £ 


o 4* 


NO 


era g 


*4 00 


B n 


H. Hk 


^1 


3 o 


Ci *ö 




CO <0 


4a 








09 














n 


+ 


25 o 


^ 


+ 


c? ° 


p p 


re 


S P 


P 


' n 


b> Öo 


B* o 


Co ^1 


lo 


r. ° 


Co Co 


era o' 


S P 


^ 


« i' 


Co P 


o 


4> 


o 




n 


II 

















00 


00 00 


S.fl 


CO 00 


00 


00 


C f5 


O» 


o OJ 


°. T 


Ci Ci 


cr> 


OS 


n £ 


)-*■ 


Hk H* 




OJ Hk 


t— k 


' — 


— -• 


4a 


4> 4* 


ETcrä 


<C 4> 


4fe 


4a 


ÉTaq' 


Hk 


-— Hk 


rr n 


O Hk 


h-k 


Hk 


rr. <* 


Ö 


t-*. o 


a t 


"O NO 


Hk 


NO 


o 5 
2 a- 


O 


O H- 


— Q 


^ P 


u» 


+* 


2 * 


4a <j- o 




O 


w 


o 


00 


' 



H P 3 



00 
C7i 

+ + Hk 
Hk 4a 

NO P Hk 



a 

OJ 






to 
Ur 

Ut 

C7i 

H 

Q 



b 



2,1- + 

Oj 
o 
CO 
CO 
CO 



K 



co 

Oj 
oj 



P 
--i 



o> 



00 

, o> 

Cn Hk 4-, 
Co I opn 
4a P Hk fo 

Oi CO -» o 

-» QQtO U 



33/l 





n 


www 


O 


CO 

o 


WWCc 1 ^ 


3 2 - 


O Cc 4* *0„ 


B 2- 


k 


to ' " f* 


° 5 


<^j ^O " f* CA 


la. 


Si v] ^^ 


Ci cc no ►■* >-t 


re a. 


NO ^ K> £°, 


b re 


* cn cc te 
?- O N3 ND O 


B £ 


p- 


CA Co Gä °t 


5" 


5T 




© CA Ö © 


ST* 


to 


O ca o O 




to 

4^, 


PP P ^ 


O H*0 *"£ 


er re 

D3o C 


s 

DD 


Oc *£> 4^ Co 


9 g 


bj Co © Co NO 


<» cl. 




ouooi 




^r" NO *-> ^i co 


* 7- 


W 







W 











u 


o o 


D-S 


2 O O 


crjg 


o 


ca si 


po O 

era Cu 


o .o 
a cn Gi 
a Gä sj 


oj» re 

era cl, 


3 


ND OJ 


re ft> 


re n> 




00 CA 


|_ 


il —2° ^ 


i 


II 


4^ 4^ 




11 4^ 4^- 




u 


00 CO 


C/3 


to 00 00 


C/3 ^ 


Ul 


H* O 


O i— i 


ui O O 




£■*• to 

CA 


ntcrvall i 
c. 1 Osci 


cn 
Co 
sj 


H NO 

ca 


O B 

re 


Gä 
lo 


4* 4^ 


*& 4^ 


«• 


si -1 

to 00 


H 


yo oo 


O rr 


H 


si <o 


Z2 


IX 


Co 00 


~ 


<TD 


CA 




g 


CA 




3 


00 00 


i-d O 


II 


00 00 


►ö C 


U 


Gä Gä 


o 


Gä G, 


^3 U, 

O 


H». H* 


re ~ 


+ H* h^ 


re Jv 


4- 


Co Co 


W fl; 


Co CO 


!-r £T 




tO JO 

CA H»> 


v-, o' 

c/o 3 


^ ^ 9° 

O H-*. 00 


CL. -. 

era B 


sj 

o 


ös >-». 


O n 


'O ca Gä 


B n 


Gä 


(-*■ CA 





Gä ca O 




CO 
CO 




o| 


CO 1 — 


"TT 




+ 

© ^ 


3? 1 

- 3 


s. o p 


O: -! 
1 % 


S 


CA H* 




5^ Oä '*£> 


D-re 

B3C ~. 


Oo 


Gl NO 


era O 
re 3 
• re 


t«si tO Co 
|p h* y0 


00 

re B 
• re 


b 




— T_ 


II 




-— 


II 






00 


00 00 


o n 


Co 00 


00 00 


9r, 


CO 


Gi 


GÄ Gä 


o o 


Gä Gä 


Gä Gä 


o o 


Gä 


h*. 


>-»> H* 


>-• 1 


CO HA 


H*. H"* 


— —, 


CO 


4* 


4* 4^ 


£3 CfO 


CO CO 


Co Co 


w era 


^0 


O 


O O 


~. re 


o yo 


yo yo 


C", re 


O 


no 


no no 




CÖ 00 


00 öo 


re B. 


s3 


NO 


N3 Co 


2 « 


CO NO 


4^ O 




CO 


O O CA 




si 


Gä 00 


00 


G> 


GO 


00 


00 






Gä 


Gä Gä 




Gä 




Hk 


+ + & ■-* 


+ 


+ t* 




CA 


H». 4^ CA 


H*. 


Co 




4* 


CC H*. O £C 


co 


O 5P 




Co 


© © no & 


H^ 


^4 öo 




to 


00 h* fO «P 


l-A. 


CA <0 






(-*■ 


(O 


O yo 






4* 




s^ sj 





22'J 



to i-* 


to is* 


n 


OJ .V 

co <-*■ ■■* ^ Ä 


n 


OpDOOl 


sf- 


• 00 r-J 00 Cl^ 


3 g. 


i-*, er» 

4> CO 


4> 

to to 


o 5" 


r»«< Jo " h* ca 
p 00 <l Cl Cl 

& U; ; fr *fc hJ 


o " 
- o 


4^ 


le '-* 




re" 


po 5 


-1 r ^ 


' ~ 


C^ 05 Co an: ^J 


' » 


CA CA 


b b 




tO 
C~l 


O CA O O 









_ 




O »-• 






g PPP t 


£§ 


Le b 


Co tO 


■73 SL 


ö tClO Wh* 


ff5 — 


to co 


00 CA 


T - 


-T- O CA Gj 4> 


* 7" 






~""~~ 


tv 


. 


Ca 


O 

o 

Cl 


cm — 


O Ca Cl 


c-2 


^1 


O 


o re 


S Co 4* 


o o 


4* 


O 


i 


? 4^ o 


' 






""~~"~ 


il 4* 4* 




4^ 


4* 


06 


w oc co 


V5 


00 


00 


P 1 NO 00 




to 


tO 


o S 


P = 


00 


to 


n 


4^ 


CA 


re 






aa 


oo 


4* 4* 


B 


4> 


4> 


C "~ 


^«. 


00 00 


O = 


00 


00 


» 


t_j 


H-k t-k 


O ►-. 


(-»• 


o 


•_; 


CD 


00 4> 


— 


4* 


00 


•"" 


1 


CA 










P 






00 


QP 


*= C 


• 


00 00 


-ScO 


o 


33 


po j* 


II 


Cl Cl 


« 2. 


l-fc 


h-*. 


re 2. 


, r^ ►-> 




4* 


4* 


é*- ? 


+ ,*i 4* 


öT 


O 


O 


o- 17. 


O O 


CL - ■ 


Cl 


lo 


V! o 

CT5 3 


p bo ci 


CT3 B 


o- 


(O 


B O 


en (X w 


!^ n 


»4 


^» 


*-l 


Cl ^1 co 








n 


CO 


■*« 




+ 


c? 2 


"i - + 


c? 9 


O 


O 


re 


^ Po 


re 


Cl 


ic 


6" o 


0r> CA 00 


C" o 


KO 


Cl 


o 


C^ M Co 
P 00 (O 

II 


f 1" 

re 


Oo 


00 


00 


Po 


II 

CO oo 


oo co 


9n 


Oj 


O 


Cl 


Cl Ol 


Cl Cl 


re o 


i— ^ 


>— v 


1— k 


•— 13 


CO *^ 


>— . ►-<■ 


*— T 


4* 


4* 


4> 


^CT5 


-o ** 


4^ 4> 


äTöö - 


t-* 


— >. 


»—». 


c a 


z, •-* 


Ht Mk 


!T. re 

o 1 


lo 


Le 


lo 


c ■ 


4* 


4> 4* 


5 L 


O 


o 


O 


•^ n> 


UT 


Cl 00 


r- • 


05 


<£> 


co 




IO 


CA 


C» CA 





00 



00 

I °^ 

4- I k ~ k 
»-». 4> 
Cc O f* 
Hk ö Lo 

NO 00 O 

Cl M" Cl 



00 

ci| 

l-k 
4- 

Ln 



00 

4- I 2 

L-fc — >- 4^ 
Co H- ^| 
vD O C< 



CO 
to 



to 

CT 



L tö 



to 
C" 

cn 

'O 

H 



+ 

Cl 

o 

cn 

OJ 

k 

ii 

co 

Cl 
CO 

"O 



'O 



A\ T. ^crt</. //rt//J/. 1 834. 



I J 



33Ö 







oj 




bO N3 60 P2 


o 


t-n KD KD bO £~> 


b 


WWOjW 


5 -• 


(OOn.O n 


3 S. 


Cj\ 4* 4* Co 


§2. 


C^ Uco^w 


O 3 

P ra 


•— • K) O *t 


n O- 


r_ ha o 00 -J 
r* ' ' ' 4* 


ra al 


CA CA fo NJ 


ss 


B ra 


o ** p *o 


1 


P- JO CA ha va 


» 




o^oo 


T? 


to 

UT 

5g 


O cn O cn 




ppp f 


PrP H o 


tc«C*ii^ 


CfQ C- 


Sa ND ha 4> co 




■>-4 <x> ee o 


' 7* 


-r- «o o P ha 

i — i 




p i 


o-S 


5? P P 


D-S 


OS %3 


Po ft 

C/5 fi- 


2 Cn ^ 


B5 ra 
ctq fi- 


O ha 


ra ra 


3 os to 


ra ra_ 


CA ZJ\ 


r 


CA 4^ 


1 


4* 4* 




Il CA 4* 




HA HA 


ra — i 


W Cn 00 




Co Co 


cn 


C/j _ 


Cn ha 

cn 


ra b 

re 


Ox 
o 


cs se 

cn cn 


O B. 
rå 


4* 4* 


o = 


<o 


O^ 4> 


e 


HA HA 




Cn CO 


O ^ 


tO HA 


". """ 


H 


o o 


ra ►-. 


CO O 


~ 


5 


P S-" 


g 


ca 




1 
II 


cn cn 




00 00 


%p 


00 00 


T) O 




CS os 


_ o 


cs O* 


rt 




HA HA 


ra —_• 


4- HA HA 


ra 52 




4* 4* 


*"* Bi 


Z 4* 4* 


T*" a; 




P P 

4* HA 


B-£T. 
*< o 

CM B 


^ P P 
o en va 


-fri' 




Co ÖS 


? s 


o OS -1 


a ° ra 


4* Co 




OJ Q} <c 






o 


LA»* 


O 


+ 


55 


^ + 


►-> o 
C: ^ 


P P 


ra 


S P HA 


ra 


<I O 


SS3 ~ 


C/s . cs b 


C" ra 

Bo ~. 


o »o 


Cf9 O 


H^, O ^1 

p tO Cn 
II 


era o 


Co i— > 


ra 3 
ra 


P 3 
ra 


00 


oo 9£ 


o n 


II 

CO 00 


00 00 


9o 


' os 


cs Os 


o, o 


os os 


C> cs 


o g 


I-A 


H. fA 




CO HA 


HA HA 


•— -i 


en 


ca 4> 


S! <jq° 


'O "F* 


4^ 4* 


£~crö" 


HA 


VA HA 


M • ™ 


p- ■*■* 


HA HA 


C n 


HA 


HA HA 


§ i. 


ND 


tO to 


ii- 


4* 


00 CA 


p ra 


Cn 


CA CA 


R ra 


CA 


-i ** 




CO 


OS 00 4* 





00 






00 


OS 






OS 


M 


+ 


+ 


HA 


Civ 


HA 




4* 


4* 


CO 


C 


HA 


Cn 


HA 


N0 


I-A 


AS 


HA 


00 4* 


*ö 


P <0 cn 



00 

CS 

+ + HA 
HA 4* 

CO O HA 

H» HA (O 

O ha cm 

4»<0 CS 



22' 





■ 






OJ 










r^ 


vj ,_ 


n 




Co KO 


Co »-* 


3 2. 

a 2. 


H^ O J"*' ^ 


i S. 




4* OJ bo 60 


c — 


£ Ol Ca 4* 4> 
• J fr* 4^ 4^ K3 


ra 5" 




U 4* 


Co (O 


3 o 


— ra 




O ca 


O "~t 


i/T 


C- Ca 00 te NO 


' JT 




o» b-» 


b^ O 




u b b cn c5 










JZ 


en 


C" ra 

B: 3 




C M> 


Pt 


F" re 


g PPP^ 




cc ?•* 


4^ Co 


cro cl 


53 OO CtC K 


era El 




4- t O 


>~*- O 


T" 


T" O vjOi vi 


' V 











w 

















O 


O 




* o o 


er g 




Öi 


ki 


dra 2" 


2 en 'a 


Ms ra 

era — 




*"* 


CO 


a ji 


2 4> 4> 


ra ra 




ND 


O 




O 00 

k 


7" 




4> 


4& 




11 4> 4* 






oo 


00 


C/3 


to 00 00 






to 


h* 


O M 


en bo <0 


un 

ra hh 




O* 


po 


o a 


•vj »■* 

OJ 


p 3 






ca 


— < 

O - 
o ... 


OJ 


CA 


< 


4^ 


4* 


SS* 4> 




00 




H 


00 oo 
jf. o 


o s 




H* 


4* 


p 


ra 


Co vj 


n^ 






bi 




g 


CA 


_" 




00 


co 


ra o 


II 


00 00 


U9 






Ci 


b» Jr 

o 

ra ^_- 


11 Ca Oj 
*s 4> 


ra a. 




4-* 


4^ 


™ ~ 


** t> 




O 
4* 


C 

b 


S 2 

era 3 


v3 P P 

o CA bO 


era g 




h-*- 


-j 


3 » 


O CO CA 






K> 


O' 




OJ 
00 


Ci o 


-r> 








n 








+ 


-*, o 
£ : - 


"i + 


S 7 ? 




O 


I-*. 


rå 


s. po 


rf 




-1 


b 




fo ca bo 


O" o 




Ci 
4> 


CO 
fr* 


00 o 

ra 3 
ra 


£«N O 05 

S 3 4* N3 


era o 
ra a 

" ra 








— .__ 


II 




















00 


00 


00 


9n 


00 00 


00 00 


Pflj 

o o 


O 


C^> 


/^*s 


2. T 


Cl O 


Ci o 


I-* 


— . 


I-»- 




OJ I-* 


Ht >_* 


^— -! 


4* 


4> 


4* 


- era' 


'O 4» 


4* 4* 


g CfQ 


i— k. 


-—■ 


fr* 


_". ra 
O 2 


_ i— k 


— »■ K-k- 


J^. ra 


fr* 
bi 


— * 




1 ra" 


oo 


Ef» H* 


B S 
ra O. 
i ra 




O 


C^ 


05 


• 




1— k 


O NO 

















rr 






CO 


^ 






os 


* — 


+ 


+ 


N» 


CA 


k— 




+i 


4-i 


Co 


c 


— 


4i 


O O 


Nk 


y_- 


Co 


oo 


Oi 


O 


O» 


<o Oi 



00 

Oi 

+ + *7t 
i-* 4> 

Cc O ** 

O Cc — ' 

CA N* 60 



OJ 
OJ 

5>a 



oc 



tö 

6 
5 



_ ot 

O 
O 



H 

CD 



S — -U 

f; i— t^ 



o 

oo 



^ 






00 
O) 
OJ 
CO 



228 



tO H* tO *t 

f IP P * 

tO C" mT 

«^ 4> Os tO 

\jy tU. fO 4> 

© b b c5 



Co m| 4> to 
viWlOOO 



p o 

OS ^J 

4* Co 

*J OJ 



Os 
tO 

4* 



Os 
*o 
O 
OS 



O 

-1 



o 
bo 

Co 
VC 



OS 
tO 



en 



Os 



o 



CO 00 

o as 

ha ha 

4* 4* 

HA O 



O 
00 



+ 



O 
OJ 



c* 




3 I 

o s 
S 2. 



o a. 


c*> 






£* 


e- 




. to 


— ^ 


OS 


er .t 


B9 



•2. 









00 


00 


00 


Os 


OS 


OS 


U-L 


I-A 


HA 


4* 


4* 


4* 


b-A . 


>— . 


HA 


00 


vO 


^1 


4> 


b* 


00 


M 


O 


4* 



c 2. 
cre o 



n o 



— u 

r. a. 



00 



o 



to 
ot 

Lo 

CO 
en 

H 

re 



+ 

OS 

c 
O 

oo 
co 

Co 



co 

os 

CO 

o 

r ö 

ös 



00 

+ ! -HA 
KA kf^ 

O 4* bo 
4* C" 4* 

i& ha ^4 



H». l-A i-a I-A 

po ^ co S> 

Ln HA 4^ 

00 4* OS Co 

ha Jo Co 

ha po 00 ^t 

c» cji c;» ©* 



p ha © © 
c vj w y< 



00 

os 



NO 



O 
Os 
^! 

Os 



OS 

to 

(O 

Co 



OS 

to 

o 

C" 



00 

Os 



O 
cg 

to 



o 
<} 

Co 
O* 



CO 

OS 



O 

<! 

OS 
tO 



OS 

to 



r 1 



os 



-4 



00 

os 

HA 

4> 

O 

^t 

O* 

O 



+ 

O 

to 

CC 



00 

os 



4> 



-4 Os 

00 -4 

Cn Co 



00 

OS 

*A 

en 

c- 

to 



n 






a" i. 



* i- 



c = 



» 2. 



er o 

^ ° 

re B 



P'd 



00 

HA 4> 

(OC u 

b 4> ^ 

+>OtO 
O Q O 



C-3 

Co 



lo 

Os 

S 
w 

as 

6 
5 



to 
Ut 

CO 
to 

OS 

H 
fö 



+ 

os 

o 
O 
CO 
CO 

* 



CO 

o> 

CO 

CO 

o 

CO 

CO 

os 



230 



I--.. l-k l_k Hk 

O 00 JC '^ 


Q 


- (O 60 KO ^ 

U H U ^ 


n 

s 2. 


*P* " Co Cr< 


2 o 


!> h». co 


to 


B 3 


G0 4* C> NO 


C "■ 


; H cy 


<I 4* 


ra cL! 


ND Co 


— " 


fr le en 


v* *P 


3 ra 


Cc KO 00 4^ 


7 


C- H ^ 


te +^ 


ST 




DOV'.© 




U3 
--4 


o c 


Ö CA 


— 




^ 






P -*© "S 


c- n 

K: 3 


^ C Hk 


Pt 


er? 


C*; KO 4* Cc 


33 C- 


rr cc U 


4> Co 


era ej. 


00 KO CA <£> 


• "7" 


-r« oo 4> to cc 


" f- 


C O 


_ ;> 


'cd 

q P 


O 


e-2 


G5 -.» 


CT3 £. 


o Os 


-i 


tM ra 


00 Os 


B c 


5 Ox 

. ö cc 


4* 


ra ra 


M KO 


V 


co 


T 


05 OS 




II Oo 


OS 




tO K) 


GR 


tJ t^ 


to 


C/i 


4* Cc 


o\ {^ 


Hk 


►* +s 


p - 


. to 


4* 


ra d 


CA 


c 


-öv 
CC 




«« 


ra 


Os OS 


O C 


OS 


os 


OS 


B9 


tO (O 


•" 


to 


Hk 


o — 


tO H» 


n M . 


H} 


o 


o 


O -. 


Cc pS 


— 


re 


4* 


05 


rf 


CA 




13 




CA 




00 00 


%? 


ii 


00 


00 


%9 


a cs 


o 


cs 


OS 


ra 


V- . ►-v. 


o Z-' 


4. •"»> 
4^ 


1— k 


ra Zl 


4^ 4> 


T a: 


#fc 


n> K 


Hk t-* 


_, £". 


7,. S» ' 


O 


B< K " 


CA O 


v; £ 


^ l HD 


bs 




Co 00 


? s 


OS 


OS 


C ra 


4* 4^ 




00 


**i 






f"v 






n 


+ 


C= £ 


S o 


+ 


C: -1 


O ►-> 


O 


»-k 


1 "1 

ra 


O tO 


c- o 


£o 00 


Hk 


er o 


4^ CA 


ra g 


P to 


CC 


<ra o' 


CA «c| 


ra 


Co 


ra 3 
ra 




— 


11 
















00 


00 00 


Prs 


00 00 


00 


00 


?n 


Os 


Cs Cs 


6 o 


Os Os 


OS 


Os 


o o 


Hk 


Hk Hk 


-~ •? 


OJ Hk 


Hk 


t~ 


w. n 


4* 


4> 4* 


"~<rä" 


CO 4> 


4> 


4> 


~crä" 




(O NO 

4^ CA 


C ra 

2 2 


O Hk 

os bo 


1— k 

00 


bo 


C", ra 
o "• 

ra g. 


i— * 


vj 4> 


ra — * 
-i n 


to t ~ k 


Co 


o 


o o ■-*. 




*>J 


ert 


O 


o 





Hfk 

y< 

4^ 
CC 







00 




1 


cs 


4- 


1 


h-k 


i— ». 




4* 


ko 


>-k 


KO 


-- 


to 


CA 


Cc 


►— • 


«* 


>c 


r - 


C 



00 

+ I 2 

h* 4> 

KO O H» 

b+>oo 

4^ CA *- 

Cc i-* C» 



O 



?i 

u 
OS 



- W 



bi 

CO 

cn 

H 

— 5 



2.£ + 

OS 
o 
O 
OO 
CO 



CG 

Os 
co 

'O 

o 

bo 



s3o 



tO KO 

o to pH, 

öo Ln tO Oc 

k> no 4* H! 

Ö én er» Ö 



P.^P o 
00 00 4* oc 



00 
Os 
>-* 

4* 

KO 

KO 
00 

Os 



o 
ös 

o 



KO 



00 



00 

os 

4* 






oo 

OS 

HA 

4^ 
KO 

KO 
NO 

O 



o 

o 
<! 

00 

O 



OS Os 

KO KO 

OO 00 

Oj O 

CJ\ O" 



as 

KO 



KO 



00 

os 



KO 

C" 



+ 

O HA 

<0 KO 
O KO 
Oc -4 



oo 
Os 

4* 

KO 

Oc 
O" 
KO 



00 

as 

O" 

Oc 

Cn 

O 



ö 

3 2. 

B i 

re O. 



en 



O r 



%o 



a. ! 

*< : 



n 



?e 



2 "> 

re cli 



00 

h* 4^ 
KO O KO 

U <0 KO 

KO O" 00 
KO 00 as 



-fcv 
OO 

fr 

&- 



o 



LO 

on 
4»!. 

on 

H 
«> 



+ 

on 

o 

oo 
op 

fr 



CO 

OS 

oo 

<a 
o 

o 



KO KO KO KO 


rs 


r* P 


*"* H> 


B 2. 


H* 


Ot 


O B • 

3 2. 

n a. 


oo (o as >-t 


Oc Oc _ 


B re 


00 4* 4^ 05 


' ST 


bbbd 


i 


o **■ 


-U HA 

P o 


«3 B 


Oc ha 


OC OO 


aa a. 


4* a. 


00 On 


i 


o 


O 

o 


as 


^J 


era a. 


K0 


ha 


■° 2- 


00 


«J 




as 


äs 




o 

Oc 


K0 


ö s 


4* 


00 


o 






p 


a> 


OS 


O C 


yo 


o 


o „. 


HA 

4* 


o 

00 


. = 


00 


00 


U9 


as 


0> 


n 


HA 


H* 




4* 


4* 


r1 * £J 


WA 


ha 


QlfC. 


Ö" 


öc 


era b 


l-A 


O 




O 


4* 








n 




+ 


5? 2. 


O 


h* 


re 


00 


O 


B5 g. 


KO 


oo 


CTQ O 


KO 


Or« 


" re 


0n 


00 


00 


?0 


rr, 


as 


Os 


S 2 


HA 


h^ 


K*. 


►— »i 


4* 


4* 


4* 




KO 


KO 


KO 


ET. (* 


OC 


Oo 


Oo 


2 » 


rr\ 


OO 


00 


2. ft 


O 


KO 


<x> 





00 

o. 

i-A 
on 
Oc 

4* 
O- 
NO 



00 

+ I HA 

ha 4* 

KO JT* KO 

ha © lo 
NO On Ot 
00 OS <3 



23 







J^. 




(O w(0^ 


g 


0"T h-k Hk l-k •"* 


n 


Hk <£> O VD 


3 S- 


00 ^J oo S» 


= O 


no o» —^ 


B Q. 


!> C^H 4* 


o 5" 

5 Q 


Cl JO 4* o 
OJ Hk or» 4> 


2 £~ 


• ^ -4 OJ Or» h* 

[/v • • • r-i 

r 3 te i-». 4* ^ 


5 *■• 

ra &- 
B ra 


Or» <© 00 vD 


m 


C- Ol »-*■ 00 NO 


ST 


oboioi 




*, b trt & ci 




Pr o t 


C B 

-- S 


00 




CcO^IO 


au i. 


5* uouM 


ra S" 


er. oo c o» 


7" 


— . u>ooOvj 




o o 
fe ^ 
£ o 


&9 

era' O- 
ra 2. 


- p ? 

2 Cl -4 

3 c* o 


j Medel 
bägc. 


4* ^i 


1 


Or» 4^ 


1 


Cl O) 
NO ND 


& _ 

ra '■"^ 


II ÖS Ol 

ox VJ» ** 


ra •— i 


Or* 4*- 

Cl vD 


p C 

ra 


b 


4> Ol 


p 3 
ra 




rvall i 
| Oscill. 


OJ 

Cl 

H 

5 


ör« on 


rvall i 
| Oscill. 


6231 
6238 


6228. 
6236. 






— 


Cn en 




00 00 


%g 


II 


00 00 


•g ° 


Ol 01 


_ r> 


Cl Cl 


o 


Hk Hk 


ra ^j 


■ Hk : >■* 
+ 4* 4> 


ra gj 


4* 4> 


!* r- 


n- ») 


*° P* 


Bfc ZT. 


_r eo h»> 


o. -. 


>— ■ o 


era 5 


o 5* oo 


CT5 B 


^c *^ 


s n 


Cl Oj >— • 


B ra 


Cl 00 




00 t-. OJ 






O 


oo 


O 


+ 


-~ o 

C: 1 


^ + 


£?? 


O N* 


"* ra 


K O h* 


■3 n 
ra 


^ b 


er 2. 


?o ^i b 


c-o 
t" ET. 


-4 o 

4> vD 


09 o 

ra a 

• ra 

1 


y vd 4* 
ii 


oo o 
n 3 

ra 

-i 






il 






00 


oo oo 


Or 


oo 00 


00 00 


9n 


Ol 


Ol 01 


2.° 


Cl Cl 


Cl Cl 


2.S 


Hk 


H*. H» 




O; h> 


Hk Hk 


— i 


4* 


4* 4> 


v Ja 


'O 4> 


4* 4> 


b era" 


no 


NO NO 


". <* 


o to 


{O to 


£"■ n 


vo 


le lo 


£ 5 


Cl 00 


00 00 


2 2 


NO 


NO NO 


? » 


Ol vV* 


VD NO 


o — 
-, ra 


OJ 


O s3 




O0 


vD 


O *4 





Cc 
Cl 

r-k 

O" 

OJ 

4^ 
U 



oo 

i_t 4> 
No t* co 

C Or» VD 
O' 4^ NO 
Or» OJ OJ 



CC 
Ol 



C.J 



So 

r- 

OO 



d 



to 
ox 

bJ 

oo 



OJ 

oo 






00 
Cl 
OJ 

r o 

o 

on 

^4 



00 

I vTl 

+ 1 Tt 
i-k 4> 

NO *— (O 

b ci öo 

00 Cl C" 



232 





60 


to 


n 


HA Co HA U^ 


B,| 
2 g 


60 4* 


H^ CO 


-J CO 


Ca ►* 


g E 


KO >-* 


in <-* 


B ° 


oosoo;^ 


" » 


O ca O ca 










6g 


O j^ 


r^ o 


=" 2 

B=B g 


Co 60 4* Co 


tro P- 


00 60 ca vD 


i 




O 


O 

o 

^i 




os 


D3o fb 

era &. 




00 


VD 


« m 




HA 


' ha 


i 




Os 


ÖS 






60 


NO 






4* 


4^ 


C/2 | _ N 




00 


O 


o b 




ca 


ca 






c^ 


OS 


te 




NO 


60 


o - 




CO 


NO 


O W 




O 


NO 


I"1 




Ca 


ca 






00 


00 


U9 I 




Os 


ÖS 


« 1 




HA 


HA 


2- "— I 




4* 


4* 


T* ST 




HA 


HA 


O- C. 




tD 


ca 


V; O 

Cfq B 




o 


vD 


F 5 




vD 


o 










n 






+ 


S?2 




O 


HA 


n> 




O 


60 


er o 

650 ST. 




4^ 


CA 


1 2 




CA 


? 


* ft 


00 


00 


00 


a o 


Os 


Os 


OS 


ha 


r* 


HA 




4^ 


** 


4* 


0: — • 


to 


60 


(O 


a -j 


öo 


00 


00 


B K 


ca 


CA 


4* 




HA 


4* 


-.1 





CO 
OS 

>—> 

CJi 

co 

4> 

0C 
Co 



V-J 

p- 

CO 



b? 

o 

3 



to 
en 

"O 

H 



s= + 



CO 

co 

co 



Co 



00 
Ci 
CO 

<£> 

O 
vj 



00 
I Os 

I HA 

4^ 
ha 60 



60 60 60 60 


r> 


CO HA 


W 1 ^ 


Ö £-' 




- 4= 

Os O. 


ca 60 

Co O 


3 1 
rt 2- 


HA CC 


' Co 


5. B 




^■uo^ 


a 


ooyo< 











P P Pt 

CO lo 4* Co 


5*= i 


CIO fl. 


•vi 00 <l Co 


^1 




o 


O 




<T5 


S3 






O 


VD 


n n_ | 




60 


O 







CA 


CA 




CA 


CA 


C/5 




Os 


4v- 


O 3 




HA 


oo 










SJ 




CA 


ca 


O = 




CA 


CA 






4* 


Co 






CA 


60 


%o 


oo 


00 




Os 


OS 


o 




HA 


HA 


ft ti: 




4~ 


4* 


S ST 




60 

HA 


Ös 


^f 




vD 


60 


a A 




00 


CA 










n 






+ 


►*» o 

O: "i 




O 


H* 


"5 -i 

ft 




OS 


60 


fe-O 




4* 


60 


era c 




60 


O 


-1 


oo 


oo 


oo 


9" 


OS 


Os 


OS 


n £ 


HA 


HA 


HA 


— -t 


4* 


4* 


4* 


V 03 


60 
00 


60 

bo 


60 
00 


g'2 


4* 


4* 


p+i 


>? re 


co 


O 


CA 





O Co 00 
HA qo CA 

VD -vi HA 



OO 

O. 

HA 
CA 
CO 

4v 

CA 

^3 



I °° 
+ I 2 

** 4^ 

60 ha eo 

b ^ bo 

60 O 4* 

O OS Co 



v-J 

OJ 
00 



233 



TT" 




4-N. 




►»k k«k >— k •—* 


C 


"O ^ 


ft 


00 -J GC H, 


g £. 


C*!. Mfc Ctf **• 


3 | 


Cc h* ND 


1 i 

re £- 


C? co cm NO +* 


i s. 


^l Ci o» 45 


r* *j co wi -t 


KO CC 


B £ 


-i 2 


4*0 00 <■£ 


5T 


CL, CO M- ^ W 


sr 


Ö C b* Cm 


*3 


to 

'O 


Cn C C-n O 


i-i 








Co O Co K'i 


SS 

re re 


ST co M> 4* Co 


C" re 

aa a, 
re re 


NO Co 00 CO 


D-S 
£;» re 

7- C 


-1 




00 CO NO h*. 


1 




O O 
i~^ 

C" Gi 


p 9 


«3 re 

era s. 




re re 


3 cm 4^ 


re re 


4* 4* 


'_ 


en no 


' 


4849 
4855 


Vt 

p SI 


II 
to 
Ut 

C 


6245. 
6252 


C/3 
O 3 




= 


Cn 

CO 


wx 


Bi 
O = 


4> 4> 


05 Ci 
NO NO 


CO 00 
4—- • CC 

1-k ZJ\ 


2. ""' 


H 

Cl 


CO NO 

4> <l 


n M . 







JJ 


CM 




o° 9? 


t)5 W 


il 


00 00 


"g, O 


C^ 05 


*^ 01 

c 2. 


05 C5 


re 


4> ** 


""" IT 


4> 4> 


re £; 


M. •-* 


c- Z". 


r no •— ■ 


C- ~. 


^3 Cc 


*< 

en 3 


-o b ^ 


«< 

C« 3 


O O 


3 


CO CA O 




C NO 




CO 4^ C5 








co ■ 






n 




fi 


+ 
O O 


— ! O 

C: -: 

1 "1 


?! ►* 


?2 


05 O 


c- 2. 


^ 00 h* 


D" re 


^1 en 


CTQ Q 


Pl Cl» >* 

3 NO O 


era 0' 


NO Cm 


P 3 




9 a 




•^ 


|| 




00 


CO 00 


Po 


II 

00 00 


CO 00 


2-2 


O 


2 05 


n 


Oi 05 


C5 05 


h* 


l-k. _ 


*— -i 


CO *— 


N* |_k 




4> 


^ ** 


* dä' 


'O 4> 


4* 4> 


K. dä' 


*° 


NO KD 


m". t 


O NO 


NO NO 


?• re 


CC 


CO OJ 


11 


bo 50 


te io 


3 2 


05 


»^1 4> 


«1 CD 








re z~ 
•) re 


O ^ *J ' 




9 





05 





o: 
O! 

t-k 

O' 

Cc 

en 

.? 



00 
I OJ 

^ 4> 
NO M> NO 
ic ^1 Co 

VD ^J Cj 

vj vj O 



4^ 
CO 

Si 



~ co 



c 
a 



Cl 

b 

(0 



= + 

o 

CO 

co 

co 



K 



co 

co 
'O 

Q 

co 
Q 



oc 

C" 

cc 

4^ 

oc 



00 

(-* 4^ 

N» »i (O 

^ CO O 



204 



(O tO ND £s> 

H*. o >— ' R» 

4* 4* OJ oj 
4> OS (O 4^ 

jO OJ 4*°? 
Ö b* © b» 



O 



4* © O" tO 

4* tO h* 4^ 



00 
Cs 
i-* 
4* 
iO 

lo 

O 



Os 
O 






OJ 
4> 
Os 
JV» 

b» 



oj 

4* 

c« 

00 

bi 



OJ 
4* 

Crv 
b» 



00 

os 



a» 

4> 

O 



O 

bo 
<o 



00 

05 

!-*• 

4> 

tO 

OJ 
00 



OJ 
4> 
4* 
00 

b*_ 

00 

os 



er o 



O SS 
2. — 



T3 Q 



4> 4* 



O 
OJ 

+ 



^1 

VD 



00 

OS 

4> 
K) 

to 

4* 



9o 



5 cl. 
2. re 






'O 



W 

1 

o 

5 



ko 

b 

CO 






+ 

o 
4^ 
00 

00 



C/3 



CO 

os 
00 

'O 
p 

bo 



. 



00 



CO 

OS 

1— k 

on 

OJ 

bs 



t-A 4^ 

OJ *■»■ (O 

Ö ^ oj 

, H* O O 

r , «. r~". fe-s. 



NO H» NO ** 

© po'© oo; 

k-», b» 4^ 
00 <i OS Orj 

*h So '■**££ 

00 Oi W 00 
© © b» © 



© ^* © •"£ 

OJ ^ 4^ OJ 

Os Os to <o 



o 
bs 
4* 

os 



4> 

00 

en 
to 



4* 

00 

OJ 
00 



00 

o> 



on 
C* 
O 



^4 

OS 

eo_ 

~4> 

00 



or» 



4> 

00 
OJ 

p 

b» 



00 

OS 

I-* 
4> 



OS 
4* 



n 



<3 



p b" 



o m 



h3 Q 






UT 
O 



LO 

CO 



W 



Ut 

b 

os 

lä 

1 



+ 

-tv 

o 

OJ 

00 
co 







+ 


"*5 O 

0: ". 




© 


t-k 


re 




00 


NO 


er 

*>° IT. 




O» 


O 


"#' i 




to 


OJ 


M 


00 

os 


00 

O) 

1— i* 


00 

OS 


9o 

2. 2 


4* 


4> 


4* 


w"cra' 


to 


to 


to 


*.. re 


OJ 


4* 


OJ 


B ^ 


<Y) 


O 


OS 


t a 


4> 


fO 


*-l 





4* 1 ' OJ 



OC 

M> 
OT» 

OJ 

bs 
o 
<o 



00 
£> 4> 

OJ H* (O 

O ^J OJ 
O ^i 00 

ro ^J +* 



b 



co 

o> 

Oi 

CO 

o 

CO 

10 
00 



|»Ä H-. H* 1— ' 


c 


c; t 

CO 


to to ^ 


O 




QO »vi Oc-H, 


5 §• 




0»wW B 


3 ~- 




Cc i— • NO 


p s. 


So 


4^ CA Cc 


11; 




Cc ND tO »-k 


1 2" 


4^ 4^ Cc tO 


2 *" 




(OCn^^ 


SJ 


"- . 


"f 




cc^c 




cc 

c 


Ö Ö en Q 








_ 




M 




Cc O Cc tO 


cro S 


Eg 


o^Pt 

CC h* 4> 4^ 


C" ra 
£=- 3 

OJ Q. 






tO 4* 00 -4 


i 


bd 


-.i CO Cc CC 


er g 




P ^ 


c- 3 


P 9 

Ci -4 

Ci Ci 




cn Di 


CTo" C- 

re c 


2 


cro c_ 
f 5 n 




<J O' 




B 


4* Cn 


i 




4^ 4^ 




H 


4> 4^ 






CO GO 


cn 


w 


00 0^ 


C/5 




CTs Cn 


~ i— 


4* Cc 


f5 >— 




vj vD 


n — 


Cl 


Ci *o 


O C 






CA 


n 


-Sfx 


cn 


ra" 










c 










+* 4* 


O c 


"O 


*> 4* 


pa 






00 CO 


SJ • 


CO 00 


c •— 






Cn 4^ 


2. ►*■ 


H 


Co tO 


2. »«• 






CC cn 


p 


c 


to o» 


p 






cn 




2 


cn 








00 00 


%9 


II 


00 00 


7 O 






Cl o 


ri 


Ci Ci 


tio u. 

n 




- 


n ^ 


+ 


Hk Hk 


n ^j 




4* 4* 


** ~ 




4> 4^ 


a u 




to to 


v - 

cro B 


CO 
o 


hl O 

to <c 


a. - • 

V: O 

era 3 




^J en 


— n 


CO 


Cn »■* 


3 n 




4^ Hk 




CO 
CO 


K) Ci 








n 




ft 




+ 

o O 


Xg O 

O! I 


s 


+ 

O Hk 


3 2 

►1 1 
ra 




Ci Cc 


c 2, 

-- — • 


Co 


CO fO 


er o 




00 »o 

>-»■ 00 


crq o 
• o 

"1 


ii 

CO 


VD Ci 
00 <£> 


P = 

ra 

;l 




00 


00 00 


9n 


00 


00 00 


9r, 

n o 




os 


Ci Ci 


n o 


Ci 


Ci 


Ci Ci 




Hk 


l-k Hk 


~- "—. 


CO 


)-k 


Hk t-k 


ti' i 




4> 


4* 4^ 


»"era* 


'O 


4> 


4* 4* 


w oq' 




CC 


3.34 

3.45 


- ra 

§8- 


CO 


Hk 

Ci 


2.18 
2.15 


£ - 

2^ 






to 


O» VD 


• 


9 


00 


O en 







en 
So 



- w 

o 
s 



to 

Ul 



CD 

H 



2>E + 



Ci 



o-> 



u» 



CO 

+ I £ 

Hk 4^ 

Cc ND Cc 

Jo cn ^ 

tO «£> O 
00 Cn tO 



00! 
Os 

Hk | 

cn 

cc 



00 

I o* 

Hk ** 

tO Hk tO 

io cn Hk 
00 +* Ci 
<j~\ cc QC 



CO 

Ci 

CO 

CC 
O 

00 
Co 
CO 



2 36 





KD JO KD W 


n 




O C 


o o 


5 £ - 




CA CC 


4*KD 


£ o 




ro i-». 


Hk Q 


B K' 




L^ In NO Si? 


H 2 




O"» ^T 


O H 


ST 




"1a o o ö 






D Hk 


Pt 


C" fB 




'-C Hk 


4> Co 


30 B. 




_A CA 


r-> 00 


1 




O 


O 


erS 




OJ 


«^1 


Ho re 
era G» 




co 


CA 






4* 


to 






4* 


4> 






00 


00 


"5 M 




CA 


CA 




00 


o 


O c 




CA 




n 




4* 


4=> 


b: 

O 6= 




oo 


00 




4* 


CO 


o 




4* 


05 


rr 




CA 








00 


00 


"So O 




OJ 


OJ 






P"A 


l-k 


o -• 




4* 


4> 


*"* v" 




ko 


l-k 


o.~. 




4* 


O 


V) Q 
ens S 




O 


Oj 






Hk 


Oj 










n 






+ 


~, O 
C: -. 




O 


Hk 


n 




CO 


t»k 


er 2. 




KD 


<l 


ao o 




M 


cc 


o 


OD 


& Oo 


00 


Po 


O 


OJ 


Oj 


o o 


t-* 


h^. 


NA 


— "2 


4> 


4> 


4> 


~cn" 


CO 


Cc 


CC 


^. ra 


)-*• 


KD 


Hk 


B sj 


00 


NO 


CO 


1 f5 


OJ 


00 


<£> 





ert 
C7X 

Crj 

OJ 

O 

5* 



-i 
o 

3 



en 

C7t 

C 

H 



= = + 



co 



55 



00 

Oj 
co 
O 

CO 



18'40'36"0 
20. 1.31.5 
18.52. 5.5 
20.13. 7.5 


O 

3 2. 

O B 

B 2. 
re — 

5. 2 


O Hk Q *% 

CO Hk CO CO 

+-- Hk O CO 


er re" 

CT3 SL 

o o 


Oj -5=1 
Hk to 
4^ O 


SJ= (1 

en; o- 



00 

OJ 

Hk 

4> 

Co 

Jo 



4> 
00 
C3 
KS 



4* 

00 



00 



00 
Os 

Hk 

4> 
JO 

CA 

CO 



O 
4> 



CO 

OJ 



4* 

00 

CA 

CA 

CA 



4> 

00 



CA 



00 
OJ 
t-* 
4> 

Hk 
^4 



4- 

I— k 

b 

00 

o 



CO 

SS 



4* 

CO 


4> 

CO 


Co 

O 

CA 


KO 
»4 



g S 



O s 



•ö Q 



v o 

OQ B 



Pn 



cc 



oj 



+ I 2 

Hk 4^ 

CO KO Co 
KO KO ^ 

OJ co 00 



en 



, c 

+ I H-k 
Hk 4* 

Co KO Co 

KO 4> KO 
4* KO VD 



2.3 



% 1 













1 y» 




>-*. l-k 


Nt ►* 


£"5 


^j 




00 ;sj 


oo -o. 


3 §• 


• 














CC H* 


to 


2 ö 




Ui +i O; tO 

'*-* K> lo ciJ 


Ö S" 

= 5" 




CfOOi. 1 ** 


~ 


**■ . 




Ö o> 


o o 




W 








! _^ 






o — 


p^ 


er 2" 


j^ 




4& b 


Cn tO 


en -, 


Ä 




<u» ^ 


O 4* 


1 


»T" 




p 


O 
o 


Sfli 

SM C 


w 




Ös 


^J 


«g g- 







<£> 


00 




3 




4* 


-» 








4^ 


4> 




ii 




G0 


00 


C/3 




4* 


4* 


>— « 


to 




M 


i-* 


Ö 3 


Ul 




b' 




-1 


^'l 




4* 


4> 


- 


OS 




9° 


00 


9 ~ 




vC 


to 


""■ 






Cc 


H 


E; 


H 




l" 







re 








3 










B 




00 


00 


S-O 


II 




OS 


Ci 


P 3 CO 






N* 


I— al 


n — ■ 


+ 




4* 


*S 


** ÖT 




{O 


h* 


cr 


C-* 




O 


bo 


0-. E 


O 




O 


^i - 


S n 


OJ 




00 


Cc 




Cc 

CO 
















/** 


»• 






+ 


C: -I 


^« 




p 


►-». 


n 1 
re 


s 




bo 


|U 


c- 

Bl: «. 


Os 






Cs 
to 





b 
II 

cc 


CC 


00 


O0 


o n 


Os 


Os 


~N 


n 2 


OS 


.— 


(-*• 


h- k 


*- »3 


CO 


4* 


4*> 


4> 


- crq' 


'O 


te 


Co 


CC 


ZT. "* 




C 


b 


b 


2 «* 


^-".1 


O. 


VC 


Cc 


2 " 




■o 


VD 


O' 




Ol 






a 




1 °° 








Os 


+ 


os 








i** 


1 »— . 








W 


■ — • ■ 


4* 








ro 


<° 


(O Cc 








po 


CC 


Ia b 








cc 


05 


<c os 








s. 


C^ 


0» M 





K3 tO cO « 

CC O CC fO, 

cn le 4> ►-* 

>— ■ Cl 00 00 
l/» In b O 



P~P^ 
Cc n* Cc Cc 
4* tO vO 4* 



O 

cs 



00 

os 
►— 
4^ 

tO 

tO 

O 
O 



00 



00 



(O 

Cc 



00 00 

Cn O 



4> +^ 

00 00 

4* Cc 



00 

OS 



4* 

to 



JO 



O 
O 

to 



o 

c o 



00 


00 


00 




CS 


G^ 


ha 


h-k. 


— * 


4* 


4* 


4> 


Cc 


Cc 


Cc 


O 


O 


— 


M 


O» 


O 


_oo__ 


to 


** 



C/2 



%Q 



t» C. 
era o 



ra 

O O 



n 5" 



00 

* I £ 

i-». 4^ 

Cc >0 Cc 

N3 N? O 
^i C M 
<C C« 00 



crx 



Cc 

o 



-i 
o 
3 



&j 

ut 

O! 

Ut 



H 

a 



+ 

CO 

o 

CO 

00 

-CO 

^3 



CO 

GS 

CO 
'O 

lo 
Co 
CO 



338 



tO tO JO *0 


n 


Ut 

'O to h». >o £ 


O 


CO 


(O O h-> O^ 


3 2. 


000* 


B 2. 


^ 


Co 4* tO 


o s 
5 2. 

re a- 


S ^ én ' 4* 
•^ en 4^ 4i oo 

r° 4^en " tO 


O 3 
p o 


JO ^4 pi Q* 


re El 


°o 


é" fO 4* - 


.-- b 


S- B 


r- 


cc po 4* "^ ■ , 


ST 


p . hOOD^ 


* 


^~" 


O Ö én Ö 




;.; b b. b ^ 




eo 




►s 






1 *"^ 


P!^ P t 


er o 


" p ^ a ^ 


C- n 


S 


4*0 U» (O 


CTQ o, 

P re 


£* 4* Ö en to 


Cft) Q. 


~ 


H* 00 H*. O» 


i 


Js. en ^| h*. en 


™ r 


w 






tö 






p 9 

Oi *-t 


u= re 
cro B» 


1 R ^ 


fr 3 

9» re 
cro 3. 


d 


Oi o 

Ort »O 


7" 


2 
il 


<o <o 

4^ O 


re re 
i 


p 
II 


O» 4^ 




4* 4* 


to 

ei 


o» CO 


ÉP 


cj 00 00 


C/j 


4* 4* 


™ B* 


Oi Cj» 4* 


re m 




Cn CO 




•* O Oi 


O B 


vj 




re 


•o 




ré* 


Oi 


Cn 


rvall i 
1 Osci 


<_o 


en en 


-fl 

O S= 


v»l 


en 4* 


4* 4^ 




en CO 




00 00 


H 


*0 (O 




CO CO 


<"> !-■ 


O JO 


SS 


Oi jo 


£ 




én 






én én 




I 




%o 


P 






%o 




00 00 




00 00 


3 


Oi Oi 


re n . 


ii 


Oi Oi 


re S. 


+ 


4^ 4> 


S" 


+ 4> 4> 


*"* £" 


■-< 


to to 


C- ET. 


r, to to 


o- c - . 


eo 




W o 


eo • i 


H o 


o 


ND O 


t/Q B 


o Co h* 


CTQ 3 


-f-N. 


■^1 en 


B re 


Oi 00 ^1 


3 re 


Oi 


M« 00 




Oi O 4> 




eo 






eo 








n 




O 




+ 


— . c 

C: -. 


"JL + 


c? S 


fe 


o *-*• 


re 


s o **■ 


re 


H*» 


«> ^ 


t» ~. 

OQ o 

P 3 
re 


bj öd • .** 


Cr ° 


Co 


4* y^ 




0Q O 
re s 
• re 


^ 




■i 


ii 


i 


ii 

00 


00 


00 00 


B.? 


II 

00 00 


00 00 


Pn 


Oi 


Oi Oi 


Oi Oi 


Oi Oi 


2.2 


Oi 


t-k 


K*. H^ 




eo »-» 


i-*, tr* 


SZ "s 


OJ 


4* 


4* 4> 


CS 30 ' 


CO 4* 


4* 4^ 


» cjö" 


CO 


O0 


00 CO 


ST. re 


T ^ 


eo Co 




7* 


J-k 


h* to 


1 " 


vj CO 


jo & 


3 o 


^j 


00 


i-fc +* 


s ^ 


ex ■-*• 


M Oi 


■— ^ 


eo 


oo 


Oi O 




- 


00 


tO en 




to 



oo 




00 


Oi 




1 °> 


1— * 


+ 


^ 


en 


HA 


4^ 


OJ 


to to 00 


I-* 


Co 


eo i-*. 


o 


en 


4>00 



^Jl Oi tO Co 



00 

I °* 

w^- 4^ 
to to Co 

Co 4^ Co 

ND 00 00 



2 ^9 



^ o >-* o 

4^ M> * I—"* 

4S: H*. O ^ 

4* tO ■** 

Co On ►— On 

Ö C" Ö en 



<-v t-t O ^ 

4* to ev to 



o 
v.» 

Gi 



On 

en 

OO 

v4 

Ön 



C-ri 



00 



4^ 

to 



oo 



o 

o 



4^ 

on 
On 

Ön 



On 
O* 
fO 



4* 



O" 




35 

OJ 



tö 

SJ 

6 

3 



to 

CJ1 



O = 



00 J 



4> 



4> 
v» 
4> 



00 


00 


oo 


55 


Ci 


c^ 


>— ». 


H* 


H~ 


4* 


4* 


4* 


Oo 


Oo 


Oo 


tO 


ND 


NO 


vi 


c-O 


On 


4* 


O 


O 



~ C 



9c> 

n 2 



+ 

O0 



oo 
co 

Co 



oo 

"O 

vj 

co 
co 



cc 

t— 
On 

o.- 

4» 
(C 



00 

4- I ^ 

»■* «fs» 
tO {O Oo 

co ^ fo 
4> N^ <l 
** -i 4* 



*o k> ^5 


r> 


COOiW 


3 2. 


en 


W JO 


i g 


►-». H*- 


Ci Oo 




M COT 


Lo Cn 




tO Oo 


— . C 1 


t* 


O on 


O O» 










C C 


— ^ 


E§ 


4* <£ C> tO 


CfS 5 


(— * ^ 


On ~j 




O 


O 

G 


e*S 


Ci 


O 




OS 
4^ 


C 
00 


o ra 


4> 


eo 




»-*■ 


4* 


C/2 


Cn 


On 


00 


o> 


P - 


On 


Cn 


r: 


4* 


4> 


O ■= 


4* 


4* 


rs ». 


CTi 


O» 


~ 


On 


On 




00 


00 


•o c 


CT5 


CT> 


rt 


M» 


— *■ 


c ^J 


4* 


4> 


<~ ~ 


to 


»—»■ 


r; - 3 • 


4* 


M 


Hä 2 


<l 


on 




"P* 


<& 








n 




+ 


^? o 


C 


i-k 


^ /* 


v-1 


4> 


er « 


<£> 


On 


o? 5 


1— k 


00 


•* c 



o 

Co 



Oo 



- tö 



vb 



H 



r + 

Oo 
o 
Co 
Ci 
oo 





H* 


00 


(t g 


00 


00 


CO 


O fl 


Cl 


Oi 


qs 


n 2 


H-* 


l-^. 


H-» 


— - 3 


4* 


4^ 


4* 


« i= 


O0 


Oo 


Oo 


E". <^ 


to 


to 


io 


3 r 


4^ 


Si 


^— 


2 » 


i-*. 


on 


•vi 








CO 

Oi 

Oo 
r O 

vj 
vj 



CO 

h-> 4> 
tO tO Oo 
Oo ^ Jo 

vi oo *»: 

vlC 1 ^ 



lZ[Q 



H* ■ Hk 


H* •-> 


rs 


COvJOOö^ 


3 2. 


tO 


k-k er* 


B 2. 


<$ ÖS Or» VJ 


JO O» ö« tO 




O ND <£ OS 


ST 


O v» 


o o 








_ 


O ** 


p^ 


er n 


*woww 


era pa 


tO.4* CO Os 


i 


O 


o 

o 


«f 


CA 


Oi 


era P- 


<J 


KO 


o f» 


^1 


ND 


i 


4* 


4* 




CO 


00 


CA 


oj 


Oj 


OS 


OJ 


O c 








a» 






4* 


4* 


b 


00 


00 


p "~ 


»o 


l-k 


O n. 


tO 


o 


s 


C" 






00 


oo 


•g» O 


ÖS 


as 




HA 


t-Sk, 




4* 


4> 




Hk 


Hk 




00 


»kl 


«< o 


00 


O 


B rt 


oo 


O» 








rt 




+ 


->2 


O 


O 


" rf 

o- n 


as 


O 


SJo ZT. 


00 


00 




h* 


^ 


• re 
»i 


oo 


00 


00 


9n 


OS 


as 


OS 


a o 


Hk 


Hk 


k— k. 


— * 


4* 


4* 


4* 


K era' 


to 


tO 


(O 


CT. o 


as 


O* 


Os 


2 u 


OJ 


ÖS 


o 




o 


o 


W 





OS 
CO 



- bd 

SJ 

-1 
O 

a 



to 
ot 

tO 

■o 

re 



+ 

oj 
o 

00 
00 



Co 

b 
ii 

oo 

os 

OJ 

os 

LO 



OC 

a. 
o< 

OJ 

b» 

4* 

O 



00 

I ös 

+ I Mk 

k-k >fä 

Cö K> K) 

Lo 4* as 

00 ^ OJ 

oo oo o 



?0 O" Hk on 
Cn SD h* KO 

O o o» <o 

becc 



O h* o '"*' 
CS O' Hk or» 



00 
ÖS 

Hk 

4* 

OJ 

4* 

OJ 

OJ 



O 
^i 

a» 
oo 



oo 
ös 

Hk 

4* 

to 

lo 
4> 
4* 



O 
GO 



00 

ös 

Hk 

4* 

OJ 

4* 

u« 
(O 



S3 

o 



CA ^ 

O" 00 

•-*> as 



CA 4* 

CA oo 

KO OJ 

CA fcO 



+ 



o 



00 

as 

Hk 

4* 

Oj 

4* 

Hk 

OJ 



n 

3 2. 
o 



CS 
to 

Co 



00 

as 

4> 

to 
to 
to 
to 



o r 



to 



era b 

B n 



n 



o- 2. 



n o 



ed 

d 



w 
ox 

H 

re 



+ 

CO 

o 
CO 

as 

OJ 

i* 

Co 

53 
lf 

CO 

os 

OJ 

bo 

o 
os 



00 

+ f 2 

H* 4> 

to tO Co 

ÖJ Hk 4* 

4*Q OJ 
OJ 00 OJ 



2^1 



ND ND ND *0 


O 


— O 


►-*■ w 


B 2 - 


CA CO 


4^ ND 


2 ö 


4* 4^ 

CA fO 


Cc ND 

L* CA 


g re 


C ND ?JD 00 


5T 


ca o 


O O 








H 


O t-fc 


P^ 


C" re 

B3 B 


Co i-». 


4> Cc 


crci a, 


+* O 


H-k co 


i 


O 


O 
o 


»"A 




CA 


CfQ C 

re re 


l-k 


ND 





4^ 


4> 


oo 


00 




ND 


ND 


re •— ' 


00 


>-*• 


o. c 


CA 




re 
< 


+* 


4^ 


00 


00 


O — 


>-* 


O 


O ►-• 


4* 


^! 


— 


ca 




"SoP 


00 


00 


05 


05 




H* 


H* 


re *■• 


4> 


4> 


"" ~ 


►•»• 


K 


o-s- 


Cn 


VA 


Sä b 


►—• 


H-* 


3 £» 


ND 


00 








n 




+ 


5?2. 


O 


I-* 


re 


^1 


I-*. 


o*n 


O 


1— k 


era o 


4> 


CA 


re 

"i 


On 


oo 


oo 


Pr 


o 


O 


05 


re c 


4^ 


4* 


4> 


JL ofq' 


ND 


ND 


ND 


— • re 
o n 


ND 


ND 


ND 


B t: 


ca 


^1 


Co 


-i re 


4^ 


05 


Co 





oo I 



(CA 

CC 

Cc 

C: 

cc 



00 

I ^ 

— +-■ 
CO JO ND 
CO ND ND 
O» 4^ Ca 
00 4* 4^ 



ca 



So 



c 



w 



to 
ut 

o 
H 



£- + 



Co 



CO 
OO 
CO 



is 



oo 
Os 
co 



p oc jo oo, 

H-A. CA CA 4^ 

Cc ND O ^ 
ND 4> ND ND 

Cv> SO ND ND 
Ö ca ö Ö 



n 



re c 



Co O 4^ ND 
ND ND 4* Co 



co 

OJ 



4^ 

ND 



ND 



en 
^1 



^1 

4^ 



4> 

00 

Co 

CA 



4^ 



4> 

O 



4* 
00 
ND 
JO 

CA 



4> 



00 



00 
05 

4^ 

lo 

O 



00 

05 



CA 

OJ 

CA 



O 
05 

^1 



+ 

ö 

CA 

to 



00 



00 

CJ 



4* 
ND 



4* 
JO 

CA Cl 

00 H* 

05 M 



oc 



O v 



+ 



re 2. 



O - 



73. 



0o 






W 



to 
ox 

to 



H 



+ 

CO 
o 

CH 
CO 

co 



Oo 



00 

Oj 
CO 



I -o 
co 



00 

C5 



co 


CC ND ND 


ca 
a 

i— 


CO 4* C5 

tDCW 



A'. V. Acad. Iland!. 7834. 



1 6 



242 





GS 


Oi 
^J tO ND tO 


h 


K* O !-»> ©„ 

4* (O to *± 


O 

B C 

o. 

D re 
f B 


© to to to^ 

Q5 4* én to* 

: -^ en 4* to to 

^ te te»rt 


B O 

s i- 

re &■ 
B re 

r s 




<o en po to 


ET 


CL ha Os tO *9, 




bc^^d 




bö«öo» 




OJ O to Co 


C re 
era S 

P ST 


c 1 PfP^ 
B Le b te to 




Wvl (£l h* 


1 


v te as 00 


?£> 






bd 




Ö 
^ -5 

<© *a 
tA en 


Medel- j 
båge. 


0°700 
0.596 

arom. : 


era B- 
re *» 
1 


4^ 4=* 




Ii 4* 45» 




00 00 


en 


to 00 00 


tyi 


60 h* 


re _ 


tn ^ Hi " 


n> 1— 


CO CT» 


P 3 


vL ** <o 


P B 


Ln én 


re 

O 


OS 




én én 


re 


4* 4* 




4^ 4-» 


00 00 


O - 


v». 


00 00 


O - 





n_ m. 




K ° 


(i i— 


tO N* 


~ 


p t" 


gfj 


Ln én 




3 


én en 




00 00 


•so 


00 00 




C5 C> 


n 


II 


Os c^ 


►a ha 


re — ; 


-L HA _». 

+ 4* 4* 


5. £_■ 


4> 4* 


r* ~ 




h* O 
to 00 


*<i 


A- HA _* 


o- er. 

V; 


<o *J 


B § 


- *£ 05 


3 » 


4* 




00 4* 4* 


. -5 






CO " " 






n 




O 


+ 


c?§ 


^. + 


ag 


HA 


re 


BS[ O *-*■ 


re 


^3 b 


oro 


Co *J b 




to o> 


era 5 


• HA HA 


era 


(O 00 


P B 

re 


ö **■ «e 


P B 
re 




"! 


11 




00 


00 00 


PO 


ii 

00 00 


00 00 


Po 


OS 


os 


re» 


05 O) 


Oi Ci 


re 


HA 


HA HA 




OJ HA 


H*- HA 


•-" «3 


4* 


4* 4* 


a era' 


<D 4* 


4> 4* 


B era' 


HA 


fO J* 


C " 


10 to 


tO (O 


H.J 1 


Jo 


b Jo 


§1 


c b 


b b 


5 t 1 


-i 


ha tO 


P "" 


oj en 


te go 


3 ^ 1 


to 


\D tO 




00 


to 


tn go 


1 



00 






00 


O 




1 


o> 


1—» 


+ 


hA 


O' 


>"A 




+& 


to 


te 


HA 


HA 


O: 


te 





O 


Oj 


to te -^Jl 


^1 


00 te to 



GO 




00 


O! 


+ 


1 °> 


»-i 


1 KA 


en 


l»A 


4* 


ec 


to 


ha N2 


4^ 


to b 


<\:; 


+>vi 01 


sC 


tO (O vO 



243 





ijs 




I-* H» H^ ("* 


O 


^— ' . . 


n 


00 Ci ;-! C\ 


3 2- 


CC IO CO ^ 


3 2. 


C-ri CA Oo 


1 3- 


i" O VD 00 00 


1 2. 


i-k o O 00 


re — 


re a - 


JO 03 ^ 


B o 


S* 3 J-* Ln Ö« 9l? 


3 g 


^1 CO 4*"^ 


* ST 


a. oo en o Q 


ST 


C Cn 'J> cn 




© © b e^ 




Oc Ö Co NO 


C" re 
t;= 3 
Ja c 
P « 


zi. eo o co no 


RM B 

oa c 


UQ00O 




4> -4 00 cD 


V 




___^_ 


t"* 




P 9 


sjo « 


3 O Q 


a»o ra 


O' ^1 


(TO CL. 


3 Cl ^| 




VD O 


o c 


F o o 


n n 


Oi O 


' 


il 


Co o 





4* 4* 




ii 


•P* ►& 


OO 00 


C/5 

re i— i 


w : öo 


re l— ' 


•^ co 


en NO ►-* 


CO -4 


O 3 


G5 


CO VD 


p 3 


Lr» 


o 
*1 


O 


b Ln 


re 


4^ 4* 


p 


4^ 4* 


B0 


00 00 


O = 


H 


00 00 


O = 


tO K> 


» ►»• 


o o 


n m. 


^o eo 


rf 


ro 

1 


vd o* 


zz 


Cn 


U.O 


3 

II 




C" 




00 00 




CO 00 


"S.O 


O Cl 




OS Cl 


P=> o, 


»-k t-* 

4* 4^ 


re 2. 


4- |— k H*. 

4* 4> 


re 2. 


♦O H*. 

b ^ 


Q. — 

«* c' 

era -5 


eo r r* 

o NO i-* 


c- ST. 

«< o 

CTQ 3 


Cl Co 


? ra 


Oi 00 O 


3 re 


<l NO 




oo to o 
cp 






n 


n 


+ 

o 5* 


»a "i 

re 


%t + 

s o ^ 


C: -! 

re 


^i o 


cr re 


Co ^ b 


Ko — 


i~>. »-»■ 


era o 


r^ i° "-*■ 


oa g- 


^ o 


P 3 
re 


S* O vo 


P 3 
re 




_■ 


II 






00 


00 00 


On 


ii 

CO 00 


00 00 


On 


O 


Cl Cl 


— T 


Cl Cl 


Cl Cl 


o £ 


M 


h-k s— . 


eo n» 


l-k H* 


— — * 


4* 


4* 4* 


cTcrä" 


tC 4* 


4i 4* 


B«S" 


O 


no no 


r* re 


rO 


NO NO 


— re 


^4 


^1 ^i 


3 g 


Ci b 


b ^ 


§' 2 

3 3- 


Cl 


^1 tA 


2 re" 


CO 


— ^~ 


n f> 


4* 


00 f* 






C; 


NO cD 





Cl 
co 



Si 
So 



as 



to 
eri 

Cl 
Cl 

— N. 



+ 

4Sv 
o 

eo 
co 

k 

I) 

co 



o 
en 

Cl 



Cc 



er. 



+ 



oo 

Cl 



4^- 

Co 'O (O 

lo ^ ^ < 

NO Q Cl 
N* O 4* 



oo 



C"< 

w 

cc 



+ 



00 
Cl 



h^ 4> 
CO f* JO 

CO VD b 
NO -t Cl 
4* NO C 



2 44 





NO NO NO £$ 


n 




h 


p 




1*0^0, 


5 k- 


tO 00 tO 00, 


B S. 






lö h* SO , 


si 


C5 CA le 4^ NO* 

•^ CA 4^ co Co 


B re 


£ 




(OtOOOS 


re £- 






** " ' SS 


3 re 


£o NO 4^ Ia •-* 


B re 


^ 




OjhjD^ 




^ ca to no ö; 


' ST 


P-. 




Ca Ia er» Ö 




• i CA b Ö Ö 


i 






lo O le NO 


C" m* 


3 Co b lo Co 


B" re 

SOs S 

oq £i. 


to 

C 
3 




Co 4* 00 Oi 


f ra 


-• CCsl o O 


P re 










M 


i 


O 

B 




P 9 


Ti" 


i o o 

o : o 


bj= re 




ca Oi 
OO to 




5 CA ^ 


CM CL. 

re re 




Oi NO 




II °" *° 


' 


ii 




4=* 4^ 




11 4* 4* 






00 00 


C/2 


to 00 00 


Cfi 


to 




4* OJ 


O 1— 1 


OJ 4^ Co 


re >_h 


ux 




NO CO 


P B 
re 


bi 


CO <} 


O B 


bi 




O» 




o 


CA 


"2 


o 




00 00 


o s= 


■^J 


4^ 4* 

00 00 


Sä 

O t= 


00 




NO H* 


°. M " 


H 


NO NO 


2. *" 




00 tO 


s 


fo 


tO. CO 


zz 


re 
i-j 




Ö C" 




i 
ii 


CA b 


'_ 


2 




00 00 


►ö O 


00 00 


»„p 


II 




Oi Oi 


o 


Oi Oi 


o 




I»* H*. 


re — 


T 4^ 4^ 


re «j 


+ 




4^ 4^ 


r* IT 


" sr 






tO 4* 


*§"2* 

w 5 


NO »-»• 

^ b bi 


(W B 


co 

o 




f-. *a 


? 3 


O0 N0 tO 


r 1 i 


*^J 




O"» NO 




Oi Oi >■*■ 


^ ^___ . 


OJ 






o 


CO 


n 


•>*• 




P P 


E?2 

" re 


^ + 


"T> O 

O: i-! 
re 






bi O 


o- 2. 


^ r3 ö 


o- o 

Be i-T. 


?<> 




tO CO 
Ca <$ 


era o 

re b 

re 


Ss, IO 4i 
? NO Zj 


CfO O 

re B 
re 


S» 






_ 


|| 




II 
CO 


00 


00 00 


9o 


II 

CO 00 


00 00 


?Q 


Oi 


Oi Oi 


o O 


Oi Oi 


Oi Oi 


G. o 


Oi 


I-* 


i-* i-». 


f "! 


CO H-. 


H*. I-* 


B - *^ 


OJ 


** 


4* 4* 


S"oo" 


r O 4^ 


4* 4^ 


a; S. 

r-Cfo 


^o 


no 


NO NO 


in. re 


NO 


NO NO 


5"£§ 


— 


CA 


Oi 4> i 


c 2 

re C- I 


-j <I 


^' **■* re a. 


vj 


CO 


>-*■ CA ! 


~. c i 


O 4* 


4> CO i re 


OJ 


ca 


O tO I 


I 


ent 


Co 


go oo ! 


<p 




00 




00 


OC 


00 






Oi 


, 1 


Oi 


Oi 


■ 1 °> 






i-* 


4- 1 


H». 


t-* 


+ 1 I-* 






or» 


i-* 


4^ 


CA 


H* 4* 






Co 


co n: 


NO 


CO 


Co NO rO 






bi 


CO H» 


CA 


^J 


lo lo ^i 






CA 


o a 


co 


CA 


t-* O 4^ 






OS 


^4 O^ 


CA 






CA 


ca c 


; co 





245 





NO 


NO 


A 




■*up W H 


5 2- 




4^ <J\ to 


§ « 


1 


** Hr> 


te to 


i B 




JO 


te 


3 f5 


( 


JD^COU? 


' JT 


c o o o 




O Hk 


O ^ 


trre 3 


uoojio 




to tr» 00 C^ 






O 


O 
o 


6?g 




Oi 


O 






00 


VD 


Q t» 




vD 


60 


1 




4* 


4> 






00 


oo 


CO 




to 


te 


O 3 




tn 


O 


O 








Sb 




4* 


4> 


O ^ 




oo 


oo 






<o 


Hk 


>-• ^ 




Hk 


OS 


r 




00 


CO 


na O 




G) 


c> 


p= JT 




»-* 


H^ 


t* i." 




4> 


4> 






Hk 


>-«■ 


o. S. 




4> 


NO 


t< o 

CfQ 5 




00 


NO 


3 re 




O 


O 










n 






+ 


»g 




o 


O 


i 3 




*4 


vD 


er ft 




o 


00 


Cfs O 




4^ 


^1 


• re 


00 


00 


00 


O O 


o* 


55 


Oi 


o o 


Hk 


>— . 


t-». 




4* 


4* 


4> 




{O 


!° 


N3 


o a 


Hk 


Hk 


ND 


å SL 


to 


00 


O 


2 » 


O' 


4^ 


•^1 





OJ 

Co 



53 Ch 
o 



to 
tre 

öx 



H 
re 



= + 

o 

OJ 

oo 
Öp 

fe. 



0"< 

be 



00 

+ I H* 

Hk 4> 

tO Hk JO 

NO ^1 ^ 
Oi *4 <Ö 

+S -^i O» 



Co 



CO 

Oi 

oo 

O 

Gi 

OJ 





-O NO NO <0 


n 




o: NO NO ^ 


P Z' 


1 


^k to tr\ 4> 


Si 

re O- 




00 NO ZJ\ C7> 


Hk Hk 


►* £ 


2.3 




iO Hk 


to C5 


s 




D O O O 




PPPt 


tr<f 

tu= 3 


te Ci 4^ to 


ciq pu 


or\ cm vO Cft 


p 
1 




O 


O 



rr* 




4> 


00 


fft 




^1 


Hk 


re » 




^1 


Cp 


1 




NO 


4> 






■^J 


Hk 


09 




OJ 


te 


O 3 




00 


^1 











u 




NO 


4> 


= 




M 


Hk 






O) 


NO 









t^ 






00 


00 


*9 O 




<3i 


Oi 






Hk 


Hk 






4* 


4* 






Hk 


Hk 


c- ~. 




vD 


O 


V; O 

(^Q 3 




00 


^1 


3 re 




te 


00 










n 






+ 


0: ^ 




O 


KA 


re 




to 


NO 


0- 




vD 


vD 


OO 




^1 


NO 


P 3 

re 


00 


00 


00 


9fi 


cr> 


<Ji 


O* 


2 


N* 


Hk 


Hk 


— n 


4> 


4* 


4> 


8» oq 


60 


NO 


NO 


5 3 


to 


te 


to 


3 2^ 


«sj 


CO 


<l 


U re 


tn 


O 


O 





9 



C 



d 
3 



w 
tn 

tn 

vO 
O 

H 

CO 



- + 



4^ 
o 



00 



00 

C) 

tA 

OJ 

k4 



00 

+ I 2 

Hk 4ir 

te Hk ^ 
NO «D to 
00 O' ^! 
4^- tO O' 



Oo 



00 

OJ 

bi 

o 



»46 







^J 




KH^h*^ 


rs 


^ ^ 


Cl 


oo si -Qo ov 


B 2. 

O 3 

B ra 


iOHNDH 
!> cn co 4* £o 

•^ 0\ ox 4i Co 

& 4* ' U £ 


s = ! 

2 Q, 


Co JO JO 00 
cn ** " ^ 


B —• 
re &. 
B re 


1 i" 


oo as s$ *°. 




Cu 4^ p h* 4^ 


• sr 


< 

< 


DC^OO' 


5) 

er re 

093 3 


* 

CO 


Cn O Cn Cn 




DOO^ 


-r P^ 


ercS 


wtooio; 


era &, 


C Co O 4> Co 


era cl, 


00 H* Cn 00 


V 


-• CO «£) O CO 


t 







tö 




p i 


o-S 


w p O 


D-S 


Cn 00 
00 -J 


jmo re 
era O- 
re re 


c as ^j 
& O Co 


»o re 
era q, 
re n 




00 4* 


i 


O O 
II 4* ~4^~ 


r 


4> 4^ 






00 00 


cn 


M po oo 


C/2 


^i cn 


2 HH 


Ui CO KD 


re i_i 


t* ** 


2 b 




Cn ^j 


re 3 


cn cn 


re 


-PS 

O 


In 


re 


4> 4* 


< 

o £ 


CO 


4> 4* 


SJ 


00 oo 






00 00 


O p= 


O* 4^ 


2. *- 


H 




tO K-. 


2. M. 


>* P 


tz 


2 


i-*. co 




a» b« 


*? O 


I 
ii 




en 




00 00 


00 00 


•g. o 


Os Os 


_ re 


II ' c* o^ 


re 


Hk )-t 


re — ■ 


+ H*- ►-*. 


re m. 


4* 4^ 


"" B3 


4* 4* 


s sr 


tO tO 

lo Hk 


Qj C". 

v- £ 

era ~ 


co r rf 

-S 4^ o 


V! 2 


*J O 


B ° 


2? os o 


? 5 


00 00 




cc on cn 






n 


CO 


o 


+ 


5?2 


S^ O H*. i 


o?2 


O Hk 


^ re 


" 5 


as 4> 


o- 2. 

S53 «-■ 


Co ^i ö 


~2. 


4* NO 


era o 


v3 o oo 
ii 


era o 


to <{ 


re 3 

" re 

»i 


re B 
re 


00 


00 00 


on 


II 

CO 00 


00 00 


o n 


as 


as as 


§:§ 


Os OS 


ca os 


2.2 


h^ 


*-» i-*. 




CO H*- 


H^ I-» 




4^ 


4> 4^ 


äTcrä" 


CO 4^ 


*^ ** 


tTrre' 


Cfc 


Co CO 


£3 


r N> 


to *o 


ET. n 


Cn 


as cn 


o a 

B C_ 


tO H 


tO U 


a 2 


<! 


JO O- 1 


re re 


cn en 


o o 


i-i re 


OO O ^ 




-&>* 


4> 


Cn oo 





CO 






00 


Os 




1 


os 


m 


+ 


1 


t-»- 


Cn 


l-k 




4^ 


CO 


ND ND 


CO 


Cn 


JA 


ti*, 


Cn 


Cn 


4^ Ob 


«-! 


ND 


i-* 


vj cc 



00 
GPS 

)-* 
cn 

Co 

Os 
4^ 



00 

+ I 2 
h* 4^ 

CO K-k tO 
tO ^ H*> 

OS ^ Cn 
Cn ^j 4^ 



a 47 













^-J 


tO tO NL 


n 


^4 


to h* 


«o — „ 


5 2. 


• 


0\ H* 


4* 


O B 
B ° 


< 


Oi N3 * 




*—• 


co to 


3 fs 


Co 


05{O|0^ 


' jr 


a. 


O O cn ej? 













CO 


O H* 


X o 


CT ra 

S-3 = 


6-1 


Co t-* 


4> Co 


n g* 


— 


*4 Cn 


NO to 


■ 


r* 




o 


O 
o 


09 




o 


-4 


cra'°- 


ö 




Cn 


Cn 


o 2- 






(O 


^1 


— 






o 


Oi 


ii 




fO 


to 


Efl 


to 




Cn 


4* 


O 3 


UT 




4* 


^J 


(t 

"1 


Cv» 










Oi 




OS 


05 


O ss 






NO 

Co 
Oi 


to 

NO 


". **■ 


H 

ro 

g 




00 


oo 


"S» o 




O 


Oi 




II 




l-k 


1— k. 








4> 


4* 


S E 


+ 




no 


no 


o-m- 


H* 




C" 

h* 


to 

Co 


«< o 

cro 3 

3 ft 


O 




Os 


^1 




00 










c» 








n 






O 


+ 


5?2 


h 




00 


HA 


er o 

B55 r- 


O) 




Cn 


CO 

to 


? i' 

f5 


b 

ii 

oo 

o> 

CO 
"O 


00 

o> 

4* 

CO 


00 


00 

Oi 
h— ■ 
4* 

Co 


9r, 

o o 

►-• -t 
g; t 

*Lo5' 


CO 
1— 


1 t° 

Co 


Co 
Oi 
(O 


o ^ 
ra B» 

r 1 ° 


OJ 

OJ 






oo 




00 


• 






m 




1 o> 








•— 


+ 


\ H*- 








cn 


H* 


4* 








bC 


NO 1 


-*■ co 








CJ> 


H*. 


C Co 








C 


Cn 


»O »-J 








O' 


^1 


-0 t-»- 





tO H*. KO £ 
OJCC* 
cn ' hUi 
O Oi Cn 4^ 
Co h». 4* 4* 
00 7-1 00 ^ 
C" Ö C" dx 



CO O Cn (O 
Oi 00 tO ^1 



00 
Oi 
t-— • 

4* 

Co 

bi 

Co 



Oi 

NO 
4* 



Oi 
no 
Oi 
l-k 

Cn 



Oi 

to 

4* 

CO 

Cn 



00 
Oi 

H* 

4^ 

to 
bo 
^i 

o 



o 

4> 



00 
Oi 



4> 

Co 



4^ 
4^ 



oo 



4* 

00 

Oi 



00 



00 
Oi 
t-* 
4> 

to 

CO 
(O 
00 



+ 

HA 

NO 

Co 
NO 



00 
Oi 
>—■ 
4* 

Co 

Oi 
Co 
O 



OO 
Oi 

cn 
Co 
^1 



n 



E 2- 

o S- 



O SS 



1,0 



00 

I °i 

ha 4* 

NO NO Co 

H* Ö Oi 

Cn 00 Co 



Co 

CL 

CO 

«-( 

b 

— 

6 
a 



to 
cn 

CO 
CO 



H 

ro 



+ 

co 

o 

<o 

co 
cc 



Co 



00 

Oi 

CO 

r O 

to 
O 



O CO o Ss. 

CA " Jir CA* 

O 4^ Zj ND 

hi HA vj 05 

Ö ca ö d 



OHC K 

lo fo^^ 
OS ^i ha ^4 



00 

Os 

A 

4* 



Cs 

*4 



o 
os 

CS 



Os 

to 



tO 
In 



OS 
CO 
to 

Ox 



00 

os 

HA 

4* 

o 
o 

tO 

00 



<o 

OS 
CA 



00 

OS 

HA 



to 

Os 
Co 



-4 

Os 



Os 
tO 



OS 
00 
tO 



00 

os 

HA 

4* 

O 

Os 
tO 



+ 

H* 



00 

os 



tO 
<l 

O 



5 2. 

O B 

2 2. 

re D. 
B re 



o - 



II 

a; oq' 

o 3 



00 

Os 

HA 

ca 

CO 


86141 
+12 


4* 

»A 

'4c 


O Os Os 
tO Co ^3 



^3 

?0 






c 

3 



to 

CA 

ÖS 
UT 
O 

H 
ra 



+ 

CA 

OS 

oo 

CO 



Os 

O0 

"O 

o 

Os 
CO 



00 

Os 

HA 

4* 

Co 

to 

o 

tO 









tO 


NO 


n 


v-*- Co 


O Co 


B £.. 


HA 


4* 


S n 


■*»■ <3 


tO CA 


re D- 


tO HA 


4* 4* 




CA 4^ ^1 4== 


• j" 


O O O CA 


i 


O NA 


P't 




CO HA 


►H> CO 


aq o- 


00 CS Co CA 




O 


O 


trg 






633 re 


OS 


M 


Cfq C 


Os 


00 




4^ 


Co 




cs 


Os 




to 


to 


CO 


CA 


4* 


H-* 


to 


re b 




CA 


re 

-t 

a 


Os 


OS 


to 


to 


§::. 


Co 


to 


CO 


4* 

CA 


r- 


OO 


00 


*a O 


Os 


cs 


o 


HA 


HA 


re e; 


4* 


4^ 


c» u 


to 


to 


O- K' 


Co 


O 


*** B 


CA 


HA 


P 3 


to 


to 








rs 




+ 


— , o 

O: ". 


o 


HA 


1 J* 


00 


H* 


°"2- 

833 ET. 


oo 


-J 


cre o 


to 


Co 


re 


) 


00 


00 


Ors 


) 


cs 


Cj 


o o 




HA 


HA 






4* 


4* 


S3 CfQ 




co 


cc 


C n 




K> 


H-* 


B » 




Co 


OO 


3 » 




4* 


CA 


' 



00 
CS 

HA 

CA 
Co 

4^ 

'O 
CA 



+ 



00 
OS 

HA 

CO 



to 

h* 00 to 

HA O O 

O 4fe tO 



2 4.9 



tO NO tO 


O 


CO k _ 
N0N0N0 N2 


n 


OWtcH 


m O 


3 i- 


!•* NO 4* l-k 


O 5 

3 i: 


a no ca _ 

r* 4* C NO <Ö 

5° N0CO4* , 


2 3 

3 S- 

ra P» 


K vJOOCi 


U ioi^ , 


3 o 


3 ra 


Öl <p © °x 


ST 


P- O^rvl^ 


» 


Ö CA Ö t/5 




^J 


O CA O CA 




M 




_ 


O^p^ 


c ra 

Si 3 


e-j © f* © ^ 




Cc h*. 4* ND 


CTQ B. 

ra ra 


5 Cc H* 4* Cc 


CW q. 

ra o 


vlOOlCi 


i 

B- g 

e:= ra 
Oq o. 


bd 

a 


*4 CA NO Cc 


i 


P 9 


P 9 


Ef 
w 2* 


to O 


ra ra 


S CA 4ä 


."> £. 


00 H* 


-■ 


Q 


NO CO 


1 


Cl Ca 


Cl Cl 




NO Ca 


ra f ' 


" N3 NO 


C/5 


NO NO 


" NO H»> 


ra i_i 


05 Cl 


f) 3 


ur 


CA vD 


O j; 


ca c^ 


ra 

"i 


Cl 

CA 

en 


CA CA 


ra 


Ol CA 


u 


Cl O 


pa 

O B 


KO CA 


O •- 




NO NO 


° Ä 


o M . 


CD 


O o 


°. •"■ 


00 © 


~ 


S !r* 


S 


Cn CA 




»1 


CA CA 












00 00 


^ = p 


* 


00 00 


►so 


Oi Cl 


_ ra 


II Cl Öl 


o 


4* 4* 

P P 


ra ii. 

a 
o. C- 


+ 4* 4* 

O O 


ra >-• 


O Cl 


"* § 


^ lo Ci 


^ 2 

era 3 


00 V-* 


— O 


Cl NO Cl 


s ra 

• *3 


O **> 




OJ «0 00 








CO 






n 




n 


+ 


-** o 
O; n 


^ + 
s o t» 


O: "1 


p f* 


ra 


ra 


bo >■*. 


o - a. 

P5 H ■ 


Co CO H* 


C" Q. 

Bo M. 


o M. 


Cfq O 


K.. CA CC 


tf; O 


»4 <£> 


ra 3 
* ra 

9o 


v3 

II 

co 


-4 CC 


ra 3 
• ra 

9n 


00 


00 00 


00 


00 00 


05 


O o 


a.s 


Cl Cl 


Cl Cl 


ra_o 


i-». 


K*, h* 




CO )-»■ 


H* !-»■ 


J- "'. 


4* 


4> 4* 


ÖT U q' 


r O 4* 


4* 4* 


a; cro' 


t-* 
^1 




~. ra 

2 o* 


O HA 


sa öo 


P". ra 
3 2 


CA 


00 CC 


5 » 


to tO 


00 o 


w ("5 


%0 


*4 O 




Y + 


CO 


C5 I-» 







00 


, 1 


Oi 


+ 1 


H— 


t-* 


4~- 


NO O 


p— »■ 


NO 00 


■*4 


b*QU 



4i NO U0 



GC 
C 
IF* 

CA 

CC 

NO 

*■; 



co 
■-* 4^ 

NO O h* 

^°^ Si 

h* Cl vO 

Cl CC CC 



co 
p 

p- 



W 



[O 

ca: 

Cl 
Cl 
-^ 

H 



+ 



00 

Cl 

CO 

o 



25o 



tO tO NO SO 


O 


O0 tO H* bO £ 


O 


00 
to 


NO M» tO »"T 
ör» ha t» 


S 2. 
o - 
5 n 


!> i^ " Oo Or» 
•^ Os tO Or» h* 


B 2. 

SS 


^! 


Oi tO 4*i"t 
tO to 4* .i 


re c- 
3 m 

f* 3 


fr 


jc^po^ 




2- O ^ OS N5 


' ?" 


2- 


Ö Ö crc Ö 


1 

ra 


00 


O or» O O 


ra 


« 






CO 


OO ha >f5r JO 


C" re 

CJo 3 
CfO d, 


«-H O HA O H *' 

§ Öo Ö 4* to 


c 2. 

SB, 3 
aq 3- 




vJ(O(OG0 


7" 


C3 


<l O ha ZJ\ 


i 


— • 


p 9 


«r3 


P o 




OS ^j 


C/3 C- 


o Os M 


So O 

au C- 


o 


•4?» OJ 


p re 


;3 Op HA 


o «, 


s 


4* OJ 


i 


II 


Or» OS 


1 


OS Os 


OS OS 




II 


bO (O 


^ 


to tO tO 


C/5 




OJ to 


re i— i 


er, OO 00 


re i— i 


bo 


ha or* 


n s 


Ul 


00 4* 


p 3 


on 


Ör» 


re 


OS 


Ör» 


O 


OS 


ÖS O) 


B3 


00 


OS OS 


89 


to to 


p = 


\J • 


to to 


O B 




pä o 


n m- 


i-3 


to >-. 


O ►■• 




OO ^J 


s 


CD 


p os 




00 00 


•g, O 


3 


or» 


'po O 


►-3 

B 


00 00 


OS OS 


n 


II os os 


O 


[| 


HA H* 


re ji; 


a. m* ,ha 
+ 4> 4* 


« J-- 




4* 4* 


"■ ST 


rP y 


+ 


HA HA 

to ö 




l-l HA HA 

s* i» 4* 




en 


^i or» 


p ™ 


os «o HA 


£ 2 


ij 


•■*> O 




00 <£> O 


• 


OO 




n 


OO 


n 


00 

\0 * 


o t 


— > o 

O: 1 
re 


i i + 


wj o 

O! - 

re 


:.^ 


Öo Ö 


»a ET. 


fr ^ h* 


cr o 


fr 


tO ^j 
^i O" 


era o 

re 3 
" o 


S" 00 ^1 


CTQ o" 

9 3 

re 


p 




■-S 


II 

00 






ii 

OO 


00 


00 00 


9o 


00 


00 00 


9n 

o o 


os 


os os 


o 2 


OS OS 


OS OS 


os 


HA 


HA HA 


ZZ2 -; 


OJ ha 


HA h* 


Z- s 


OJ 


4* 


4=* 4* 


k crci' 


"O 4^ 


4* 4* 


^"rS' 


'O 


fcO 

H* 


to to 

b ha 


£* re 

2 2 


o jo 

00 4* 


Öo Or» 


rtOQ 


o 

öo 


HA 


iD tO 


? " 


OJ 


00 


o o» 


r m 


OS 


0C 


oo --a 




, w 


t-* 


-4 OS 




OO 


00 




00 


OO 




00 




Os 




1 2 


ös 




1 2 




HA 


+ 




1— ik. 


+ 






0r« 


w* 


4* 


or» 


KA 


4* 




Oo 


to 


o to 


00 


to 


HA ^o 




** 


H- k 


^} NA 


Or» 


HA 


Ö 4^ 




^J 


NO 


OS H* 


4* 


4* 


-1 G0 






Os 


0w 


00 0c 






OS 


O 


Or» ha 





25 



NO i-* 


NO ^ 


rs 


co 

Cn NO NO 


n 


p po C : 


B 2. 


^wo u . 


5 I- 


tC Zji 


NO 4* 


O 3 
B o 


<! ' noca^ 


1 1. 


Os CO 


U. co 


re C- 

D £ 


f OS Co Cr> ■"* 


re &• 


-J »-* 


OS ^ 




£u pD^O^ 


i 


b b 


b c* 




•o 


CA CA O O» 








V 




p ** 


i-*' o 


sis 


e_, O^p 1 ^ 


B" re 
Bo B 


Co M» 


4* Co 


O c 


C Co H* 4* NO 


era bl 


00 4^ NO n* 


1 


OJ 

ca 


^ NO NO ^ 


i 


O 


O 

o 


P o 


z% 


05 


^1 


03 P" 


- 4^ oj 


era° °- 


C" 


4* 


re re 


re £_ 


co 


NO 


' 


3 
ii 


4* O 


i 


Os 


Os 




OS Os 


NO 


NO 


C/3 


" NO N0 


en 


NO 


NO 


2 i— i 


W NO i— • 


Os 


NO 


° b 


cn 4> po 


fl B 




CA 


n 

< 

Bl 


en 


CA 


re 


O} 


OS 


o 

CO 


OS Os 


Bi 


NO 


NO 


O s 




NO N0 


O *= 


O 


O 


rt . "■ 


H 

re 


O o 


Q ,.. 


co 


p 




os p 






en 




g 


CA 











00 


oo 


1c O 




OO 00 


7 O 


OJ 


Os 


o 


II 


os os 




*-. 


!-*• 


(B ;^; 


^* ^ 


re ;i: 


4* 


4* 


** u 


+ +* 4^ 


n- sr 


p 


O 


c - . 


O O 


O- S" 


^1 


ös 


aq 3 


en Jrj ,C{ 


era s 


o 


ca 


? S 


^ 


■2 re 


o 


O 




CO 


NO *» 








o 




n 




+ 


~»i o 
C: n 


£* + 


—i c 
C: "". 


o 


•-*- 


n O 


S p ** 


re 


öo 


N-k 


o* 2. 


po co b 


o- 2. 

100 ^\ 


OS 
NO 


O 


era o 

re 3 
re 


Si NO Os 

ii 


era o 

re b 


00 1 00 


00 


Pn 


ii 

00 co 


00 00 


Pn 

o o 


Os 


CS 


os 


2.H 


OS OS 


OS OS 


4* 

t-* 


4* 


4* 


g- -i 

k era' 
— re 


'O 4* 

o 


4* 4* 


c "1 

£.95" 

p— n 


*3 

O 


ÖS 

C" 
NO 


^1 

Os 


% ^ 


en 

4^ 


Oo 


.805 
.769 


O -1 
B * 
re B- 
"! re 



co 

4*. 



00 
Os 

|Ä 

en 
Cc 
M> 



oo 

* I 2 
j* -. ** 

NO O t-* 

^ ^3 Ij 

4-i +~- >— - 

^+*o 



0C 

& 

CA 

Cc 

NO 

CA 



oo 

+ I 2 

h-v 4^ 
NO O f* 

h*. ÖS ^J 
»— 4-- CC 
OS OV ^1 



CO 



E= + 



232 





PO 


PO 


o 


P S* 


P« 


3 =' 


CA 


Co Cn 


§3- 

» 8* 


OOiCOO< 


K> *& CA •"*■ 


3 c 


+* HA 


4* y* 


* sr 


© ca ©- o» 








Hg 


o — 


S"' Q 


O" n> 
a» 3 


WO^fO 


CTQ &. 


vj IQ 


t-*. CA 


T - 


o 


O 


tfiÉi 


Cs 


«^| 


coo ra 

CT5 P- 


Co 


HA 


ra ra 


ca 


Os 


l 


Os 


Os 


PO 


PO 


CZ) 


ND 


HA 




PO 


00 










O* 


o» 


ra 

"5 


cs 


CS 


V 


PO 


NO 


O c 


o 


O 


ra M . 


4^ 


p 


£2 


- 


CA 


Oi 




00 


00 


1=0 


wt> 


Ci 




Co 


CO 


ra 2- 


4* 


4^ 


£ — 


O 


O 


CLJT. 


CA 


4* 


*<: o 


tC 


Co 


C ra 


OS 


CA 


o 








4- 


o?2 


o 


HA 


t 1 


-1 


O 


O" O 


«o 


K) 


!W 5 


00 


CA 


ra 


oo 


00 


00 


Oo 


Ci 


OS 


05 


ra 2 


HA 


ha 


ha 


EU ^ 


4> 


4* 


4* 


K CTC 


ha 


i-a 


ha 




4* 


WG 


4* 


2 » 


to 


<o 


OS 


J* ra 


i-l 4* 


O 





CO 



V 'O 



W 



00 
CS 

HA 
CA 
Co 
ha 
4^ 
fp 



+ 



00 

I 2 
ha 4> 

I— . 42* 4> 
Co ha PO 
4* PO ^* 



^ 

b 



CO 

Os 
co 
;o 
o 

UT 

o 
o 



PO PO po to 


o 


PO © KO C^ 
4=* ca CO 4> 


■il 

3 2- 


CO O 


^ oo 


CO 4^ CA "^ 


B ra 


O o: 


-J « 


Co 


Ö CA Ö O 




O H* 


Pt 


cr ra 


CO H^ 4^ PO 


era a. 


-4 o 


H* CS 


i 


O 


o 

o 


*§ 


Cs 


^1 


CTQ O- 


Co 


HA 


ra ra 


00 


O 


— 


OS 


CS 


PO 


PO 


Vi 


PO 


HA 


ra — : 


CO 


00 


P 3 


CA 




ra 

< 

Sa 


cs 


CS 


PO 


PO 


o ~ 


O 


o 


° ►*.' 


CA 


O 


"~ 


CA 






00 


00 


►o o 
ra 


Cl 


CS 


HA 


HA 




4^ 


4^ 


■^ ET 


O 
Os 


O 
4* 


f I" 


CS 


4^ 


B 2 


Co 


PO 








o 




+ 


o?2 


O 


HA 


hg ., 


co 


b 


B - O 


O 


Co 


era o 


^i 


CS 


J* 3 

ra 

"i 


00 


00 


00 


Oo 


CS 


CS 


Ci 


o 2 


HA 


HA 


HA 




4=* 


4* 


4* 


a era 


HA 


ha 


HA 


~ re 


4* 


4> 


4^ 


£ « 

3 &- 


^1 


^i 


-4 


ra re 


4* 


O 


00 





001 

Os 

HA I 

CA 

Co 

b 

4^ 



CO 
I CS 

+ I «-»• 

HA 4^ 

JO © HA 

HA CA 4^ 

CO Cs *^1 
00 00 *ä 



253 







CO 






*0 H* NO "■* 


n 


<£> ha ha ha HA 


O 




i — o ; — <<0 


3 2- 


<£> ^1 iD -*», 


3 £. 




NO Cn ha Cc 


2 a 


!> NO 4* ha Co* 
r^ crx ha 4* O 


o 5 
B i: 

ra &• 




00 Ci Ci <^ 


3 SJ 




Ui^Ln^ 


9 fj 


?0 4^ er» ^a NO 


3 « 




M^tO^ 


* JT 


CU U U C ^ 


So 




bo^cd 


1 


L, b b b ö 








_ 


o 


_ 




PPP^ 


C" ra 


t_ O HA Q HA 


b* 2 

U: 3 




Co <c 4^ NO 


era fté 

ra n 


= Co C 4^ NO 


era — 




ysii- v| 




i. o yo O OS 


i 




P o 

Cn vj 


5* 

sr 

oa ir- 


cj O O 
O C?5 vj 


=-2 

era — 




00 (O 


ra — 


3 NO ha 


9 2- 




CO <o 




3 


-i O 


1 




Cn C^ 










cn no 


C/5 


" Oi OS 






Co NO 


O M 


w NO NO 


C/5 




H ° 


O 3 


OT 


, Co no 


P 3 




b» 




Ö> 


C Cn 


ra" 




Cn Cft 
Cn NO 


g: 


r 


OS ÖS 


b: 

O - 




NO O 

*-*■ to 


O P" 


H 


NO NO 

HA 


2. *" 




Cr« 




^3 


NO ^1 






00 00 


►3 Q 




00 00 


%o 




Gs O 


»= ST 


II 


os as 


&33 W 




HA HA 


rt ~ 


HA HA 


ra — • 




4^ 4^ 


^* et 


+ 4^ 4^ 






p o 


G. ^. 


po 


C ~. 




■^1 Co 


era 3 


os ^i cn 


VJ O 




O"* Ci 


c ° 


_ HA HA 


3 ra 




NO Co 




OS 


NO NO 










CO 










O 




f5 




o t 


S2 

•^ "i 
o 


ii o t 


ra 




b» ö 


er o 


Co 00 o 


C" " 




Co tfb 


era 


tN O NO 
P CO O 


era 5 




-4 00 


ra 


rä 






"• 


II 

cc 




ra o 




00 


oo oo 


o n 


oo 


00 00 




OS 


OS Ci 


2 2 


Os Os 


o* os 




HA 


HA — - 


"~ -t 


OJ , - k 


HA M 


— — 




4* 


4> 4* 


~7=' 


-o +* 


4> 4^ 


~.é- 




N* 


—* ha 


-. f5 


O HA 


HA HA 


~. ,-s 




Co 


io 4* 


— U 


Lo Cn 


Cn Ln 


3 85 




4* 


00 o 


-i ra 


Ci NO 


ha to 


-: rä™ 




cn 


cjD •-*• 




00 


Co 


Cn NO 1 







CO 

CO 

5o 



W 



to 

UT 

as 

to 

o 
H 

TO 



s= + 



CO 
CS 

Co 



Oo 



CO 
OS 

Co 

sL co 

Cl 



oo 

+ I ^ 

HA 4^r 

JO C HA 

HA co Co 
<l ^0 4^ 

C. Cw cn 



00 

CSl 

HA 

cn 
CC 

b 
cc 

4^ 



00 

I Os 

+ I HA 

^a 4* 

NO O HA 

00 ND NO 
00 »4 Co 



254 



to <o 

Co én ^ 4^ 






Os 


Cn 


EU 




i— *■ 


t* 


O - 




O 


O 






O 


ND 








e^ 






00 


00 


•sg O 




Os 


Ös 






(ä 


^-t 


re EL' 




4* 


00 


" u 




O 

Co 


vO 
<0 


^ 1" 




4> 


<o 






<£> 


<c 










rt | 






+ 


— . o i 
O: -1 1 




O 


w-v 


^ re 1 




«0 


NO 


erJL i 




O 


00 


Cfq C I 




CO 


^i 


' re JL I 


00 


00 


00 


9<r> I 


Oi 


Os 


CS 


" = § 


t"*. 


i-*. 


p-*. 




4i> 


4* 


4^ 


& ua' § 




w>> 


t-4. 


m". 2 § 


JO 


NO 


KD 


8 '» i 

5 p- I 


Ci 


C/« 


00 


"* ■ 


«£> 


(O 


OS 


9 



OJ 
00 

H 

CD 



+ 

Os 

In 

Os 
oj 

I! 

co 

Ol 

.°° 
^o 
o 

-PN. 



+ 



co 
Os 

M* 4* 

HA- Ö O 

C-r» 00 OS 

^ H* tO 



00 

O) 

!-*. 

4> 

4* 

4^ 



NO NO NO NO 

Co H* jo i-^ 

CO 4^r cn OJ 

NO 00 ;~4 OS 

^ ot u; v} 

Ö Cn Ö CA 



p **. p "£ 

Co Ö C" to 
Ol 00 h* 4^ 



O 

OS 

to 

Co 



OS 
NO 

to 
en 

en 



Os 

o 



00 
Os 

4^ 

o 

Ös 
Co 
CO 



00 

OS 



to 



VO 
CM 



4* 
00 

CO 

en 

én 



00 

to 



en 



00 

OS 
H* 

4^ 

p 

NO 

to 

O 



4- 
O hw 



00 

O. 






4^ 

00 



Clq &- 



Cfl 



O = 



rs Q 



n 



r> o 



00 
I OS 

i-*. 4^ 

(oOh 

i-». I-*. 4> 

Ct> cjD 4^ 

4^ oo o» 



255 









'O 




Ko »■* JO *"± 


O 


O0 KMH 1 ^ 


O 


© tO O "^ 
4> fO lo •—"* 


3.2- 




5 2 - 


po po -J SJ 




ra ~ 


ta-K ~ 


5 f5 


— a> 


vipAtCOO 


" £" 


P- Co -^ Ci ^ 


' w 


bebo! 




to l" l< C Cji 




O h*> O *t 


£33 — 


? Pr P t 


05= - 


le O le Co 




5 lo b le Co 


°S ö- 


uvjcc 


1 


T' t 

w 

o 


.o 00 tO NO 


1 




p <i 

ca ^4 




P 9 
cn vj 


B» ET 

OS p_ 




<£> h-- 


ft O 


E3 O >o 


<* ffi 




OJ ND 


1 


2 

II 


-1 o 


" *Ä 




+* fe 


4* 4-* 






CO 00 


2 i- 


u oo co 


C/3 




os p 


O g 


ut r-v, t-k 


P s* 




Cn 


£7 


ox 


Cn 


*1 




4* 4* 




4^- 4^ 


9 = 




00 ^ 


O — 


<*• 


00 M 




o «o 


O H . 


H 

re 


o «o 


ri > _ - 




to G, 


s: 


(O ^4 


~ 




In 




-i 


In 










■3 








CO CO 


►3 O 


II 


00 00 


Po o 


1 


CS CS 




OS Os 




»-*■ H» 


o g; 




1— k I-* 


n 2. 




Co Co 


y sT 


+ Co CO 


r* -r 




O JO 


— *"• 


o ^o 


O- K . 




bs le 


"* 8 


P> as le 






Ci 00 


"P q 


OS NO 00 


- rt 




<o (O 




CO >— • OS 










co 








n 




C"i 




+ 


C: "1 


^ + 


C: 2 




O »-. 


1 ^ 


s C ~ 


' CS 




^i b 


era 


5o ^ b 


trä 




NO G> 


cfo o 


>n Co Cs 


CT3 O 

O 5 




NO 00 




II 

CO 


^-. (^ 


* f5 


00 


00 00 


co 


00 00 


G 


OS G 




G) G 


OS G 


12. ° 


I—k 


** 1— k 


X-' n 


Co )-»■ 


h— >-». 


~~ —. 


4^ 


4> 4> 


E tjq' 


'O 4* 


4^ 4* 


E<*' 


o 


O O 


ZT. n 


c p 


P P 


ET. n 
O i 


4* 


lo 4> 


a S_ 


bo 4* 


lo 4* 


5 ~ 


(O 


<o Cn 


5 i» 


o C 


Cn cn 


i r; 


>-*• 


K* O 




Ut 


4* 


KO O' 





00 

+ I 2 

^ ^ ** 
co O O 

fo b 4^ 



15! 

lo 



to 

Cn 

OJ 
Cn 
Cn 

H 

O) 



é= + 

Co 
00 



00 

I Oi 

^ 4> 

Co C O 

ND i-* 4* 
— . »J O 
NO tO 4^ 






co 

G 

CO 



Cn 



2 56 



_■ tO tO tO 
^ k) tO 4* 
tn " " -*?* 

to o o <© 
ö* b b o 



P P P t 



o 

tO 



tO 



00 

)-A 
OJ 
JO 

on 



to 

o 
to 



to 

4* 



tO {O 

4-* Oj 

4* te 
in 



00 

os 

•-* 

OJ 

po 





On 




O 


3 o 


O 




00 


O» 




00 
00 








n 




o 


4- 


w» O 
O: 3 


s 




OJ 


4> 




Oo 




os 

OJ 


OJ 
SO 


oq o 


II 

co 


00 


00 


00 


°n 


os 


os 


Os 


n o 


os 


HA 


HA 


I-* 


■"" - 1 


OJ 


OJ 

o 


OJ 

<o 


OJ 
tO 


2Lc£' 


o 


o 


o 


«o 


re oL 


CT) 


OJ 


to 


4^ 


"! » t 


-psx 


to 


HA 


4^ 




oo 






oc 




00 








o, 




, OS 








HA 


+ • 


T" HA 








Cn 


HA 


OJ 








OJ 


OJ 


O O 








4> 


HA 


OJ o 








OJ 


^» 


\D Oj 








or» 


O'» 


x to 





oi 

Co 






O 

3 



to 
ox 

Os 

OJ 



s&T-+ 



z. i i— • 





to to to to 


n 


-Pis 




to i—- to i-^ 


3 5- 


r> 




ÖJ H* tO _ 


? « 


V- 




H*'..h^0'0 


ro 5" 


fr 




oj to U * 


B re 


o 




to a* h* to 


* £• 


i—= 




Ö Ort ö c) 





10 








>— i 




O m- o ^ 


c- re 


l ^- 






• ö 


»o 3 


53 




OJ o OJ to 


tfq D- 






to OJ 00 OJ 


p re 
1 


r" 




p 


O 

o 

OS 




d 




4* 


tO 


re 2. 
i 


S 




4* 


4* 




II 




00 

ha 


oo 

o 


^ k— 1 


u 




OJ 


<o 


f> IT 


Ol 




Ör» 




re 

i-! 


Ös 

OJ 




4> 


4* 


<1 
(B 

O C= 


r o 




<! 


tO 


s. - 


i_3 




JO 


u« 




re 




in 






3 












00 


00 




* 




os 


Os 


II 




HA 


HA 


o 2. 






OJ 


OJ 


£ ~ 


+ 




<o 


tO 


£3 

o- *r 


1-4 




4* 


tO 


*< o 

aq B 


OS 




OJ 


Oj 


B re 


GO 




to 


to 




OJ 








O 


CO 






+ 


►JS o 
O: 2 


^ 




o 


p 


* re 


>» 




os 


tO 


ö"2. 


fr> 




to 


Or* 

O* 


oq o 

P B 
re 


II 








00 


00 


00 


9 o 


CO 


Os 


os 


OS 


2.° 


OS 


HA 


HA 


K*. 


■— i 


OJ 


4* 


4* 


4^ 


su oq' 


CO 


O 


p 


O 


C re 


p 


HA 


HA 


ha 


5 S- 


^j 


4* 


HA 


00 


q o I 


o 


<o 


HA 


^1 


| 


^3 






0C 




00 








o. 




Os 








H- k 


+ - 


f HA 








Oi 


ha 


4^ 








OJ 


OJ < 


D O 








4^ 


HA ! 


-a HA 








^J 


oo < 


jj 4^ 








H* 


f£) ( 


JC <X> 







OIOIOW 


n 




Lo h\ to Co 


g 2. 

si 




^cio^ 1 


re C- 












Le to u> ^_ 






^y:^^ 


ST 




DÖOC 










_ 




o ^ 


O^ 


CTf^ 




£* fO 4> 4^ 


*» re 


< 


DWCiC 


T" 




O 


O 
o 






Cl 


00 






o 


O 


o o 




<£5 


Co 







Cl 


ca 




tO 


tO 


C/3 




4* 


CO 


O B. 




M 


00 


O 








jj 




Cl 


Cl 


O - 




NO 


(O 






ND 


tO 


— • 




VD 


O 


•~ 




00 


00 


p»o 




Os 


o5 








i-*. 


2. B. 




4> 


4* 


•* K 




H* 


*■*■ 


(Li — 




^t 


4* 


<< o 

Cf3 a 




^1 


h-k. 


3 re 




O" 


Cn 










fi 






+ 


5?2 




O 


c-». 


o 




O 


to 


ui ET. 




Oi 


00 


era o 




4* 


00 


• re 

"i 


00 


00 


CO 


o o 


en 




Cl 


1— k 


w_. 


h- • 


~ — 


4* 


4* 


4* 


05 o3' 


K) 


fO 


>o 


— . re 
o i 


<( 


^-* 


«-t 


B 5 


NO 




O 


•s re 


>-»■ 


•ö 


CO 





O' 

#o 
O 



00 

I & 

4- I i- 



ND 



KD 



I-* CO «^| 

O O JO 



c^ 



to 



co 
H 

CO 



= + 

bo 
co 
oo 

i 



00 
Cl 
CO 
"O 

o 
o 



w ** *° & 

O 00 O 0°, 

U CO " W 

00 4> Ci (O 
Co {O en Cn 

cböd 






O H* 


P^ 


C^ re I 

tio b 




4> —■ 


*> 4^ 






O 00 00 +> 






o 


O 
o 


g-P 




^ 


00 


ers r- 




<1 


CO 






tO 


i— ■ 


09 




Cl 


Cl 




no 


to 




4* 


4* 


P 3* 




<£> 


O 


O 




Cl 


Ci 


o £ 




ro 


to 






Co 


N3 






c-*. 


(O 


*5 O 




CO 


00 




o 


Cl 






t—. 


H* 


re >*■ 




4* 


4> 






t~* 


i-* 


&._. 




00 


4> 


era. B 




*& 


00 


? 2 




tn 


Cl 










o 








»2 








c: -- 




O 


H* 


" re 




«£> 


CO 


B" g. 
m 5. 




Cl 


^ 


CT3 O 




<c>\ 


o* 


• re 


0n 


00 


00 


o n 


Gi 


Cl 


Cl 


o 


>— * 


1— *. 


>~ 




#* 


4* 


4ä> 




*o 


NO 


/O 


~. re 


öo 

Co 


00 


00 
Cl 


3 S 

-J n 


Cl 


O 


Hk 





Cr 



00 

I °* 

— +*■ 

1° r* 1° 

tO Cl CO 
-* OS Co 






bd 

o 



r 3 



bJ 

Vt 

4S^ 

H 



Sr + 



UT 

OJ 
CO 



po 

53 

I! 

co 
O 

CO 
'O 

O 

b» 



K. V. Acnd, HandL 7834. 



l- 



258 



to 


»o 


n 


to 

CO 


fo ö» 5t 


3 i- 

O D 

3 2. 


£ 


lo Co " £ 
~J <£> W* "-^ 


ra s- 
B o 
» 3 


sa- 


ö b b ö 




<» 


o ^p 1 ^ 

4* NO 4* *ä 


er ra 
E» s 




era cl. 

ra re 


3 


O H*. O» !-*• 


i 


W 

EJ 

O 

3 


O 

"o 


o 

o 


*9 


O 


^J 




II 

to 


o 


o 




KD 


♦o 


CO ,. 

ra •"" I 


en 


Co 


N3 


p B 


UT 


OO 


00 


B> 


4si 






< 


«^J 








tO 


to 


g ~ 


ni 

3 


O 


O 




00 


CO 




II 


ÖS 


CT5 


ra it; 


+ 


4* 


4* 


<-» Bi 


►"■< 


H* 


!-*■ 


&••£■ 


en 


4> 


b 


^ B 
m ra 


bo 


OJ 


CO 


P •* 


*N 


C* 


Co 




CO 






O 




O 


+ 


as 

" 3 


1 


i© 


*o 


o" 2. 
»o jr. 


e>ä 




00 

to 


OQ O 

ra B 
' ra 


M 


CO 


00 


00 


9^ 


ii 

CO 


CTi 


Oi 


o 


o o 


Cs 


>-»■ 


H*. 


H* 


I— w 


CO 


4^ 


4> 


4* 


£d5" 


CO 


t 3 


to 


eo 


>-■ ra 

O *9 


o 


le 


** 


CO 


B P. 


^li 


C* 


o 


i-». 


-. n 


-i 


00 


!-*■ 


Cn 


' 


-j 




00 




00 






Ci 




I Oi 






>-* 


+ 


>^ 






C" 


H* 


4* 






Co 


{C 


i— . ND 






4* 


^* 


b co 






^1 


^J 


Cn er» 








O 


*J 


O) 00 





25 9 











O 








o 


O 






CC Cc (O NO {O JO JO [■* t-»- ■■*; 
>-*•' Ö>OoJOh*.* cr> 4* $£ 


5 2. 

C B 

B 2. 


fc 






^fOO|£>vjO)^WH*9 


a oJ 


P> 






focr>io4^H-».^H*^!r^ 


r p 






Con 


t 
< 


-COO^^-l^fO^O^t 

oöbbbbbbb© 


■ 








*H 




s g 


pppppppp^*^, 


Bo _ 


C 




ff. £ 


►f* >£> o» bi ^ <i bo «£> U »o 




i. 




i 2* 


tOvI(OOOt£00 00O00 


m O 


• 






1 




o 




i: 5? 


ppopoop^^ 


s-s 




•— -i 


4^^a»cri^aöooö^- 


aq a. 


3 




►— - — ■ 


4^y?CTiO>4^CCC04^0 










O^moOcncnOOO 


— 


II 








5 c 


cscsciCiCscscriCsc^ 


en 

n t— < 


u 




o O 


<CC(O(DiC<JD<O<flG0 


ux 




5 2"« 


^^U4*(OWH*H -^l 


p o 


OT 




E* o 

„ 3 


cV« C" 


re" 
-t 


-fc^ 




rt 




H 


*^J 




C r+ 


oscsoscscsososcsos 


O IS 


>*. 




3 E: 


«o (C <o O <£ tC 00 00 00 


O M* 


ro 






WW^(000(0(00" 






. + 


C" Cr« 


"" 


1 

II 

+ 




. o> 

o 

Oj 

* OS 


00 

os 


*a O 
p** Jr 
2.2. 




•<S 


H*>j-*.i-*.i-».h-k.i-».OO^D 


D.S". 


M 






tC lo 4* ^! Ö ö OS CF> ND 




UT 






^^oci^^oocoN: 


F 3 


OJ 






C'< 0> O C7i OS Os O» tn O 




00 
00 








n 






+ 


-l o 
O: 1 

" 3 


is 






OJ^OiC^O^-ii^tCC 


— o 

C30 £". 


?i 






^O^^^^^^io 


OS O 


5a 
ii 

CO 








^wo^coo^tc^a; 


o 

1 


00 


00 


00 


9n 


os 


1 


Oj 


os 


O O 


as 


I-* 


+ 1 


H* 


H*. 


>** 1 


CO 


o« 


w 


4* 


^^»fir^^^^^^ 


Eo5' 


CD 


CC 


toow 


JONO^-fO^-fOtOND^ 


et. ro 


o 


fo 


>»*. vO 


i-* 


focov04i-lcH*H^.4>o» 


3 Q 


d 


UD 


O» O 4-~ 




-i o" 


OJ 


u- 


O -4 


C' 




O 



260 



5öO 
a o 

g « 

2- ° 

ET. <■* 

SI" 

<"*■ i-h. 



C oj 

2 o 

fcV C"" 

I— J *— • 
ci- O 

+ 



CO 

CS 

Co 

4* 

uc 
NO 



;-lCsC^CsC^C^O»CnCnO*C^ 

Ln Lo *0 *■»• * C* 4^ Co *■»• . 
OJ h* ^ 00 Ci CA W K) O JO ^ 

GOfOvJUCCiOJOOOO^ 

bbbbbbbbbbd 
CO'Hk^vjmiAOiOO'0» 



co 



Cc 

o* 
♦o 



O 



00 



+ 

i— *> 
(O 



4* 

NO 
U [o ^ 

o o ^ 



Pppcopp^Hi^ 
4?4^cnös^4Öoic>bl-»-co 

01 Cn O* 



CsOCsOCsCsCsOsCsCS 
OSCn^^CoCoCcNDOOCO 

bbbbbbbbob 



CsCsC^CsCsCsCsCsCsOS 
OtOOOOyDO^GOGO 





CO 




CS 




!-*■ 


4^ 4^ 4^ 4^ 4^ 4* 4* 4^- cc Cc 


(O — m> ^ h*. »-* 


H* hk(C C 


Ca ND 00 CO CA CA CA ►-* ÖS <Os 


vl'1-kiOv.O 1 »' * - +" i[ 


>-* Co CO CO 


O O *0 IO O; W 


CCHh*^ 


O O O O O h* 


>r* ■■"*• IO AD 


ND Cc 4* OS CO O Cc <i kd £o 


C ^1 o en w o> 


»OMCiQo 


CiOCSWOOOOO^OvtC 




CO 




C} 




H* 


4* 4* 4* 4* 4> 4=» 


4^ 4> 4^ 4* 


ND (C ND tO *0 K2 


(OWK^O 


00 en w m O; Oi 


cc co b ös 


Os -.00' 4* Q 4=* Ci 4* ca 4* ^ 


Cs O 00 4* ^ Cc 


i- 4 - CA CS O 









n 


5 


o_ 


o 


r. 


5 

re 


a. 


x 


B 




¥ 






C 


re w 


Si: 


S 


Oq 


JO. 




re 




v 


O" 


g 






CH3 


c- 








' 







Ii 


03 




LO 


re 


ST* 


o~x 










re 


Cnc 




-<J 


*J 




u 


MH 


O 


>— 


s.- 


re 


i-. 


H 


.— 




2 

5 



o 
o 

C} 

e- 
co 

e-t 



W 

Bi 

O 

2 




26 1 



O) o 

1 r 
ET. £ 

2 o' 



e-r !—• 

2 o 

3 P*. 

^ 2 

S pr 

+ 



*p 00 00 00 po po 00 *4 ;4f <I H» 

h*. o* 4* OJ (O U' 4is OJ fo *-*• 

00 " NDUxfotsv- k 4iH»>4Sf'i5 

bbbbbbbböbd 



PPppiOGp^i-**-*.*-^ 
t— -4»-*O00-400^»Oy2C7i 



os 2 

OS £ 



00 

os 
Ort 

OJ 

o» 

OJ 

c* 



+ I 

I—». 
60 O 

H*. lo 

00 (O 

O ^ 



KO 

00 



00 

Oi 

1° 

Oj 
o» 
NO 



ppppppp*-^*% 
4&Jfebtos<iäo<fi>. ö^cjö 

O* m CJi O' Oi u< u> 



OSOsOSOSOiOsOsOsCSOS 
OOsOÖOOyDiflCOOO 

o*y\4i-wuw^O(OC) 



inooctooooGoooco 



CO 

os 

NONOOOO^Ö^O^^a^Ö^D 

(O(O0iOOO00OO<O 



o o o 



+ 

as». h». no Oj 



OJOJCAOSOOH^^^lOJi-*- 
^l+sOSNOOJOO+sQOtciO 



00 
Oj 
ta* 

NONONONONOKONOfONONO 

O^ÖSOJHAÖJOi^^^Ö 
*»(0<lvlCS(OGOC>OCS 



O 
3 2. 

o a 



c' g 


£5 


6!= re 


1 


[JO cu 


o 


n o 


3 




* 



er 



O C 



n 



BP" 



9n 



p- 

CO 



to 

Ut 
In 
OS 
Lo 

ra 



+ 
en 

lo 
00 
CO 

Co 



00 
OS 
OJ 
"O 

O 
bo 

OJ 

o 



262 





SöO 


tO^N0$OtOtON0H».t-*i-»>t-* 

^^ppppoptoo^ 

Hi ■* Ln 4-* te fO ' L" 4-* lo ÉO 

pop^ccKi«.pCO<ioi4^to 

CiWOOOxHiOOOvlcoOoUj 

öö b bööb öbo ö 


Coincidents- 


Q* -3 


^^c^aiöi^Gob^tc^ 

K)vjWCO00(COOO<0 


T" 


jr - >-« 


pppppppj*j*^ 


D-S 

po fB 

ers a. 

ro 

en 

re i-h 
P O 

re 

»1 

-< 

03 

O sa 
2. *■• 

re 2. 

"■ E" 

D--. 
^ O 
OQ 3 

.= S 
"ST 

"» re 
er ft 
»»>:• 
en £ 
re 5 
• re 

?n 
2.? 

g era' 
JT. ro 

II 


eductio 
lfttomt 


^4iU^tOh*H<öOW 


3 nu 

+ 


O<£n£HCO00CX000000 




* Oj 


00 

O 

O 

00 

to 

VO 
OJ 

)-k 
NO 

tc 

VD 
00 
4* 

O 

«£> 
♦O 


00 

ÖOGOCnGO^^J^jb^GO 

OO00O(O(O<£)(O0iO 






pPP©Pi lA H».H».fOU: 
öj^ö^bjGO^iiGOOCHA 


00 

O 

00 


. — 0.841 
. +12.180 


00 

ND^ONDtOtOH*.(OH-»-N3H->' 

OO^Ci^^CftOOtOOi 



263 







^ 




NO NO 


Q 


O NO NO NO N? 
4*. Co Hk cc ***„ 

i NO 4* J-k CC 

^j yiH cc p 


O 


l^k CC Hk Co^ 
4* 0> Cc 4^ 


så 


B £. 

o a 

E 2. 

re &. 


fO «C Hk <^| 


3 8* 


c* N-. fo ** 


3 2 


?>. ND 4* Ln NO 

> 3 w(ooQ 


B re 
J* B 


^HO^ 


i 


00 


b b b p 


►Ö 


co 


O P P P 








— *3 


PrP^ 


°* £ 


C, P H O ^ 


si 


4> Hk 4^ co 


tre £. 


C 4^ CjC Cn er? 


?i: 


oyyitn 


i 


¥-1 

CD 


4* CA O NO 




P <? 


o-S 


o o 


Ci "^ 


' sjo re 
cre &* 


6 « 00 


tre o- 


vj -1 


s* s. 


re ft 


00 <0 





II 


Hk (O 


' 


Ci O 


Ci sa 




NO NO 


C/1 


to ^ No 


C/1 _ 


NO Hk 


n b 


OT >-*• 


O 3 


Oi o 


re 




Hk O 


re 




^ 


O 7 ! 




t 




93 


CTC 




v 


O» Ci 


O B= 


to 


o o 


O ~ 


KD t-* 


o M . 




N0 Hk 




O O 




H 


O <o 


2. **" 


00 00 




2 

i 


co no 


*a o 


00 00 


%o 


00 00 


Ci Ci 


_ o 


ii 


O) o» 


« 


H». Hk 


re *-• 


" Hk Hk 


a ju 


4* 4* 


*"* S" 


+ 4* 4* 


"" ST 


f* ° 


B* sr. 


P P 


ä| 


Hk lj 


v- o 

cre s 


C% 00 4> 


O O 


3 <* 


° O* Cr» 


^ re 


<o 00 


O 


OO 

oo 


4* Hk 








n 


+ 


5?? 


^ t* *" 


►-5 O 

C: ^ 


p ** 




re 


lo no 


er" 

Ko E\ 


Oo Hk en 


er re 


p p 


tre o 


LI to Hk 


cre o 


NO O 


• re 

n 


P Hk C£> 

II 


P 3 
re 


00 


00 00 


o n 


II 

00 00 


00 00 


9a 


O 


Ci Ci 


9 2 


OS Ci 


OJ c> 


g. g 


1— k 


Hk t-k 




p N0 

bo Q 


Hk H* 


"— 1 -i 


i» 


4> ** 


£"cre" 


4* 4* 


STcrä" 


i-k 

lo 

Ci 


NO h*. 

ö '<£> 

Hk Hk 


S 1 . re 

3 § 
re tr* 
P 


1.97 

2.04 


jr * 

re JT^ 
t re 


4* Hk ^1 




4^ 


•v! 


Cn O 





cc 

cr. 

C' 

Ci 

X 



00 

I Os 

Hk 4> 

(O O Hk 

Hk 4^ to 
4s C~« O 

CiH+i 



00 



cr> 

Cc 



00 
I Ci 

+ ' St: 

I— k 4-^ 

NO P ND 

opp 

<i Cc -i 



C 
co 



00 
6-1 



d 
B 



to 

ux 
Ci 
to 

H 



= = i 

o 
Ci 
00 
00 



^ 
b 



00 
Ci 
Co 

O 

bo 
u\ 

co 



264 







_» 






£> 


C 


r> 


Cl 4* U» 4=^ 

(O ön ha 


2 2. 

C B 

s 2. 


" Oo * fo Cn 
J^j Ci 4* £» to 


5| 


^J OO cn tO 

fo 00 ~ 






<j 00 ^ N? 


ST 


■ sr 


bobo 




P- bööd 






^~ 


oo 


_ 


p^pt 


c- rf 

£?= B 


sh p r p "S 


er n 

U: B 


#*K> 4* ** 


oro a. 


c 4^ Co (Jx 4* 


ers a, 


(OOOOO^ 


'i - 


5. couo 




>* CO 


ST m 
ao ra 


3 P 9 
O ^00 


er ?5 
oro. P- 


OJ & 


c 2- 


g O 00 


o c 


to fo 





• 

II 


oo o 





Cl Cl 


er» en 


to to 


Öl 


w or» er» 


CO 


i-*. H^ 


o E 


en kd ha 


p B 


<D iO 


rä* 


Ul 


tO Oo 


o" 






p^,_ 






O Cl 


O - 


"O 


o-» en 


CO 

p s 


to ha 


fS |M. 


H 


en 4^ 




o <o 




O <*5 


J^j 


H* 4^ 




fö 


Cl *-J 








ä 






00 00 


►s O 


• 


00 00 


•5 


Cl Cl 


JBO» 


11 


Cl Cl 


^, ° 


HA >~ 


fä -• 


i >•*■ "^ 


O "-• 


4=* 4* 


rr Er 


+ ** 4* 


p 


P P 
CO en 


<-< o 
crq B 


Ci P P 


^ 3 

era g ' 


O» *-j 


B n 


l0 »4 Cl 




<! On 


n 


OJ 
CO 


o m 








O 


+ 


-5 O 


Ö! + 


2? ° 
C: ^ 


HA HA 


ri 


S< HA ha 


ra 


Ö öi 


k. a 


5>3 nd én 


O* o 

ao ro". 


-3 <{ 

Cl en 


oro o 

O 3 
O 


K^ ha 0„o . 

y oo oo 


(/? o 
P B 






ii 


„— 


00 


00 00 


£ri 


ii 

00 oo 


00 00 


9n 

o o 


Cl 


Cl Cl 


" 2 


Cl Cl* 


Cl Cl 


HA 


HA HA 


— —, 


OJ HA 


HA ha 


C2 2 


>** 


4^ 4=* 


~ qtq' 


CO 4* 


4* 4> 


jEfc/o" 


HA 


HA HA 


~ ro 


O ha 


l-A HA 








O 2 






5' r 


<o 


<© <£> 




CO *4 


^1 Cl 


D pL 


4* 


to en 


~j re 


O 4^ 


oo to 


•i ra 


tO 


Oo O 


• 


OO 


4* 


oo to 




00 




00 


00 


00 


Cl 


, I 


Ci 


Ci 


i °> 


ha 


+ 1 


l-* 


HA 


+ 1 *^ 


en 


HA 


4> 


en 


HA 4^ 


oo 


O C 


5 h* 


Oo 


(O O H- 


<! 


H* Ö 


o o 


én 


ha öo <| 


4* 


o>c 


C +i 


4* 


Oo Oo 4ä» 




Cl 


00 4 


^ (O 






en 


en 4 


fe 4* 



2Ö5 







„ 




Hk l-k Hk Hk 


a 


O 


Hk Hk H^ Hk 


n 


vJOlvjO 1 ^ 


2 i 4 > 


00 


o-» OJ OX oj^ 


5 B. 


JO Cn J* NO 


= 2. 


t\, 


H». OJ * NO 


o — 
3 2. 


»^|0w;O 


o P-" 


^ 


00 4> <l ^O 


re S. 


o» oj Hk 4> 


~§ 


p 


4s Cn * t*5 


3 re 


po;v3q 


ST 


H^l vj 1 ^ 


ST 




o o o ö 





J-* 


bebd 


















o 








Pr?1 


C" c 


«H 


Pr?^ 


jj£s 




^H>4ih^ 




c 


4> OJ Cn O» 


cro - 

re r" 




OJ O 00 O 


T 

Cfö B. 

re c. 


gj 

6 
3 

II 

to 


OJ On C O 


:I- | Medel- i 
. j båge. 




§ 1 
1 8 

OO ^j 


P ^ 

*4 oo 

O o 
NO SS 




Cn Oi 


re >— 1 


05 o 

NO NO 


03 

re m 




Oj h* 


p 


ox 

'O 




ND t-»- 
4* C7i 


O 3 

re 

< 

2 




89 






en ess 

Cn Hk 


O = 

2 ►" 


i~\ 




Ci O) 
NO Hk 


o = 




NO «X> 


5j 


H 




o o 


— **" 




Hk O 




2 
II 




CTi 00 


•"" 


00 00 

»-*. Hk 


re 2. 


00 00 

cs Os 

Hk Hk 


på e 




4* 4* 


<"•• ~ 


+ 


4* 4* 


<-» jr 




*-*■ O 


gj ~. 




Hk O 






OJ 00 


W o 
era r 


OX 


Hk «^1 


f: 3 




OJ o« 


3 re 


o 


Hk O 






00 NO 




'O 
oo 


tC ^1 








n 




^~~ 




+ 

O Hk 


**5 

C: ^ 

4 re 


s 


+ 

Hk Hk 


— . O 

C: "1 




bo 4* 


c- 2. 

Ko — • 


H 4> 






«o o 


03 O 


-J O 


cro o 




O' Hk 


* re 


II 

CO C 


OJ NO 


9 3 
re 

i 


00 


00 oo 


C fc 


C 


00 00 


On 


2 


o o 


re o' 


CTi C 


n 


Co Co 


re £ 


Hk 


Hk !>—■ 


— -i 


Oj k 


* 


Hk Hk 


-— A 


4* 


4* 4* 


^ w' 


"O 4> 


4* 4> 


— 9q 


NO 


'O NO 


3 ■ " 


O NO 


NO NO 


Z". re 


io 


NO NO 


£ a: 

re f" 


Ö NO 


NO NO 


3 " 


4* 


OJ On 


n ° 


vj 


<C 00 


i re 


to co ec 




CO 




3 


ND tC 





a 

c. 

U 

be 
4- 



+ 



co 



4* 

O NO 



NO _ 
HÖ*<rO 
NO NO 4* 
OC O Oj 



a 

ers 

H- 
Ci 

OJ 

^1 

to- 
to 



o 
p- 



ö 
3 



lO 

ox 

ör 

tj 

to 

H 
re 



O 

oo 

CO 



Co 



co 

OJ 

o 
ö 
os 



oo 

I 2 

4^ 

C KD 

^J i\D 
NO O 
4-^ O 



266 



NO hv NO tt 


rs 


„ H^ H* Hk »■* 


rs 


le Ox NO 4-f 


3 2 - 

si 
It 


o <ic -4 o "S* 

L le 4> NO <0J 
I^J NO CO © S 

V Hk lo 4s _ 
P> 4*Oj Oj Q> 


E2- 
§2 


<0 Os 00 4^ 
4* * U*> 


re P- 
B re 


4* -J NO "t 


w 


ST 


b b b b 


JS? 


0- 

<0 


OOOO 




P~P*t 


P^Pt 


B^ re 

»3 S 


4* NO 4* 4* 


re p- 


c 4**0 42* oj 


£* re 


C 


D O O* »-*. 


t 


5 # O O Ox (O 






p 9 


ga fö 


3 OS *•-$ 


er 3 

us re 
era q. 




O tO 


re re 


2 <o 00 


re re 




OJ Os 


. 


p 

ii 


Oj 00 


1 




OS OS 




Os OS 






NO NO 


re i— i 


M NO NO 


re 3 *•* 




«-J Hk 


£3 S 

re 


UT 


NO h^ 

H* ^ 


re &, 

re 






u 


OS 




SJ 










OS OS 


O = 


<o 


OS . OS 


O B 




Hk Hk 


re ^. 


"*• 


KO H*. 






O «£0 




H 


O *C 


C-" 




«© 00 




re 
5 


Cc <0 






00 CO 


•B O 


00 00 


? 




OS OS 


po u. 

re 


11 


OS OS 


&3C- CA 

re 




Hk H* 


* m 


1 h»> h». 


re 5; 




4* 4* 


fl- B 


+ 4> 4* 


** te" 




P P 


a, ff. 


X. t* © 


BCä 




00 O 1 ! 




^ O ÖO 


era o 




00 Co 


B n 


to NO OS 


*. re 




Hk <0 




OJ 

CO 


^4 -vi 








n 




n 




+ 


H) O 


S Pr* 


•r> 
O: 1 

re 




tO NO 


8"S 


Co lo NO 


B* 2. 

Be ~ 




O* 00 


era O 


• ZJ\ Zj\ 


Cfq O 




Ox NO 


" re 
n 


Ö OM ^ 


"1 


00 


00 00 


9n 


II 

00 00 


CO 00 





os 


os Os 


o o 


os os 


Os Os 


» 2 


t-k 


Hk H* 


^ — 


00 •■* 


IS* H* 


N-. "S 


4* 


4* 4* 


w_cro' 


CD ** 


4* 4* 


k era' 


Hk 
CO 


Hk Hk 

öo lo 


|'3 

2 p- 


« NO 

c Ö 


Hk JO 
tO Kk 


C re 

1 3 
3 p. 


■--1 


OJ NO 




O ^ 


CO NO 


2 » 


<^ 


OS H». 




^4 


OJ 


NO 4* 





00 

OS 

Hk 

OJ 

bi 
4^ 

ox 



00 
I OS 

I Hk 

4> 

O t* 

le 00 
OJ M 

4^ UÖ 



00 

Os 

Hk 

Ox 

OJ 


00 

1 °^ 
+ • ^ 

Hk 4* 

NO© NO 







Hk 4^ b 

O Ox Ox 
«^J t-* OJ 



267 







_ 




fO 


O 


JO *0 KD tO 

w Co eo co "-^ 


n 


i-* O ** C* 5 


3|. 


5 2. 


Ö' ^ ifi O' 


5 
re 5" 


L 4> " Co c^ 
-<j ^J Cc : Cn ^0 


3 
B 2. 

re a. 


wo to* 


Co * * Cc 


rl 




B re 


OO Co 4* «o 


sr 




bbbd 




p- b b b c5 


1 


Pr Pt 


Ti" 


<o 

e-i © ~ © ^ 


Jr ra 


*slO^^ 


^ ra 


£ 4* Co en Cn 


05 a, 

P re 


(O 00 C» 


1 


i. CO CA O O 




p 9 


»3 ra 


3 P 1 


Uo ra 


*J 00 


oq &. 


O -J 00 


C/q a. 


Co CO 
05 4> 


■ 


a 05 C5 

P KO 05 


" T" 


Oi 05 


OJ 

ra m 


'I 05 C5 




tO tO 


to 60 N3 


en ^ 


1* O 


n 3 


en 1-* O 


ra 3 


CA CA 


re 


• 


Hk W 


re 




< 


-ps. 




n 




Bi 


-p>» 




u 


05 OS 


O BS 


co 


O 05 


O s= 


K* Hk 


re ►.. 




H»- Hk 


2. ►*< 


<£> 00 




H 


<o 00 




^ *J 




CB 


Co +* 




00 00 


U-o 


B 


00 00 


-,0 


o> a> 


ra 


|| 


05 CT> 





Hk Hk 


re £• 


1 Hk H-. 


re j^ 


4> ** 


*"* v 


(* p 


O © 


C ?■ 


OO 


a. C". 


Ö0 4* 


i § 


^ Ci KD 


«<; 

a- s 


«0 NO 


5 * 


c£ en 

S 4* © 


3 2. 


O C^ 








n 


00 


n 


+ 


£?§ 


"i + 


■n 

O! 1 


Hk Hk 


ra 


k^ Hk Kk 


ra 


Ö CO 


B" ra 
B5 C", 


bo Hk ig 


B- " 


00 00 


CA3 


b Co ND 

11 


au S' 


<l 00 


ra g 
re 
•i 


ra b 
re 


00 


00 00 


Ph 


Ii 

00 00 


00 00 


pn 


Hk 


O G5 

Hk H* 


2.0 


05 C?> 
eo Hk 


05 05 

Hk Hk 


Ii 


4=* 


4> 4* 


sf« 


CO +* 


42= tfÄ 


a; ua 


Hk 


:— h^ 


0' 


— Hk 


Hk Hk 


C. <* 


00 


lo bo 


3 2 
ro Qj 


b 00 


00 <! 


It 


C5 


»-k H* 


P re 


eo 


ND 00 


2 ra 


Cn 


05 4^ 


! 


05 


4* 


-J ND 


' 1 



00 
05 

Hk 

o» 

CC 

bo 

Co 

«o 



00 

Hk 4^ 

b ^ 00 

-4 O cr. 

Cn tO C/« 



00 
05 

Hk 

en 

Co 

05 
^1 



.O 

<o 

C 



bd 

"i 

O 

5 



en 

G5 

H 

(t 



= = + 

o 

eo 
00 
00 



00 

+ I Hk 
Hk .p* 

WOl- 

O N2 bo 

co a 4s 



Co 



00 

eo 

<o 

b 
to 



268 







t "« 


1 


«■» 




n 


_ 


Ö 


~~ 


Oi 4*cn 4* 


5 2. 


4s>* 4* NO Co NO^ 


B 2.' 


OJ 


NO In ha 


O 5 

3 2. 
re el. 


L 'ha 4* 

^ P H 5° ^ 


le- 

re s- 


^ 


NO 4*én NO 


B re 


r«s co " 4* 
• J OS OS 4* te 


r§ 


p 


UiOW^ 


CÄ 


ST 


öcbd 


— 't; 


p- b b b ö 




c- 




'O 




^re 3 


<o 


o ■■* o 1 ^ 


s-| 


e^ P^C^ 


e-n 


4* NO 4*4* 


3§ 


c 4> cc a» o* 


"å 


C 


NO »— C* Co 


i 

o- g 


5. c 

09 


-r« cn O ha 


trg 


C 




P 9 


p p 




^1 00 


Po re 
CfQ c 


2 ^l Co 


fls= re 
013 C. 


6 


t—* HA 


re re 


O o ^! 


re re 


OJ ha 


i 


3 


ID O 


T" 


3 


O Os 


II 


Oi OS 


ii 


NO NO 

H*. O 

4* <£> 


lntervi) 
Sec. 1 


LO 

éo 


NO NO 

HA O 
O HA 


IntervE 
Sec. | 


to 
cn 

CO 






to 


Os Ga 


O = 


to 


OS os 


O C= 


vj 


HA HA 




SA* 


HA HA 


re r*. 


va 


to o 


g; 


H 


«0 00 




■"3 


Oä ha 


ftO 


t! 

3 


NO co 


•g ° 


00 00 


00 00 


3 


Os Cs 


633 en 


|| 


O* Cft 


SJO U) 

re 


11 


HA HA 


re ►£; 


" HA HA 


re g; 


4* rf=s 


"" t: 


4- 4> 4i 


e» £" 


+ 


O O 


ds jr. 


P P 
OS Os NO 


a. ?• 


CO Os 


V; O 

CM B 


««! 2 

w 5 


OS 

O 


HA HA 


B rt 


r£ ** ^ 


B m 


C" NO 




OX 
CO 

co 


' *-* 00 


Corrc 
för 


CT 


+ 

O HA 


O 

S?2 

S re 


+ 

HA HA 


CO 
CO 


<© CO 


5?. 


Crj ND cn 


B-re 


O NO 
00 en 


re c 
• re 


p O ,OS 
II 


cn 5 

° B 

re 


po 


00 


00 00 


o 


K 

CO 00 


00 00 


o n 


II 

CO 


OS 


OS OS 


o 2 


OS OS 


OS OS 


2.2 


os 


HA 


HA HA 


£U »* 


Ow HA 


HA k—. 


*!■ "i 


CC 


4* 


4* 4* 


K Oq° 


'O 4* 


4* 4* 


»"cw* 


CO 


HA 


HA »na. 


n - . n 


w »-*■ 


HA HA 


£T. re 




CO 


00 b 


§ » 

5 c- 


b 00 


CO £3 


2 5 

X C- 


b 


-J 


HA tC 


w re 


OS H* 


Cn 00 


P re 


O* 


v|» 


CO ^J ] 




OJ 


Os 


O Co 




o 


00 




00 


00 




00 




os 


i 


OS 


OS 


I 


os 




HA 


+ ! 


HA 


HA 


+ 1 


HA 




Cn 


HA 


4* 


Cn 


HA 


4* 




Cc 


N>£ 


5 -* 


Cc 


NO O 


HA 




00 


ö ** 


»• 00 


»A 


b ^* 


CC 




H-» 


4* C 


5 ^1 


O. 


cn C 


HA 






a» 


HA H> 


. Cn 






CC' 


CC HA 


Os 





2()t) 



Hk t-* 


— Hk 


~ 




lo * to vj 


Bi" 
2 n 




4* 4i (O ^t 


a SJ 




* 


^ £ 






O Co 


Gr 00 


' » 




o o o o 










_ 




O Hk 


P^ 


EP 2 




N3 tO 


Co Co 






00 O 


— c 






o 


9 


— 5> 

cr i-* 




o* 


O) 


35 Pu 




00 


4^ 


p £. 




o 


*^i 






00 


00 






«o 


vO 


en 




o 


'X) 


o s 




^ 


O 


a 








gg 




00 


00 


O S= 




VD 


vO 






^i 


Ci 






H* 


4* 


n'o 




00 


00 




Oj 


o 






i»* 


K 


« ^; 




4* 


4> 


f p 




t— k 


i— k. 


** . ~ 




4^ 


(O 


v: o 

C/3 - 




Co 


4* 


- 2 




O 


H* 










O 






+ 


C:' -. 




O 


O 


ö 




*4 


VD 


C" o 




Cj 


e~s 


cm 




^i 


to 


n 




00 


00 


oo 


Pn 




O 


OJ 


H* 


2.° 




4* 


4* 

to 


4* 
60 


B era 




N-> 


O 


to 


s * 




O 


■^D 


o 


2 o 




OO 


w 


Cv 







CJ 



+ I 2 

i-. +* 

Hk O (O 

lo ~4 fo 

Oi Ci o 



•i 
o 

3 



10 

ert 



OJ 

CO 



+ 



co 

00 

Oo 



oo 

O 
CO 

•o 
o 



S- .5° 



- . ; _. v» 



u— Hk 


Hk t- 


— 


(Ti 


v«7T 


Cn OJ *- -- 


2 2. 




to 


C^i h* 


o ~ 
2 n 


^ 


o o» 


-4 4^ 


rs p" 


tO Co 


4> | — 




C^> 


Or» vD tO W 


ST 


p 


bbbc 










— 


o 


P ^ 


P "S 


C" rv 


«-i 


►fsUCO» 


n a 


c 


O" ND O "-k 




-. 


w 


C 
o 


Ti" 


"cd 


^1 
^1 


CO 
«*1 




ö 


Hk 


O 




B 


G> 


oj 




II 


to 


<o 


r/3 

~ — 


M> 


O 


O E 


u 


O 


VD 


o 


wi 






2 


bo 






B 


OO 


OJ 


O 


c = 




l-k 


Hk 




<*• 


o 

00 


VD 

P-k 


1 - 


re 


00 


00 


T3 O 


3 


OJ 


OJ 


"'S 


ii 


H* 


Hk 


» r: 


4^ 


4* 


rr fp 


+ 


O 


O 


c C- 






«*- ^5 




M 


Cn 


33 3 


Oä 


CO 


C 


— « 


o 


^1 


tu 




1 to 
oo 






n 


CO 




+ 


C? n 


*** 


h-k 


N»k 


O 

C" o 


1 i 5 - 


l-k 
^1 


O» 

O 


ao c 


?a 


CO 


OJ 


* rt 


ii 


OO 


CO 


oo 


Po 


o 


Ci 


Oä 


o o 


OJ 


Hk 


»-^ 


H* 


•— 2 


oo 


4fe 

Hk 


4> 

Hk 


4> 

t-3 


c ■? 


to 

o 


lo 


O 


© 


~ ^ 


"O 


CO 


OJ 


H-*. 


f: n 


OT 


OJ 


~ 


Hk 




4V0 






CC 




CO 






C. 




1 °> 






Hk 


+ 


Hk 






C" 


>— 1 


4* 






CO 


n: 


) P !"*■ 






Q; 




CO o 






00 


-. 


; Co CO 










*! 


. 4^ O 





2*70 











_ 






to to no £P 

O © NO cl 


n 


— 






B 2. 


CO 






4* ha 

NO Co 


-- 


O B 

5 2. 

ra säj- 


^ 






Ifi * 


NO ^f 


3 2 


& 






^J 4* 


^ ^ 


ST 






b b b ö 


— ^ 


J— . 












< 

i 


\0 i-- 


Pt 
^O NO 


as 3 
CfQ c 

n ra 


-H>» 




CA.i-a 


00 tO 


7" 


C 






O 


O 
o 


s-l 


W 






b* 


©i 


bo ra 
f/s 0- 


u 






NO 


O 


ra ra_ 


d 
3 

i 






•^1 


HA 


V 






00 


00 

<o 


ra >_( 






O 


o 


? S 


to 






CO 


O 


tervall 

1 o 


CH 

LO 

OJ 

CO 






00 


00 






<o 


o 


ra mm 






0> 


Ol 










•-1 


4* 


r~" 


fD 

-i 
















00 


00 


^ O 


3 






Oi 


o 


v ° o> 


• 






P"*- 


HA 


ra 2. 


II 
+ 






4* 


4* 

ha 


** sr 

C- -. 






p»* 


b 


tro s 


Vt 






NO 


4* 


3 ra 


o 






^1 


4* 




CO 










— ■— _ — 


co 










n 


oo 








+ 


o?2 








O 


O 


ra 


5>3 






bi 
4* 


00 

en 


f/B o 






CO 


H— 


P 3 

ra 


b 




00 


00 


00 


9n 


II 

00 


00 


OV 


Oi 


05 


2.2 


o> 


o 


M 


ha 


ha 




CO 


HA 


4* 


4> 


4* 


W 30* 


CO 


4* 


ha 


i-a 


ha 


•"• 2 


p 


NO 


CO 


^-! 


00 


o n 


CO 


NO 


CO 


<$ 


<o 


2 S - 


CO 


^3 


NO 


O 


Cr« I 




en 


4* 



00 




oo 


Ci 


1 


Oi 


t-» 


+ 1 


HA 


Cr< 


HA 


4> 


C* 


NO O 


ha 


NO 


00*00 


CTi 


O Ci CO 


'JO 


4* 00 NO 



ha it*. 


HA HA 


r> 


jo ^i «o <5L 


3 2. 


CO 


NO C" 


O 3 


si ^i 


0» o> 


ra Cu 


NO Co O» 


B ra 


JO (O oo 05 


' ST 


cöbd 


' 


ha 


■£ 


w 

c- ra 


NO ** 


co 00 


ftlo 5 

as a. 


00 00 00 


re ra 


O 


q 


o-g 







Bo ra 


O» 


Oi 


ao S- 


M 


4* 


P £- 


4* 


CO 





00 


00 


O 


O 


C/3 


■O 


«o 


°- C 


<a 


NO 


ra 






BS 


00 


00 


O s= 





«o 




^* 


0> 




ha 


Oi 




00 


00 


^ n 


©i 







HA 


HA 




4* 


4* 




ha 


HA 


Q ■ P* 


4* 


Co 


C« 3 


Co 


O 


B ra 


-.1 


o> 








n 




+ 


5} ° 
©i n 


O 





ra 


4* 


«o 

o> 


B-'S 

SSOM. 

aq 


«o 


C* 


ra B 
• re 




00 


00 


Pr. 






Gi 







HA 


Ha 






4* 


4* 


&>r/5" 




NO 


NO 


ET. re 




HA 


Co 


8 1. 




00 


O 


£8 §• 


Cr> 


NO 



r o 



"sr + 



00 

OJ 

CO 
p 

CO 

CO 
en 



00 
Os 

Ha 

Cn 
CO 

cn 

Cn 



00 
I OS 

+ ' 5t 
^* -. ** 

ha O N0 

O Oi NO 
00 OO ^J 
Oi Ci« 4fe 



! 7 I 







^ 




— 




o 


L3 (O *0 


r> 


O 


4* NO 4* 50, 


B g. 


o ho;^^ 


3 2. 


Ox jo 4* Hk 

wwoQ 


o s 
B 2. 

- — 


L cc * no of* 

<! CiCi-t^ »^ 


re C- 


^ 


fo $f 


3 O 
IT 3 


K U éo le ox 


£8 


O 


^ ox Ox o 


» 


• O^vJ^ 


■ ST 




bböd 




r- b b b c5 




T" 


P t* P *t 


U; 3 


** P*r* P*t 


DtV 

t: 3 


4>* 


Jo Hk Jo to 


CK, ft, 


5r| fo fo Le +s 


q re 


*-* 

C 


Ci (O 00 o 


T" 


2. 


00 O O O 


o- g 


p 9 


r= 3 


c Q 


W 


O* G} 


era a- 


as • — « 
i O^ Ci 


era (a. 


SJ 


4^ O 


re 2 


O 00 4^ 


re re 


o 


O te 


1 


3 4* 00 


i 


3 


00 00 




II 00 00 




II 


VO «£> 


03 


L 58 &o 


r 3 — 


yo cc 


P E 


" 00 oo 


Ö B 


bJ 


^1 Ci 


o 


w* 


<£> to 


re 


UT 






to 
ur 




■< 

u 

P = 


to 

Ut 


00 CO 


00 00 


O O 


£ 


SJ. 


*o o 






-J Ci 


Ej 


H 


Ci ox 


2. **■ 


ro 


•~ O 


r" 


CD 


CC Ci 


j— 






-1 

3 




^9 




00 00 


%o 


00 00 


i 


Ci O) 


re 


il 


Ci Ci 


ii 


Hk Hk 


re £; 


II Hk ta*. 


re 2. 


4* 4* 


«* éT 


+■ 4^ 4* 


r» — 


+ 


Hk O 


^o' 


- t* ° 


o- - . 


NO vO 


CM 5 


Ci O Öo 


*< £ 


Ci 


4^ Cc 


? 5 


C Hk fO 


3 1» 


o 


O cn 




O -*J (O 

f"Y*V 




O 
00 
CO 




O 


LW -, . 

CO 


fl 


+ 


52 


+ 


e?2 


X» 


p o 


1 T 

re 


^ O O 


i -i 
re 


^ 


G5 CO 

Ci Ci 


C" o 
CT3 3 


•^ Ci O 


tio ;* 

*2 S 


Co 


o •-». 


" re 
»i 


ii 


^J o» 


re 3 
re 
t 


^ 












II 


00 


oo oo 


9n 

2. 2 


CO 00 


00 00 


n 2 


CO 


Ci 


Ci o> 


Ci Ci 


Ci Ci 


Ci 


ta* 
4* 


Hk |_k 

4^ 4=» 


*» crö" 


O0 I- 4 " 

*o 4* 


Hk Hk 

4* 4* 


bi era" 


CO 


tak 

öo 


H» Hk 


~. re 

O 1 

3 i. 


öo oo 


t-k Hk 

"«J öo 


~ re 

§1 


o 

öo 
CO 
Ci 


O* 


O vC 


re C 


"O 


00 Hk 


re g- 


b-fc 


Ci Ci 




<I 


o 


4* ^1 




00 
0) 


, 1 


00 

Ci 


00 


00 

1 Ci 




Hk 


+ 1 


Hk 


H 


+ 1 M> 




Ox 


Hk 


4* 


ox 


Hk 4> 




CO 


NO C 


i M> 


cc 


NO O i— • 






4* 

O 
Ci 


8S 

CiH- 


» öo 
i o* 

k Hk 






OJ 
Ox 

Ox 


b 4 

Q C 

Ci l- 


* 00 
n O 





"2 12 




00 



OJ 


OJ 


4^ 

o o 


(X 
-t 


4^ 


00 O* 



. .3 H ^ 

i-*- zjt. O: 
■ <£>►-». ^ -j 

O Ln- ijy f* 

OJ 00 (O ^t 

bobo 



oj >1 4- i ' Oj 



Ol 
Ort 



OJ 
Oi 



er, 

>— . 

OJ 

OJ 

C; 






Co 


4* 




4> 


00 




4* 


O 




o* 


O 




OJ 


4* 




+* 


M 




OJ 


<£> 




Gr» 


c/< 




00 


00 




c^ 


Oi 




►>— ■ 


I— *• 




4^ 


OJ 




O 


so 




H^ 


4> 




4* 


H* 




O 


O 






+ 




O 


K* 




Cn 


r-k 




O 


O 




0,1 


4^ 
1 


rr 


00 


00 


hh 


O 


Cl 


H* 


H* 


1-^ 


4> 


4* 


4^ 


O 


O 


O 


o» 


CTi 


OT 


rri 


4^ 


H* 


O 


Of» 


4-* 



C B 



9a 



00 

I °> 
+ I >-> 

H». 4^ 

OJ w w 

O *0 C-r« 

K3 CTi O 



w 

d 
3 



to 

OT 
CO 



"" Si 


+ 


0- ~ 


M~ 


■< o 

JQ 3 


c>> 


S O 


o 


• 1 


OJ- 


_—___ 


CO 


n 


CO 


- 1 3 


i 


er" 
ess ti. 


& 



Q 



CO 

Oi 
OJ 

'O 
o 

'O 



273 













NO NO 


O 


to NO NO NO £3 


n 


to 


pocpw 


5 2. 


-C*. NO O NO P, 


B O I 


CO 


CA NO 4* CA* 


O 3 
5 ° 


* Co CA NO 4* 


O B i 
B o 1 


s 


j*oos 


B -• 


t> £> h*. co O 


ra EJ i 


4> * M..»-t 


B ra 


K ca 4* co £o 

• J 00 -4 CO CA 


B ra 1 


O 


*4 Co 00 <* 


ST 


ST ! 


* 


bobo 


i J 


O 


bobo 


1 1 


c- 


p^o^ 


•ti 

C" ra 

Ho 3 


O M- O ^ 


c- » 

- - B 


o 


NO b Co 4-* 


cre Od 


^H fO M. CO 4^ 


CTQ B- 


^H 


<co tom 


ra ra 


00 yO NO H*. 


1 


^ 


O O 


c; g 


W P P 


c-g 


W 


l* bi 


era o. 


W CA Cl 


oo ra 
crq B- 


£3 


Co co 


ra ra 


3 <*■ <i 


ra ra 


\* 


^O i-* 


i 


g 00 NO 


_L 


5 


Cr» Gi 




II Cl Cl 


I 1 


II 


CA I-». 


(73 


SP - 


O oo 


o B 


" O 00 


ra JH 
O B 


to 


4* h* 


ra 


en 


H* oo 


ra 


ox 

Lo 




















EJ 




en Ci 


O B 


CO 


Cl 05 


O cs 


CO 


4^ >-* • 


O h- . 


vi. 


I-* I— *• 




CO Cl 




H 

ro 


<! <t 


sm 


H 


00 CO 




Co O 








_: 




1 


,_; 


00 00 


"ge O 


s 


00 oo 


■s ° 


Ö 


Cl Cl 


ri 


ii 


Cl d 


8» C/i 

O 


il 


I-* !-*■ 


ra gj 


II 1— K~ 


ra ^ 


Co Cc 


c-r pj 


+ Co Co 


s ~ 


+ 


5° o 




« 5 5 


O- •""• 




Cl o 


t^ O 

era ~ 


Cl Cl CA 


*< 2 

aq 2 


Cl 


<£> 4* 


-. ra 


o CO Cl 


B " 


o 


4-* O 




CO NO O 




OX 
CO 
00 




n 


CO 


O 


+ 


2? = 


+ 


C: -: 




1.08 
0.60 


ra 


B? O K- 

Co <{ ° 

• CA +^ 


ra 
O* ° 
em ™. 

CT3 O 


N 

^ 


^1 CJ> 


ra 


cn CO NO 


ra b 
' ra 


ii 








II 






00 


00 oo 


9o 


CO 00 


00 00 


9n 


CO 


C 

4> 

O 
Co 


6140.33 
3140.30 


I- . ra 

° T* 

ra B- 

— . ra 


Cl Cl 

OJ !-*■ 
<£> 4-* 
O O 
00 CA 
Co NO 


6140.60 

6140.44 


9 2 

B» OO 

£T. ra 
O ^ 

rå o- 

P ra 


Cl 
CO 
'O 
O 

CO 

CJT 


Cl 


f »■ !.„ 


' 


o 


H-* 


O NO 




CO 


oc 




00 


Oc 




00 




Cl 




Cl 


Cl 




Cl 




H^ 


+ 


M. 


l-k 


+ 


M> 




CA 


H* 


4* 


CA 


!-»■ 


4^ 




Co 


Co C 


D O 


Co 


Co C 


D O 




NO 


b c 


D lo 


4* 


b c 


2 CA 




00 


N0 i 


35 h* 


00 


NO C 


55 to 






CA 


VD ( 


O Cl 






00 


vD t 


O h* 





K. r. Acad. Handl, 7834. 



18 



2 7 4 









_ 








n 


tsl 


d 


Ox OS C* ^ 


5|- 


Oi oj ' 1-. tp «£ 


3 2. 


£o OJ * NO 


s S- 


* folm-k 


s 

B O 


ha 00 <0 OS 


B s 


C^j CS OJ O» tO 
J- J o~i 4& 4^ ND 


re oJ 
B o 

r B 


O •-*> "* ^X 


sr 




b b ö ö 




P- c 

h-t 


D b 


Hg 






_ 




P ^©"t 


er ra" 

Uo 3 


O Q HA O HA 


B" re 

BJa B 


oj oj oj 0» 


era p. 
ra 

1 


C 

s 
W 

as 

1-3 


NO M> OJ OJ 

00 


del- I Med 
ge. j bågi 




P 9, 
»4 


b;- g 


© 

Or» Oi 




OJ (O 


* — 


O O» (O 


iu n> 




^ 




[3 Cn 4^ 


' 




os Oi 




|| Os Ci 






HA HA 


C/5 

►— 1 
P C 


kl H*. HA 


O J3 




<0 00 


fö 




HA (>0 


S" 






«5 

SO 


OJ 
OX 




< 

03 










O» Oi 


O 1= 


JjS* 


Oi Os 


O ~ 




HA HA 





\». 


HA HA 







Os 01 




H 


^4 OS 


E^ 




H* O 




CD 

2 


OJ 4* 






00 00 


"S 


00 00 


-c 




Os 




ii 


os os 


a» Sr 




HA HA 


fö M; 


, ha ha 


n <-• 




OJ oc 


r * p" 


+ OJ OJ 


S g- 




to 00 


a. ~. 


« cO tO 


p-ff. 




ha bs 


<< 

cm n 


■ <£ b w 


^ 

crq B 




O 05 


3 ra 


Oi N3 os 


3 n 




(O 




OJ 
GO 


"-1 HA 


















rt 




O 




p t 


«5 O 

C: "5 
ra 


^ O O 


-»i O 

0: t 

I —. 

n 




to k) 


c- 


Oo O* O0 


trn 

»0 ?. 




HA t»A 


OQ 


fx -4 tO 

nJ 00 On 

II 


crq 




4* O 


fö 3 


' fö 


00 


00 00 


9n 


II 

co 00 


00 00 


c n 


Oj 


os os 





Os OS 


OS Os 


« 2 


HA 


K*. H^ 


— ' -? 


OJ HA 


HA HA 


H— »1 


OJ 


4* cc 


éTcra" 


<D 4* 


£ £• 


a» ao 


to 


O O 


£7. ra 


O O 


p p 


p. 


Co 


b 00 


B » 

re Cu 


•O NO 


OJ h* 


2 » 

5 o. 


** 


tO -4 


|5 fö 


vj OJ 


O cg 


s^ 
n ra 


0» 


OJ 




OJ 


HA 


CJi OS 






00 


. 00 


00 


. 00 




OS 


_L ^ 


os 


o> 




H* 


, + 1 HA 


HA 


+ 1 HA 




Cn 


"-*• OJ 


O» 


HA >fs 




to 


upo 


OJ 


OJ O 




t©: 


b b «o 


éo 


b b no 




^ 


4* KO +* 


OJ 


Or» 4^ OJ 




c 


00 0. 


" O 1 * 






tD 


O K 


3 M- 



2-p 



16'll'43"0 
17.54.41.0 
16.23. 4.0 
18. 6.10.0 
16.34.27.0 
18.17.39.0 


n 
B 2. 

II. 

ra C- 
— ra 

c n 

u= s 

Cf5 a, 

ra o 

K= ra 
ra ra 

ra t? 
n c 

ra 

< 

Pi 

O B 

ra H- 

►B O 

n 

ra ^; 

vj 5" 

att B 

3 S 

n 
?S 

ra 

B" o 

os 5 

°1 


tO HA HA HA HA HA J7* 

00 Cn Co Cn Co cn Co^ 
* Co C" tO 4^ *-• tO 
C^J cn (O CO o to «o 
K ha * *4> 4ä 1a K3 


j Coiiicidcnts- j Pendel- Medel- ! Intervall i Oscillationer Corrcctioncr Corrigeradc 
moment. bägc. bägc. o 1 O 11 P^ c ^ ^^S 11 ' ^r bägc. Oscillationer. 


tO O Co CO Co Cn 
00 Cn O O Cn (O 


1.08 
0.27 

i i Jun 


1°51 

0.35 
1.30 
0.30 


C°730 
0.624 
0.542 


bd 

EJ 

O 

M _ 

II 

to 
Ul 

to 
CO 
00 

H 


O 
Cn 
4^ 

C 


P 9 

CS *4 
tO K) 
4* -J 


6178 
6186 
6192 


C^ 

HA 

<o 

Cn 


6178 
6187 


CS Ci CS 

HA HA HA 

-J CS CS 
4* 00 O 


ÖS 

HA 

^3 


6160 
6169 


86138.912 
86139.316 
86139.600 


II 

+ 

O) 
o 
to 


00 

cs 

HA 

Oo 
CO 

CS 
O 

HA 


86138.909 
86139.294 


+ 1.221 
0.894 
0.635 


CO 


C 

ÖS 
4> 
^1 


+ 1.210 
0894 


00 

CS 

HA 

4* 

O 

HA 

to 

CO 


86140.133 
86140.210 
86140.235 


fe 

/-.era 

K" n 
o ^ 

3 b: 
ra o. 
P o 


II 

CO oo 
Oi OS 

CO HA 

•O 4> 
O p 

ös 5* 

« 00 

Cs cn 


00 

CS 

HA 

4> 

O 

to 

4> 

00 


86140.119 

86140.188 



oo 
I ^s 

+ I ►* 

HA +~ 

CO O p 

Ö 00 HA 

Co cn (O 

tO 4* Co 



00 
+ I 2 

ctcg 

b 4> ha 

4^ Oo 00 

Co tO Cn 



to 



1 
O 
3 



to 

ox 
to 
'O 



H 

CD 



+ 

CS 
o 

OJ 
C/s 

II 

00 

CS 
CO 
CO 

o 

CS 



2^6 



NO tO NO NO NO {O 


3 S. 


CO !OKfOi-i(0^ 
O O 00 O 00 o °°. 


3 2. 


én J-». £s * lo 4^- 
en j>o 4^ H^ NO <0 


B 2- 


L, lo In NO *4* >^ ^o 
■Q Os Co a» NO Co Q 


O 3 

B 2. 


O; OJ * lo ^ 
Co Hk en cO ^5 '"t 


"1 






O O O C O O 




p- b o b ö b ö 






ti 


H 




t-g 


P I"* P t* P """£ 
IC k b; L lo Oi 

vJOOHt"W 


er ra 


- p^o^o 1 ^ 


P" 2 


CfQ pj 

ra ra 


fr 1 NO b lo ho Co a» 
5 Os Co O Os 4^ O 


ra ra 
i 


P P 9> 

en Oi <I 

4* NO Co 
O* *-J w 


B- S 

65= « 
CfQ C 
P2. 

OO 

ra f— i 
n 5 

ra 


g 

3 
II 

to 

UT 


P P ^ 

Oi Q M 

K> H> ^ 

<i en 4> 


65= ra 

CfQ EL, 

ra ra 
T 


6166 
6176 
6182 


os os OS 

Hk Hk Hk 

co Oo <t 

Q en ^3 


CO 

ra i— i 
n 3 

ra 


6148 
6158 
6164 


65 

o s 

i? 

ra 2. 
*" os. 


^eo 

H 

CD 

-3 — 

3 

ii 

+ 


Os OS OS 

Hk Hk Hk 

-~3 OS en 
NO -4 <£> 


65 

O B 
°. >*• 

►n o 

o 

ra ~ 

CT 65 

O- HT. 


86138 
86138 
86139 


00 00 00 
OS OS os 

H-k Hk Hk 

Co Co CO 
co VD 00 




5* 00 4* 

O Ci en 
O en -vj 


CfQ 3 
B W 

_rs 

C: -. 

rå 


os 

o 
en 

oo 

CO 


4* b öo 

Hk Hk 00 

<! 4> <& 


"<! 2 

CfQ 3 

3 ° 
CS 

->5 o 

C: ". 

rå 


+ 
O O >-k 


+ 

O O ^ 


Cs O NO 
OS O CO 


CfQ g' 

ra 

~Vn 

2- 2 

- CfQ* 

£T. ra 


II 

00 00 

os as 

CO ►—• 
"O 4^ 

o o 


en C0 Hk 
cO Cn ^3 

Hk en e^ 


ctionér j Corrige 
båge. Oscillati 


CO 
OS 
Hk 

Co 


00 00 00 

cs os os 

l-k. 1^ >* 
Co Co O^ 

co o o 


00 oo oo 

Os as as 

Hk Hk >-*. 

4^ 4^ 4> 

o o o 


>4 

4=> 
4* 


-J <! OS 
^i OS O 

Co O O 


~s ra 


os b 

en 4* 


C) ö '<^ 
O os cs 
00 cO 4* 


ra P-> 
►? ra 



oc 

OS 

Hk 

en 
to 



+ 



oo 

Os 

KA 

Co 
Co O cO 

CC^l 
NO Os 4* 

cO NO 4^ 



00 
1 os 

Hk 4^ 

Co o o 
b lo b 

CO Hk ^ 

*J en ^$ 



277 



i 

c 

► 

> 

l 

c 
i 


[=» NO 4-> NO 4-* NO^ 

O en H* OJ * NO 
Ti Cn en NO Oj Q 

-> " [La. J^. 4ä- on 

: b b c b d 
z> p p j* © "J 

O öo Vo i-*- OJ OJ 
E* O 00 NO NO C" 


3 O 
O 3 
3 ra 

ra 3. 
3 ra 


OJ 

M 1 

s ! 

_ 

-* < 

«-i i 

C < 

W 

EU 

d 

II 

to 

en 

OJ 

H 

re 

i 

ii 

+ 

Oi 

o 

CO 
OJ 
CO 

fe 

b 
il 

00 00 

o o 

OJ *-* 

o jo 
bi *J 

4a* W« 


23 r 41'i7"0 
1.24. 7.0 

23.52.37.0 
1.35.35.0 
0. 4. 0.0 
117. 3.0 


n 

3 2. 

II. 

ra CL 
3 rä 


Pendel- 1 Mcdcl- 
bäge. bagc. 


D h* O f* O »■* 

O Ö NO NO ÖJ 4-> 
ZTi O <X5 O NO 00 


Pendel- j Mcdel- 
bägc. bagc 


0°657 

0.560 
0.839 


0°689 
0.590 
0.51 




6170 
6179 
5497 


ra >- 1 
p 3 

ra 

? 

O Pä 

%o 

ra 2. 

CL K . 

«: 2 

•g ra 

-»2 

O: 2 

~ ra 

trä 

B3 — . 
CfQ O 

ra 3 

• ra 

9n 

ra_ o 

" '-ra' 

►-• ra 

O 1 
3 ° 
ra Cl 
i ra 


6170 
6178 
6183 


ra m 

p D 

ra 

< 

EU 

O B 
° *-• 

*§•? 

ri 
ra >-■ 

** eT 

CllT. 

v- o 
era 3 

B ra 
. t 

n" 

►1 "i 
ra 

C" ° 

era 5" 

ra b 
* ra 


6152 
6161 

5481 


6152 
6160 
6165 


86138.663 
86139.030 
86139.238 


86138.607 
86138.933 
86139.137 


+ 0.980 
0.695 
0.397 


+ 1.118 

0.783 
0.567 


00 

o 

OJ 

«o 
Oi 

00 


86139.643 
86139.725 
86139.635 


86139.725 
86139.716 
86139.704 


Corrigcrade 
Oscillationcr. 



Co 

ii 

CO 
05 

OJ 

^3 
O 

'a 

4=x> 



CC 

O: 

N3 

ÖO 
fcO 



00 
CTj 
+ + Mi 
Oj 
<£> 

bi 

NO OJ Ci 
O OJ 00 



OJ O 

b 



G: 






CO 


a 






~ 


>— . 


+ 


+ 


Mk 


en 


1-i 




CO 


NO 


OJ 


Q 


o 


0C 


o 


H* 


-.1 


- 1 


NO OJ 


>— - 


o 


NO 


u> 


o» 



178 



HA HA HA t** 


O 


OO K|Ä KH ^J* 

4>v . tn te tn OJ U\ % 

Si tu w ^ w ^ 





^ ^ to Co 


si- 
ll 


B i- 

c 

1- a 


WOdHk^l 


2 &d 


5 s- 


(O bx en SO 


S- § 


Ci lo (O ' O- le ** 


B n> 
S- B 


O ha Ci «© 


n 


^ tcwOiOO) . 




b>'oö ö 




^ bobo©© 


1 


O H* O ^ 


Po 3 


L, P !^ P ir" P ^ 


er « 

Po B 


fo fO lo Cn 


UQ D. 


c fo h* lo lo to cjri 


»Q O- 


o^mOO 


1 


p. 00 en K> 


1 


P © 


D-S 




? O O 


o-S 


en C> 


Po O 

cm p- 


O 

3 


Cn Qi *4 


sjö n> 
Crq C- 


G> -4 


n 


tr» (O Co 


O 


Co m> 


1 


Cn Cn © 


1 


o> 




II 


G) ffi Q) 




00 00 


Cfl 


to 


H*- HA HA 


CO 


^3 Gi 


n 3 


UT 


«£> 00 ^1 


O B 


<j\ ^i 





LO 


t-*, -a ca 


n> 




SS 

O S= 


£7^ 






Gi G> 


Ut 


O Cl Cs 


O - 


00 00 
Cn ^ 


2. •"• 


H 


•^3 Cl Cn 


2. H * 


tn ^1 




CD 


CO <£> <i 




00 00 


7 O 


3 


00 00 00 


1,3 O 

po Vj 


Oi Gi 


K = U3 


II 


Gi Cl Gi 


(5 ° 


i-a >-»■ 


2. £: 


+ 


ba- ä ,ha 




Co Co 


"■ sT 


Co Co Co 


ST 


t£> (O 


Q- C. 


•-" 


JO «o 00 


&,£?. 


it* H». 


^ 2 

CfQ B 


Gi 




Öl >p> Jo 


^ 2 

CfQ B 


^5 00 


B <* 


© Hh> Cn 


B n 


00 Cn 





to 


CO iO 












O 






Ci 


+ 


2?° 

c: « 

•5 *s 
(Ii 


i 


+ 
p p t* 




^ >■*■ 


O*o 

Po 2". 


C/j 


Cl 00 ?o 


Po — 


00 O 


era 


II 


"^! <0 K3 


< S 5 ' 


*0 O 


(T) 


00 4* U 


P 3 
n 


CO 


00 00 


9n 


II 

00 00 


00 00 00 


9n 




Gi 


Gi Gi 





Gi Gi 


Gi Gi Gi 


h* 


H-. HA 


d; 2 


to ha 


|i» .'. rt >* 




►^ 


4-> ►(-> 


^ CfQ 


<£> *■* 


^ £ ^ 


P cro' 


O 


O O 

(O (O 


C. 
B « 


p 
vj fo 


O O O 
fo CO 1-^ 


3". n> 
"" 

— p 


«J 


Gi 00 


"1 O 


ID Gi 


00 CO <$ 


IO 


O Cn 




^j Co 


ha . hfi Co 





00 
Gi 
i-a 
tn 
JO 

lo 
o 

CO 



+ 



00 

Gi 

1*A 



to O O 

b lo fo 

(OÖM 
4^ Co ND 



00 
Gi\ 

HA 

NO 

lo 

CA 

Co 



+ 



00 

Gi 



4-^ 

Co O O 



O 
4-> 



CO ND 

C" Gi 
**- CO 



79 



tO ND tO {O 


o 




B i- 

o o 
B 2. 

-3 C~ 


h*OsOV! 


OJ 4^ 


(O 


E* B 


ha ^c 


Oj S 


ST 


C O O O 


_TI 






O H* O "S 

bO tO OJ On 


™° 3 
era a. 
it jr 


viO&OO 


i 


o 


O 


en 

&> 
to 


ha 


u, re 
era Ä- 
p o 


Ci 


Ci 


en 


00 


00 


00 


-4 




to 


Oj 


re 
►i 






u 


Os 


Ci 


o k 


oo 


00 




os 


en 




to 


C 




00 


00 


■g, o 


o 


Ci 




t-*. 


t-k 




OJ 


Oj 




<o 


O 


o- S 


*-l 


or» 


a 2 


on 


4* 


I Q 


<LO 


O 


o 








+ 


-J5 O 

C! ►-( 


o 


HA 


"S 1 


00 


H*. 


er o 


*-! 


O 


era 5 


^1 


o 


o 

Oo 


oo 


00 


00 


Ci 


OS 


O 


o 2 


H-. 


HA. 


»-*■ 




4* 


4* 


4* 




O 


O 


O 


— . ° 


Ci 


Ci 


Ci 


2 B» 


OJ 


OJ 


4> 


2. 5 


00 


os 


o 





~r 




00 


Ol 




Ci 


h— 


+ 


1 HA 


O' 


HA 


4^ 


NO 


OJ 


O o 


or 


O 


<l Ci 


*s\ 




Ci oj 


Ot 


i 


OJ 00 



LO 
UT 



EL 00 






| + 

UT 
O 

C) 
co 

00 



Oo 



CO 

Ci 
OJ 

'O 
O 

bo 

CO 

OJ 



tO HA 


HA HA 


o 


pcojo^ 


- O 




ZJ\ Orx 


re Cu 


to -4 


ha Ci 


4^ On 


HA OJ 


p re 


O <£> 


HA <* 


" « 


O O © Ö 




O HA 


p*t 


&2 

r£' 3 


to OJ 


OJ on 


re Jf 


^i o o to 




o 


o 

o 


b! 1 


c» 


Ci 


era o. 


%o 


•^1 


re £_ 


K> 


O» 




Ci 


Ci 




00 


00 


en 


00 


^J 


B a* 


HA 


4^ 


re 

»i 






£ 


Ci 


Ci 


O = 


00 


00 




Ci 


OA 


^2 *" 




HA 


** 




00 


00 


T3 Q 

650 «r 


Ci 


Ci 


H-k. 


H-». 


re 2. 


Oj 


OJ 


r^ — 


O 


(P 


b* gr. 


^1 


*s 


^ i 


O 


4* 


B 2. 


on 


vD 








O 




+ 


O: -I 


O 


HA 


re 


00 


HA 


o*a 


4-* 


to 


era o 


OJ 


to 


re s 
re 

n 


00 


00 


00 


©n 


Ci 


Ci 


Ci 


n O 


HA 


HA 


HA 


»— .j 


4^ 


4> 


4* 


K crä" 


O 


O 


O 


^. re 

° 2 


Ln 


on 


t^ 


B g 


Ci 


4* 


-1 


-s re 


O 


00 


HA 


' 



c. 

H-* 

OJ 

b 
co 
en 



00 
+ I £ 

HA 4> 

OJ O O 
Ö 4^ Ön 
ha tr> Ci 

o» o o 



oj 

UT 

C2 

r- 
bo 

g. 

w 

65 
•1 

o 



r 3 



to 

UT 

IJ 
OJ 



-3 






O 

OJ 

CO 






CO 

Ci 
OJ 

'O 

o 

bo 

o 

UT 



a8o 







_, 






o 


CO lo W 


rs 




It 

1 « ■ 


CO O £0 O tO„ 
CJ JO --4 O OS 


5 s - 

Ii 


O OS O CA 


» s- 


K> Co ; 




O) " Jo to -s 




■si <! 00 *^J 


* sr 


•" M to «© © 


* g* 


© © b ö 


1 

er£ W 

650 u- 

aa B. 


to 


öö'o ö 


1 


p^pt 

K> tO Co 4* 


p~p t 

SO • 1-* eo to 


ST re 

ÖP Q, 

P re 


U<OOG0 


■ r 


j- CA CA O 00 


1 


P 9 




w o o 


o-S 


D33 ra 


as ' o 


9»° re 


<£» Os 


era cl. 


*k CA Qi 


<5 &• 


fe CTi 


O o 


O to co 


re a 


00 ^| 


1 


g os co 


1 


os Os 


02 


II OS OS 
" 00 00 


C/3 


00 00 


00 ^i 


p g 


" 00 <! 


P F 


O H». 


re 


r 1 4^- m 


re 




^ 


t— « 




H 




S9 


_l 






Os ös 


O - 


to 


OS OS 


O C 


00 00 


O M* 


v». 


00 00 


o 


OS Cn 




H 

ra 
B 


OS CA 


w *"" 


O >-> 


"g,© 


4^ tO 


Ho© 


00 00 


00 00 


OS OS 




II 


OS Oi 




l-A. 1-*. 


re **■ 


I-». H* 


re 2. 


CO CO 


"" sT 


4- to to 


«* £T 


sO tO 


o- K " 


Z o 50 


Sä. ET. 


^3 4^ 


^ § 


os 00 OS 


"^ 2 


te O 


■S o 


os 00 


p re 


CM os 




1—0 






O 


CO 

00 


n 


+1.0 
0.7 


— ° 

O: 2 

*» 3 

b== sr. 


+ 

fej p p 

bn os «£> 

^ ^J Ca 


re 


*0 --4 


CfQ O 


era 


O <x> 


• Q 


II 


-4 -4 


" re 












CO 


00 00 


Pn 


co 00 


00 00 


9o 


Os 


os os 


« g 


os os 


os os 


a . ° 


H* 


(-* H^ 


£•' !-S 


CO t-* 


t-A. H*. 


™ -: 


4^ 


4^ 4^ 


K crq 


'O 4^ 


4* 4^ 


S^tra' 


O 


O o 


g"-'" 


p 


p p 


m . re 
O 1 


4^ 


^ fe 


!■£■ 


ÖO tA 


CA os 




<$ 


CM 00 


S Q 


^a 00 


CO Co 


^ 


© 


C" CM 




to 


^i 


00 ^i 





OS 

Os 

CA 

CO 



+ 



00 

C) 

KA 

4^ 

NO © © 
c£> 4* 4> 

*=*>©© 



CC 
O, 
t-* 

CA 



00 

OS 



+ I 

*o p . 
lo <i ca 

00 os 00 

si U "4 



4^ 

O 



38: 







„ 




H~ HA. H». •■*• 


O 


-Px 


o 


CniCOi w. 


B S. 


o en Co Cn W n 


B |. 


NO NO ' "*■ 


3 n 


'^ Co Co h* NO* 
SJ O C> O 4* 


§ s 


H*C)tOU| 


o a.' 


ra S- 


^io^. 


2. c 


Cj 4** £ £ 


3 ra 


<p <i ^x o 


sr 


• J o^w^t 


' g» 




o c o c 





p- 1 ( 


O O C O 


i 

ra 






-H 




NO Co Co en 


3" o 
c»o 3 


00 p^p 1 ^ 
^r 1 no no lo cn 


sr £ 

CfQ P- 


^1 C O NO 


1 


5 ca to o o 


1 


p ^ 


c" fr 


w P ® 


o- S 


Cr« Oi 


«'e- 


£2 Cn Oi 


otT - 


<o vi 


p 2. 


ö CC v| 


ra £_ 


(o en 


1 


§ «©: >* 


i 


G> Oi 




ii C> O 




CO 00 


C/3 


00 00 


C/3 


*o v} 


P 3 


" ^1 vi 


P c 


NO 00 


ra 


VT <0 NO 


ra 




__ *2 


o 




"• 




p 


LO 




Sa 


o o 


O - 


to 


O Ci 


O rr 


oo oo 


O h-« 




oo oo 


°. H * 


vi CA 




H 

ft) 


en en 




NO 00 




O NO 




00 00 


%o 


B 


00 00 


•g, O 


G> Ci 




il 


a> o 


o 


>-*■ H*. 


o G. 


I-*. H* 


ra -^ 


4^ Co 


gg 


4- Co CO 


• a 


p o 


C- ~. 


HH «0 VD 


p-sr. 


i^ oj 


■^ O 

CM 3 


OX vi 4^ 


•<! o 

crq 3 


00 v* 


B " 


r£ H* Cn 

2 NO O 


3 g 


<0 <£» 








O 


co 




O 






o t 


o?2 
_ ra 


N p *» 


C: 1 

n i 
ra 


00 H* 




Co bo *-*. 


£=■• 


4=* NO 


CT3 -,' 

ra z. 


Ö o o 

II 


Cfa O 


Co NO 


. 3 
ra 


ra 3 
• ra 


00 


00 00 


9n 

n o 


II 

CO 00 


00 00 


9o 


o 


Qi Ci 


Oj C5 


CTi Oi 


o o 


1— k 


»-*■ h* 


*-• -i 


oo ^ 


H* 1— ■ 


Ert 13 


4> 


*i 4* 


E~tjä" 


'O ^ 


4> 4^ 


»öo' 


0.80 

1.03 
0.91 


E". ra 

o "» 

ra a- 
*i ra 


o O 
bo Cn 
CO to 


0.55 
0.51 


C. ra 

O "! 

ra D- 
"s ra 


v( 1 io ►-. 





CO 

• 


4^ 


no o> 





bd 

-t 
O 

3 



iO 
UT 

b 
'O 



H 

CD 



-_: + 

OJ 

o 
O 
00 

cc 



cc 



00 

i-*. 4^ 
NO O p 

ic bo lo 

IOC>- 
NO NO vi 



CC 



00 

i o* 
+ ' S 

H*. 4* 

NO O O 
[q 4> Cn 
Co 4^ Co 
OC H* 4^ 



CO 

Os 

CO 

'O 

o 

CO 

Co 

en 



2Ö2 







_, 




K3 h». NO i* 


O 


45^ hi^H^ 


O 


O00O30, 


s s. 


to 00 O <$ "^ 


Bi- 


*° *° \ St 


c r 

ra C^ 


* ön Cn 
C^ 00 00 ** 05 


ls. 

£^ 


M> k? 4* ,_" 


B (7; 


K U(04^^ 


as 


+* Oi 03 Ö? 


sr 


* >5 ^ OS °5 


t» 


b ö b b 


1 


OJ 


0000 




P^P^ 


C" fB 


o^p 1 ^ 


po 3 


tO Of! CW GS 


CfP Q. 


C tO 1-*. ND OO 


aq P- 
fil 


00 O» O O 


T" 


03 


4* OJ 00 00 


fcp 

CA3 Si- 


P 9 

C} cs 




P a o 

Cn Oi 


1— k O 


p re_ 


*o NO 


P £. 


Cn fjc 


1 


g h*. NO 


1 


O) OS 




II Os Os 




oo oo 


fl) H- 1 


to 00 00 


C/3 

1— 1 


oo *4 


P D 


UT 


tO O 


p c 


00 OJ 


f» 


OS O 







< 

p 


b 
00 




2 






p r 


Ci Oi 


O = 


LO 


Q) OS 


O ? 


00 00 




v». 


00 00 




Oi en 


gj "' 


H 


-4 <l 


S" *"" 


00 CO 


po jr 


B 
II 


os 


r™ 


00 00 

Ci Os 


00 00 

OS G5 





H^ !-* 


ti EJ 


1 I-* H* 


fb £_. 


4^ OJ 


«->■ p" 


+ 4^ 4* 


*"■" gj 


O ÉO 


O- S " 


« OO 


0- 5" 


b 4* 

4^ cO 


°a £ 


k t 


<< 2 

era 5! 
? ™ 


4> ^J 


n 


00 
00 


4* Ci 


O 






+1.2 
0.9 


**> 2 

O: ^ 

b- 2, 


+0.9 
0.6 

M.S 


«5 O 
O: -j 

►i n 

f6 

cr n 

P= £\ 


O *-* 


CT3 O 


kZ 4> Oj 


aq 


o o 


• O 

i-S 


Q Cn tO 
11 


fD 


00 


00 00 


Oo 


II 

00 00 


00 00 


9n 
2. ° 


Os 


Cs Os 


s.° 


os 


OS Os 


h^ 


1— *■ h-^ 




O0 >-*■ 


H». >-*■ 




4* 


4* 4* 


B CTq' 


O 4* 


4> 4> 


p 0. 


O 


O O 


g" Ä 


? s* 


O K 


r^Oq 


öo 


lo '^i 


s'2 

i CL. 


bo 


lo b 


O -5 
B P 


OJ 


en o 


* » 


co *■*■ 


<! en 


T* re 


o 


OJ ^3 




9 


^1 


tD On 





00 

o 

en 
ND 

lo 

NO 



00 

+ I M. 

M. 4* 

(OOO 

to <i bo 

ND OS OJ 

en ec o 



00 
qs 

en 
OJ 

en 
00 



+ 

to O 

tO -J 

NO 00 
4* wo 



00 

OS 

4^ 

b 



283 





K) 


tO 


n 


© öö C - 


Bf 


Cn 


4> en 


2 | 


VD en 00 Oo 


rö £ 


Cn i-k 


Joen 




4^^J en '"t 




b b b ö 










►3 


O Hk 


p^ 


H"£ 


<0 (O OC 4* 




OlOOO 






O 


o 

o 


feÉ 




cn 


Ol 


^'S. 




en 


OS 


n Q. 




to 


<o 


i 




os 


OS 






00 


00 


Cfi 




^i 


^J 


n s 




«^i 


4* 










v 




Os 


OS 


O 5 




00 


oo 




en 


en 






^1 


4* 


r* ;, 




00 


00 


1 o 




os 


OS 






H^ 


^"* 


ro K 




CO 


oo 






(O 


tD 


P- 3" 




OS 


en 


3 § 




4* 


eo 


3 n 




C" 


en 










O 






+ 


SS 




O 


Hk 


►» i 

ft 




00 


O 






Hk 


vD 


a? o 




4* 


O 


n 3 

o 
1 


00 

OS 


00 
OS 


00 

Os 


9n 

n o 


4* 

O 


Hk 
4* 

O 


Hk 

4* 

O 


— 3 

SL Jö' 

~ . ro 


C-n 
4> 
tO 


4* 

en 


OS 

NO 


g 3 
B & 


VD 


e>* 





4^ 



eo 

c 



—. 
O 



to 
en 

b 

tO 
O 

H 
n 



= + 

en 
o 

'O 
O0 
00 



CO 
03 

i— »• 
o« 
»o 

cc 

GC 



+ 



00 






00 

oi 

OO 

CO 

o 
bo 

'O 



ND ND tO tO 


n 


toctoO, 


3 |- 


4^ 4>fo OJ 


2 a 


C en 


00 ** 




(O oo en Hk 


3 g 


tO tO 


Hk VD 


ST 


O O O O 










^_ 


O Hk O ^ 

tO O0 öo On 


» ST 


-J O 


O (O 


1- Med 
bag 




p 

Cn 


O 

o 

OS 




VD 


^1 


ro 2. 




tO 


en 


i 




Oi 


os 






00 
00 


00 

^1 


'C/j 

n i— i 
O 3 




OJ 


to 


o 




OS 


os 


B3 

O = 




00 


00 






OS 


en 






Oo 


NO 






00 


00 


**> C 




os 


OS 


r»«t 




Hk 


Hk 


ro — ■ 




Oo 


00 


£ — 




to 


vD 


Q- ~. 




00 


4* 


«0 o 




C?) 


OS 


5 <* 




K) 


O 










n 






+ 


C= 2 




O 


Hk 


ro 




00 


Hk 


3*S 

0b ET. 




4-* 


to 


oq o 




Oo 


to 


' ro 

9o 


00 


00 


00 


OS 


os 


os 


ro C 


Hk 


Hk 


Hk 


B! 2 


4* 


4* 


4> 


fc " crä' 


O 


/~\ 


O 


£T. ro 


Ö> 


^} 


en 


3 | 


4* 


Q 


00 


-. o 


oo 


en 


to 





(opp 

vD en en 
O OS 4> 

^1 oo to 



00 

Hk >+> 

ND © © 
tO en OS 
Hk tO 4* 

Hk VD 00 



en 

b 
eo 

H 



+ 

cn 
o 
'O 
co 

CO 



5>3 



CO 

os 
oo 

o 

CO 

co 



28i 



( 


JJ t-* 


s»*£ 


3 2 - 


-öv 


b* bO 


4*^ 


§ 2. 




OJ 4> f>o &£ 

OCK)' ^ 




t~ -J 


4>^ 


éo" 


d 


b © b b 





w 








OJ 


© H* 


P^ 


Cr" re 
SJ=3 




i^ OJ 


ND O» 


CTC3 p* 


s 


00 O 


o oj 


1 












W 












O 


o 


^f 


SS 






o 


Bjb re 


o 




4> 


O* 


os O- 






GO 


O* 


Q ™ 


3 




** 


OJ 




II 












CO 


00 




to 




s£> 


<£> 


re 1— 1 


on 




** 


OJ 


p B 






** 


OJ 


re 


o 

CO 








u 


to 




00 


00 


o s 


v». 




«o 


<0 




H 




I-* 


o 


■- 1 * 


ro 




00 


-4 




5 




CO 


00 


*»»9 


II 




Gi 


o> 






t— *. 


H* 


s« m 


+ 




OJ 


OJ 


PT nT - 






v4 


4* 


»• 5". 

■^ o 


o 




-4 


fO 


3 o 


O 




on 


o» 




00 










CO 








O 


\s» 




O 


+ 

o 


C= "5 

_ i. <* 


k 




bi 


o 


ST O 


5o 




00 


^1 


1? 1 
re 


ii 










GO 


00 


00 


On 


00 


G} 


Oj 


Oj 


S 2 


oa 


H-* 


t-*- 


>-*. 


ji; »J 


OJ 


4* 


4* 


4=* 


ETcrq" 


CO 


O 

4* 


O 
4^ 


© 

ÖJ 


5' p 
5 Bi 


p 

CO 


o 


Oi 


On 


£5 re 


CO 


«^J 


to 


ND 










00 




00 








O 


+ 


1 Ci 








►^ 




1 ^ 








m 


i-ä 


4^ 








to 


tO 


O p 








CO 


*C 


4^ 4^ 








O 


O 


4^ O 








O 


Oj 


h* -vi 





a85 



Öfversigt af alla resultaterna för stora 
vig ten upp v än cl. 



Serie. 


Corrigerade 

Oscillationcr. 


Serie. 


Corrigerade \ c • 
Usculationer. i 


Corrigerade 
Oscilla tioner. 


2 


86153.820 


51 


86153.614 


122 


86153.587 


3 


3.441 


52 


3.610 


123 


3.488 


4 


3.688 


53 


4.035 


124 


3.285 


5 


3.628 


54 


4.115 


125 


3.239 


6 


3.620 


55 


4.161 


126 


2.970 


7 


3.277 


56 


4.1521127 


2.796 


8 


3.7831 63 


3.540 128 


2.878 


9 


4.218 64 


3.581 129 


2.769 


10 


3.955 


65 


3.368 130 


2.711 


11 


3.762 


66 
61 


3.429) 131 


2.870 


12 


3.381 


3.367 132 


2.821 


13 


3.577 


68 


3.418 133 


2.953 


14 


3.644 


69 


3.685 


134 


2.903 


30 


3.694 


70 


3.755 


135 


3.085 


31 


4.321 


71 


3.656 


136 


2.875 


32 


4.504 


72 


3.7071 137 


2.811 


33 


4.2518 73 


3.682 


138 


2.931 


34 


4.472 74 


3.642 


139 


3.031 


35 


4.544 


92 


3.437 


140 


3.037 


36 


4.486 


93 


3.599 141 


3.158 


37 


4.490 


94 


3.4711 142 


2.992 


49 


3.580 


95 


3.435 143 


3.025 


50 


3.609 


121 


3.366 


144 
145 


2.821 
2.869 


86153.902 




86153.645 






86152.996 


861 i 


)3.507=Me 


J i u ra 


af alla 







286 



öfversigt af alla resultaterna med stora 



vigten 



nedvänd. 



Serie. 


Corrigerade | Serie 
Oscillationer. j 


Corrigerade 


Serie. 


Corrigerade 


Oscillationer. 


Oscillationer. 


1 


86153.935 


47 


86153.483 


96 


86153.386 


15 


3.398 


48 


3.489 


97 


3.520 


16 


3.833 


57 


2.838 


98 


3.479 


17 


4.004 


58 


3.182 


99 


3.293 


18 


2.143 


59 


3.197 


100 


3.482 


19 


2.205 


60 


3.432 


101 


3.535 


20 


2.258 


61 


3.491 


102 


3.448 


21 


2.439 


62 


3.668 


103 


3.311 


22 


3.477 


75 


3.552 


104 


3.659 


23 


3.736 


76 


3.707 


105 


3.545 


24 


3.603 


77 


3.595 


106 


3.746 


25 


3.698 


78 


3.425 


107 


3.712 


26 


3.267 


79 


3.413 


108 


3.842 


27 


3.370 


80 


3.246 


109 


3.709 


28 


3.463 


81 


3.175 


110 


3.645 


29 


3.577 


82 


3.546 


111 


3.679 


38 


3.279 


83 


3.473 


112 


3.839 


39 


3.439 


84 


3.257 


113 


3.768 


40 


3.407 


85 


3.107 


114 


3.815 


41 


3.431 


86 


3.044 


115 


3.686 


42 


3.432 


81 


3.149 


116 


3.403 


43 


3.450 


88 


3.084 


117 


3.575 


44 


3.334 


89 


3.128 


118 


3.268 


45 


3.435 


90 


3.411 


119 


3.355 


46 


3.457 


91 


3.345 


120 


3.406 


86153.323 


86153.337 


86153.564 


8( 


)153.408 = 


Medi 


um af alla 







287 

Resultatet af alla föregående observationer 
är, att antalet af evanescerande oscillationer i luft- 
tomt rum, för den materiella pendel vi härvid 
begagnat, var på ett medel solar-dygn = 861 53. 408 
= M( 0) da stora vigten var ned vänd, och = 861 53. 507 
= w (o) då denna var uppvänd; och differera så- 
ledes dessa numeriska värden icke sins emellan 
mera, än på en qvantitet, inom gränsorna af 
hvilken det i alla fall torde blifva svårt, att här- 
vid än vidare kunna inskränka den sannolika af- 
vikelsen ifrån det idealiskt rätta. Emedlertid, då 
de i sjelfva verket bordt vara absolut identiska, 
under förutsättande nemligen, att afståndet mellan 
knif-eggarne varit effectiva längden af den enkla 
pendel, som motsvarade det dervid funna antalet 
af oscillationer; och på det att icke, genom blotta 
uraktlåtande af en correction, som i alla fall kun- 
de åstadkommas, oundvikliga observationsfel yt- 
terligare måtte ökas med dertill kommande räk- 
ningsfel, har jag antagit, att, för ett indefinit lä- 
ge af den mindre rörliga vigten, som allenast 
med en differential- qvantitet förändrar ofvan an- 
förda värden, MW vore det antal af oscillationer 
som ägde rum för stora vigten nedvänd, och mk*) 
det som ägde rum för stora vigten uppvänd, 
hvarigenom äfven erhålles 

MW—MW = J(, n W — Mity + B(mW — M(*)f 

4 C(m(*) — M(*yf + D(mM— M(z)) 4 +E, 

då A, B, C, D och E blifva coefticienter, som 
genom vederbörligen anställda försök kunna be- 
stämmas. För att åstadkomma detta, gjordes fyra 
flyttningar med den mindre rörliga vigten, och 
för dessa observerades följande coincidents-serier: 



288 



00 

o 
to 

CO 

lo 



tO NO NO tO 


^ 1 


NO O 


HA O 


s 2 i 


Oi 


4^ Co 




Oi ha 


00 (O 




C/* OJ 


en 


3 O 1 


KO -4 


ti O 


» i 


b b ö o 










HJ 


o o 




B" o 




co oo co to 


CfQ E_ 




HA CO 


oo o 


1 




o 


o 

o 


-2 




en 


OS 


C/iT»- 




to 


00 


o re 




no 


M* 


1 




>£= 


4* 






Cn 


CA 


Cfl 


HA 


O 




ox 


NO 


" 2- 


o 


b 


o 




4-> 


4^ 


e 




en 


4* 


O ~ 




o 


o 






-a 


4* 






o 


O 


%o 




00 


00 




Oi 


en 




NO 


to 


re z.' 9 


Co 


Co 


£ ~ i 


«-l 


O 


B - • 1 


Hk 


^1 


^ £ § 


o 


NO 




a» 


co 








~n I 




+ 


c: -. 1 


O 


t-k 


** fD I 


Oi 


NO 


o- 2- i 


to 


Co 


»3 ; B 


00 


Oi 


re 

"5 






00 


Co i 


Pn 




Oi 


Oi 


s £ 






(O 


NO 








Co 


Co 


c; öp 






<! 


^3 


C- 2 






co 


O 








Oi 


Cn 


re a 






CO 


<LO 







00 

Oi 

NO 
Ox 
ha 

Co 
O 

to 



+ + 

HA 

to o 

o 4* 

OOO 

en er; 



oo 
to 

Co 
O 



-fix 



LO 
LO 



g* 

d 
3 



to 
ert 

LO 



H 

CD 



+ 



00 
00 



Co 



CO 
Oi 
Co 

r o 
p 
bJ 
to 
OO 



NO ha ha ha 

pjoooo, 

ha en 4^ 

Cn co * Wj 
(CO Cn ha "M 



P P Po 
to 00 CO HA 
O en oo 4^ 



oo 

Oi 
NO 
Co 
--i 
^! 

to 



O 

4* 

«0 



4=> 

Ox 
i— * 
00 

b 



4* 

ex 

HA 

O 

b 



00 

Oi 

to 

CC 

to 



o 

4* 

to 
to 



00 
Oi 
/O 

CO 

Oi 

<J2 



Oi 
ex 
00 



4* 

cn 

O 
4* 

cn 



4* 
4> 
O 
Oi 
cn 



00 

Oi 

to 

Co 

Oi 

00 
KO 

o 



+ 

O 
OO 

en 
to 



00 
Oi 
to 

Co 

bi 
>4 
NO 



n 

3 2- 



ap p. 






O r 



T! O 

o 

re ^ 






n 

"1 c 



o o 



00 




00 







Oi 


to 


+ + 


to 


O» 


HA 


Co 


O 


to 


^$ 


00 


tOHvJ 


tO 


"O -4 (O 





00 to 


HA 



2$C> 





p\ 


-£ss JO {^ 


n 


-J^. 


fowwo^ 


2 2. 


O O NO O H 


S §■ 


CO 


c_n >-* 4-^ 


o 3 

il 


* lo 4> NO Cc 
^ cn ^ p lO 


2 o 


Kl 


O Co <0 Ci 


B £ 


^ 


no *4> ^-» 9~ 


a n 


J^ p> CC 4& *^ 


— b ! 


Co 


o»; o co £» 


• g* 


ty-' 




q o b b 





o* bb^ö 













LO 


?P?^ 


^fl 


to 

lo C ^ O ^ 


Sm 3 


LO 

C 


U O» 4i ND 


CTQ B. 


^H Cc O 4> Co 


oa B. 


4^ cn 00 00 


• J i^- 


4^ CO (-* NO 


• »i. 






£3 


crg 




o o 


_ t? 1 


w P P 


b* 


4> si 


<*T a. 


2 Ci ^l 


B: O 


v 


Co 00 


■J» 2. 1 


6 o cc 


? re 


d 


NO 4^ 


i 


3 


Ci Ci 


1 


KO Cn 




Ci Ci 




• 


^.i Cn 


cn 


II Cn 4> 


C/3 


II 


CO Ci 


o _ 


LO O O 




4* CC 

b b 


o 


C~l 

to 


Co O 
C cn 


ra 

2 


to 

LO 




< 
O = 


CO 
00 


Ci Ci 
4^ 4> 


o £ 


00 Cn 

00 >-. 




H 


00 *-l 

tO Ci 




H 
c 


b b 




2 


O In 




00 00 


%9 


3 


00 CO 




a 


OS Ci 


n n. 


II 

+ o o 


II 


KO JO 




re »•• 


O O 


3jjr 


*"* t 


jk, 


4* Cc 
^-1 00 




o KO O 
4^ Cn O 


C- K" 
vj 2 

tn S 


^j 


KO CO 


? *: 


B i? 


o 


O -~l 




co «o o 




CO 

SP 




n 


CO 


fi 


+ 


3 2 


fe* + 


Cf w 




P f" 
CC M> 


c? q. 


S O H-- 


~ ° 


Co 


ko o» 


i/a o 


(n~ 4> cn 


03 O* 


4> cn 




$3 

II 
CO 


-J NO 


Po 


?s 


00 


oo co 


00 


co co 


ii 

CO 

Ci 

CO 

"O 

o 


Ci 


Ci Ci 


2 2 


Ci Ci 


O Ci 


O 2 


NO 


tO hD 




OO NO 


»O ND 


— ►? 


o 


O O 


£"«S 


CO O 


O O 


b"o5' 


C" 


C C' 


& ™ 


O 4* 


Cn 4* 


zr. w 


b 


b b 


C ii 


S3 CO 


b \p 


S £ 


LO 

co 


cn 
NO 


o< O'» 

Cc NO 


2 c" 


'O 


<4 

oo 


4* NO 


? * 


05| 


CO 


QC 




CO 




Oil 


Ci 


C. 




Ci 




noi + -\ 


- KO 


NO 


+ • 


f- NO 




i-^- 


*— * 


o 


i— ^ 


i-* 






^j 


*"** ■ v. 


5 U\ 


<! 


!~ < 


- *" 




CA 


b c. 


n O 


cn 


o c 


-n b 




Cn 


** c 


"i Cn 


O 


C- c 


Ti M 






Oi 


ko ?n 


NO 






NO 


NO t 


O 00 





A'. V. Acad. Uandl, t83j. 



»9 



2Q0 




4a-H^ NO 
.O <! Os OJ 

lo k> lo oj 
m o no >J 

Ö Ö Ö Or» 



n 



o >■* 


o t; 




• o 


4^ 1"*. 


U» <S 


Os OJ (O NO 


O 


O 
o 


^3 


00 


NO 


NO 


h* 


to 


4* 


£* 


O 


O 


00 


-1 


^t 


** 


o 


On 


4* 


** . 


<C 


O 


^1 


os 


O» 


NO 


o 


Or» 


00 


00 


OS 


O) 


** 


H^ 


öo 


00 


NO 


I-* 


OJ 


<r> 


** 


o 


4=* 


o 




+ 


O 


t-k 


o 


NO 


OJ 


<r 


H»- 


os 






00 

Os 

00 

OJ 

NO 
NO 

en 



00 

os 

00 
OJ 
NO 
<S 

CA 



O CS 



00 

os 



00 

OJ 



^.1 

OS 







►3 O 












"■ E" 




c- JT. 




^ g 




cm B 








. 




O 








O: ■■« 




*i *z 




n 




o- a 








cm o 




Ct> p 




' re 




1 




O 




2.9 








£"3. 








Q T 





c-. 

to 
OJ 

^H 

C 



b; 

d 
3 



to 



^J 



CD 



:~ + 

O 

O 

co 

00 



Co 



CO 

a 
oj 

o 

to 



re o. 

►s re 



JO OJ NO 
NO NO NO 

OJ 00 NO 



oo 

(Ti 




00 

Os 


H*- 


+ 


+ t-* 


<LC 


H* 


00 


C" 


H». 


O Oj 


** 


O OJ NO 


<1 


KO NO ND 


O) 


OJ 


00 Or» 



29 1 



NO 


ro 


O 


© CO © wO^ 




Oi In NO 'O 


2 o 


GO Co 


CC w*- 


o 0- 


*=* 4* 4> Oj 


g, S 


4-^ co 


Co t^J 


i/, 


© O 


5* c* 


"~~ 






P?c 


t:: — 


+*^I 


o» to 


CTQ Oj 


NO CO NO ^1 




© 


© 

o 




Öv 


oo 


as — 


-vi 


>-*• 




to 


Co 




NO 


Co 




■*J 


CA 




© 


O 


O i— l 


h-*. 


M> 




© 


© 


o 


NO 


Co 


p: 


Ci 


CA 


O — 


O 


00 


O w. 


a» 


Co 


~ 


© 


© 




co 


00 


•å o 


075 


07} 


t" u> 


>-* 


)— k 


re -• 


o 


«P 


S* F 


00 


•^ 


c- - • 


4^ 


00 


««s o 


© 


IV" 


B " 


Qi 


4* 








n 




+ 


o2 


© 


t-*. 


o 

C o 


tn 


h* 




*4 


(C 


■a 2 


Co 


to 




00 


00 


00 


9 « 


os 


U5 


o5 


o o 


I-* 


H- * 


1— *. 


— _: 


vO 


o 


o 


»en»' 


o 


co 


o 


i5". o 


© 


o 


© 


3 <u 


»—•> 


00 


4* 


-i o 


Ox 


rf* 


O 





en 
co 

Co 



to 

CO 



tö 

c: 

O 



to 

CJl 

to 

O 

o 



Z~ + 



co 

CO 



Co 

b 



cc 

075 
O0 
'O 
O 

CO 



00 

Ol 

■f- + ■"*. 
(-* O 

{O © o 

O 4* © 

4-- © '— 

*t c~i o> 



to to -o to 

Co h-- NO ^ 
^ CA ca 4> 
NO -J ^ NO 
NO NO NO 4^ 

O 00 Ox NO 

O © © Ö 



Co f-». »f-; £& 
00 (O ^i 4> 



00 



4* 

NO 



C75 00 
f» <o 
NO co 



4> 
4> 



00 
075 
i-*- 
O 
00 

Co 
--i 

Co 



© 

bo 

Ox 



00 

t-* 

o 

JO 

ro 

075 

co 



4^ 



© CO 

•-* CO 

O © 



4* 
4* 
^i 

Co 



co 

C75 
h* 

C5 
4* 
NO 



Co 

co 



oo 

C75 

i— ^ 

O 

O' 



cc 

T. 
(O 
t— I 
NO 

efi 
NO 



n 






CD 

o i— i 



O = 



"B, O 



n 



to 
co 



bd 



tj 

en 

To 

O 

o 



oo 

C5 

+ + »t 

NO © O 

4^ © 4* 
4-* OS NO 



+ 



co 
co 

Co 

b 



00 

C75 

co 

'O 

o 

CO 

o 

'O 



2Q2 













-ö 


















(O NO KO *0 


n 


en 


KH.|Jil- k 


n 


CJl 




. • . o 


s ° 


Crt 


«0 00 cO 00 


3 i- 


hä>» 




j-»- NO oo no 




'.Q 


én I$* 4^ Co 
►pä ^oo h*. en 


° 5 


Ö 




én " co p3 


B 2 


Co 


W^HiJ? 


B g 


S>o 




Co Oi <l ** 


of 




jo po ^ Q 


* sr 


p- 




b b b b 




C- 


b O O -en 


1 




PPP^ 


er re 


en 


P 17* P "t 


ö" re" 


13 

UT 




C/Q a. 


«H 


4* b én Co 


ESS 3 


«r» 




H^iOO^ 


1 




H* 00 O CO 


™ 2. 






p 9' 


P 1 


ss 


M 




O* 00 


EJo O 


-1 


05 00 


So re 

Cra 3-, 


1 ^ 




£* i— >• 


re re 


o 


Oi ir* 


re £. 


o 




1*5 O 





3 
II 


cn 


en 

Co 





3 




NO Co 


Co 


II 




eo «0 1 r„ 


to <o 






00 05 


re *-i 


1 10 


<$ C5 


C/3 

re i-h 


kt 




<$ Co 


P B 


en 


>-*■ CO 


O D 


en 




b b 


re 

93 


CO 

CO 


O én 


re 

•s 

< 

B3 


CO 


NO Co 


Co Co 


r o 




Co to 


O 7 




<o o 


o - 


eo 




CO C" 


2. fe- 


H 

cd 


05 en 


O I-. 






^ CO 


J-* co 


a 


H 




b b 


■ 


"1 

3 


b én 




Ctl 








H 




00 00 


TJ O 


II 


00 00 


Uo 


J* 




Os O 


p=s a, 

o 


Oi 05 


re ^ 


II 




^ ^ 


re EJ | 


+ 


t-— ; H- ^ 






-4 ^J 


rr as 


r^ ^ 


"■ ~ 


+ 




Co NO 


E. ET. 


1-1 


N2> NO 


B- C. 






OJ en 


^ £ 

OQ B 





b en 


v; o 

05 S 


05 




00 NO 


s ° 


l-< 


S Oi 


3 re 


o 

CO 




OO 00 




CO 


N0 co 








P~ 


CO 




o 


00 




+ 


-hg 

C: 2 


^ 


+ 


"*3 O 

O: -i 


v». 




o *■* 


^ re 


^ 


O £ 


T 1 

re 


s 

Co 




Cn NO 


0-2. 


Co 


bo n# 


O- r. 




i«a. en 


era O 


s» 


NO Co 


era o 




NO Os 


re 5 
• re 


<j en 


re 


C3 






1_ 


IL 




1_ 


II 






!r 




00 


00 00 


o n 


00 00 


00 00 


9n 


00 


Oa 


Os Oi 


2.° | 


05 Oi 


Oi Oi 


2.° i 


05 


»«* 


K-*. u~i. 




eo *-»• 


H* K£> 


►— ■"! 


eo 


<! 


>* ^ 


ETcra" 1 


CO -4 


-4 <r 


83 C/Ö" 


CO 


CO 


Co Co 


?.J 


o co 


Co Co 


C re 
o T' 


O 


oo 


b ^» 


£ a> 1 


en k3 


M ^5 


i- — 


én 


** 


Q 00 ! 


" "* 8 


-£is> O 


o o 


2; o I 


fcj 


to 


O ** 1 


s 


<o ' 


tO 00 




00 




CC 


00 




00 


00 






Oi 


Oi 




OS 


, Oi 






t-* 


+ + K* 




1— ». 


+ + Hk. 






00 


I-». <j 




00 


*■* ~ ^ 






•vj 


CO O Co 




<5 


o;OU 






NO 


O Co 00 




b 


bw^4 






Cn 


Cr» 05 ** 




o 


cn h* «0 






y? 


O "v 


i NO 




c 


C H- 


> tO 





2ij6 



tO K> *0 

O t^O; Oo^ 

fo én ö~« i-** 
poOC W 
en 4^ 4> oo 

VO po Oo 00 

b ö 1 ö< en 



o> p a ^ 
en öo öo oo 
Cl 4* 4-* >- 



00 

ci 

fc-k 
Cl 

pn 
Ln 

Ci 
-4 



O 

Ci 
oo 

Cl 



iO 
(O 



to 

(O 
00 
jO 

C* 



00 
Hk 

Ci 

4^ 

en 

OJ 



O 



CO 

Cl 

I— k. 

Cl 
p» 

Ln 
4* 

00 



O 
4^ 

<JD 



«o 

CO 



(O 
ND 

b 



CO 

Cl 

HA 

Cl 
Oo 

I-* 

Cl 



co 

Cl 
UD 



co 

Cl 

h-k. 

Cl 

UA 

én 
00 
en 



Cl 



« 



5 K- 



O - 



•S.P 



& 1 



Pn 



~ Q. 



00 

c 

nd p p* 
Ö en en 
(OOlC: 
-4 (O ^ 



UT 

Cr 



'.o 

UT 

C 



O 



ur 

-fes. 



TO 



+ 



00 

oo 
Cp 

fe 

Co 



CO 
Cl 
OO 

p 

UT 

Cl 
lo 



ND NO iO tO 

CcfOtO^ 

Oo ND O Cl 
' ■".■£*#* 
H& O 4^ "t 

c b ö d 



PPP t 

en O C. Oo 

ci oo en oo 



4-> 



Oo 
O 
Cl 



OO 

o 

o* 

Oo 



00 

Cl 

Cl 

Cl 
00 



O 

lo 

^! 

O 



Oö 
Oo 
O 



Oo 
00 

I— k 

OO 

b 



Oo 
00 

o 

Oo 



00 

Cl 

l-k 

Oo 

lo 
co 

Oo 



+ 

KA 

én 
(O 



00 


00 


co 


Cl 


Cl 


Cl 


l-k. 


I— k. 


Kk. 


Cl 


Cl 


Cl 


en 


en 


O» 


Cl 


»si 


en 


to 


O0 


h* 


4* 


00 


O 



oo 



B 2. 






os 



o c 



►a o 



n 



Pri 

n O 



k-k 

ND 

O 
C: 



co 

Cl 
© en 

én b. 

ND tC 

Oo 4-- 



UT 

Cl 
Co 



to 
ox 

c 



W 



Ox 



H 

TO 



+ 



OJ 
OO 



Co 



00 

Cl 
Oo 

to 
p 

UT 

UT 



*ö4 



CO t-». 


KD ^ 


n 




COC^ 


y *-. 




CO Co 


i-^ (O 


2 o 




4^ ^ 


4* © 






CA o 


i~*. ca 


^ c 




4^ co 


i— . i-*- 


ST 




CA C" 


O O 










,_, 




O ^ 


P^ 


EJ= 5 




Oi ^ 


<! Co 


Cfq 2- 




CA ^C 4^ O) 


' rr 




O 
CO 


o 
O 


era &, 




co 


O 


o R 




o 


U 


i 




wC 


Co 






O 


CO 






O 


O 


C/3 




O 


O 


o C 












O 


O 






00 


Co 


2 




H* 


i-*. 


O ~ 




O 


O 






Oi 


O 






O 


O 


"2 O 




CO 


00 




Oi 


Oi 






K-». 


t-* 


n w 




iO 


CO 






i—». 


O 














O 


4* 


ara B 




O 


cO 


c 2 




JO 


«M 


O 












+ 


"»5 O 

O: -? 




Hä 


t-* 


O 




Cc 


^1 


er o 




ca 


to 


ena o 




4* 


<o 


o 











no 


CO 


CO 


o> 


Oi 


Oi 


i-* 


I-* 


1— ». 


CO 


CO 


CO 


CO 


CO 


to 


KO 


CO 


CO 


O 


ca 


CO 


i-*- 


Oi 


Oi 



är n 

o o 



O -! 

C a. 



CC 
4* 

■SO 
CA 



i-^ co 

Ni» p ?o 

Li. 4ä co 



Oi 

C 



tö 

B3 



Oi 



H 

re 






00 

Oi 

OJ 

O 

Oi 



tO co o. co. 

K* CO " *± 

4^ O Cc Q 

ca ca ö ca 



o 



E 2. 
2 5^ 



O •"*■ 


o^ 


i sr» i 


o> **■ 


-J Cc 


« a. 1 


OisO hfsvj 


t 1 




O 


)-*■ 


D-S 




00 


O 


era"?' 




00 


O 


n £- 




o 


^J 


i 




Co 


Cc 




CO 


CO 


03 

ni i— i 




O 


O 




M 


o 


o B 




o 


ca 


erval 




Cc 


OJ 




H* 


>~k 


O - 




O 


cO 


O M- 




M 


O 


. £f 




o 


CA 






00 


00 


r3 O 




Oi 


Oi 


o 




1—». 


i-* 


re £; 




K) 


CO 


"" p 




i-* 


o 


o. C". 




O 


CA 


00 3 




00 


4* 






•-J 


>-t 


O 












+ 


SÖ o 

O: 5 




t-». 


H*. 






CO 


^ 


er n 




o 


Cc 


oner Co 
ge. Osc 


CO 


00 


00 


Oi 


Oi 


Oi 


i— »• 


H*. 


H* 




CO 


co 


CO 


sr "*' 


co 


l <0 


CO 


ET. o 


Co 


*= 


CO 


g 2 


Oi 


4> 


^1 


2, S" 


O- 1 


<S 


00 


" 



OT 

CO 
Co 



to 

Oi 

C 



tö 



Is} 

cn 
Ci 



H 

re 



S. + 



O 

co 
co 



Co 

b 



CO 
OJ 

o 
-&>. 

CO 



+ 



+ 



00 

Oi 
CO 



CO O CO 
^* CC CO 
4^ CO Oi 

CA 00 Cc 



!f)5 









„_ 






(ONDKDf 


O 


OJ rO NO NO £3 


n 




co to 


Cxs (^ 


3 O 


b i- 




H* (O 


>-*■ 


O 3 
— O 


' L* * co c* 


g n 




pi Ci 


cr^i ca 


o ~ 


Cr; o yo o^ 


B g! 




Ln * 


4> CA 




Co to ca £s> 


5- 3 




O: 4* * 


Ur 


* £ 




b ca 


C Ö 


1 


p- 

OJ 

e-i 


CA CA CA CA 






CA i-* 


P o 

C5 Co 


V ra* 
TO B. 


O »-»• -O Co 


c- » 

BM 3 

TO C- 




(O to 


C NO 




tö 

sa 


(OC"(OOi 


1 

era 3- 




c 


O 

c 

CC 


3" ^ 
CM (5 

to R, 


00 cfi 




O 


uo 


o c 


C 4* 00 


n ra_ 




CO 


o 


i 


§ m OJ 


" T" 




Cc 


te 




NO NO 






O 


c 


03 


|| 4* 4* 


en 




O» 


4* 


CJ ■_, 


4^ Co 


o 1— 




i-* 


iD 


O Q 


W O CA 


ra ™ 




w« 


C 


ra 


en 

bi 


b b 


___ "i 












•< 




o 


CO 

O 


ta 

O = 




N0 NO 
4* 4* 


O = 




4* 


Co 


es 




CO NO 


o M . 




1— i. 


cfi 


~ 


H 


no ^i 


Cj 




Cn 


b 


%o 




b b 






00 


00 


00 00 


•o O 




O 


o 


ii 


Oj OJ 


P.= <T 




!■*. 


k—» 


ra 


1— K- 


B 2. 




^0 


o 




+ O O 


S — 




^i 


^J 


Da 


« s p* 


a- SS 




le 


i-* 


«< o' 


^~j to b» 


<< o 

TO 3 




4* 


o 


~ ra 


o h-. NO 


? 2 




>-*. 


o 




en O 00 

/t* 










O 


oo 


fi 






4- 


1-5 O 
C: t 


+ 


O: 1 




M«. 


i"* 


ra 


1.68 
1.22 

M.S. 


" B 




fe 


4* 

NO 


tro 
rm er. 

to o 


— o 
TO O 




O 


ftn 


o 


Ö OJ o 


B 3 
►1 




00 


00 


00 


?n 


II — 

co oo 


oo oo 


2n 




55 


G> 


cr> 


2. 2 


O C5 


O o> 


2.° 




»-*• 


t—* 


»-*. 


■"— v 


CO !-*■ 


Mk H*. 


— n 




o 


O 


o 


Sot" 


"O o 


o o 


6> to' 




go 


00 


CO 


C 1 


c 00 


00 00 


C" B 

o 2 




4* 

ca 


lo 
00 


Co 


3 a» 

ra C 


4^ Cc 


4> Co 

Co O 


3 g. 

2 <? 




<\ 


►-*• 


4> 






^— 


Co 00 







QC 

h* 

NO 

*o 

CO 

a 



00 

+ + 2 

*-< q 

Co C 00 
U ^ 4^ 

CA ml zj\ 
CO 00 -^ 



00 

+ ■+2 

CO O 00 

J-- b co 

CA +i «^i 

00 1 ^1 C ►■* 



o. 



p 
°o 



ö 



to 
en 

b 

u 

H 
ca 



= + 



4^ 
CO 
CO 



s* 

b 



CO 

Oi 

CO 

o 



2ij6 

af allt detta erliålles 

M {0) = 86 . 53.4o8, /7i (0) = S6 1 53.5o 7 

861 34.836) 86122.168 

i^ n = 861 34.8p4l, mi (1 j= 86122.328 

86134.865) 86122.24S 

86178.2161 86187.060 



iJf< 2 >= 86 1 78. 1 561, m C2) = 86187. 



.obo\ 

."2*59 L 



86178.186) 86187 

86195.476I" 86212.492] 

i^ (3) =86i95.473i, /»«>=: 862 1 2.3(35] 

86195.475) 86212.428 

86217.5021 86250.890 

^ (4 >= 862 1 7 .556 1 , ti*\= 8625 1 .302 



} 



86217.529) 86251.096 

m^—M^l — 18.543, m W-*rM&> = — 12.617 

M^—M^= + 24.778, m^—M» = + 8.974 
M^—M w = +42.067, m^-I^ = + l6 -9 53 
É u i-fflW)=; +64.121, m^.-lmp = +33.567 

och således, då man, äfven ulan att absolut 
kunna bestämma M'\ x ) — M^ i en finit-function 
af mW — MW, likväl alltid kan antaga, att, så 
länge dessa icke alltför mycket öfverstiga diffe- 
rentialvärden, blifver i allmänhet 

MM—MS '* =E+A{m(.*)—M(*)) +B(m(*)—M(*)) 2 

+ C(mW—M*>) 3 + D(mW—MW)\ 

uppkomma ändtligen, genom begagnande af här- 
vid anförda värden på iJ/(*) — M'^ och /«W — MM, 
följande eqvationer för bestämmande af coefiici- 
enterna J, B f C, D och E, 



^97 
o = E+ o.0()c)^+o.oi0i5 + o.ooi C 
— i$.5fi = E—i2.6inJ + i5 9 .i8QB-2ooS.4S/\C 

+25341.039Z? 
+ 24.778=/? + 8.974^ + 80. 533^+722. -00C 

+6485.5 1 2/? 

+ 4"2>o6'j= i E+i6.Q5'$J+28 r ].4 4B+få72-364C 

+82601.170/) 

+ 64.1 ^ 1 =.£+33.567^/+ 1 1 26.744^+3782 1 .399C 

+ 1269550.891/? 
och af dessa slutligen 

^= + 2.755197, Log.^=o.44oi526 

/?= +0.03701711, Log./?=8.5684o25, 

(^=—0.004339402, Log.C=7.6374299, 

D— + 0.00007429966, Log./>= 5.8709868, 

£■=—0.2764619, 

h varefter, och om M w antages att beteckna det 
antal af oscillationer, som på ett medel-solar-dygn 
skulle öga rum i den ställning af den mindre 
rörliga vigten, da de med stora vigten uppvänd 
voro alldeles identiska med dem för stora vigten 
nedvänd; emedan sålunda enligt hypothescn 

m 00 —M in) =o, 

blifver ändtligen 

M^—MW = E 

och således M° :) = 1W 0) + E 

= 86i53-4oS — 0.276 

= 86i53.i3 2 . 

Detta observerades på en kulle, 43'."5 öfver 
hafvets medelyta, och blifver correction tor re- 



2p8 

cluctionen häråt till livad man skulle hafva ob- 
serverat vid sjelfva hafvets yta 

/43.5M<»>\ 

= <6366«W = + ^ 
hvarigenom alltså antalet af os-" 
cillationer, som i lufttomt rum, 
och vid hafvets medelyta förj 
Stockholms Observatorium un- 
der en polhöjd af 59°2o'34",l 86i53.525=iV 
skulle fullbordas af en enkel 
pendel, hvars längd vore lika 
med knif-eggarnes afstånd på 
sjelfva den materiella vi nyttjat, 
tagen vid-f i6°66'j 

För att uppmäta detta afstånd hade vi atl 
omedelbarligen rapportera det till 4°*° — °*6 på 
Dollondska scalan, hvilket vi för mera korthet 
vilje beteckna med H, och hvilket redan år 1824 
jemfördes med Sir Georg Shuckburghs scala af 
Kater, som der vid erhöll 

H='Sg.3gQ3 1 Inches parliamentarj standard. 

Men då i sjelfva verket äfven Shuckburghs 
scala allenast i 36 inches punkten (såsom varande 
genom lag - ur-etalons: för allt Engelskt längde- 
mått) kunde anses upphöjd öfver all misstanke 
om inflytelse af delningsfel, ansågo vi oss härvid 
framför alla andra bestämningar böra lem na fö- 
reträde åt en, som omedelbarligen rapporterade 
sig till sjelfva primitiva enheten för ett af alla 
vetenskaps-idkare kändt mått. En sådan var den 
jern-etalong fördubbla metern, hvilken redan år 
1 80 1 förärades af Franska National-Institutet åt 
Kongl. Vetenskaps- Academien, till begagnande 
vid den då förestående gradmätningen i granska- 



*99 

pet af polarcirkeln , och om hvilken Delaiubre, 
i bref, som åtföljde densamma , försäkrade att den 

bli (Vit justerad till fullkomlig säkerhet inom åt- 
minstone en 20000 del. Denna gaf vid jemfö- 
relser, som år 1825 anställdes, 

H=i m ooo6f)26, 

livilket, då man, enligt Kater's jemförelse, anta- 
ger metern att vara = 39.37079 inches parlia- 
mentarj standard, gifver 

H— Sq.S^S 05^ inches pari. stånd. 

oeh förorsakade det oss icke ringa bekymmer, 
att emellan denna jemförelse och den ofvan an- 
förda af Kater finna en så betydlig skillnad som 
o'ooi253. 

För att således, äfven vid utgåendet ifrån 
Engelska etalongen, så mycket som härvid ske 
kunde, blifva oberoende så väl af Shuckburghska 
som Dollondska scalans möjliga delningsfel, an- 
så^o vi oss äfven för dem icke böra besanna nå- 
gon annan jemförelse än den emellan deras 36 
inches punkter, af h vilka den på Shuckburgska 
Bcalan enligt lag bestämmer enheten för allt En- 
gelskt mått, och den på Dollondska scalan be- 
funnits motsvara 35.99861 3 inches pari. stånd. 

Alla andra punkter, som på denna blefvo 
begagnade, underkastades specicl granskning, och 
befanns dervid 

4o*o — o*o = SgiggSfåS) 
o'ö — 0*0== o / 6ooo94r pari. stånd. 
följaktligen 4°'° — °'^ = ^9^98691) 

Detta öfverensstämmer i det närmaste med 
medium af ofvan anförda värden 



ÖÖO 

39.3993 1 +39.398057 



= 39.398684, 



2 

och förutsätter äfven i Dollonclska sealan mindre 
delnings ojemnheter än Katerska jeniförelsen 
tillkännagifver; emedan i sjelfva verket 36 inche's 
punkten bevisar, att denna scala afcopierat en för 
liten etalong, och att således (under antagande af 
dess för öfrigt vederbörligen proportionella del- 
ning) 4° l ° — °'6, uttryckt iinchés parliamentary 
standard^ borde blifva fjerde proportionella talet 
i följande analogi 

36:35.9986i3= 3g./['.x = 39.398482. 

Att den likväl icke blifvit det, bevisar så- 
ledes delningsfel; dock blifver detta fel (=0^00209) 
nu mera icke större, än livad vi äfven på flera 
andra punkter funnit det vara. 

Ändtligen, om vi med K beteckna afståndet 
mellan begge knifeggarne, befanns, genom Fett 
medium af mätningar på begge sidor om sjelfva 
pendel-stången, 

K=H— 0^789 

= H — 0*007714 

= H—o mm i 9 5 9 6 s 

och således, då man utgår ifrån det värde som 
vi bestämt för H genom omedelbara jämförelser- 
na med dubbla metern 

Ä (1) = i 7 "ooo49664, 

samt, då man utgår ifrån jemförelserna med Bol- 
londska sealan, 

Å'< 2) =39,390977, 

hvarigenom alltså enkla sekund-pendelns längd 
erhåll es genom följande analogi 



3oi 

(S64oo) 2 :(86i53.525) 2 =A'( , >:Z/ 1) 

= Ä (2) :Z (2 \ 
och således 

Z/ 1} = 994.79647 Millimetres 

= 44°-98.9 2 3 Lignes de Paris 

= 39.165923 Inches pari. stånd. 

= 33.506219 Svenska dec. tura. 

samt Z< 2) = 39*'i66555 

= 994 mm 8i2 5 2 

= 440*99635 

= 33^506759. 

Beträdande dessa resultaters större eller min- 
dre grad af tillförlitlighet må härvid anmärkas, 
att, af alla ofvan anförda värden, tyckes det af 
Z (1) uttryckt i meter, framför alla andra och i 
synnerhet framför Z (2) , förtjena ett antingen ute- 
slutande* eller åtminstone ett ganska öfvervägande 
vitsord, så väl i anseende dertill, att det utgår 
ifrån en omedelbar jemförelse med en etalong, 
som sjelf icke kan vara afficierad af delningsfel, 
som ock i anseende till den mängd af på hvar- 
andra möjligen hopade intermediära comparations- 
fel, för hvilka i sjmnerhet Z (2) kunde misstän- 
kas. Emedlertid har jag trott mig höra lemna 
älven denna hes Lä ni ning något afseende, dock lik- 
väl så, att jag tillerkänt Z (,) dubbel voterings- 
rätt emot Z (3) , hvaraf erhållits: 

Längden af den enkla pendel, reducerad till' 
hafvets medelyla och lufttomt rum, som på' 
Stockholms Ohservatorium absolverar S6400I 
oscillationer på ett medel-sola r-dvgn 



302 

r994 ww 8oi82 uppmätta på Franska Institutets 
dubbla meters jern-etalong vid o° temp. 
)44° / 99 , ^° uppmätta på Peruvianska toisen, ta- 
gen vid + i6°j temperatur 
3g l 1 66 1 34 uppmätta på Sir Georg Siiuckburghs 

scala tagen vid + 16 ? temperatur 
33^5o63c)9 uppmätta på Svenska Riks-likaren 
tagen vid +i5° temperatur. 
Vi hafva hittills, för att icke afbryta den 
summariska berättelsen öfver erhållna resultater, 
i afseende på det härvid ytterst åsyftade ända- 
målet, uppskjutit med all detaljerad redovisning 
för vidtagne åtgärder till försäkrande af de upp- 
gifter, som allenast angå längde-mätningar. Lik- 
väl äro dessa ett icke mindre vigtigt element i 
våra bestämningar än oscillations-tiderna, och 
fordra äfven, för att motsvara tidehvarfvets an- 
språk på snart sagdt idealisk precision, icke min- 
dre omtanke att försäkra sig emot alla dervid 
befarade fel. I detta afseende borde vår första 
omsorg blifva, att framför allt göra oss väl be- 
kanta 1:0 med alla ojemnheter som till äfventyrs 
existerade i den micrometer-skruf, med h vilken 
vi hade att uppmäta alla micrometriska qvanti- 
teter, 2:0 med alla möjligen existerande delnings- 
fel i de punkter på Dollondska scalan, tillhvilka 
vi i något afseende kommo att rapportera oss. 
För att åstadkomma förstnämde bekantskap in- 
delades vår skruf, hvars hela fält upptog föga 
mer än en inch och 102 revolutioner, i 10 par- 
tier, på hvar och en af hvilka alla den i:sta in- 
chens särskilta io:de-delar genom ett medium 
af 10 micrometer-läsningar uppmättes, och deri- 
genom alla sammanlagde io:de-delarne, det vill 
säga, hela irsta incnen blef gifven i värde af de 
revolutioner, som för hvar och en af skrufvens 
motsvarande partier ägde rum. 



3o3 



Observationer för att bestämma micrometer- 
skrufvens värden. 

l:o ifrån 0'0 till 10'2 



1*0- 


-0*9 


10'' 1223 


996.41 


0.9- 


-0.8 


1531 


999.35 


0.8- 


-0.7 


1460 


998.65 


0.7- 


-0.6 


1898 


1002.96 


0.6- 


-0.5 


1430 


99S.35 


0.5- 


-0.4 


1757 


1001.57 


0.4- 


-0.3 


1615 


1000.17 


0.3- 


-0.2 


1498 


999.02 


0.2- 


-0.1 


1997 


1003.93 


0.1- 


-0.0 


1410 


99815 



i* o— Z I 101.5829J 9998.56 
Alltså svarade ioi r 582Q, tagne på micro- 
meler-skrufven mellan o r o och io'\2, mot i:sta 
inclien på Dollondska scalan, hvilken vi fram- 
deles funnit vara 

~o inch C)C)QS56 parliamentary standard, 

och var således på detta fält af skrufven 

en revolution = o^oogS^^G pari. st.; 

i anledning hvaraf vi äfven i 3:dje columnen be- 
räknat alla den i:sta columnens motsvarande vär- 
den uttryckta i ioooo:dehir af inc/i. parliamen- 
tary standard. 

På samma sätt hafva vi äfven förfarit med 
alla ofri ga partier af skrufven, och anse vi det, 
som redan blifvit anfört, tillräckligt för att bi- 
bringa ett fullständigt begrepp om efterföljande 
tabellariska öfversigt af erhållna resulta ter: 



3o4 
2:o ifrån 10'0 till 20'2 



3:o ifrån 2O0 till 302 



i» 0-0*9 


I0 r 1792 


996.10 




1*0— 0'.9 


10 r .1771 


996.85 , 


0.9—0.8 


.2090 


999 02 




0.9—0.8 


.2027 


999.35 


0.S— 0.7 


.2176 


999.86 




0.8—0.7 


.2013 


999.21 


0.7—0.6 


.2438 


1002.42 




0.7—0.6 


.2330 


1002.32 


0.6—0.5 


.2088 


999.00 




0.6—0.5 


.2140 


1000.46 


0.5—0.4 


.2296 


1001.03 




0.5—04 


.2143 


1000.49 


0.4-0.3 


.2317 


1001.24 




0.4—0.3 


.2135 


1000.41 


0.3—0.2 


.2029 


998.42 




0.3—0 2 


.1888 


997.99 


02—01 


.2636 


1004.36 




0.2—0.1 


.2510 


1004.08 


0.1—0.0 


.1893 


997.09 




0.1—0.0 


.1S30 


997 42 


1.0-0.0 


102.1755 


9998.54 


1.0—00 


102.0787 


999S.58 



l' =0.00978567 p. st. 



4:o ifrån 300 till 402 5:o ifrån 4(M) till SO'2 



1*0-0*9 


10 7 1817 


996.35 




l'0-0'9 


10 r 2032 


997.57 


0.9—0.8 


2130 


999.41 




0.9—0.8 


2203 


999.24 


0.8—0.7 


2115 


999.26 




0.8—0.7 


2157 


998.79 


0.7—0.6 


2488 


1002.91 




0.7—0.6 


2538 


1002.52 


0.6-0.5 


2132 


999.43 




0.6—0.5 


2190 


999.12 


0.5—0.4 


2307 


1001.14 




0.5—0.4 


2422 


1001.38 


0.4—0.3 


2305 


1001.12 




0.4—0.3 


2395 


1001.12 


0.3—0.2 


1980 


997.94 




0.3-0.2 


206S 


997.92 


0.2—0.1 


25S5 


1003.86 




0.2-0.1 


2727 


1004.37 


0.1-0.0 


1S9S 


997.14 




0.1—0.0 


1923 


996.51 


1.0—0.0 


1021757 


9998 56 


1.0-0.0 


102.2655 


9998.54 


l r =0 


.00978565 


5 p. st. 1 = 


0.0097770 


55 p. st. 



6:o 



3o5 
ifrån 500 till 60 r 2 7:o ifrån 60'0 Lill 70'2 



l'0_0*'9 


10 r 1905 


996.28 


0.9—0.8 


2200 


999.17 


0.8-0.7 


2150 


998.68 


0.7—0.6 


2725 


1004.30 


O.G— 0.5 


2120 


998.38 


0.5-0.4 


2340 


1000.54 


0.4—0.3 


2315 


1000.29 


0.3—02 


2150 


998.68 


0.2—0.1 


2760 


1004.64 


0.1-0.0 


2040 


997.60 


i. 0-0.0 


102.2705 


9998.56 



1*0— 0*9 


10 r l940 


996.55 


0.9—0.8 


2190 


999.00 


0.8—0.7 


2305 


1000.12 


0.7—0.6 


2650 


1003.49 


0.6—0.5 


2265 


999.73 


0.5—0.4 


2330 


1000.36 


0.4—0.3 


2380 


1000.S5 


0.3—0.2 


2120 


998.32 


0.2—0.1 


2670 


1003.69 


0.1—0.0 


1930 


996.45 


1.0-0.0 


102.2780 


999S.56 



l r = 0.009776584 p. st. 



1 =0.009775S67 p. st. 



8:o ifrån 700 till 80'2 9:o ifrån 80'0 Lill 902 



1'0- 


-0*9 


10 r lS30 


995.57 


0.9- 


-0.8 


2200 


999.19 


0.8- 


-0.7 


2255 


999.73 


0.7- 


-0.6 


2470 


1001 83 


0.6- 


-0.5 


2190 


999.09 


0.5- 


-0.4 


2350 


1000.66 


0.4- 


-0.3 


2450 


1001.64 


0.3- 


-0.2 


2165 


998.85 


0.2- 


-0.1 


2780 


1004.86 


0.1- 


-0.0 


1990 


• 997.14 



1.0— 0.0 1 102.2680 1 9998.56 
l r = 0*009776822 p. st. 



i<0— 0*9 


10 r 1855 


995.78 


0.9—0.8 


2230 


999.45 


0.8—0.7 


2275 


999.89 


0.7—0.6 


2440 


1001.50 


0.6—0.5 


2180 


998.96 


0.5—0.4 


2370 


1000.S1 


0.4-03 


2380 


1000.91 


0.3-0 2 


2150 


99S.66 


2—0.1 


2780 


1004.82 


0.1-00 


2060 


997.78 


1.0—0.0 


102.2720 


9998.56 



1'= O' 009776438 p. st. 



K. V. Acad. Iland/. 7834. 



2U 



3o6 



10:oifiån9O0tilll0O'2 



0*6— Q'0 



1*0—0*9 


10 r l580 


995.88 


l 6001 19 


0.9-0.8 


1860 


998.63 


0.600114 


0.8—0.7 


2100 


1000.98 


0.600085 


0.7—0.6 


2175 


1001.72 


0.600063 


0.6-0.5 


1870 


998.73 


0.600042 


0.5—0.4 


2130 


1001.28 


0.600013 


0.4—0.3 


2130 


1001.28 


0.599940 


0.3—0.2 


1930 


999.32 


600224 


0.2—0.1 


2340 


1003.34 


0.600194 


0.1—0.0 


1735 


997.41 


0.600136 


1.0—0.0 


101.9850 


9998.56 


0.600093 p. st 


l'W 


009803952 


p. st. 





Hvarföre, och då enligt den undersökning 
af Dollondska skalans delnings-punkter, som år 
i825 gjordes 

4o'o — o'*o= 39*9987 85 , 

och 0.6 — 0.0= 0.600093, 

blifver alltså 

40**0 — 0**6=39.398692 p. st. 

Vidare, och som yttersta ändamålet härvid 
var att bestämma den observerade pendel-läng- 
den i enheter af Svenska måttet, blef det äfven 
vårt åliggande, att med all möjlig skarphet i be- 
stämning försäkra oss om värdet af Svenska 
Rikslikar e-mått et (enligt lag = 3o decimal-tum) 
uttrj^ckt i inches imperial parliamentary stan- 
dard. Vid den härvid förestående jem föreisen 
borde 35 inches punkten på Dollondska skalan 
begagnas, och således det delningsfel h varmed 
denna möjligen kunde vara behäftad, på det nog- 
grannaste undersökas, h varvid vi hade att utgå 
antingen ifrån 3o eller ^o inches punkten. 






3o7 

I sjelfva verket kunde vi ieke undgå att 
antaga 36 inches punkten till att vara alldeles 
felfritt gifven, genom den af Kater anställda 
omedelbara jernförelsen med Engelska imperial 
parliamentary standard jardj enligt h vilken 
nemligen 

36'o— o'o=35 / 9986i3 p. st., 

och ansågo vi äfven 3o samt 4° inches punk- 
terna fullkomiigen väl bestämda genom de upp- 
gifter dera, som i 1 825 års Handlingar finnas in- 
förda, enligt hvilka 

3o'o — o'o== 29.9987 1 2 , och 

4o.o — 0.0 = 39.998-785, 

hvarföre vi nu mera ansågo oss allenast behöfva 
undersöka afståndet mellan 3o och 35, samt 35 
och 4° inches punkterna, 

Till den ändan började vi med att antaga 

5' o — o'o=.r r 

då vi sedan, genom ett medium af 25 micro- 
meter-läsningar för hvarje härvid anförd obser- 
vation, funno nit 

5.o — o 0= X 

ro.o — 5.o x — o ; 'o6736 

i5.o — 10.0 x — 0.02216 

30.0— 1 5.o x — 0.09681 

25.o — 20.0 x — 0.04215 

3o.o — a5.o x — 0.05794 

3o.o — o.o=6.r — o r 2864a 

35.o — 3o.o x — 0.02687 

4o.o — 35.o .r — o.o3235 

4o.o — &m=Sx — o r 3456'4» 



3o8 

och således att, om man for 3o.o — o.o, och 40.0 — 0.0 
antager ofvan anförde värden efter 1825 års be- 
stämning, blifver till följe af 3o inches punkten 

29*998712 p. st.~6x — C28642, 

hvaraf x =4*9997853 + o''o4774 

= 4«9997853+ 0*0004669 

= 5.000252 2 p. st. 

och 35.o — 0.0= 29**9987 1 2+5'ooo2522 — 0^2687 

= 34.9987014 p. st., 
samt till följe af 40 inches punkten 
x = 4*999848 1 + o r o432 1 

= 4.999848 1 + 0*0004226 

= 5.0002707 p. st., 
och 35*o — 0*0 =39.998785 — 5*ooo2707+o''o3235 

= 34.9988307 p. st. 

hvarigenom alltså medium af dessa determinatio- 
ner gifver 

5*0' — 00= 5*00026145 p. st., och 

35.o — 0.0=34.998766 p. st. 

I sammanhang med denna undersökning om 
35 inches punkten observerades äfven 6*0—1*0, 
och erhölls dervid likaledes genom ett medium 
af 25 micrometer-läsningar 

6.0 — 1 .0= x + o 7 'oo865 

= 5*00026 1 4+0*0000846 

= 5.ooo346 p. st. 

hvarföre, och då enligt i8a5 års determ i nation, 

6*0 — 0*0=6*000202 p. st., 
blifver alltså 

i*'o — o'o= 0*999856 p. st. 



3op 

det vill säga, första inchen på Dollondska skalan 
alldeles sådan som vi redan i det föregående an- 
tagit den att vara. 

Måhända skall någon anse det för en till 
ingen ting båtande småaktighet, att på ofvan an- 
förde sätt uppehålla sig med vidlyftiga undersök- 
ningar, för att bestämma qvantiteten af delnings- 
fel, som stundom icke en gång uppgå till en 
i oooo del af en inch., helst man i alla fall 
torde böra medgifva det tilläfventyrs vara en 
absolut omöjlighet, att någonsin försäkra sig om 
slutliga resultaternas tillförlitlighet inom gränser 
af fel, som icke uppgå till denna qvantitet. Emel- 
lertid anser jag mig i afseende på en sådan an- 
märkning böra nämna: 

1:0 Att det icke destomindre vore en oför- 
låtlighet, att genom åsidosättande af någon möj- 
lig kontrollerande åtgärd blottställa sig för andra 
fel, än sådana som oundvikligen härleda sig ifrån 
våra sinnens inskränkthet, äfven sedan de till det 
yttersta blifvit understödda af alla vetenskaper- 
nas hjelp-medel. 

2:0 Att man icke förr, än efter en sålunda 
föregången sträng undersökning, kunde med nå- 
gon trygghet hvila vid sina erhållna resultater, och 

3:o att i afseende på första inchens delnings- 
punkter, voro felen verkligen större än man, 
utan en sådan undersökning, någonsin skulle haf- 
va förmodat, hvarom efterföljande tabell oveder- 
sägligen vittnaT, enligt hvilken nemligen 
0*2 — o'i = 1004.195 och 
1.0—0.9= 996.344, 
och kan den härvid anmärkta ojemnheten i för- 
sta inchens delningspunktcr så mycket mindre 
tillskrifvas några härvid begångna observationsfel, 
som, ibland 10 utaf hvarandra fullkomligen obero- 
ende resultater, största osci Nationerna öfver eller 



3 



10 



•under det slutligen antagna medium, för begge 
inskränkas inom bråk af en 10000-dels inch. 

Tabell öfver distanserna mellan alla i:sta in- 
chens delnings-punkter på Dollondska ska- 
lan, uttryckta i 1 oooo-delar af inch p. st., 
sådane de erhållits af observationer på 
Micrometerns 10 differenta partier. 



Micrometer 
parti. 


1*0— 0*9 


0*9— 0*8 


0*8— 0*7 


. 1 
0*7— Z 6 


0'6-0'5 


10 r 2-*) r 


996.41 


999.35 


998.65 


1002.96 


998.35 


20.2—10.0 


996.10 


999.02 


999.86 


1002.42 


999.00 


30.2—20.0 


996.85 


999.35 


999.21 


1002.32 


1000.46 


40.2—30.0 


996.35 


999.41 


999.26 


1002 91 


999.43 


50.2—40.0 


997.67 


999.24 


998.79 


1002.52 


999.12 


60.2—50.0 


996.28 


999.17 


998.68 


1004.30 


998.38 


70.2—60.0 


996,55 


999.00 


1000.12 


1003.49 


999.73 


80 2—70.0 


995.57 


999.19 


999.73 


1001.83 


999.09 


90.2—80.0 


995.78 


999.45 


999.89 


1001.50 


998.96 


100.2^90.0 


995.88 


998.63 


1000.98 


1001.72 


998.73 


Medium 


996.344 


999.181 


999.517 


1002.597 


999.125 



Fortsättning 


af ofvanstående Tabell. 


Micrometer 
parti. 


0.5—0.4 


0.4—0.3 


0.3—0.2 


0.2—0.1 


0.1—0.0 


10 r 2— r 


1001.57 


1000.17 


999.02 


1003.93 


998.15 


20.2—100 


1001.03 


1001.24 


998.42 


1004.36 


997.09 


30.2—20.0 


1000.49 


1000.41 


997.99 


1004.08 


997.42 


40.2—30.0 


1001.14 


1001.12 


997.94 


1003.86 


997.14 


50.2-40.0 


1001.38 


1001.12 


997.92 


1004.37 


996.51 


60.2—50.0 


1000.54 


1000.29 


998.68 


1004.64 


997.60 


70.2—60.0 


1000.36 


1000.85 


99832 


1003.69 


996.45 


80.2—70.0 


1000 66 


1001.64 


998.85 


1004.86 


997.14 


90.2—80.0 


1000.81 


1000 91 


998.66 


1004.82 


997.78 


100 2— 900 


1001.28 


1001.28 


1 999.32 


1003.34 


997.41 


Medium 


1000.925 


) 1000.903 


| 999 512 


| 1004.195 


| 997.269 



I I 



Efter att på detta sätt hafva sökt förskaffa 
oss en, sa mycket som möjligen kunde åstadkom- 
mas, tillförlitlig kunskap så väl om micrometer- 
skrufvens, som skalans ojemnheter, företogs af 
Rudberg ocli mig den slutliga jemförelsen mellan 
Dollondska och Svenska Riks-likaren för 3 fots 
måttet; och befunno vi dervid för motsvarande 
öfverskott af Dollondska skalans temperatur, att 
3o decimal-lum på Svenska Riks-likaren utgjor- 
de enligt 

i:sta jemförelsen 35 inches + 7'o38+i°3o 

2:dra — — — +7.068+1. 19 

3:dje — — — + 7.092+0.88 

4:de — — — + 7.077+0.90 

5:te — — — + 7.076+0.73 

6:te — — — + 7.072+0.85 

7:de — — — +7.119+0.27 

h varvid må anmärkas, att micrometer-skrufven, 
begagnades mellan 6o r o och 70 r o. 

För att bedömma dessa observationers öf- 
verensstämmelse sins emellan, samt af alla sam- 
mantagne erhålla behörigt resultat, fordras, för 
hvar och en, en correction för reduction till hypo- 
thesen af i°? temperaturs öfverskott för Dollond- 
ska skalan, emedan dess normal-temperatur är 
+ i6°|, då deremot Svenska Rikslikarens är alle- 
nast + i5°. Denna correction är för hvarje grad 
= o r o64929, och, då den appliceras till föregå- 
ende observationer, erhålles således: 

Svenska Rikslikaren för 3 fots måttet, lagen 
vid + 1 5 graders temperatur, = 35 inches på Dol- 
londska skalan, tagen vid + i6°\, 



13 



+7'o»4 2 
+ 7.0370 
+ 7.0409 
+ 7.0272 
+ 7.0152 
+ 7.0190 
+ 7.0283 

+ 7^2597 = 34*998766 p.st. +o'o68685 p.st. 
det vill säga 

3o decimal-tum = 35^067451 p- st. 
och således 

En inch pari. stånd. = 0.855494 1 7 dec. tura 

9.93221706 logar. 

Jemforelse mellan 4°'° — o z "6 på Dollondska 
skalan (hvilken vi i det föregående betecknat med 
H), och Vetenskaps-Academiens dubbla meters 
jern-etalong, gjordes redan år 1825, då följande 
resultater erhöllos 

2^=2^0+0^99549 vid + i6°8 

+ o . 99 1 1 4 + 1 6.6 

+ . 98892 + 16.6 

+ . 99202 + 1 7. 1 

+ . 99277 + 17.0 

+ 0^992068 vid + ~i6#2, 

hvilka reducerade till noll grads temperatur för 
dubbla metern, och + i6 6Ö7 för Dollondska ska- 
lan, i det man antager jernets utvidgning för 1 
grads värme = 0.0000 1 184, och messingens 
=0.00001810, såsom Rudberg och jag genom ome- 



010 



delbara försök med Rikslik aren hade funnit den, 
gifva ändtligen 

2 //+o >M " , oo5434=2ooo ,ww 992o68+o M " u 398495 

och deraf //= i "'0006926. 

Det enda, som nu mera återstår för att sätta 
läsaren i tillstånd att kunna bedönima tillförlit- 
ligheten af vårt erhållna resultat, är att äfven 
redovisa för vårt förfarande vid uppmätningen af 
distansen mellan de knif-eggar, som härvid ut- 
gjorde vår pendels reciproka axlar. Dertill be- 
gagnades samma rectangulära parallelipipeder af 
qvarts, som i berättelsen öfver 1825 års försök 
omtalas; likväl med den skillnad, att vi, i stäl- 
let för dervid omnämde parallelstreck, som voro 
ganska grofva och ojemna, låto uppdraga tvenne 
113^, som voro mycket finare, och hvilkas afstånd, 
då dessa parallelipipeders motsvarande ändar 
stämdes emot hvarandra, genom 2:ne media af 
i3 observationer hvardera, befanns 

1 :sta gången = 1 i r i759 

2:dra gången = 11.1681 

Medium =11. 1720, då nemligen 

micrometer-skrufven begagnades mellan 44 r ° 
och 56 r o. 

Sedan detta var gjordt, stämde vi våra pa- 
rallelipipeder emot hvardera af pendelns knif-eg- 
gar, då afståndet mellan förenämde parallel- 
streck jemfördes med afståndet H på Dollondska 
skalan, då vi erhöllo, genom ett medium afmi- 
crometer-läsningar som alltid togos på begge si- 
dor om pendel-stången 



3i4 



Parallel-streckens afstånd = H 



i i r 96io 
11-9585 
1 1.9650 
1 1 1. 9 485 
1 1.96S0 
1 1.9640 
1 1.9625 
1 1.9675 
11.9490 
1 1 .96 1 5 i 
1.96055/ 

då micrometer-skrufven äfven nu begagnades mel- 
lan 44 r ° ocn 56 r o, och således ändtligen 

Knif-eggarnes afstånd = H — 1 i r 96i + i \ r i r jz 

= H— 0.789, 

eller, då en revolution på denna del af micrometer- 
skrufven utgjorde 0*00977682 p. st. = 0^^2483262, 

Knif-eggarnes afstånd = H — 0*0077 i4 

= //_ 0^19596. 

För comparabiliteten af vårt härvid erhållna 
slutliga resultat med det som Bessel erhållit för 
observatorium i Königsberg, hade det visserligen 
varit- önskligt, att vi haft att tillgå observerade 
oscillationer af en och samma oföränderliga pen- 
del på båda dessa ställen. Emedlertid, då vi 
åtminstone kunna antaga jordens ellipticitet till 
att vara bestämd inom så trånga gränser, för 
ännu möjligen återstående osäkerhet derora, att 
något för våra sinnen märkligt fel aldrig kan 
uppstå i den deraf beräknade correctionen, för 
reducerande af en observation som blifvit gjord 



3i5 

på det ena af dessa observatorier , Lill livad den 
samma, verkställd på det andra, skulle hafva gif- 
vit, så vida nemligen icke någon olikhet i sjelfva 
jord-lagrens geologiska beskaffenhet dervid ägt 
ett märkligare inflytande, har jag ansett äfven en 
på dessa grunder gjord jemförelse i så måtto 
kunna vara upplysande, som den i alla fall tje- 
nar till att angifva de gränser, inom hvilka begge 
resultaterna böra anses tillförlitliga. I detta af- 
seende har jag, under antagande af anförda vär- 
den för jordens ellipticitet, beräknat correctionen 
för Besselska pendelns reduction till Stockholm , 
och dervid funnit densamma 

= +0*1743 då ellipticileten antages att vara § i § , 

= + 0.1725 då den antages att vara § i 5 , och 

= + 0.1707 då den antages att vara -i § , hvilket 
alltså gifver Besselska pendeln (=44°^ I 79) re " 
ducerad till Stockholms observatorium att vara 

= 44° z 99 22 om ellipticiteten vore ä "l g 

= 44°-99°4 om denna vore § i 5 , och 

= /\/\o.gSS6 om densamma vore -| g , 

hvaraf är klart, att -— - är den ellipticitet som 

3o3.3 r 

motsvarar det af mig i det föregående antagna 
definitiva värdet 

= 994.80182 Millimetres 

= 44°«99 I 6 Pariser linier 

= 39.166134 Inches pari. st. 

= 33.5o6399 Svenska decimaltum. 

Hvad åter jemförelsen med resultatet af 1825 
års försök angår, så har jag ansett mig (för att 
åstadkomma en absolut comparabilitet mellan dem 
och närvarande försök) böra börja 1:0 med alt 



3i6 

äfven för dem alldeles å nyo beräkna correctio- 
nerna för reductionen till lufttomt rum, enligt 
de grunder h varpå Bessel först vändt allmänna 
uppmärksamheten, och öfver Ii vilkas tillämpning 
till Katerska pendeln sednare af Sabine anställde 
omedelbara försök lemna de mest afgörande un- 
derrättelser, 2:0 med att äfven för 1825 års be- 
stämning af knif-eggarnes afstånd, utgå ifrån det 
värde af H, som omedelbara jemförelsen med 
dubbla metern gifvit, och som äfven en gransk- 
ning af Dollondska scalans delnings-punkter i sjelf- 
va verket confirmerat. Derigenom har jag- er- 
hållit: 

Knif-eggarnes afstånd år 1825 = i m ooo5332 *), 
samt, då samma signatur bibehålies som för 1825 
års observationer, 

M°> = 86 1 53. 9 g4 m w = 86i54.i82 

M w == 86206.796 m^ = 86236.928 

M& = 862 25.638 m (2) = 86265.359 

alltså blif ver m {0) —M^ = + o, 1 88 

M^—M w =+52.802, m (1) — M<^=+3o.i32, 

M& —M w =+7 1 .644 , m^ —M^ ==+39.72 1 , 

och således, om man i allmänhet antager 

blifver, till följe af anförda observationer, 



*) Att detta afstånd nu var o ,WM o366 mindre, kommer 
deraf, att vi, för att justera våra eggar tiJl en full- 
komligare parallelism, voro nödsakade att lägga 
under den ena ändan af ena knifven tunna blad 
af tenn-folium, hvilka alltså förorsakade denna 
minskning. 



3-7 
É+ o.i88y/+o.o357?=o, 
E+ 3o. 1 32^+907. g^rjB^+Si. 802, 

£+39.721^+1 577. 758Z?=+7i. 644 > 

och deraf ändtligen 

^= + 1.608879, i?=+o.oo5o95, och is = — 0.30264, 

samt, då man antager m°° — M in) =o, 

M W —M^=E, 

M W =M W +E 

= 86 1 53.994 — o.3o3 

=86153.691 , 

hvartill om man adderar 0.393 för reduction till 
hafvets medelyta, uppkommer således, enligt 
1825 års försök, 

JV = 861 54.084; 

hvarefter sekund-pendelns längd erhålles genom 
följande analogi 

(864oo) 2 :(86i54.o84) 2 =i w ooo5332:Z 

enligt hvilken L = 994^84577. 

Slutligen bör jag i afseende på skillnaden 
mellan detta och 1 833 års resultat förklara det 
uteslutande förtroende jag hyser för det sednare, 
så väl i anseende till klockans der vid hefunna 
mera reguliera gång, som ock i anseende till 
flera dervid iakttagne ytterligare försigtighets- 
mått, h varpå allenast förut genomgångna försök 
i samma ändamål kunde vända uppmärksamheten. 



Försök att härleda Ljusets absorb- 
tion från Undulations-Teorien ; 



af 

FAB. AVREDE. 



L)en matematiska noggranhet, med h vilken de 
flesta optiska fenomener förklaras efter undula- 
tions- teorien, enkelheten af denna teoris första 
grundsatser, samt den analogi den förutsätter 
emellan de båda medel naturen gifvit de lefvan- 
de varelserna att varseblifva och urskilja de yttre 
föremål som omgifva dem, göra redan denna 
teori i och för sig sjelf högst sannolik , änskönt 
vi ännu icke lyckats att införa alla de särskilt» 
fenomenerna under dess allmänna lagar. Men 
om vi äfven icke tilltro oss rättigheten att be- 
dömma annat än denna teoris relativa värde, 
så tyckes dock allt tala till dess fördel vid jem- 
förelse med emissions-teorien, som med alla sina 
sammansatta och föga sannolika hjelpmedel, en- 
dast förmår att redogöra för ett inskränkt antal 
af de optiska fenomenerna, under det att den lem- 
nar utan förklaring en mängd andra, som undu- 
lations -teorien icke allenast fullständigt förkla- 
rat, utan äfven förutsagt, innan de blifvit ob- 
serverade. 

De vigtigaste inkast raan gjort emot undu- 
lations-teorien, äro: att den lemnat dispersion 
och absorbtion oförklarade. 



3 19 

livad dispersion angår, sa har Fresnel, om 
icke egentligen förklara I, den, åtminstone visat, 
att den icke står i någon motsägelse mot undu- 
lations-leorien. Han har nemligen visat, att den 
hastighet, med h vilken ljuset fortplantas genom 
ett elastiskt medel, icke kan blifva oberoende af 
undulationslångden, så fram t icke det elastiska 
medlets molekulers ömsesidiga verknings-sferer äro 
så små, att de, i jemförelse med undulations- 
längderna kunna anses såsom noll. Är detta 
åter icke fallet, måste fortplantningshastigheten 
blifva mindre för de kortare ljusvågorna än för 
de längre, h vilket äfven undulations-teorien må- 
ste förutsätta efter de observerade fenomenerna 
af ljusets dispersion. 

Jag öfvergår nu till hvad som utgör egent- 
liga föremålet för denna uppsats — ljusets ab- 
sorbtion. 

Brewster, som mer än någon annan, med 
uppmärksamhet följt de fenomener som hafva 
gemenskap med ljusets absorbtion, och som rik- 
tat våra kunskaper med en mängd nya fakta, 
så väl inom denna, som öfriga delar af optiken, 
har, i den afhandling der han allmängör sin 
märkvärdiga upptäckt, att vissa färgade gaser äga 
förmågan att absorbera en otalig mängd ljussor- 
ter, under det att de lemna de mellanliggande 
fri genomgång, sammanställt de absorbtions-feno- 
mener, som han anser stå i rak motsats mot un- 
dulations-teorien. Han yttrar der bland annat: 

"Att undulations-teorien är bristfällig så- 
"som fysisk föreställning af ljusfenomenerna, har 
"till och med blifvit medgifvet af dess upprik ti- 
"gaste anhängare; och denna brist har John Her- 
"schel, så vidt den rörer ljusels dispersion, be- 
tecknat såsom ett af de fruktansvärdaste inkasten. 



Ö20 

"som mot denna teori kunna göras. Att hon, 
"såsom fysisk teori, äfven är utsatt för andra 
"anfall, skall jag nu visa, och jag öfverlemnar 
"dervid till läsaren att afgöra, om de äro mer el- 
"ler mindre fruktansvärda än de redan angifna." 
Alla dessa Brewsters nya inkast mot undulations- 
teorien äro hämtade från absorbtions-fenomenerna. 
Airy har i sina anmärkningar öfver Brew- 
sters ofvannämde afhaudling, visserligen full- 
komligt erkänt, att undulations-teorien hittills 
icke lemnat någon förklaring på absorbtionsfeno- 
menernaj men han har deremot med så mycken 
sakkännedom och klarhet framställt jemförelsen 
emellan de båda rivaliserande teorierna i öfrigt, 
att jag anser det nästan vara omöjligt, att efter 
genomläsandet af denna framställning, ett ögon- 
blick tveka i valet mellan dem. Hvad Airy sär- 
skilt yttrat rörande ljusets absorbtion, nöd- 
gas jag dock motsäga, så fram t jag rätt upp- 
fattat detsamma. Han säger sig nemligen icke 
tro att absorbtionen nödvändigt behöfver be- 
traktas såsom en del af ljusets teori. "Hon är", 
säger han "ett slags yttre störande, som lem- 
"nar de vanliga lagarne i sin fulla kraft, eller 
"som störer, icke dessa lagar, utan endast cle dem 
"underordnade/' Under fullt medgifvande häraf, 
inser jag dock icke huru man derifrån kan leda 
sig till den slutsats, att ljusets teori icke behöf- 
ver innefatta absorbtionen. Om man förutsätter 
hos kropparne någon viss egenskap, som skulle 
kunna verka störande på ljusfenomenerna, så må- 
ste man väl å andra sidan förutsätta hos ljuset, 
någon egenskap som gör att dess fenomener låta 
störa sig af densamma; och denna sednare egen- 
skap måste det väl ovilkorligen tillhöra ljusets 
teori att förklara. 

Jag 



32 1 

Jag har med uppmärksamhet följt de in- 
tressanta fenomener som Brewster framställt; 
men långt ifrån att af dem draga samma slutsats 
som han, har jag tvertom i dem trott mig finna 
den fullständigaste bekräftelse på undulations- 
teorien. 

Redan då jag första gången såg det spectrum, 
som uppkommer af ljus som passerat genom iod- 
gas eller bronigas, hvars fullkomliga regelbunden- 
het ieke lemnar rum för något tvifvel, att icke 
alla de, omkring hundra särskilta absorbtionerna, 
leila sitt ursprung från en och samma orsak, fat- 
tade jag den öfvertygelsen, att det hela var ett 
interferens-fenomen , ehuru jag ej då kunde göra 
mig fullt reda för sattet huru det uppkommer. 
Jag skall nu söka att visa, att alla de fenomener, 
som vi hänföra till den allmänna klassen af ab- 
sorblions- fenomener , blifva blotta korollarier af 
den allmänna interferens-principen, genom an- 
tagande af en högst enkel egenskap hos materien, 
hvilken på intet sätt står i strid med de begrepp 
vi för öfrigt göra oss om densamma. 

J. Hersciiel har redan, i en för kort tid 
tillbaka ut<rifven, i många afseenden intressant och 
lärorik afhandling "öfver ljusets absorbtion ge- 
nom färgade media j betraktad med Iiänsigt till 
undulations-teorien j visat möjligheten af att 
föreställa sig absorbtions-fenomenerna uppkomne 
genom iriterferencer. Men han har dervid hän- 
fört hvarje särskilt absorbtion till sin egen orsak, 
hvarigenom han nödgats förutsätta, hos den ab- 
sorberande kroppen, lika många särskilta orsa- 
ker som ;il)sorblioner i spectrum. Om man äfven 
hos en och samma kropp skulle kunna föreställa 
sig omkring 2000 särskilt verkande orsaker, så- 
som fallet skulle vara vid salpetersyrlighets-gasen, 
K. V. Acad. Handl, 7834. 2l 



322 

så blir det ändå svårt, att göra sig något rätt be- 
grepp om skälet till den bestämda regelbunden- 
heten, som måste förutsättas hos de hundrade or- 
sakerna hos iodgasen eller bromgasen. Dessutom 
anser han, att man vid betraktandet af mångfal- 
den och den skenbara oregelbundenheten i dessa 
fenomener, måste uppgifva h varje ide' på någon 
regelmässig funktional-gradation af desamma. Han 
yttrar vidare, att, "om fenomenerna än skulle kun- 
"na sammanföras i ett analytiskt uttryck, så är 
"det tydligt, att detta måste vara af en högst egen 
"och invecklad natur, och att det nödvändigt må- 
"ste innehålla ett stort antal vilkorliga, af det 
"absorberande ämnets natur beroende konstan- 
ser, äfvensom transcendenta storheter af hög och 
"invecklad ordning." — Jag skall deremot i det 
följande söka ådagalägga, att de alla kunna åter- 
föras till. en enda, eller åtminstone ett ganska 
inskränkt antal orsaker, och att de alla kun- 
na sammanställas i ganska enkla, analytiska ut- 
tryck, innehållande högst få vilkorliga, och af det 
absorberande medlets natur beroende konstanter. 
Den ringa kännedom vi äga om materiens 
inre konstruktion , tillåter oss icke att a priori 
förutsäga hvad inflytande den kan utöfva på en, 
genom densamma gående ljus våg. Men om vi 
kunna föreställa oss den såsom sammansatt af par- 
tiklar, som af vissa krafter hållas på bestämda 
afstånd från h varandra, så måste vi äfven kun- 
na föreställa oss, att dessa partiklar äga förmågan 
att göra ett motstånd mot den genomgående ljus- 
vågen, hvarutaf en partiel reflektion af densam- 
ma måste blifva en följd. Det sålunda reflekte- 
rade ljuset, som nu fortgår i motsatt riktning 
mot den primitiva, måste nu på lika sätt par- 
tielt reflekteras i den primitiva riktningen, för 



3^3 

att åter till en del reflekteras i den motsatta, 
o. s. v. i oändlighet; härigenom uppkommer en 
oändlig serie af ljusvågs-systemer, af hvilka hvart 
och ett har svagare intensitet än det närmast 
föregående, och är retarderad t, relativt till det- 
samma, ett stycke, som är lika med dubbla af- 
ståndet mellan de reflekterande ytorna. 

Om vi nu till en början inskränka oss till 
att betrakta de 2:ne första syslemerna, så är det 
klart att deras resultant måste bero af förhållan- 
det mellan ljusvågens längd och den qvantitet, 
med hvilka det ena systemet är retarderadt re- 
lativt till det andra, så att, om denna qvantitet 
är lika med J, |, §, \, . . . af ljusvågens längd, så 
måste resultantens intensitet blifva lika med skill- 
naden mellan båda systemernas; är den åter en 
multipel af ljusvågens längd med något helt tal, 
så måste resultantens intensitet blifva summan 
af de båda systemernas. Om vi nu antaga, att 
ljus af alla undulationslängder inom gränserna et 
(störst) och /3 (minst) passerar genom ett medi- 
um, som hos en del af detsamma förorsakar en 
retardation, c, så är tydligt, att intensiteten hos 
alla de ljussorter, hvilkas halfva undulationsläng- 
der äro: 

c c c c c c 

c,— ,— , — ,— • • • > » o. s. v., måste 

35-79 im — 1 2Ui+ 1 

vara ett minimum, då deremot intensiteten hos 

de ljussorter, hvilkas halfva undulationslängder äro: 

c c c c c c 

— ,—,— ,— . . . — , o. s. v., måste vara 

2 4"" 2rn 2,n + 2 

ett maximum. Om dessa ljussorter skiljas från 
hvarandra genom ett prisma, sa måste hvarje 
ljussort, hvars intensitet är ett minimum, visa 
sig såsom absorberad, relativt till de mellanlig- 



3 2 4 

gande, och hela spectrum måste blifva analogt 
med det, som uppkommer af ljus, som passerat 
genom iodgas eller hromgas. 

Innan jag går vidare i jemförelsen mellan 
de spectra, som teorien säger oss böra uppkom- 
ma, till följd af en sådan enkel retardation med 
den, som erfarenheten visar oss äga rum genom 
absorberande media, skall jag söka att bestämma 
hvad som bör blifva en följd af den hypotes 
jag först framställt, nemligen, af en till oänd- 
lighet fortsatt reflektion. 

Om jag kallar a ljusets ursprungliga inten- 
sitet, och r den del som förloras vid hvarje re- 
flektion, så blifva intensiteterna af de särskilt 
uppkommande ljusvågs-systemerna, sådane som 
de finnas upptagne i följande tabell, hvilken icke 
behöfver någon annan förklaring, än att jag med 
linierna JB och CD vill utmärka de reflekte- 
rande ytorna, och att jag kallar b, a fståndet mel- 
lan desamma. 




325 

Fresnel har, i sin mästerliga afhandling öf- 
ver ljusets tliffraction visat, att undulations-hastig- 
heten il, som en etherpartickel får efter förloppet 
af tiden t genom ett ljus vågs-system hvars in- 
tensitet betecknas med a, och hvars undula- 
tionslängd är X, uttryckes genom eqvationen: 

U= et. sin. i7r[t — ~J, i hvilken expression oc be- 
tyder partikelns afstånd från vibrations-centrum. 
Om vi begagna denna formel för att bestäm- 
ma hastighe terna u, u x , u 2 , u z , o. s. v. som ether- 
partikeln får genom de ljusvågssystemer hvars 

intensiteter äro i — r.a,r. 2 i — r.a, r 4 .i — r.ao.s.v. 
så blir: 

— — 2 * X \ 

u = 1 — r.a.sin.27r.(£ 1 

u,= ;'»1— r.a.sin.2n.(t J 



U M = Hl — r.a.sin.2n.(t- 
u s =r r 6 l — r.a.sin.2n.(.t- 



:+4J 



T) 



:+6b\ 



a .r+2rcZ»\ 

u )l= r 3 "1— r.rz.siu .27T.(r. J 

eller: 



u = 1 — r.a.sin.27r.(<— — - J 

a x\ 26 i\ . _ 2ft~l 

u x = ?- 2 l— r.rt.[sin.27r.(f J.cos.2rr.- cos.2n.(t— — - J.sin.27r.-— I • 

* x\ l\b x\ UTI 

U r,=zrn— r.a.[i'm.27T.{t J.cos.27r.— — cos.2^r.(f -J.sin.27r.— I 

H 3 = r 6 l— ;-.a.[sin.27r.(< — - J.cos.27r.— — cos.2tt.(«— — J.sin.27r.— I 

= *\ „ 2n & „ . r N • ~ W'~l 

« M = r s »l— r.a.[sin.2^.(< -J.cos.2^.- cos.27i.(t — -J.sin.27T.—- I. 



3a6 

Hastigheten U som etherpartikeln får ge- 
nom samtliga ljusvågs-systemernas inverkan, må- 
ste då vara lika med u + u t +u 2 + u 3 + . . . . u n , 
och således om man för korthetens skull kallar 

2b 

|sin.2;u.(f — - J (l+r a .coi.e/+r 4 .cos.2(j . . . +r sn cos.n<j.) 
I— cos.27t.(t — -\r a .sin.<7 + r 4 .sin.2a . . . +r Bn .s\n.nq) 

Antaga vi nu: 

9 

a.i — r.(i+r a cos.2q + r 4 cos.2^ + . . . . r an cot.nq) = ^.cos. i, . . (1) 
och a.(l — r) a (r a sin.q + r 4 sin.2q+ . . . r an sin.n<j)=:j4.sin. i, . . . (2) 

så blir 

Uz=A.sia.[27i(t— — ^— t] (3) 

Det resulterande ljusvågssystemet blir såle- 
des af alldeles samma natur som det ursprungliga, 
faslän med olika intensitet och läge. 

För att finna dess intensitet J, multiplicerar 

jag eqvationen (2) med V — 1 och adderar den 
till eqvationen (1) då jag får: 

J(cos* + V — l.siiu) = 

a.i— r.[l+r 3 (cos.<7 + V^sin.9) + /- 4 (cos.27+V^sin.2<7)+ . . . 
+r an (cos.nq +y — lsin./iy)] 

eller emedan 

cos.m.z +y — isin.m.z=(cos.z-f- V — lsin.z) m , 
A.(cos.i+y — lsin./)= 

rt.l— 7-.[l+r a (cos.7 + V— lsin.9)+r"(cos.7+V— lsi»-9) a + • • • • 
+/- aM (cos.9 + V^isin. ? ) M ] 

som är en geometrisk serie, genom hvars sum- 
merande jag får: 



327 

„ , 1— r fi ( w+I Ycos.<7+V— 1sin.o)*+« 

A(cos.i\ V-i s in.O=a.(l-r) 3 . i '- ~^— (4) 

1 — r 2 (cos.<7-fv — lsin.y) 

Om man i denna expression tager n oänd- 
ligt stor, så blir, då r naturligtvis är mindre än i: 

1/ . a(l— '0 a 

A(cos.i-{-Y —lsia.i)= ■ . 

1 — r a (cos.<jr+ V — 1 sia.q) 

Genom åtskiljande af de reella qvantiteterna 
i denna expression från de imaginära, får man: 

a(l— r} 3 

cos.j'(1 — r z cos.q)-\-r a sin.isin,q ' ^ 

och : 

sin.i'^1 — r a .cos.^)+' ,a cos.i'sin.^=o 

af h vilken sednare expression man får: 

r a sin q 

sin.t= — znzz^n^zzi oc ^ 

Vi— 2r a cos.7+r 4 
1 — r 3 cos.<7 
cos.i= — ZZ3ZZZZZZZZ > 
Vi— 2r a cos.7 + r* 

Insättas dessa värden på sin. i och cos. i i 
formeln (5), så blir efter reduktion och efter åter- 
insättande af värdet på cj\ 

A— \ ) (6) *). 



V 



2b 
l—2r 3 cos.27T—+r< 



*) Tänker man sig den partiella reflektionen från en 
yla såsom en total reflektion af allt det ljus som 
träffar kroppens partieklar, så är det tydligt, att, då 
man gör afseende å particklarnes form, och såsom 
förut, kallar ra den reflekterade delen , d. v. s. (i — r)a 
den i den ursprungliga riktningen fortgående, icke 
hela qvantileten ra kan återgå i den motsatta rikt- 
ningen, ulan att en del af densamma måste reflekteras 
i olika riktningar. Men för att öfvertyga sig derom 
att en sådan ändring i den antagna hypotesen icke 
i något väsendtligt afseende ändrar den uppkomman- 
de resultanten, behöfvcr man blott autaga, att den 



328 

Om denna expression, som uttrycker inten- 
siteten af det resulterande ljus vågs-systemet, dif- 
ferentieras i afseende å — , så synes att A blir ett 

maximum eller minimum, då sin. in:.— är = o, d. 

v. s. att A blir maximum då — är = o, eller = i , 

i, 3, 4» °« s - v. och minimum då — år = A, |, |, Z 

/, 2 2 2 2 

o. s. v. Resultanten af de oändligt många ljus- 
vågssystemerna blir således maximum eller mi- 
nimum under alldeles samma omständigheter som 
resultanten af endast tvenne. 

För att åskådliggöra följderna af den hypo- 
tes jag uppställt, har jag i Fig. i konstruerat 
eqvationen (6) på det sätt att ordinaterna be- 
teckna intensiteten A, som svarar mot olika vär- 
den på—, hvilkas logaritmer jag tagit till abscis- 

sor; d. v. s. att krokliniens abscissor — , äro ut- 

2b 

satte efter sliding-rule i stället för efter skala. 
Då differencerna emellan tvenne tals logaritmer 
äro beroende af de olika talens förhållande till 



del af ra, som reflekteras i den motsatta riktningen 
kallas r'a, då det är klart att intensiteterna af de i 
detta fall uppkommande ljusvågssystemerna blifva: 
a(i — r) 2 j a{\ — ffr' 2 ; a(i — r) 2 r' 4 ; a{\ — r) 2 r' 6 o. s.v. och 
att den slutliga resultanten blir: 



V 



2b 
1—2r' s cos.2n— + r'< 
A 



hvilken endast skiljer sig från den förut funna däri- 
genom, att qvantiteten ;' i nämnaren blifvit utbytt 
emot r'. Häraf följer, att alla de allmänna slutsat- 
ser, som kunna dragas af den ena af dessa formler, 
äfveu kunna dragas af den andra. 



2() 

hvarandra, men ej af deras absoluta storlek, sA 
måste nu afståndet emellan tvenne punkter pä 
abscissaxeln, som svara emot tvenne unclulations- 
längder, som stå till hvarandra i ett gifvet för- 
hållande, vara oberoende af det motsvarande sup- 
ponerade värdet på — , och således lika stort längs 

hela kroklinren. För att undersöka, hvilka ab- 
sorbtions-fenomener som böra inträffa i ett spe- 
ctrum, hvars yttre gränsers undulationslängder, 
(rödt och violett), förhälla sig till hvarandra så- 
som i,58: i, uppritar jag ett spectrum (Fig. 2) 
hvars längd är log. i,58, och hvars afdelningar, 
rödt, gult, grönt o. s. v. intaga längderna: 

T yttersta rödt T qr. mellan rödt och erult 

Lo", , Lo<r. — , 

gr. mcllanrödt och gult ° gr. mellan gult och grönt 

o. s. v. Om jag nu till en början supponerar 
distancen b mellan de reflekterande ytorna vara 
mycket liten, t. ex. ~ af röda ljusets undula- 
tionslängd, så blir det mot röda ljuset svarande 

värdet på —=20. Jag lägger nu Fig. 2 på Fig. 

1 på det sätt, att röda ändan inträffar på 20, 
och ser att hela den delen af kroklinien som 
svarar mot spectrum ligger nära maximum, hvar- 
af jag slutar, att den kropp som gör ib = — af 
röda undulationslängden, måste föga absorbera 
ljuset, eller vara genomskinlig, och absorbera 
alla färgerna i det närmaste lika mycket, d. v. 
s. synas ofärgad. 

Supponera vi nu ib vara något större, t. ex. 
= 1 af röda ljusets undulations-längd , så bör Fig. 

2 läggas så att röda ändan inträffar på /\, då vi 
se att hela spectrum ligger nära intensitetens mi- 
nimum, men att den violetta ändan ligger delta 
minimum närmast; vi sluta då, att kroppen är 



33o 

föga genomskinlig och alt dess färg bör draga 
åt rödt. 

Flytta vi Fig. i ändå något längre, t. ex. 
om vi supponera att ib är lika med gröna lju- 
sets halfva undulationslängd, så finna vi att hela 
spectrum ligger i intensitetens minimum; krop- 
pen måste då, om r är så stor att intensitetens 
minimum ligger under gränsen för vårt ögas käns- 
lighet, vara ogenomskinlig ; i annat fall måste 
den synas svart. Fortfara vi nu att föra fig. 2 
längre och längre framåt, d. v. s. att supponera 
allt större och större retardationer, så få vi spe- 
ctra der maximum af intensitet inträfFar succesivt 
i det violetta, blåa, gröna, gula och röda, och 
der komplementar-färgerna äro mer eller mindre 
absorberade; tänka vi oss nu äfven qvantiteten 
/•, hvaraf intensitetens verkliga storlek, men ej 
läget af dess maxima och minima beror, såsom 
olika hos olika kroppar, så inses lätt att man på 
detta sätt kan föreställa sig alla njancer aj krop- 
parnes naturliga färg,, äfvensom af deras mer 
eller mindre genomskinlighet uppkomma *). 



*) Om man beräknar resultanten af de reflekterade 
strålarne, hvilkas intensiteter äro (se Tab. pag. ri) 
ra, ra. (1 — r) 2 , ra (1 — r) 2 , r 2 . . . o. s. v. på samma sätt 
som vi förut beräknat resultanten af de genomgång- 



na, så blir dess intensitet: 



y; 



ra. 1/ 1+2(1— 2;-)cos.27r — + (1— 2r) a 



V 



2b 
-2r s .cos.2n. K 4 

„ 2b „ 
Om denna expression differentieras i afseende å — , sa 

ni 

synes att A' blir maximum då — Sr o, 1, 2, 3, 4> — 



33 1 

Så länge vi antaga ib mindre än 3 å 4 gån- 
ger röda ljusvågens längd, så få vi endast ett 
ställe af spectrura absorberadt, eller ock båda 
ändarne. Öka vi ytterligare ib, d. v. s. flytta fig. 
2 än längre framåt, så se vi att flera maxima 
och minima infalla inom speclrum, och ju fler, 
ju större ib antagas vara; och om vi antaga 
2&=o,oo4 Engelska tum så få vi ungefärligen 
samma antal absorbtioner som af iodgasen. 

Jag har försökt att artificielt åstadkomma det 
slags retardationer som absorbtions-fenomenerna 
förutsätta, och har derigenom lyckats att på ett 
högst enkelt sätt åstadkomma snart sagdt hviiket 
absorbtions-fenomen jag behagat. Det enklaste 
sätt att verkställa detta försök , och tillika det 
jag funnit bäst lyckas, är följande: Ett stycke 
af en tunn glimmerskifva bojes så att den bil- 
dar en vertikal, cylindrisk yta, och ett ljus 
placeras på något afstånd, och i lika höjd med 
densamma. Det ljus som reflekteras från den cy- 
lindriska ytan, till mitt öga, måste nu synas i 
form af en fin, vertikal lysande linia. Detta ljus 
är till en del reflekteradt från elimmerns främ- 
re sida, och till en del, en eller flera gånger från 
dess baksida, och detta sednare är således retar- 
deradt, relativt till det förstnämde ett stycke, 
hvars storlek beror af glimmerns tjocklek. — Är 
glimmerns tjocklek någorlunda betydlig i förhål- 
lande till ljusvågornas längd, d. v. s. omkring 



och minimum da — är \, |, |, \, 

o. s. v.; d. v. s. under samma omständigheter som A. 
Häraf följer, att hvad som hittills blifvit sagdt rö- 
rande det genomgångna ljuset, gäller lika väl för 
det reflekterade, så att kropparnes naturliga färg för 
reflekteradt ljus, förklaras på samma sätt, som för 
genomgånget. 



002 

o, oo i tum och derutöfver, så synes det reflek- 
terade ljuset vara alldeles ofärgadt. Men om det 
brytes i färger genom ett prisma, och spectrum 
betraktas genom en kikare, sa synes detta sed- 
nare, äoda från det yttersta röda till det yttersta 
violetta uppfyldt med alldeles svarta streck, h vil- 
kas antal blir så mycket större, ju större glim- 
merns tjocklek är. 

Sedan jag nu framställt huru man genom 
antagande af en enda retarderande orsak, kan 
förklara en stor mängd af absorbtions-fenomenerna, 
skall jag söka visa, att man genom ytterligare an- 
tagande af en eller annan dylik retarderande or- 
sak, kan förklara alla de öfriga. 

Om vi antaga, att ljus med intensiteten a, 
som underkastats inverkan af ett retarderande 
medium, h vilket förändrat dess intensitet till 

4= - , underkastas en ytterli- 

2b 
1— 2r s cos.27r. -J-+7- 4 

gare retardation, som ensam skulle hafva gifvit 
det intensiteten så ar tyd- 

2b' 
1— 2r' a .cos.27r.— — V r' 4 

ligt att resultanten Ä af båda retardationerna 
måste blifva — — eller: 

2b' 

l—2r' s 27i. t-r"» 

X 

a/1— rjM.— 7-'") 8 
A' — ^ { { (7). 

24 -\ / 25 

1— 2r 2 2^.--+r'4. \f \—2r'*2n. — + r' 4 

På samma sätt blir resultanten af 3:ne re- 
tardationer : 



333 



A , = a-(i->™-WTll (8) 

L M N 



hvarest /. = ~\/ i— 2/' 2 ^.y + >•■ 



M= y i—^-^tt."— + 



2b" 
—2r" s .cos.2n. + r" 

O. S. V. 



Af dessa eqvationer synes lätt att Ä eller 

A" i allmänhet måste få ett partielt maximum 

och ett partielt minimum för hvarje af vinklarne 

2b 2b' 2b" ,. in , t i. -i t • 

27T.— , i7r.~-, 27r.— o. s. v. lullbordad hel penten, 

det vill säga, att så många absorbtioner måste i 
det resulterande spectrum uppkomma, som sum- 
man af dem som skulle uppkomma i de särskil- 
ta spectra. Det blir således lätt att göra sig re- 
da för livad som bör uppkomma af i eller liera 
retardationer på det sätt jag nu med några exem- 
pel skall förtydliga. 

Om man låter ljus passera genom ett kärl i 
hvilket man inlagt iod, som småningom uppvär- 
mes, sä att iodgasens färg småningom tilltager i 
intensitet, så föregå absorbtionsfenomenerna på 
följande sätt och i följande ordning. Så snart så 
mycket iodgas hunnit utveckla sig att kärlet lår 
en lätt dragning åt rödt, så märkas i det blåa 
ljuset, eller snarare på gränsen mellan det blåa 
och violetta några fina, bleksvarta streck. I den 
mån färgens intensitet tilltager, blifva de mörka 
strecken svartare och på samma gång blifva flera 
mörka streck synliga. Med stigande intensitet 
hos iodgasens färg, börja de ljusa strecken i det 



334 

blåa att småningom minskas i intensitet, ända till 
dess en total absorbtion af den blåa ändan af 
spectrum uppkommer. I den mån den totala ab- 
sorbtionen framgår mot den röda ändan af spe- 
ctrum uppstår, fram före densamma, nya svarta 
streck, ända till dess att, vid en viss intensitet 
bos gasens färg, hela spectrum är absorberadt, 
med undantag af ett litet stycke af det röda, som 
nu är uppfyldt med alldeles svarta streck. 

Detta vackra absorbtions-fenomen förklaras 
med yttersta lätthet och presision genom anta- 
gande af 2:ne särskilta retardations-orsaker. Man 
behöfver nemligen endast antaga, att den ena 
retardationen är ungefär lika med det röda lju- 
sets undulationslängd och den andra omkring i 5o 
gånger större. Den del af intensitets-kurvan, som 
svarar mot den första retardationen har formen 
AB (Fig. 3); den del af densamma, som sva- 
rar mot den andra, formen CD. Resultanten af 
båda måste derfore kunna uttryckas genom en 
kroklinia, som har karakteren af EF. 

Med den stigande intensiteten af iodgasens 
färg, måste vi föreställa oss att r och r ökas, 
hvilket således icke kan hafva inflytande på lä- 
get af minima, utan endast på intensitetens ab- 
soluta storlek. Ju större r och r blifva, ju min- 
dre måste denna intensitet äfven blifva. Då man 
måste föreställa sig att ljuset måste hafva en 
viss intensitet för att blifva märkbart för vårt öga, 
och då man således kap uttrycka denna gräns 
för Ögats känslighet genom en linia, så synes, att 
förökandet af r och r måste nedföra intensitets- 
kurvan mot denna linia. Om vi nu lägga Fig. 2 
på Fig. 3, och antaga att linien AB på Fig. 2 före- 
ställer gränsen för ögats känslighet, så kunna vi 
åskådliggöra inverkan af de förökade värdena på 



335 

r och r', derigenom att vi småningom flytta Fig. 
a högre upp på Fig. 3. Då Fig. 2 ligger längs 
Hnien ab, så se vi att några streck uppkomma i 
det blåa. Flytta vi den högre upp eller till a b', 
så se vi att den blåa ändan är absorberad och 
att strecken nu mera är i det gröna; flytta vi 
den ännu högre eller till a"b", så blir hela spe- 
ctrum absorberadt, med undantag af ett stycke af 
det röda, hvilket nu är uppfyllt med svarta streck. 
Delta är fullkomligt hvad som inträffar i iodga- 
sens spectrum. 

Absorbtions-fenomenerna i bromgasen för- 
klaras på fullkomligt samma sätt. 

För förklarandet af de spectra, som upp- 
komma af ljus, som passerat genom salpetersyr- 
lighetsgas eller euchlor, måste man antaga flere 
retarderande orsaker. Denna olikhet bor inga- 
lunda förundra oss då vi besinna, att de båda 
sistnämde gaserna höra till dem som vibestämdt 
veta vara sammansatta, då deremot de båda för- 
ra äro bland dem, som vi anse såsom enkla. Det 
förefaller mig vara ganska naturligt att förutsät- 
ta, att en sammansatt kropps konstituerande ele- 
menter kunna hvardera förorsaka särskilta retar- 
dationer; och om vi, i stället att antaga salpeter- 
syrlighetsgasen såsom en enkel binär förening 
emellan qväfve och syre, anse den såsom en för- 
ening af salpetersyra och qväfoxid, så inse vi lätt 
möjligheten af alt i densamma kunna tänka sigganska 
många särskilta retardationsor saker, hvardera upp- 
komna på samma sätt som i de enkla gaserna. 

Utan att. nu vilja försöka någon förklaring 
af de supponerade retardations-orsakerna, eller 
rättare af den form, som måste förutsättas hos 
materien för att konstruera de supponerade re- 
flektionerna, kan jag dock ej underlåta, att i för- 



336 

Ingående omnämna en omständighet, som fästat 
min uppmärksamhet, och som kanske torde för- 
tjena afseende. 

Då flesta gaser bibehålla, då de på ett el- 
ler annat sätt återföras i ett annat aggregations- 
tillstånd, i det närmaste samma färg. 

Den retardationsorsak, h vilken vi tillskrifvit 
kroppens färg, måste således i det närmaste vara 
oberoende af aggregations-tillståndet; — den an- 
dra deremot undergår en bestämd förändring 
med detsamma, emedan spectrum af ljus, som pas- 
serat genom en fast eller flytande kropp, saknar 
de svarta streck, som det skulle hafva haft om 
kroppen varit gasformig. Vi få häraf en bestämd 
anledning att hänföra den förra till kroppens par- 
ticklar, och den sednare till dessas afstånd från 
hvarandra, emedan det egentligen är detta som 
vi anse vara föränderligt. En reflektion inom en 
partickel,» eller ens någon slags fortplantning af 
ljuset genom densamma, kunna vi icke tänka oss 
så vida vi anse den såsom en elementar-partic- 
kel. Vi finna här således en anledning till för- 
ökad sannolikhet, att kropparne bestå af sådane 
grupper af elernentar-particklar som Ampere an- 
tagit för att förklara värmets fortplantning, hvil- 
ken hypotes Herschel äfven i andra afseenden 
ansett sannolik. Det må nu härmed förhålla sig 
huru som helst, så torde det emedlertid icke bö- 
ra anses såsom för mycket vågad t att yttra, att 
man genom observationer på ljusets absorbtion 
finner en ny väg öppnad att skåda in i materi- 
ens inre konstitution, h vilken väg möjligen kan 
leda till resultater, som på annat sätt varit svåra 
om icke omöjliga att upphinna. 

De öfriga af Brewster anförda fakta, hvilka, 
efter hans mening blifva oförklarliga efter undu- 

lations- 



33 7 

lations-teorien, blifva alla, med antagande af hvad 
jag här ofvan framställt, högst lätta att förklara. 

I spectrum af ljus, som passerat genom oxal- 
syradt chromoxidul-kali, blifva alla färger absor- 
berade, med undantag af den röda, som innehål- 
ler ett svart streck. Brewster anför såsom en 
följd häraf, att denna kropp tillåter ethern att 
fritt undulera för en röd stråle > hvars bryt- 
n in g .förhållande i flintglas är 1,6272 } äfvensom 
för en annan röd stråle hvars brytningsförhål- 
lande är 1 j 62~4j under det att den alldeles icke 
tillåter den att undulera för en mellanliggande 
röd stråle hvars brytningsförhållande är 1 jÖ2y3. 

Under denna form framstäldt, synes detta 
faktum visserligen såsom ett paradox. Det för- 
klaras åter ytterst lätt om vi antaga 2:ne retar- 
dationer, den ena ungefärligen lika med det rö- 
da ljusets undulationslängd och den andra större, 
t. ex. 10 gånger så stor. Intensitets-cnrvan blir, 
till följe af den förstnämde, af formen dB (Fig. 
4) och af den sednare af formen CD; resultan- 
ten måste således få karakteren af EF; tänka vi 
oss nu GfJ såsom gräns för ögats känslighet, så 
få vi ett spectrum, fullkomligen likt det beskrifna. 

De fenomener som uppkomma i spectra af 
färgade lågor, stå påtagligen i sammanhang med 
förevarande ämne, och kunna på samma sätt 
förklaras som absorbtions-fenomenerna. Men 
utom suppositionen af retardationer måste vi 
här kunna antaga en annan, den nemligen, 
att vissa lågor endast generera ljus af vissa un- 
dulationslängder, eller åtminstone der det gene- 
rerade ljuset ligger inom vissa gränser, som äro 
närmare hvarandra än det röda och violetta. Åt- 
skilliga fenomener i färgade lågors spectra upp- 
komma endast af denna orsak. Så är t. ex. fal- 

Å". V. Acad. Handl. 7834. 22 



338 

let med det ljusa orangea streck, som bildas i 
spectrum af en vanlig ljuslåge. Då vi betrakta 
en ljuslåga, finna vi, att den består af flera olika 
afdelningar. Den inre, egentligen lysande, lågan 
innehåller, som man vet, glödande particklar, hvil- 
ka först i lågans yttre kant, eller då den kom- 
mer i kontakt med luften, undergår verklig för- 
bränning. Den yttre lågan är der före af helt 
annan beskaffenhet än den inre; den har äfven 
ett helt annat utseende; den är nemligen föga 
lysande och har en blek orangefärg. Den neder- 
sta delen af lågan har deremot blå färg, och lik- 
nar i alla afseenden den som bildas vid en lång- 
sam förbränning af kol. Som denna låga upp- 
kommer från den punkt der sjelfva veken kom- 
mer i beröring med luften, anser jag det ganska 
sannolikt, att den leder sitt ursprung från en 
långsam förbränning af densamma. 

Om man emellan lågan och den öppning 
genom hvilken man låter ljuset gå till prisman, 
sätter ett stort solglas på det sätt, alt man med 
detsamma formerar en förstorad bild af den förra 
på den sednare, så kan man genom glasets flytt- 
ning, lägga hvilken del af lågans bild man be- 
hagar på öppningen, och sålunda särskilt under- 
söka hvilken del af lågan som helst. Om man 
nu flyttar bilden så, att endast dess yttersta kant 
ligger på öppningen, och således endast ljuset af 
den yttre lågan kan gå genom densamma, så 
finner man, att spectrum absolut icke innehåller 
något annat än det orangea strecket. Om vi för- 
ändra öppningens form eller bredd, så finna vi, 
att det orangea strecket undergår alldeles samma 
förändring, så att detsamma alltid blir en full- 
komlig bild af öppningen. Om lågans bild flyt- 
tas, så att den inre lysande delen kommer på 



33 9 

öppningen, så fås ett fullständigt spectrum; och 
ju närmare lågans midtel kommer öppningen, ju 
mer tilltager spectrum i glans, hvaremot det 
orangea strecket mer och mer aftager. Jag slu- 
tar härutaf, att den inre lågan gifver ljus af alla 
möjliga undulations-längder, hvaremot den yttre 
endast ger ljus af en enda, d. v. s. ett fullkom- 
ligen homogent ljus. Om vi betrakta en ljuslåga 
genom ett prisma utan att låta ljuset gå genom 
någon fin öppning, så få vi naturligtvis ett ore- 
digt spectrum, innehållande alla färger; men uti 
detta spectrum, finna vi en fullkomligt tydlig 
orange bild af hela ljuslågan, uppkommen af det 
homogena ljuset i den } r ttre lågan. 

Föres ljusbilden så att endast den nedre, 
blåa delen faller på öppningen, så finna vi, att 
spectrum endast innehåller det violetta, blåa och 
gröna ljuset. Men derjemte finna vi 3:ne ganska 
tydliga och reguliert placerade maxima, för hvil- 
kas förklarande vi måste antaga en retardation 
af omkring 10 å 12 ljusvågslängder. 

Ett af de mest egna af denna sorts spectra 
är utan tvifvel det som uppkommer af ljus från 
brinnande sprit i hvilken man upplöst koppar- 
chlorid. Detta spectrum är uppfyldt af ljusa 
streck, på det sätt ordnade, att de alltid förekom- 
ma parvis med ett smalt svart streck mellan sig, 
under det att de olika paren äro skilda från 
hvarandra genom bredare, på det sätt som Fig. 
5, KL utvisar. 

För att förklara detta fenomen, behöfver 
man blott antaga 2:ne relardationer, af h vilka 
den ena är dubbelt så stor som den andra, och 
att den mindres maxima inträlFa på den störres 
minima. Genom den förra blir intensitels-cur- 
van af formen AR, af den sednare af formen 



34o 

CD', resul tanten måste således få formen EF. 
Om GH uttrycker gränsen för ögats känslighet, 
så är det tydligt, att spectrum måste få utseendet 
af KL. Föreställa vi oss deremot bådas maxima 
inträffa på samma ställe, så att curvan för den 
ena får formen AB (Fig. 6) och för den andra CD, 
så får resultanten formen EF-, om GH nu_Jiiveii 
föreställer gränsen för ögats känslighet, så synes 
alt det uppkommande spectrum skulle innehålla 
parvis förekommande svarta streck , åtskilda ge- 
nom ljusa, eller få utseendet af KL *). 

Likasom man med ett stycke glimmer kan 
artificielt eftergöra de absorbtions-fenomener som 
uppkomma genom en retardation, så kan man 
afVen lätt med tvenne eftergöra dem som upp- 
komma af två retardationer, o. s. v.; härtill er- 
fordras nemligen endast, att det ljus som från 



*) Om man i form. (7) sätter b'=\b, så synes, att de 
mot b' svarande maxima eller minima inträffa på de 
maxima som uppkomma af b; det förslnämde fallet, 
eller parvis förekommande ljusa streck, kan således 
icke inträffa om den ena retardationen är jemt dub- 
belt så stor som den andra, utan måste i sådan hän- 
delse alltid de parvis förekommande strecken vara 
mörka. Men det är tydligt att man blott beböfver 
öka den större retardationen med en enda undula- 
lionslängd, for att få e/f mot densamma svarande 
maximum att inträffa på ett minimum. De öfriga 
maxima och minima komma väl då icke alt fullt 
coincidera med hvarandra ; men de komma att falla 
h varandra så mycket närmare, ju större retardatio- 
nerna äro, och om dessa äro någorlunda betydliga, 
så blir den uppkommande irregulariteten så liten, att 
ögat icke kan upptäcka den. I lågan af koppar- 
chloriden måste den mindre retardationen antagas att 
vara omkring 4° röda undulationslangder , d. v. s. 
omkring 60 violetta; den större behöfver således en- 
dast ökas med s r 5 å f § 5 utöfver denna qvantitets 
dubbla värde. 



34 1 

den ena glimmerskifvan reflekteras till prisman, 
förut varit reflekteradt från den andra skifvan på 
den förra, då, enligt livad som redan blifvit vi- 
sadt, spectrum kommer att innehålla alla de ab- 
sorbtioner det skalle bafva fått af Ii vardera sär- 
skilt. Det beqvämaste sätt jag funnit att an- 
ställa detta försök, som väl egentligen ingenting 
upplyser, men som dock, såsom ett vackert ex- 
periment, torde förtjena att omnämnas, är föl- 
jande. Jag utväljer härtill helst sådane skifvor 
hvars ytor, jemte det att de äro släta och fel- 
fria, luta något emot hvarandra, så att skifvan 
vid ena ändan är tjockare än vid den andra. 
Ibland de glimmerskifvor jag i detta afseende 
försökt, har jag funnit en som hade dessa egen- 
skaper till en hög grad. Då jag böjde denna 
skifva i form af en vertikal cjdindrisk yta, och 
ställde densamma så, att ljuset reflekterades till 
prisman från dess tjockare ända, fick jag ett full- 
komligen redigt spectrum med omkring 1 20 svar- 
ta streck; men om den C3dindriska ytan vreds 
omkring sin axel, så att det reflekterande ele- 
mentet småningom flyttades mot den andra än- 
dan, så ökades småningom afståndet mellan strec- 
ken, hvaremot deras antal minskades ända till 
dess att jag från den tunnaste ändan icke fick 
mer än några och tjugo. För att berfvämt kun- 
na inrikta den cylindriska ytan i hvilken ställ- 
ning jag behagar, fastar jag den vid en liten cy- 
lindrisk pelare siB (Fig. 7), som med ympvax 
eller något annat böjligt ämne fästas vid ett plant 
underlag. 

För att Åstadkomma spectra, som innehålla 
2:ne serier af absorbtioner, ställer jag 2:ne så- 
dane cylindriska ytor på det sätt A och B, (Fig. 8) 



34a 

utvisar. Ljuset från en lampa C, koncentreras 
medelst ett större solglas D på den ena af de 
cylindriska ytorna, A, som reflekterar detsamma 
på ytan B, från hvilken det vidare reflekteras 
till prisman E. Genom en flyttbar skärm, F, 
hindras ljuset från lampan att falla på ytan B, 
och genom en annan dylik skärm G, bortskym- 
mes det ljus som eljest skulle reflekteras från 
ytan A till prisman. Genom vridning af de bå- 
da cylindriska ytorna omkring deras axlar, kan 
jag nu gifva de båda retardationerna h vilket in- 
bördes förhållande jag behagar, och på detta sätt 
snart sagdt till oändlighet variera de uppkom- 
mande absorbtions-fenomenerna. Mycket små re- 
tardationer (t. ex. sådane som äro mindre än en 
undulationslängd) kunna icke på detta sätt åstad- 
kommas, emedan det icke gerna är möjligt att 
gifva glimmern den dertill erforderliga graden af 
tunnhet. Men för att äfven kunna framställa så- 
dane fenomener som förutsätta små retardationer, 
begagnar jag mig af färgade vätskor, som äro in- 
neslutna i ett cylindriskt rör mellan tvenne glas- 
skifvor, h vilkas inbördes afstånd jag efter behag 
kan ändra. Med en röd absorberande vätska och 
ett stycke glimmer, har jag fullkomligen efter- 
gjort så väl iodgasens spectrum, som det som 
uppkommer genom absorbtionen i oxalsyradt 
chromoxidul-kali. Till en viss grad kan man äf- 
ven vid dessa försök låta qvantiteterna r, och 
r' variera och således förändra de svarta strec- 
kens bredd i förhållande till de ljusas. Härtill 
erfordras endast att låta ljuset falla på den cy- 
lindriska ytan under olika infalls-vinklar. Det 
är nemligen tydligt, att förhållandet mellan det 
ljus som reflekteras från den första ytan och det 



343 

som reflekteras från den andra måste blifva så 
mycket större, ju mindre infalls-vinkeln är, och 
att således de svarta strecken blifva smalare för 
en mindre infallsvinkel än för en större. Vill 
man åstadkomma absorbtioner med en mycket 
liten skillnad mellan intensiteterna i maxima och 
minima, behöfver man blott låta ljuset passera 
genom glimmerskifvan i stället för att reflekteras 
från densamma, och man kan äfven i detta fall 
genom färändrade infallsvinklar betydligt variera 
förhållandet. 

Det mest komplikerade af alla absorbtions- 
fenomenerna är onekligen solljusets spectrum med 
sina mångfaldiga, irreguliert belägna, gröfre och 
finare svarta streck. Om vi, lika med J. Herschel, 
antaga att dessa streck uppkomma genom ab- 
sorbtion i solens och jordens atmosferer, så blir 
det dock ganska lätt att förklara dem enligt de 
grunder som redan blifvit framställda. Ehuru 
jag ännu icke gjort någon undersökning om eller 
i hvad mån gasernas olika pression inverka på 
läget af de uppkommande absorbtionerna, anser 
jag det dock vara högst sannolikt att densamma 
äger derpå ett ganska betydligt inflytande. I så- 
dant fall är det tydligt att ljuset, under passagen 
genom de båda atmosfererna, hvilkas tätheter va- 
riera med afståndet från de kroppar de tillhöra, 
måste undergå en snart sagdt oändlig mängd oli- 
ka retardationer, af hvilka livar och en måste for- 
mera en särskild serie af maxima och minima. 
Till svarta streckens mängd, äfvensom till deras 
oregelbundna läge, är orsaken sålunda lätt att 
inse. Men den ofantliga, åtminstone skenbara, 
skillnad, som äger rum mellan intensiteterna i 
maxima och minima, erfordrar särskild förklaring, 
som iag nu skall söka framställa. 



344 

Vi hafva hittills endast tagit 2:ne reflekte- 
rande ytor i betraktande, men det är tydligt att 
vi, efter den hypotes från hvilken jag utgått, må- 
ste antaga en följd af sådane ytor, ju flere, ju 
tjockare det absorberande medium är. Om vi li- 
kasom förut, kalla a ljusets ursprungliga intensi- 
tet, r, förlusten vid hvarje reflektion, och m de 
reflekterande ytornas antal, så inseslätt att de upp- 
kommande ljusvågssystemernas intensiteter måste 
blifva sådane som de härnedanföre finnas upptagna: 

a.(l — r) m för Retardationen =s0 

— r-~m 
a.(m— 1)1— i- v" =26 

— t-. — - — —m+a -. i ■ m 

a.(m— 2.1— r r B +m— 1.1— r ?") =46 

m+4 m+s — — m 

a.{m— 3.1— r r*+m— 2.1— r r*+m— 1.1— r r 6 ) . =66 

= . WI+3(M-l) W + 2.(M-a) 

a.(m—n.l—r r s + m— (ra— 1),1— r r*+ . .) =2nb. 

Om det absorberande medlets djup är nå- 
gorlunda betydligt, så måste m vara ett mycket 
stort tal, och följaktligen r högst liten, emedan 
eljest intet märkbart ljus kunde passera genom 
alla de 3:ne ytorna. Alla de termer som äro 
multiplicerade med r 4 eller med ännu högre po- 
tenser af r, måste då blifva så små, i jemförelse 
med dem som äro multiplicerade med r 2 , att de 
kunna negligeras, h vårföre intensiteterna af de 
genomgångna strålarne blifva: 

— i — m 
a.l — r för Retardationen =0, 

a.l — r r s m — 1 =26. 

a.l— v r*m — 2. 1 — r =46, 

a.l — /• r B m — 3.1 — r =66, 

m — . — 6 

ö.l— r v*m— 4.1— r =86,, 



m s(m«i) 

«.l— r r s m—n,l—r ....... =2»6, 



345 
således blir här om man likasom förut, kallar 

2b 

m x \ 

u z=a.l—r sin.27r.(f -• 1 

m x \ x \ 

u 1 =a.i—r r a m—i . [sin.2;r.(7 ) cos.7— cos.2n(t— — - J.sin.7] 

m — ■ — ■ — a x \ x \ 

u 3 -= a.\ — r r*/7i— 2.1— 7[sin.2n\( t J.cos.27— cos.2n(t 1. sid. 2q\ 

m 4 x N x \ 

u 3 =al—r r* m — 3.1— r .[s\n.2n.{t — - J.co3.3.<7— cos.2n.(t J sin. 3.?] 

m »(»-») x \ x \ . 

u n z=a.\ — r r B m — n.l — r [$\a.2n.(t Jcos.tk/— cos.27r.(f j.sin./j^.J 

Om man kallar IT, resultanten af alla dessa 
hasliglieter, med undantag af den första, d. v. s. 
u t +u 3 +u 3 + u„, så blir: 

sin.27i.(t \[m — l.cos.q+m — 2.1 — r cos.2t] 



U'=a.l—r 7 a < 



»(n-i) 

-+- m — n . 1 — r cos.n^] 



s.2n.(t }L' n — lsin.<7+m — 2.1 — r sia.2q 



[ 



-+- m — n.l — r sin.n^J 



Antaga vi nu coéfficienten till sin. i7r.{t — yj, 

= A'cos.i, och coéfficienten till cos. 27r.(t — -y), 

= y^'sini, så blir 

U'=u4'.[s'm.27r.(t — yj.cos.* — cos.257\(£ — y J.sin./*] eller: 

U'=A'.\s\n.27T.{t — y) — ']» bvaraf följer att Ä blir 

intensiteten af det resulterande ljusvågssystemet 
af alla, med undanlag af det som ej undergått 
någon reflektion. Om vi multiplicera Ä sin./ med 

V — 1 och addera den till A'cos.i, så få vi, då 



346 

vi för korthetens skull kalla i — r(cos.^+V — isin.^) 
— p, samt under iakttagande af att 

cos.mz ± V— i sm.mz= (cos.z ± V — isin.z)™, 

. m A -, 

j4 f .(cos.i+V— lsin.O=a.l— r r*(cos.<)+y — l.sin.y) X 

xU— H-^2p+^-3p a + m— /i.p X ) . . . (9) 

Om nu m— i+to- — 2/?+to — 3p 2 + . . . m — n.p n " 
kallas, för korthetens skull $, så blir: 

S=m^l.(l+p+p s +p 9 + .... p n ' x ) 
~(p+p a +P*+ P n -*) 



-P n -*) 



m— 1 

och således iS= . (1 — p n ) 

1-/7 

l-/> 



1-/» 

eller: S= .(^i— 7TS^. p n__ LJL\ 

i—p H 1—p J 

Nu är det tydligt att n, eller antalet af de 
efter 2:ne reflektioner genomgångna strålarne, 

måste vara lika med m — i, d. v. s. ett mindre 
ån antalet af de reflekterande ytorne. Under 

iakttagande häraf blir: S=— — p - • 

5 (1— 7)' 

Ehuru vi här icke kunna anse m såsom oänd- 
lig, så måste den dock vara så stor att vi kunna 



•M7 

anse p m såsom o i jemförelse med mi.p — , samt 
m — i och m — 2 h vardera = m; 

Häraf blir: S = '^^ = -^. 

(i-/,) 3 \- P 

Insätter man detta värde pä S i formeln (9), 
och i stället för p, dess värde, så blir: 

— m ■%/ — . 

«y . a.l—r m.r 2 (cos.q+y — l.sin.o) 

^ / .(cos.i+V^ : l.sin.O= p^ 1—1— 21 , 

i — 1 — r(cos.<7+ y — 1 sin. o) 

Genom åtskiljande af de reella och imma- 
ginära storheterna i denna expression, fås: 

. . sin. o cos.<7— 1 — r 

sin.(= ■ ocl)cos.j"= ■ 



Vi— 2.(1— r)»cos.<7+l— r 4 Vi_2(l_ ; .)» C os.<7+l— r 



samt A'—. 



Vl_2.(l_r) 3 cos.^+l— r 4 

Om U betecknar den hastighet som svarar 
mot resultanten af alla de genomgångna strålar- 
ne, så blir U=u+U', eller; 

U=sin2n(t J(«.l— r +^'.cos.i')+cos.2^(f ).A'.sin.i. 

Om denna expression reduceras till formen 
U—J[,sin.[27r.(t — — J — ]3], och J, som då måste 

uttrycka hela resultantens intensitet, bestämmes 
på vanligt sätt, så blir: 

a »t 

J' s +2A'.cos.i(l—ry n a+t—r fl 9 , 

eller, genom insättning af de redan funna vär- 
dena på Ä och cos./, 



J=a.l—r 



1 V 14-2(/H7- 3 — 1 — r )cos.(j-\-(mr a — 1 — r ) /jqn 



V,_ 



2(1— r) a cos.7+l— r 



348 

Om denna expression differentieras i afseen- 
de å q, så synes att A blir maximum eller mini- 
mum så ofta sin. ^år = ö, d. v. s. att A blir 

maximum då — är lika med o, i, 2, 3, 4> o. s. v. 

2b 

och minimum då — är lika med -, -, -, l — d. v. s. 

>. 2 7 2' 2' 2 * 

under alldeles samma omständigheter som då de 
reflekterande ytorna supponerades vara endast 
a:ne. Häraf följer att: 

a 

A maximum=a.i—r = al— r (i-\ ^ 

9 

j . . ml — /wr 3 + l — r • m mr 1 

o. A minimum =a.l—r ■ — a\— r (1 



?> 



1 + 1-r 1+1 

Om vi nu jemföra intensiteterna i maximum och 
minimum med h varandra så blir: 



* + ±z=i 

A maximum i_i_ r( , 

A minimum t mr * 



1+1— r 
Om vi nu taga i betraktande att r måste 
vara en ytterst liten qvantitet, så reduceras of- 

vanstående formel till ~ = 1 + — . Vi inse så- 

A min. Z 

ledes häraf att förhållandet emellan intensiteter- 
na i maxima och minima måste blifva så myc- 
ket större, ju större m är, d. v. s. ju större djup 
det absorberande medium har. Vi finna derföre 
här ett skäl till den betydliga skillnaden mellan 
solspectrums maxima och minima då de absor- 
berande media äro solens och jordens atmosferer. 
Dessutom finnas många omständigheter som 
göra vårt bedömmande af de relativa intensiteterna 
i maxima och minima ganska osäkert. Samma ljus- 
låga, soin om aftonen är tillräcklig att upplysa vårt 



rum , blir, om dagen , ställd i solskenet, nästan 
alldeles omärklig. På samma sätt tyckes det oss, 
dä vi en mörk afton komma ut från ett upp- 
lyst rum, vara så mörkt, att vi knappast kunna 
urskilja något enda af de omgifvande föremålen; 
efter några minuter se vi dem icke destomindre 
ganska väl. Himlakropparne, som om natten ly- 
sa med starkt sken, men om dagen deremot all- 
deles icke synas, lemna oss ett nytt exempel i detta 
fall. Dessutom veta vi, att ögat sjelf ändrar sig 
allt efter ljusets större eller mindre intensitet; 
pupillens sammandragning och utvidgning är kau- 
ske icke den enda ändring det i detta afseende 
undergår, utan jag anser det äfven troligt, att 
sjelfva retinan äger förmågan att göra sig mer 
eller mindre känslig. 

På dessa skäl inses lätt att skillnaden mel- 
lan intensiteterna i maxima och minima möjligen 
kan synas oss vara mycket stor, utan att derföre 
i sjelfva verket vara det, och att ljusintensiteten 
i de svarta strecken kan vara ganska betydlig, 
ehuru närheten af de ännu starkare ljusa strec- 
ken gör vårt öga känslolöst för densamma. 

Jag har redan vidtagit de förberedande åt- 
gärderna för att på experimentel väg pröfva 
identiteten mellan absorbtions-fenomenerna och 
dem som blifva en följd af den hypotes jag an- 
tagit för deras förklarande. De formler hvaraf 
man vid en sådan jemförelse kan vara i behof, 
skall jag nu framställa. 

Jag har redan visat, att om ljus af alla un- 
dulationslängder passerar genom ett medium som 
förorsakar en retardation c, så blifva alla de ljussor- 
ter mininia, hvars halfva undulationslängder äro 
c c c c c c 

j t> 7 9 arn — i -vn+i 



35o 

För att nu först få en formel som uttrycker 
antalet af minima som böra uppkomma till följe 
af retardationen c i ett spectrum, hvars yttre grän- 
ser äro a, (störst) och /3 (minst), betecknar jag 
delta antal med s, och antager att 

»?<£» men ^>^ samt 

i ? <^=i ? rae » å^^zr 5 haraf blir 

C j 

2m — 1<— ,och2/»+i> — , eller w » 2 , och 

(K Ct C j 

följaktligen m = hela talet i — + \. 

c i 

<— + '"I 

På samma sätt hWr: m+s P 2 eller 

*1 2 

m+^ = hela talet i — h i; således blir: 
p z 

^= hela talet i ( — + i) — /» 

= hela talet i T- + i) — hel. tal. i(j+l)> • ■ (i i). 

Anser man åter absorbtions-fenomenet såsom 
bekant, och söker storleken af den retardation 
som förorsakat detsamma, måste man, på ett el- 
ler annat sätt först bestämma undulationsläng- 
derna af de ljussorter som svara mot 2.*ne mini- 
ma, hvilka som helst; — kallar jag dessa a! och 
/3', samt de mellanliggande absorbtionernas antal 
s — i (det vill säga att s utmärker ordningsnum- 
mern af det minimum hvars undulationslängd är 
0', räknad från det hvars undulationslängd är «/), 



35 1 
samt antager ~— = 1*', och c = 1 p', så blir : 



c=d'{pi— 1)=|3'(w+a- — |) hvarafmrrr^- + I, och 



således: c=- — ^ (ia). 

När c är gifven är det lätt att bestämma 
skillnaden å emellan undulationslängderna för 
tvenne minima, som ligga bredvid hvarandra, 
nemligen Y och y — £; ty om man antager: 

db= *> och ms-Or-r*)- sä »*» *--$ 

och * = £; (,3). 

På samma sätt blir, för en annan undula- 
tionslängd r', Y= — ,; följaktligen ti: Y= J—.-.JLL, 

O c+y'' > ö c+y c+y' 

1 

Om c är någorlunda betydlig, så blir 

i det närmaste lika med -, och således i det 

c+y 

närmaste S:&'=r 2 :r' 2 (i4)» 

hvilken formel kan tjena till att jemföra de ob- 
serverade fenomenerna med de beräknade. 

Den lokal, i hvilken jag hittills verkställt 
mina försök, lemnade mig ej tillfälle att göra nå- 
gon säker uppmätning af de fixa linierna i sol- 
spectrum, h vilket är det enklaste sättet att be- 
stämma relationen mellan refrangibiliteten och 
undulationslängderna, emedan man då kan be- 
gagna Fraunhofers .noggranna uppmätningar i 
detta afseende. Jag har derföre endast slutat 
mig till undulationslängderna efter mitt ögas be- 
dömmande af den motsvarande färgen; de upp- 
mätningar jag hittills gjort kunna derföre endast 
betraktas såsom ungefärliga, h vårföre de ej heller 
nu anföras. De hafva icke desto mindre alla 
gifvit mig en bestämd öfvertygelse om identite- 



35 2 

ten af absorbtions-fenomenerna och dem som 
skulle blifva en följd af det slags retardationer 
jag förutsatt. Ett exempel torde dock förtjena 
att anföras, ehuru uppmätningen endast får be- 
traktas såsom ungefärlig. i5 streck från det 
orangea strecket iiii det röda intogo 9'3o"; 10 
streck mellan det gula och gröna intogo 5'io". 
Jag antog derföre att bredden af ett streck på 
gränsen mellan rödt och orange var 38", och 
bredden af ett streck mellan det gula och gröna, 
3 1". Då nu i formeln («4) i stället för Y och 
y' insattes de båda motsvarande undulationsläng- 
derna (0,0000246 och 0,0000219 Engelska tum 
enligt Herschels uppgift), så blef å: y = 38:3o,6. 

Det förstås af sig sjelf, att jag här med en 
färgs undulationslängd måste förstå undulations- 
längden i det absorberande medlet. Då i det 
anförda exemplet undulationslängderna blifvit tag- 
na sådana som de blifvit uppmätta i luften, och 
dessutom undulationslängdernas qvadrater blifvit 
jemförda med afstånden mellan tvenne närlig- 
gande minima, i stället för med differenserna 
mellan de motsvarande undulationslängderna, h vil- 
ket skulle förutsätta, att en färgs refrangibilitet 
vore proportionel mot dess undulationslängd, 
så kan detsamma icke anses bevisa något annat, 
än att raisonnement och erfarenhet öfverensstäm- 
ma deruti, att absorbtionerna ligga hvarandra när- 
mare i den gröna färgen än i den röda. 

Slutligen bör jag anmärka, att ehuru jag hit- 
tills tänkt mig retardationerna såsom uppkomna 
genom reflektion mellan particklarne, så inser jag 
ganska väl möjligheten af att detta föreställnings- 
sätt är oriktigt, och att retardationerna uppkom- 
ma genom någon annan, för oss ännu okänd or- 
sak. 



353 

sak. Men uti det som blifvit anfördt tror jag 
mig dock hafva ådagalagt, att absorbtions-feno- 
menerna kunna återföras till en enda enkel ma- 
thematisk princip, ocb att dessa fenomener fram- 
ställa, såsom egendomligt tillhörande de absor- 
berande kropparne, vissa bestämda storbeter, som 
i absoluta mått kunna uppgifvas, och som, eb vad 
de i sjelfva verket än må vara, alltid måste blif- 
va af verkligt intresse att närmare undersöka. 



K. fr, Acad. Handl. 1834. 23 



Om Termometerns konstruktion $ 



af 

FR. RUDBERG. 



JL)å värmets mångfaldiga, och i så hög grad be- 
undransvärda fenomener, utgöra elt af de intres- 
santaste och vi"ti<raste föremålen för den fvsiska 
spekulationen, och termometern är nästan ute- 
slutande det enda instrument, som till deras så 
väl qvantitativa, som qvalitativa undersökning kan 
nyttjas, är det tydligt, att ej nog uppmärksam- 
het kan riktas på detta instruments fullkomnan- 
de. Det är väl sant, att termoskopet och ter- 
momultiplikatorn kunna angifva vida mindre och 
nästan otroligt små temperatur-differanser; men 
då deras indikationer endast äro relativa, kunna 
de alltså ej säkert begagnas vid en qvantitativ 
undersökning, och vid en qvalitativ blifver det- 
samma ej sällan händelsen, emedan de sakna kom- 
parabilitet från ett tillfälle till ett annat. Sak 
samma gäller äfven om den så ytterst känsliga 
metall-termometern. 

Qvicksilfvertermometern (ly dess företräde 
framför de öfriga med andra liqvida fyllda ter- 
mometrarne är för allmänt bekant, för att behöf- 
va här omnämnas), blifver således det hufvudsak- 
liga och vigtiga instrument, på hvars indikatio- 
ners tillförlitlighet värmelärans säkra utveckling 
beror. Uti sednare tider, då fysiska vetenskapen 



355 

börjat antaga en allvarsammare karakter, och 
man ej längre, såsom förut, åtnöjer sig med en 
förklaring, för det, att den ungefärligen passar 
till fenomenets förhållande i allmänhet, utan man 
i denna vetenskap, likasom i astronomien, söker 
både åtfölja fenomenet i alla dess detaljer, och 
med all möjlig noggranhet qvanlitativt bestämma 
dessa, för att se om den uppställda förklaringen 
fullkomligt redogör i alla hänseenden, hvarvid 
således behofvet af säkra och finare instrnmen- 
tella medel blifver allt mer och mer känbart, 
har också förbättringen af termometerns konstruk- 
tionssätt tid efter annan blifvit föremålet för Fy- 
sicis undersökningar. Sålunda hafva Cavendish 
Gay-Lussac, Hällström, Egen, m. fl. sysselsatt 
sisr dermed. Dessutom har äfven från andra hull 
uppmärksamheten härå fästats, till följe af det in- 
tresse som astronomien, meteorologien, fysiska 
geografien m. fl. andra vetenskaper äga uti alt 
få pålitliga temperaturbestämmelser. 

Man skulle, i anledning af detta, förmoda, 
alt tcrmomelerkonstruktion redan uppnått en er- 
forderlig noggranhet. Men, ehuru den blifvit be- 
tydligt förbättrad, ej blott i afseende på den in- 
bördes riktigheten af en och samma termometers 
särskilta indikationer, utan äfven i hänseende 
till komparabiliteten af indikationerna, erhållna 
från tvenne, på olika ställen, olika tider och un- 
der olika omständigheter förfärdigade termome- 
trar, återstår dock mycket ännu att göra till 
dess fullkomnande. Änskönt jag begagnat alla 
de uppgifter, som i detta ämne blifvit publice- 
rade, och änskönt jag, genom de undersökningar, 
hvilka jag, sedan 182c), med en dryg kostnad och 
en betydlig uppoffring af tid vid särskilta till- 
fällen anställt, anser mig hafva påfunnit flerc vä- 



356 

sencltliga förbällringar, har det dock ej blifvit 
mig ännu möjligt, att uppnå en absolut säkerhet 
af -Ig grad. Resul täterna af dessa undersöknin- 
gar torde emedlertid förtjena, att blifva bekanta, 
och det är derföre jag nu tager mig friheten, att 
underställa dem Kongl. Academiens bepröfning. 
Då problemet om termometer-konstruktion i 
allmänhet reducerar sig till, att uti ett visst 
antal lika stora delar uppdela skillnaden mellan 
de volymer, hvilka qvicksilfret vid sin apparen- 
ta utvidgning uti glaset intager vid tvenne såsom 
oföränderliga antagna temperaturer, är det klart, 
att frågan sönderfaller uti trenne, nemligen, om be- 
stämmandet af den ena och den andra af dessa båda 
fixa limit-temperaturer, och om uppdelningen af 
den apparenta volymslillökningen. Hvad tempe- 
raturerna beträffar äro de, såsom bekant är, enligt 
öfverenskommelse, vattnets frysnings- temperatur 
och dess kokningstemperatur vid en viss barome- 
terhöjd. Uppdelningen uti lika volymdelar förut- 
sätter undersökningen om rörets invändiga diame- 
ters eller kalibers möjliga ojemnheter, och är, sedan 
dessa äro bekanta, lätt verkställd. Termometerns 
konstruktion beror således på 3:ne elementer, nem- 
ligen fryspunktens och kokpunktens bestämmande 
samt rörets kalibrering. Jag skall nu afhandla livar 
och en af dessa särskilt, med förbigående af de histo- 
riska detaljerna om hvad som i detta ämne, sedan 
längre tid tillbaka, blifvit gjordt, emedan dessa, 
dels äro af mindre vigt för saken, dels skulle 
föra till för stor vidlyftighet. 

i. Fryspunktens bestämmande. 

Att erhålla en fix, vid alla tillfällen lika 
temperatur, hvarigenom denna nedra punkt å 
termometern kan bestämmas, är mycket lätt, och 



35; 

liar varit länge bekant. Man använder nemligeri 
kram, med Ii Let vatten befuktact, snö, eller, om 
sådan ej kan erhållas, annan snö, som blifvit öf- 
vergjutcn med så mycket kallt distilleradt vat- 
ten, att massan är hälft genomskinlig, eller slut- 
ligen, i brist på snö, fint sönderstött, rifven el- 
ler med ett h vasst eggjern afskafvad is, som li- 
kaledes med distilleradt vatten befuktas. Då 
termometern här uti nedsättas, och man noga iakt- 
tager, att ej blott kulan, utan äfven så störde], 
som möjligt, af röret mellan kulan och punkten, 
der qvicksilfver-kolonnen stannar, nedsänkes uti 
snön, samt efterser, att kulan ofverallt är i kon- 
takt med det afkylande medium, så finner man, 
vid försökets flerfaldiga repetition , kolonnens än- 
da alltid på samma ställe och således fryspunk- 
ten säkert bestämd. Härvid vore således ingen- 
ting att ytterligare tillägga, så vida det ej ännu 
återstod, att å röret med yttersta noggranhet 
beteckna eller utsätta verkliga lä£*et af den så- 
lunda fullkomligt fixa nollpunkten. Föga eller 
intet vore i sjelfva verket vunnit genom den un- 
der nyssnämde vilkor erhållna temperaturens oför- 
änderlighet i naturen, om man ej sökte, att skarpt 
å instrumentet beteckna dess indikation vid den- 
samma, d. v. s. en punkt på rörets yta , der det 
mot dess längd vinkelräta plan, som tangerar ko- 
lonnens ända, skär ytan. Det vanliga nyttjade 
medlet, att utmärka läget med en ombunden sil- 
kestråd eller ett diamantstreck, är påtagligen för 
jrrossiert, för att kunna komma i Fråga. Det sätt, 
hvarpå jag förfarit var följande. 

Sedan å termometer-röret ett mycket fint 
diamantstreck blifvit dragit, vinkelrätt mot röret, 
hvar som helst, i granskapet af nollpunktens 
läge, uppmättes afståndet jnellan detta och dia- 



358 

raantstrecket på det salt, jag nu skall beskrifva. 
Röret fastades vid en messingsskifva AB (Fig. i) 
derigenom, att den på midten upphöjda messings- 
lamellen mn lades öfver röret, sedan en tunn 
korkskifva blifvit mellanlagd, och fastskrufvades 
medelst skrufvarne s, s. Uti sk i f van var inlagd 
en lamell abdc af berg fint silfver, hvarå en nog- 
grann och så fin gradering var gjord, att en de- 
cimaltum upptog omkring 198 delar. För afläs- 
ningen nyttjades ett enkelt mikroskop DE, insatt 
i hylsan G, som var fastad vid ställningen JYMP, 
b vilken med undre kanten MP omfattade AB, 
och kunde skjutas utåt denne. Mikroskopet var 
endast 3:ne gånger aggranderande, på det, att 
både ändan af (jvicksilfverkolonnen och den under 
röret liggande graderingen, bvilka voro till ett med 
rörets radius lika afstånd från b varandra, måtte 
på samma gång kunna synas tydliga. Det är 
riemligen påtagligt, att en större aggrandering 
skulle förorsakat, att den ena blifvit otydlig, då 
den andra syntes distinkt. För att vidare und- 
vika den parallax, som, efter ögats olika ställ- 
ning, kunde vid afläsningen uppkomma derige- 
nom,. att båda objekten ej lågo i samma plan, 
var å ofre ändan af röret DE ett lock med en 
liten öppning o, och inuti röret till cirka en balf 
tums afstånd från objektivglaset E en diafragma 
af messing inskjuten, bvars cirkulära öppning ägde 
en linias diameter. Mikroskopet flyttades härvid 
alltid till dess ändan af qvicksilfver-kolonnen var 
i midten af denna öppning, b varigenom, då ögat 
endast kunde se genom den lilla öppningen o, 
parallaxen blef nästan fullkomligt upphäfven. 
Efter någon öfning kunde man genom estimation 
vid afläsningen med temlig säkerhet svara för \ 
af afståndet mellan tvenne närliggande streck. 



35 9 

Bestämmandet af nollpunktens J;ige skedde na 
så, att man först observerade mot bvilket streck 
af graderingen diamantstrecket svarade, h varefter 
termometern ncdsattes uti snö- eller is-blandnin- 
gen, och, sedan den häruti stått längre tid stilla, 
slutligen den mot qvicksilfver-kolonnens ända 
svarande strecket a graderingen aflästes. Afstån- 
det mellan detta och det förra gaf nu således 
noggrant tillkänna, huru många streck utaf gra- 
deringen nollpunkten låg öfver eller under det 
å röret utsatta diamantstrecket. 

Det, som nu blifvit anförd t, är tillräckligt, 
för att med all erforderlig noggranhet vid hvarje 
tillfälle bestämma nollpunktens läge. Repeterar 
man denna observation tid efter annan med nå- 
got längre mellantider, finner man, såsom Bel- 
lani först anmärkte 1822, att nollpunkten verk- 
ligen förändrat sig och svarar mot en högre upp 
på röret belägen punkt än förut, så att hela ska- 
lan med detsamma är underkastad en långsam 
och ofta irreguliert fortgående jör flyttning uppåt 
röret. Denna är i synnerhet märkbar inom kor- 
tare tid, om nollpunkten utsattes genast, sedan 
termometern är fylld och igenblåst, och kan i 
detta fall uppgå till en hel grad ocb till ocb 
med derutöfver; h vårföre äfven, om man vill 
förekomma en så betydlig förflyttning, nollpunk- 
ten ej bör utsättas förr än en längre tid, t. ex. 
några månader, efter igenblåsningen. Efter en be- 
tydligare tids förlopp blifver förändringen min- 
dre märkbar och ofta, alldeles omärkbar. De 
normaltermometrar, hvilka jag i83o för eget be- 
hof konstruerade, voro Öfver ett år gamla, då de 
graderades, h vårföre också nollpunktenej märk- 
bart sedermera ändrat sig. Emedlertid, äfven 
efter iakttagande af det nu föreskrifna försigtig- 



36o 

hetsmåttet, bör man dock, för att vara fullt .sä- 
ker på termometerns angifvelser, efterse, tid ef- 
ter annan, nollpunktens läge, och blifver det här- 
vid observerade beloppet af flyttningen, en kon- 
stant qvantitet att subtrahera från hvarje gradtal 
öfver noll och att addera till hvarje sådant un- 
der noll. 

Hvad orsaken till nollpunktens förändring 
beträffar, måste den nödvändigt ligga uti en för- 
minskning af kulans volym. Några Fysici hafva 
väl förmodat den härröra deraf, att luft absor- 
berades af qvicksilfret, livarvid dettas volym 
skulle ökas, men att denna åsigt är alldeles orik- 
tig bevisas derigenom, att nollpunktens flyttning 
äger i synnerhet rum uti de termometrar, som 
äro fullkomligt lufttomma, men deremot, antingen 
alldeles icke, eller åtminstone högst obetydligt 
liti dem, som innehålla luft. Kulans volyms-för- 
minskning åter härrör sannolikt af atmosferens 
utifrån skeende tryckning, mot hvilken qvick- 
silfver-kolonnen, allt efter sin med temperaturen 
föränderliga höjd, endast kan göra ett mindre be- 
tydligt motstånd, i fall termometern är lufttom. 
Det är visserligen sant, att härvid synes ännu 
blifva oförklaradt, h vårföre i hoptryckningen af 
kulan ej inträffar, till hela sitt belopp, straxt 
efter igenblåsningen, utan äfven sedermera fort- 
far att ökas. Man skulle dock kunna uppgifva 
härtill följande förklaring, ehuru den ännu må- 
ste anses såsom blott hypotetisk. Om atmosfe- 
rens tryckning == h, och qvicksilfver-kolonnens 
höjd, räknad fråii början af röret = mt, der t= 
termometergraden, så är, när man abstraherar från 
kulans diameter, utvändiga tryckningen på kulan 
= h — mt, och blifver således desto större ju min- 
dre t är, d. v. s. kulan blifver desto mera ihop- 



36 1 

tryckt ju lägre temperaturen är. Då glaspartik- 
lar ne härvid komma att blifva, så tillsägandes, 
ihopkilade mellan hvarandra, är det åtminstone 
ej omöjligt, att de, vid qvicksilfver-kolonnens sti- 
gande och den häråt' härrörande förminskningen 
uti tryckning på kulan, ej kunna fullt återtaga 
sin förra, mot den högre temperaturen svarande 
ställning, utan kulan verkligen blifver trängre än 
den annars vid denna temperatur skulle vara. 
Ju oftare eller ju längre tid kulan blefve utsatt 
för en betydligare köld, desto märkbarare skulle 
äfven dess förminskning blifva. Det är tydligt, 
att denna mekaniska volym-förminskning ej far 
till sina följder förblandas med den, som på sam- 
ma gång äger rum genom sänkningen i tempe- 
raturen, emedan, om denna ensam verkade, par- 
ticklarne skulle närma sig till hvarandra med bi- 
behållande af sitt relativa läge, h varigenom vid 
repeterade upphettningar till samma grad, de 
alltid skulle vid denna återkomma till samma in- 
bördes afstånd. Är t\^\\ af Vicat nyligen °) med- 
delade uppgift riktig, alt en spänd metalltråd, 
ehuru den härtill nyttjade vigt, är vida mindre 
än den, som tråden kan bära, utan att genast 
lida en permanent förlängning, efter en längre 
tids förlopp befinnes betydligt förlängd, så synes 
det ej otroligt, att en länge fortfarande tryckning 
skulle kunna förorsaka hos glaset en permanent 
qvarblifvande ihoptryckning. Att nollpunktens 
höjning ofta är ganska irregulier, ocJi således ej 
proportionell med tiden, synes äfven blifva af 
denna förklaring en följd, emedan proportionali- 
teten endast i det fall borde kunna äga rum, då 
temperaturen for bl ef ve oförändrad och således 



*) Annal. de Physiquc & Chem. To tu. 54, pag. 35. 



362 

qvicksilfverkolonnen stående tili samma höjd i 
röret. Utsattes termometern emellanåt för strän- 
gare köld, blefve vid dessa tillfällen volym-för- 
minskningen betydligare. 

Att i sjelfva verket en ringa tryckning uti- 
från kan åstadkomma en genom qvicksilfverko- 
lonnens uppstigande i kulan genast tillkännagif- 
ven förminskning af kulans volym, derom kan 
man lätt öfvertyga sig, om man mellan fingrar- 
ne fattar kulan, sedan den blifvit omgifven med. 
en dåligt värmeledande kropp t. ex. med fler- 
dubbelt papper, på det att fingrames värme ej må 
ineddela sig åt kulan, och man sakta trycker denna, 
emedan hvarje tryckning straxt åtföljes af kolon- 
nens förlängning. Ett ytterligare och mera di- 
rekt bevis härföre är älven det, att en lufttom 
termometer, som har flere grader under noll 
och uti hvilken således qvicksilfret vid vanliga 
temperaturer står högt uti röret, angifver, då den 
hålles vertikal, ett mindre grad-antal, än då 
den hålles horizontel. Att för öfrigt glasets tjocklek 
uti kulan äfvensom dennes form härvid äger in- 
flytande, är klart; och man har också hos ter- 
mometrar funnit, att nollpunktens flyttning är olika, 
allt efter som glaset är mer eller mindre tjockt 
och kulan sferisk eller cylindrisk. Man skulle 
visserligen kunna göra kulan så tjock i godset, 
att nollpunkten ej ändrade sig, men härigenom 
blefve termometern så litet känslig, att den för 
de flesta undersökningar vore oduglig. 

Genom instängandet af luft uti röret, skulle 
man kunna förekomma skalans flyttning. Detta 
ändamål kunde dock endast derigenom uppnås, 
att röret sättes i förening med en reser voir, fylld 
med torr luft, och så stor, att hela invändiga 
volymen af röret vore högst obetydlig i jemfö- 



363 

relsc med densamma, på det, att den, genom 
qvicksilfrcls stigande eller sänkning, uppkomman- 
de variation uti den instängda luftens elasticilet 
matte blifva af intet inflytande. Också halva de 
termometrar, som, vid rörets öfra ända äga en 
liten kula utblåst, livars volym, 3 å 4 00 gån- 
ger större än rörets, var fylld med luft, ej vi- 
sat någon märkbar ändring uti nollpunkten. Emed- 
lertid äro de ölägenheter, som härigenom upp- 
slå, vida större än den af skalans flyttning, som 
alltid kan, vid hvarje tillfälle till sin storlek be- 
stämmas, och som dessutom, efter en längre tids 
förlopp, alldeles upphör. För det första blifver 
ändan af qvicksilfverkolonnen , i fall ej absolut 
rent qvicksilfver användes, öfverdragen med en 
hinna, som afsätCer fläckar uti röret, hvarigenom 
termometern upphör, att till finare undersök- 
ningar vara bruk bar. För det andra kunna ka- 
libferingsfelen uti en på detta sätt förfärdigad 
termometer ej bestämmas, emedan luftens mot- 
stånd hindrar flyttandet af en åtskild kolonn. 
Att åler först kalibrera och gradera termome- 
tern lufttom, och sedan å öfre ändan utblåsa en 
kula, som (ylles med luft, skulle, om det äfven 
utan svårighet och utan att skada termometern 
låter verkställa sig, tjena till föga, emedan den 
insläppta luften utvidgar kulan, hvarigenom den 
anbragta skalan kommer att utvisa för lågt. 

Jag- anser det derföre vara rådligast, alt se- 
dan man till en början låtit den igenblåsta ter- 
mometern ligga något längre tid innan dew gra- 
deras, man sedermera tid efter annan, och all- 
tid vid hvarje noggrannare temperatur-bestäm- 
melse, efterser nollpunktens möjligtvis inträffade 
förändring, eller termometerskalans vid tillfäl- 
let varande kollimationsfel. 



364 

2. Kokpunktens bestämmande. 

Den temperatur, vid h vilken vatten kom- 
mer i kokning, är, såsom bekant, vid olika till- 
fållen olika, och beroende af yttre omständighe- 
ter, h vilkas inflytande först måste undersökas 
och till sitt numeriska värde bestämmas, innan 
rann kan ernå genom vattnets kokning en fix 
temperatur, som alltid med säkerhet kan igen- 
finnas. Det är härvid tydligt, att man först må- 
ste öfverenskomma om en viss, såsom normal an- 
tagen , beskaffenhet hos de yttre på kokningsfe- 
nomenet inverkande omständigheterna, och att 
dessutom, då det naturligen oftast inträffar, att 
dessa ej äro precist af denna beskaffenhet, man 
för det andra måste söka erhålla säkra korrektio- 
ner, medelst h vilka hvarje observation kan ve- 
derbörligen reduceras. 

De yttre omständigheter, som man funnit 
inverka på vattnets koknings-temperatur, äro, 
under förutsättande att distilleradt vatten nytt- 
jas, endast hufvudsakligen tvenne, nemligen: 

i) Atmosferens tryckning eller barometer- 
höjden, 
och 2) Kärlets beskaffenhet. 
Inflytandet af den förre af dessa har varit 
länge kändt; och, är lätt att beräkna då det här- 
rör deraf, att vattenångorna vid kokningen må- 
ste äga en elasticitet lika stor med tryckningen 
af atmosferen, fbr att kunna öfvervinna det me- 
kaniska motstånd, som denne gör mot deras sträf- 
vande att utbreda sig. Man behöfver nemligen 
endast begagna Tabellen öfver förhållandet mel- 
lan ångans elasticitet och temperaturen, sådant det- 
ta blifvit befunnit genom de noggranna försöken , 
af Southern, Arago och Dulong. Såsom nor- 
mal barometerhöj d liar maUj af naturliga skäl 



365 

öfverenskommit att antaga barometeriiSj till o° 
reducerade j medelhöjd vid hafsytan eller y6 
centimeter. Den temperatur ioo°±t, vid hvil- 
ken kokningen in träffar, då barometerhöjden är 
as 76 ± £, erhålles utur nyssnämde Tabell, en- 
ligt h vilken, med mer än tillräcklig approxi- 
mation: 

t = 0,03-72185 — 0,00 1 8563. V- 

h vadan, om afståndet mellan fryspunkten och 
den vid 76 ± £ observerade kokpunten = /, af- 
ståndet mellan o° och ioo°, i fall röret är fullkom- 
ligt cvlindriskt, blefve = /-— , . 

100 + r 

Kärlets inverkan på den temperatur, vid 
hvilken vattnet kommer uti kokning upptäcktes 
först af Gay-Lussac, som fann, att, om man kal- 
lar ioo° den värmegrad, som erfordras för kok- 
ningen uti jernkäril vid en till o° reducerad 
barometerböjd =76 c " 2 ,o, temperaturen hos det, 
under samma lnfttryckning, uti glaskärl kokan- 
de vattnet, var = «oi°,23. Vid den af mig gjor- 
da repetition härutaf fann jag ioi°,33, hvilket 
differerar från det föregående på o°,i, sannolikt 
härrörande från olikhet i glassorterna. Dylika 
differenser, ehuru mindre, visa sig äfven uti an- 
dra kärl. I anledning häraf öfverenskom man 
allmänt, att kokpunkten bör bestämmas vid 
kokning uti jernkärl , såsom varande lätt att 
erhålla, och uti hvilket vattnet ej kokar med 
svårighet, som händelsen är med glaskärl. 

Sedan man på detta sätt ansåg sig förvissad, 
om alt alltid kunna, på livad ställe som helst, 
erhålla genom vattnets kokning en fix tempera- 
tur, som antingen vore precist ioo° eller b vars 
differens från 100 kunde, enligt barometerhöj- 



366 

den, säkert beräknas, återstod dock ännu en svå- 
righet i afseende på sjelfva sättet, att uttaga kok- 
punkten, hvarvid ej fick förbises, att samma 
temperatur, som meddelades åt kulan, äfven må- 
ste meddelas åt hela den delen af röret, uti 
h vilken qvicksilfret uppsteg. Denna omständig- 
het är påtag ligen af den största vigt; ty, om 
kulans temperatur vore == ioo°, och rörets =t, 
och det, för mera enkelhets skull, antages att 
nollpunkten vore vid sjelfva kulan, så blifver, 
emedan qvicksilfrets apparenta dilatation i glaset 

för hvarje grad =£^> den temperatur, som an- 

gifves, då blott kulan neddoppas i vattnet: 

= 9S 44 + o ,oe56.£ 

i stället för ioo°, och desto mindre ju mindre 
t är. Om t antages per medium vara t. ex. 
= 5o° så blefve temperaturen endast =qc) ,22 
och således felet = o°, r j8. Cavendisii, som först 
fastade uppmärksamhet härå, föreslog äfven det 
sedermera brukade sättet, att upphetta röret. 

Hvad som i afseende på upphetlningssätlet 
genast inses, är att det ej kan vara likgiltigt 
till hvad djuplek termometern nedsänkes uti 
vattnet, ty temperaturen tilltager med djupet, 
så, alt, då den vid ytan svarar mot barometer- 
höjden = /i, den, vid djupleken = e, svarar emot 

en barometer höjd =h + ~—, der 1 3,6 = qvick- 

silfrets grav. spec. Kulan får således endast hål- 
las tätt under vattenytan, och, då röret äfven 
skall hafva samma temperatur, synes, vid för- 
sta påseendet, ej annat medel vara derlill, än 
att läsrsra hela termometern horisontel under 
vattnet, hvilket dock för afläsningen, m. m. 
skulle medföra fiere ölägenheter. Cavendish fann 



36n 

dock, under sina undersökningar häröfver, att 
detta kan undvikas, om kokningen sker uti ett 
kärl med en läng och smal, vertikal hals, uti 
hvars axel termometern placeras, emedan han 
observerade, livad, som man sedermera an- 
sett sig hafva funnit bekräftadt, nemligen: att 
temperaturen hos den uppstigande ångan är 
precist densamma j som den hos vattnet vid 
ytan. Pä denna princip hvilarr den af honom 
föreslagna, och nu mera allmänt antagna apparat 
till kokpunktens uttagande, uti hvilken det såle- 
des är likgiltigt om äfven sjelfva kulan höjes öf- 
ver vattenytan. Uti sednare tider har man dock 
ytterligare, i anledning af Gay-Ia t ssac's upptäckt 
af den ofvannämde olikheten i kokningstempera- 
turen i olika käril, föreskrifvit att apparaten nöd- 
vändigt borde vara af jern. 

Saken synes visserligen genom de nu anför- 
da resultaten vara bragt till en enhelhet och sä- 
kerhet, som lemna föga eller intet öfrigt att ^stun- 
da. Men vid en noggrannare granskning häraf, 
fann jag dock, att antingen måste i\en nyss an- 
förda principen om likheten uti vattenångans 
temperatur och vattnets vid ytan *) vara orik- 
tig j eller reduktion för barometerhöjden ej vara 
strängt gällande. Ett af dessa båda fall måste 
äga rum, och skulle det vara det sednare, så 
vore en säker bestämmelse af kokpunkten och i 



*) Denna princip har blifvit anlagen susom fullkomligt 
sann. IJiot. Traile de IMiysiqnc Experim. & JMatliein. 
Tom. i pag. 4^- "ri'est donc indifrcrenl , que la 
boule soit plongee dans 1'eau ä la suiTace ou dans 
la vapeur, et par consequent les teniperatures de 
cette eau & de la vapeur, qui s'en ecliappe, sont 
les mémes aussi.'' Likaledes öfVige Författare. 



368 

följd deraf en noggrann konstruktion af termo- 
metern, samt således all finare temperaturbestäm- 
melse omöjlig. 

Då den anförda differensen mellan tempe- 
raturerna hos kokande vatten uti glaskärl och 
metallkärl, uppgående Jtill i°,3, omöjligen kan 
tillskrifvas annat än den starkare attraktion, med 
hvilken vattnet qvarhålles af glaset än af me- 
tallen, och man ej rimligtvis kan antaga denna 
sednares attraktiva verkan vara =o, så är tyd- 
ligt, att, om temperaturen- vid kokningen uti ett 
kärl, hvilket man tänker sig ej yttra någon at- 
traktion, vore = T under atmosferens tryckning 
= 76 centimeter, temperaturen i jernkärlet nöd- 
vändigt måste vara större och = T+t, samt uti 
glaskärlet ~T+t + 1°,3. Men det är emot T, 
som elasliciteten ^6 cm svarar; ty T är, med an- 
dra ord, den temperatur, vid hvilken, i fall vi 
föreställa oss att atmosferens tryckning vore t. ex. 
dubbelt större än den nu är, vattenångan, som 
i denna händelse ej bildades från kokande vatten, 
ägde elasticiteten == ^6 cm . Denne kan således li- 
ka litet svara emot T+t som emot T+t + i°,3, 
och likvist är det förra det, som man antagit. 
Vigten utaf denna anmärkning är i afseende på 
reduktion för barometerhöjden påtaglig. Man 
kunde visserligen lycka det vara likgiltigt för 
kokpunktens uttagande, om man ansåge j6 cm sva- 
ra mot T+t eller mot T+t + i°3, endast man 
alltid begagnade samma slags kärl; och det vo- 
re det i sjelfva verket, antingen om man alltid 
uttoge kokpunkten precist vid 76, eller ångans 
elasticitet vore direkte proportionel med tempe- 
raturen. Då det förra derernot högst sällan blir 
möjligt att verkställa, och det sednare ej äger 
rum, utan ångans elasticitet tilltager i mycket 

står- 



3 % 
starkare progression än temperaturen, blir tem- 
peraturreduktion för den qvantitet Sr hvarmed 
barorneterhöjden diflererar från 76°™ ej blott osä- 
ker utan äfven alldeles omöjlig att finna. Vi 
vilja t. ex. antaga att t— i°,o och att den ob- 
serverade barorneterhöjden vore = r j r j cm ,^o eller 
i c/K ,4 öfver medelhöjden. Mot denna svarar en- 
ligt elasticitets-tabellen temperaturen ioo°,5i; 
och skulle således härefter temperaturen vara 
o°,5 r högre än normaltemperaturen. Men då nu i 
sjelfva verket ångans temperatur vid 76°'" år lika 
med vattnets i metallkärlet eller = ioi°,o, är det 
ej möjligt, att inse på livad sätt korrektionen för 
de medel-barometerhöjden öfverskjutande \ cm ,4- 
skall anbringas. Daltonska las-eu om elasticite- 
ten hos ångorna från särskiita liqvida, S}^nes ej 
här kunna tillämpas, emedan vattenånga af r j6 cm 
elasticitet och ioi° vårme är uti dilateradt till- 
stånd. Då nu härtill lägges, att värdet på r 
verkligen ej är bekant, så följer, att, i fall of- 
vannämde princip om likheten af ångans och 
vattnets temperaturer är riktig, kokpunkten ej 
kan bestämmas annat än i den högst sällan inträf- 
fande händelsen, att barometerhöjden reducerad 
till o°, noggrant är = *]6 cm . 

I anledning af denna anmärkning föranläts 
jag, att med all precision efterse ångans tempe- 
ratur vid vattnets kokning uti ett glaskärl, och 
fann denna vara alldeles densamma, som då 
vattnet kokades uti metallkärl, och i begge fal- 
len noggrant svarande mot den vid tillfället 
observerade barometerhöjden inom de gränser, 
inom hvilka man med skäl kan fordra, att ob- 
servationsfelen vid dessa slags försök böra ligga. 
De härvid erhållne resultater innefattas uti föl- 

K. V, Acad. Hand!. i834. 2 4 



3 -jo 

jände Tabell. Försöken äro gjorda med de ap- 
parater och på det sätt jag sedermera vid slutet 
af denna artikel kommer att beskrifva. Tabel- 
lens fjerde kolumn innehåller den till o° redu- 
cerade barometerhöjden, enligt formeln: 
, h' 

1 ~~ 1 + 0,00018018. t 

der h' y är den vid temperaturen t observerade 
barometerhöjden. Härvid nyttjade jag en af 
Bunten i Paris förfärdigad portaliv barometer, 
som ägde en i monteringen infattad termometer, 
hvarå temperaturen t anoterades. Genom fler- 
faldiga komparationer med en från Berlin af Pi- 
stor. & Schick förfärdigad barometer utröntes, 
att den förra visade o CA ",582 för lågt, hvarföre 
denna korrektion alltid blifvit till den direkta af- 
läsningen tillagd. Den femte kolumnen af Ta- 
bellen innefattar den mot reducerade barometer- 
höjden svarande temperaturen enligt vattenångans 
elasticitets-tabell, och den 6 kolumnen den å den 
nyttjade termometern observerade ångtempera- 
turen. 



3 7 , 



Kärlets 

be.^ikaf- 
fenhet. 


Obser- 
verad 
Baro- 

mel er- 
höjd. 

76,704 


Baro- 
meterns 
tempe- 
ratur. 

+ 18°,0 


Till o° 

reduce- 
rad ba- 
rometer- 
böjd. 

76,457 


Mot den- 
na sva- 
rande 

angtem- 
peratur. 

100°, 16 


Obser- 
verad 
ångtem- 
peratur. 

100°,08 


Diffe- 
rens. 

— 0°,O8 


Glas 


Jörn 


76,700 


+ 1'°,0 


76,468 


100°, 17 


100°, 13 


— 0°,04 


Glas 


76,835 


+ 20°,o 


76,559 


100°,2O 


100°, 15 


— 0°,O5 


Jern 


76,817 


+ 19°,i 


76,553 


100°,2O 


100°, 12 


— 0°,O8 


Glas 


76,587 


+ lS°,o 


76,340 


100°, 12 


100°, il 


— 0°,oi 


Jern 


77,03 7 


+ 21°,o 


76,747 


10Ö°,27 


100°,22 


— 0°,O5 


Glas 


77,138 


+ 21°,3 


76,843 


100°, 30 


100°,28 


— 0°,O2 


Jern 


77,364 


+ 19°, 6 


77,092 


100°,4O 


100°,35 


— 0°,O5 


Glas 


77,522 


+ 17°,4 


77,280 


100°,47 


100°,45 


— 0°,02 


Joru 


77,527 


+ 18°,25 


77,273 


100°,47 


100°,45 


— 0°,02 


Glas 


77,342 


+ 20°,o 


77,065 


100°, 3 9 


1 00°, 3 9 


,00 


Jern 


77,357 


+ 19°,2 


77,090 


lOOVo 


100°, 3 8 


— 0°,O2 


Glas 


76,997 


+ 22°,i 


76,691 


100°,3O 


100°, 2 7 


— 0°,O3 


Jern 


77,017 


+ 23°,25 


76,696 


100°,30 


100°, 2 5 


- O°,05 


Glas 


76,825 


+ 22^0 


'6,522 


100°, 19 


100°,2O 


+ 0°,oi 


Jern 


76,782 


+ 22°,5 


76,470 


100°, 17 


100°,16 


— 0°,oi 


Glas 


76,582 


+ 20°,o 


76,307 


100°, n 


100°,13 


+ 0°,O2 


Jern 


76,635 


+ 21°,33 


76,342 


100°, 12 


100°, 12 


,00 


Glas 


76,620 


+ 18°, 4 


76,367 


100°, 13 


100°, 13 


,oo 


Jern 


76,650 


+ 18°, 75 


76,392 


100°, 14 


100°, 15 


+ 0°,oi 



Överensstämmelsen mellan resultaterna af 
dessa, alternativt ined glas- och jernkärl anställda 
försök å olika dagar, är så noga, som nian kan 
begära densamma, och slutresultatet blifver allt- 
så, att: 



*) Det vid dessa 4 första försöken nyttjade vattnet var 
taget frän ett Apotek, och innehöll möjligtvis litet 
sprit. Det vid sedoare försöken använda, erhölls frän 
Laboratorium Chem. i Upsala. 



3^2 

Ehuru i vid kokningen uti glaskärl och me- 
tallkärl j sjelfva vattnet äger uti det förra en 
omkring i>°3 högre temperatur än uti det sed- 
nare j vattenångan dock uti båda fallen äger 
en och densamma temperatur vid samma buro- 
meterhöjd. 

Då för öfrigt Tabellen utvisar, att ångtem- 
peraturen vid h varje sårskilt tillfälle noga mot- 
svarat den då varande barometerhöjden, följer 
ytterligare, att: 

Vattenångans temperatur är absolut obe- 
roende af kärlets beskaffenhetj d. v. s. alltid 
motsvarande en elasticitet = barometerhöjden. 

Dessa försök vederlägga således bestämdt den 
ofta åberopade principen om likheten uti ångans 
och vattnets temperatur, men bevisa tillika, att, 
oaktad t detta, Cavendish's apparat till kokpunk- 
tens uttagande är fullkomligt användbar, och att 
han således lyckats att riktigt upplösa problemet 
om samma oföränderliga temperaturs meddelande 
åt både kulan och röret, ehuru detta skett genom 
ett oriktigt resonnement. 

Det är visserligen sant, att nyssnämde 
princip synes för sitt antagande äga det enkla 
skälet, att man ej genast inser någon orsak, hvar- 
före ej ångan skulle bibehålla precist samma tem- 
peratur, som den vätska, uti hvilken den har blif- 
vit bildad. Men hvilken orsaken än må vara, 
så är faktum obestridligt, att glasets, metallens el- 
ler en annan fast kropps attraktion endast för- 
7når, att uti vattnet öka den värmegrad, vid hvil- 
ken kokningen börjar och sedermera fortfar att 
äga rum, utan att kunna yttra något inflytande 
på temperaturen hos den härvid bildade ångan. 
Detta är till och med så allmänt gällande, att, 
såsom jag sedermera, just i anledning af detta, 



0-7 



funnit, elt i vattnet upplöst salt, till livad mängd 
som helst, kan, genom sin attraktion till vattnet, 
endast stegra kokningstemperaturen hos solutionen, 
och detta desto högre i ju större qvantitet det är 
närvarande, men ej det allraringaste förändra tem- 
peraturen hos ångan, frun hvad den skulle vara, 
i fall den, vid samma barometerböjd, generera- 
des från rent distilleradt vatten. Då detta kom- 
mer att utgöra föremålet för en särskilt, vidlyf- 
tigare afhandliug, skall jag ej uppehålla mig med 
att i detta hänseende anföra några af de obser- 
verade resultaterna. 

Den förklaring, som jag skulle våga göra 
dera, att ångans temperatur blir lägre än vät- 
skans, och sådan, att den svarar mot en med ba- 
rometerhöjden lika elasticitet, är följande. Ge- 
nom kärlets attraktion qvarhållas vattenpartiklar- 
ne vid botten, tills deras temperatur blifvit = 
ioo°+t, eller t grader högre än ioo°, vid hvilken 
värmegrad de annars, under atmosferens medel- 
tryckning = r j6 cm , skulle öfvergå till ångform. 
Vid denna temperatur skiljas de från kärlets fa- 
sta materia, tillrycka sig gazifikationsvärmet, och 
börja uppstiga såsom ånga af ioo°+t, med dere- 
mot svarande elasticitet, hvilken minskas likasom 
temperaturen, tills vätskan äfven hunnit blifva 
ioo°+t. Sedan härefter den egentliga kokningen 
verkligen inträtt, bibehåller ångan ej blott tempe- 
raturen \oo°+t, utan äfven den häremot svarande 
grav. specifica och elasticitet, oaktadt denne sednare 
är större än atmosferens tryckning, ända tills ångan 
lemnar vattnets yta, då den ögonblickligt dilaterar 
sig, så att dess elasticitet blir lika med barometerhöj- 
den, hvarvid dess temperatur tillika genast, i följd 
af dilatation sänker sig till ioo. Orsaken, hvar- 
före ångan, så länge den är qvar uti vätskan, kan 



3 7 4 

och måste bibehålla temperaturen 100+t, anser 
jag ligga uti den mångfaldigt större egentliga vär- 
me vätskan äger än ångan, till följe hvaraf den 
värmeförlust, som ångan skulle lida genom dilata- 
tion, i ögonblicket ersattes från det å alla sidor 
omgifvande vattnet. Hvad åter det beträffar, att 
ångans elasticitet kan fortfara, att uti den öf- 
ver ioo° upphettade vätskan vara större än at- 
mosferens tryckning, så är detta visserligen svå- 
raste punkten af förklaringen, och synes vid för- 
sta påseendet vara omöjligt, men är dock, enligt 
min tanke, ej blott förklarligt, utan äfven nöd- 
vändigt. Man har allmänt antagit, att ångan vo- 
re i den öfver ioo° varma vätskan dilaterad, så 
att, om dess volym vid ioo° eller i saturations- 
tillstånd vore = <y, dess volym uti vattnet vid 
ioo°+£, vore: 

1 + 0,00375 (100 + t) 
~ V 1,375 * 

och man har vidare antagit, att ångan under den- 
na volym och med atmosferens elasticitet upp- 
stege ur vattnet, och således ovilkorligen måste 
bibehålla äfven härefter temperaturen roo° + £. 
Ehuru riktigt detta resonnement än förefaller, är 
dock en vigtig omständighet förbisedd härvid, 
nemligen den, att den dilaterade 'vattenångan 
är, sä länge den är (jvar i vattnet^ på alla si- 
dor omgifven af detta, som således kontinuerligt 
fortfar, att evaporera uti den, vid temperatu- 
ren ioo° + £, ej saturerade ångvolymen. Den 
härvid ökade elasticiteten utvidgar väl ständigt 
ångans volym under passagen genom vattnet, men 
lika ögonblickligt genererar det hetare vattnet 
mera ånga, så att elasticiteten måste alltid noggrant 
blifva svarande mot vattnets temperatur, tills 
slutligen ångvolymen lemnar vattenytan, och, då[ 



3^5 

nu mera ej vattnet omgifver densamma, dess di- 
latation genast går för sig, och elasticiteten blir 
lika med atmosferens samt i följd deraf tem- 
peraturen = ioo°. Huru evaporation sker uti 
den ej satinerade ungvolymen kan man lätt fö- 
reställa sig genom det analoga fallet, da man 
hade ett rum, som vore t. ex. 5o° varmt och 
lufttomt men fyldt med vattenånga, som, afkyld 
till t. ex. io°, först vore vid maximum af gråvi- 
tas specilica. Insläpptes uti detta rum vatten af 
5o° i betydande q van ti tet, så att evaporation ej 
kunde sänka märkbart dess temperatur, så blef- 
ve i ett odelbart ögonblick rummet fyldt med 
vattenånga af 5o° och häremot svarande eia- 
sticitet *). 

Efter dessa allmänna reflexioner öfver kok- 
ningsfenomenet skall jag nu öfvergå till den 
speciellare undersökningen om det, som bör iakt- 
tagas på det, att kokpunkten måtte med samma 
säkerhet, som fryspunkten kunna erhållas. Då 
enligt livad, som i det föregående är anfördt, bå- 
de kulan och röret böra hållas uti sjelfva ångan 
för att meddela dem en gemensam, af kärlets 
natur oberoende, och mot atmosferens tryck- 
ning noggrant svarande temperatur, uppkommer 
först frågan, om sättet, att kunna bibehålla den 
del af kokningsapparaten eller kärlets hals, som 
närmast omgifver röret, vid ångans temperatur, 
d. v. s. både hindra den afkylning, som denna 



*) Såsom ell faclum, hvilket ytterligare talar för den- 
na förklarings höga grad af sannolikhet, ar den 
märkbara förstoring i volym, som en ångbtibbla un- 
dergår vid uppstigandet genom vätskan, emedan den- 
na volumstillökning är vida större än den lilla, som 
kan uppkomma genom den allt mer och mer afla- 
gande pressionen af vätskan. 



3 7 6 

del skulle lida genom kontakt med den vida kal- 
lare luften och förekomma, att genom den öpp- 
ning, utur hvilken ångan utgår, luft må inrusa 
och således afkyla ångan. Det är härvid genast 
tydligt, att vattenånga ständigt kondenseras utåt 
hela den yta af kärlet, som är öfver vattenytan, 
och att härigenom en afkylning förorsakas af ån- 
gan, som hlifver desto betydligare, ju mindre vo- 
lym ånga hvarje ögonblick bildas i jemförelse med 
volymen af den öfver vattenytan varande delen af 
kärlet. Härutaf följer, att eldningen bör vara så 
stark, att luften fullkomligt utjagas utur apparaten 
genom ångan, på det att denne må ensam fylla 
hela ångrummet, och således upphetta dettas väggar 
till den högst möjliga grad af värme, samt häri- 
genom reducera luftens afkylande inverkan till 
ett minimum. Då emedlertid dessa väggar alltid 
komma, att blifva af en lägre temperatur än ån- 
gan, och således alltid komma att kondensera 
de ånglager, som gå närmast intill dem, har 
jag funnit nödvändigt, att uti kärlets hals insät- 
ta ytterligare en cylinder af något större längd 
än halsen, och på sådant sätt, att den utrusande 
vattenångan gick uti det mellan halsen och cy- 
lindern varande rummet. Härigenom blefvo alltså 
dennes yttre väggar sk3 T ddade för atmosferens 
afkylning, och då cylindern dessutom var fylld 
med vattenånga, måste nödvändigt den i dess 
axel sittande termometern noggrant erhålla ån- 
gans temperatur. För att utdrifva den luft, som 
finnes inuti den inre, genom kork, ofvantill till- 
täppta cylindern, är härtill ett särskilt hål gjordt 
på denna kork, h vilket man låter stå öppet tills 
ångan någon stund derigenom utströmmat, h var- 
efter antingen det tilltäppes eller, i fall det blir 
slående öppet, man något minskar de andra ut- 



3 77 

loppen för ångan, pA det att denna må iriskt ut- 
strömma genom det förra hålet. Denna omstän- 
dighet är väsendllig, emedan observationen blif- 
ver säkrare och fortare verkställd, än om luften 
frän början af kokningen får vara qvar. För öf- 
rigt torde vara öfverflödigt erinra, att kokningen 
bör fortgå något längre tid, innan observation 
göres, och i allmänhet desto längre ju tjockare 
godset är uti termometerröret, på det, att detta 
måtte kunna hinna fullt antaga ungtemperaturen. 

Fig. 2 utvisar konstruktion af den apparat 
af jernbleck jag begagnat och behöfver ingen vid- 
lyftig förklaring. Den yttre cylindern M JY är 
ofvantill täppt med en kork, uti hvilken den in- 
re cylindern är insatt, och denna åter tillsluten 
med den kork, genom hvilken termometerröret 
går. På det att den för atmosferens afkylning 
utsatta ytan af yttre cylindren ej må vara onö- 
digtvis stor, och att, äfven vid måttligare eld, 
denne må blifva ständigt fylld med ånga, bör 
dess diameter ej tagas större än omkring 1,^5 
dec. tum, då den inre cylinderns blifver | dec. 
tum. Begge cylindrarne äro sammansatta af flere 
mindre bleckcylindrar, för att kunna göras längre 
eller kortare, allt efter termometerns längd. 
Dessa måste dock under hvarje försök vara vid 
hvarandra fastlödda med tenn, emedan annars 
det, utåt inre väggarne, kondenserade vattnet ut- 
rinner på yttre väggen genom hopfogningarne 
och förorsakar genom sin afdunstning en stark 
afkylning, hvaraf följer en ännu betydligare kon- 
densation , o. s. v., så att ingen observation med 
säkerhet kan göras. 

Fig. 3 föreställer den apparat af glas, som 
jag lät förfärdiga, sedan jag fant, att ångleui- 



378 

peraturen är oberoende af kärlets beskaffenhet. Den- 
na äs:er i alla hänseenden företräde framför den 
föregående, emedan dels man kan se hela kok- 
ningsprocessen, dels den kan nyttjas till en mängd 
andra försök. Den inre cylindern ab är medelst 
tvenne skrufvar, gående, genom hål på densamma, 
fästad vid messinghylsan cd, uti h vilken korken, 
som uppbär termometern, insattes. Jag anför det- 
ta endast derföre, att det är nästan omöjligt, 
att få något kitt, som ej af vattenångorna slutli- 
gen upplöses. Det öfre beslaget AB , vid h vil- 
ket cd är fastlödt, kan fastskrufvas vid /v, r. 

Det återstår nu slutligen, att nämna några 
ord, huru kokpunktens läge å röret må kunna med 
full säkerhet uttagas. Härvid har jag användt 
den ofvanföre, vid frågan om fryspunktens be- 
stämmande, beskrifna, med mikroskopet försedda 
skala, och för öfrigt förfarit på ett analogt sätt. 
Kokpunktens ungefärliga läge uttages nemligen 
först, och dervid utsattes ett fint diamantstreck, 
Ii varefter termometern nedsättes i kokapparaten, 
och skalan fastskrufvas. Antalet af de fina under- 
afdelningarne på denna, mellan kokpunkten och 
diamantstrecket, utvisar, huru många sådane delar 
kokpunkten, vid den observerade barometerhöjden, 
ligger öfver eller under diamantstrecket. 

3. Termometerrörets Kcdibrering. 

Sedan på förestående sätt kokpunkten vid 
barometerhöjden h blifvit funnen, och afståndet 
mellan fryspunkten och kokpunkten vid barome- 
terhöjden o m , r j6 härutaf beräknadt, återstode, i fall 
rörets invändiga diameter öfverallt vore densam- 
ma, ej annat än att uppdela detta afstånd uti 
ett visst antal delar t. ex. 100, med deras underaf^ 



w 

delningar. Men då kalibern, med högst få un- 
dantag, är olika på olika ställen af h varje rör, 
måste en noggrann undersökning anställas om ka- 
liberns variationer, för att härutaf kunna erhålla 
rörets hela volym mellan o och 100 uppdelad 
uti 100 lika volymsdelar. Flere särskilta me- 
toder hafva härtill blifvit uppgifne, h varibland i 
synnerhet de af Gay-Lussac, Bessel, Hällström 
och Egen förtjena att nämnas. 

Gay-Lussac föreslog, att flytta en afskild 
liten qvicksilfverkolonn af livad ringare grad- 
värde som helst, långs utåt röret sålunda, att 
den bakre ändan af kolonnen alltid kom efter 
flyttningen, att stå på det ställe, der den främre 
ändan förut stod, och att noga med ett diamant- 
streck på röret beteckna h varje ställning, h vari- 
genom man således finge röret uppdeladt uti ett 
visst antal lika volymer, hvilkas värde utaf hela 
volymen mellan o och ioo man sedermera ge- 
nom interpolation bestämde och hvilka man slut- 
ligen delade uti mindre. Denna metod förutsät- 
ter möjligheten, att kunna flytta en mindre ko- 
lonn af t. ex. 5° eller io°; h vilket dock, i fall 
rörets kaliber är något fin, ej låter verkställa sig. 
Den äger dessutom den hufvudsakliga bristfällig- 
het, att den nyttjade mindre kolonnen endast 
kan till sitt gradvärde sluteligen bestämmas ge- 
nom i) det större antal gånger, som den närmast 
innehålles uti hela volymen mellan o° och ioo , 
och 2) den qvantitet, h varom detta antal är 
större eller mindre än nämde volym. Vid h varje 
flyttning begås nemligen ett fel, derigenom , att 
kolonnen ej så noga kan inställas, som den bor- 
de, och detta fel blifver möjligtvis så många gån-^ 
ger förstoradt, som omflyttningar ske, hvarige-» 
nom den sålunda n dubblade kolonnen kommer- 
att slutligen utvisa en märkbart större eller min* 



38o 

dre volym, än n gånger dess volym verkligen 
utgör. Utomdess, om äfven kolonnen hvarje 
gång kunde noggrant inställas, uppkommer dock 
en oriktighet, så vida ej kolonnen är så liten, 
att röret kan utåt den längd den upptager, anses 
cylindriskt, hvilket sällan blifver händelsen, eme- 
dan den långt dess förinnan vanligtvis upphör, att 
vara flyttbar. Ty, om kolonnens grad värde = x 
och innehålles n gånger uti ioo, så nära som på 
ett grad-antal = y, så att: 

i oo = nx ± Y. 

samt x upptager en längd = / och yen t= \, så 
måste man nödvändigt, för att kunna bestämma 
Xj antaga, att: 

x:y = l:\ 

h vadan: 

ioo 



X = 



n + l 



Men då, i anseende till omöjligheten, alt kun- 
na flytta en mycket liten kolonn uti ett fint rör 
(och endast sådana böra nyttjas till noggrannare 
termometrar), x erhåller ett betydligt värde, kan 
gradantalets proportionalitet med längden inom 
detta grad värde af x ej i allmänhet äga rum; 
h vårföre äfven Gay-Lussac's metod i de flesta fall 
blir mindre pålitlig och således oanvändbar. 

De tre andra ofvannämde författarnes meto- 
der äro egentligen ej direkta kaiibreringsmetoder, 
utan fastmer korrektionsmetoder, efter h vilka man 
bör förfara, för att finna felet vid hvarje gradj 
hos en redan färdiggjord termometer. Ehuru det- 
ta visserligen i det hela kommer på ett ut, gif- 
ver det dem dock en annan karakter. Ibland 
dessa, som, i hufvudsaken äro analoga, endast 



38 1 

skilja sig uti det mer eller mindre tillförlitliga 
sättet, att bestämma de afskilda kolonnernas 
verkliga gradvärde, utmärker sig Hällströms *) 
genom sin enkelhet och, i vissa fall, lätta an- 
vändbarhet, h vårföre jag äfven här skall anföra 
den. Bessels **) metod synes obestridligen äga 
företräde, genom större säkerhet, att bestämma 
gradvärdet i kolonnerna, men blifver, då den 
strängt ut föres, mycket vidlyftigare. Egens ***) 
är i det närmaste identisk med denna. 

Hällström's metod består i följande. Om 
man antager, att gradantalet a på skalan inne- 
hålles jemt n gånger uti ioo, och en kolonn af- 
skiljes, som nära upptager a och hvars verkliga 
gradvärde =sXj samt e', e", &c. beteckna de på ska- 
lan aflästa differenserna mellan a och Xj då ko- 
lonnen sussessivt inställes med ena ändan på bör- 
jan af hvarje utaf de lika stora gradantalen a 3 
så är tydligen , om vidare a, a", &c. utmärka 
gradvärdena af de på hvarandra följande lika lån- 
ga grad-antalen a å skalan: 

oc = a + e' 

x=a"+i" 



h vadan: 

100 1 r , „ n ,,) 

jc = — + — <£+s +&c. + é(c)S.. 

fi n L j 

Sedan x sålunda blifvit funnet, erhållas lätt a, 
a", &c. 



*) Anmärkningar angående termometerns förfärdigande 

och bruk. Acad. Dissert. Åbo den ?.5 Juni 182J. 
**) Astonomische Beobachtungen in Königsberg von Bes- 

sel. yrte Abtheilung. pag. IX. 
***) Annalen der Pbvsik von Poggendorff, XI. 



38a 

Härigenom fås visserligen gradvärdena af de 
efter hvarandra följande lika stora längderna a 
med någorlunda säkerhet, i fall röret ej är sär- 
deles ojemt och &', &", &c., äro små qvantiteter. 
Men är detta ej händelsen, så kan denna metod 
leda till felaktiga resulta ter, emedan &', g", &c. icke 
i sjelfva verket äga det gradvärde, om röret är 
betydligare ojemt, som de enligt afläsningen på den 
i lika långa delar uppdelade skalan synas äga. 
Så t. ex. kan ^ längdegrad vid 20 verkligen 
vara = o°,5 eller -~ af hela volymen mellan 
o° och ioo°, men vid 6o° endast utgöra o°,^6 
eller -| § . Detta betyder visserligen mindre vid 
bestämmandet af gradvärdet utaf hvarje enskild 
gradlängd a, ehuruväl det härvid äfven äger in- 
flytande, såsom man ser af expression på värdet 
af oc; men det betyder deremot mycket vid be- 
stämmandet af gradvärdet utaf flere sådane sam- 
manlagda gradlängder. Man har t. ex. gradvär- 
det af de 3 första a eller: 

fl'+ a "+/' = 3j-( 6 '+ £ "+r) 

= 300 _ h-3i > + g//+g ,„ N + l/ gIV+gV+&c+g(w) v 
n n v ' n v ' 

hvarutaf tydligen synes, att felet blifver desto 
betydligare, ju mera ett större antal af g', s" &c. 
afviker i verkligt gradvärde från hvad de, efter 
afläsningen på skalan, synas äga. Man skulle väl 
tycka, att felet kan förminskas derigenom, att 
kolonnens längd så afproportioneras, att g', g", &c. 
allesammans blifva mycket små; men detta är 
endast möjligt, då röret är mycket nära cylin- 
driskt, ty, i motsatt fall, blifva värdena af g', g", 
&c. alltid sins emellan betydligt olika. 

Sedan härigenom gradvärdena a, a", &c. af de 
konsekutiva lika stora skallängderna a äro funna, 



383 

erhålles gradvärdet utaf ett ringare gradantal b 
på skalan derigcnom, att ytterligare en kolonn 
afskiljes, som är om b längdegrader kortare än 
a. Det är tydligt, att, efter samma princip, alla 
skal-längder = b, härmed kunna till deras grad- 
värde bestämmas, sä vida man iakttager, att b 
utgör en subinultipel af ioo. Så t. ex. vid en 
termometer, livars kalibrering Hällström i sitt 
ofvannämde arbete anför, afskildes först en ko- 
lonn af omkring 20 , och sedan en af nära 1 5°, 
hvangenom gradvärdet af hvarje femte längde- 
grad erhölls. 

Det kan ej nekas, att denna metod, utom 
förtjensten, att kunna nyttjas vid en redan fär- 
diggjord termometer, äfven äger den, att, vid 
sjelfva an vändningen, ej fordia mycken tid, eme- 
dan endast tvenne kolonner behöfva åtskiljas för 
undersökningen. Af denna orsak bör den äfven 
följas, då röret är någorlunda jemt, och en stör- 
re noggranhet ej erfordras. Skall deremot ter- 
mometern konstrueras med all möjlig precision, 
så anser jag denna metod ej vara antaglig af det 
skäl jag nyss anfört, och detta så mycket mera, 
som, för att erhålla en till finare värmebestäm- 
melser tillförlitlig termometer, man nödvändigt 
måste söka att erhålla hvart och ett af elemen- 
terna (frys- och kok-punktens läge samt kaliberns 
ojemnhet) säkert bestämd på finare q va 11 1 i tet, 
än ilen utgör, för hvilken man vill att instru- 
mentet skall svara med fullkomlig pålitlighet. 
Om man t. ex. åstundar hafva termometerns in- 
dikationer säkra på g : ö grad, så är det ej nog, 
att hvarje af de 3 elemcnterna är säkert på ~ , 
utan man måste reducera de möjliga felen hos dessa 
till ännu mindre, och om möjligt till öfver -±- 
grad, på det, att, i fall dessa fel addera sig ; till— 



384 

sammans, de ej måtte förorsaka i termometer- 
angifvelserna g ' 5 grads osäkerhet. 

Den metod, som jag redan 1829 påfann, och 
i början af i83o använde vid kalibreringen af 
mina begge normaltermometrar, beror på en helt 
annan princip än de i det föregående omnämde 
metoderna, och kan alltid användas uti de fina- 
ste rör, så vida nemligen man i dessa kan flytta 
en kolonn, som utgör | af hela volymen mellan 
o och 100. Genom denna metod kan volymen 
blifva delad antingen uti: 

2, 3, 6, 12, 24, 48 > &c. 

eller uti 

2, 4» 8, 16, 32, 64, &c. 

lika stora delar, utan att härtill nödvändigt för- 
utsattes möjligheten af att kunna flytta andra ko- 
lonner än antingen: 



eller : 



1 5 11 23 s 

— > — > "T. 7-> «C. 
3 12 24 48 



&C 



1 1 3 7 15 31 

"P ~4' ¥' 16' 32' 64' 

utaf hvilka, om man väljer den förra serien, ingen 
kolonn behöfves mindre än |, och i fall man 
väljer den sednare, ingen mindre än ~. 

Utom den större säkerhet denna metod 
medför, än de ofvannämde, äger den således 
fördelen, att kunna au vändas vid mycket fina 
rör, hvilka äro de enda, som kunna nyttjas till 
termometrar för finare temperaturbestämmelser, 
emedan endast härigenom kulan kan erhållas li- 
ten, hvilket är ett nödvändigt vilkor för termo- 
meterns känslighet, som åter, å sin sida, vid al- 
la de observationer, der temperaturen är inom 

kortare 



385 

Kortare tid betydligt föränderlig, måste förutsät- 
tas, så vida observationerna skola blifva säkra. 
Jag skall nu i allmänhet visa på livad sätt 
denna metod användes, och dertill välja den för- 
sta serien. Förfarandet, i fall man tager den 
sednare, bli f ver alldeles analogt. 

i. En kolonn afskiljeSj som är nära = I. 

Härigenom bestämmes lättligen | eller 5o°. 
Man föreställe sig röret, fastsatt vid en fint gra- 
derad skala, ocli nollpunkten på termometern 
sammanfallande med o å skalan. Inställes då 
kolonnen med ena ändan på o, så utvisar den 
andra ett antal längd-delar = n', och då häref- 
ter den sednare ändan inställes på 100, utvisar 
ilen förra ett antal = n". Är /?">//, så är tyd- 
ligen kolonnen kortare än i, och tvertom; i alla 
fall, om n" — n' = \ är en mycket liten distans, 
och x = kolonnens verkliga gradantal, blir: 

n' + n" 

eller, livad som är detsamma, 5o° vid — - — . Det 

är härvid tydligt, att, då röret förutsattes vara 
ojemt, denna bestämmelse ej är matematiskt rik- 
lig; men den närmar sig härtill i den mån ti 
närmar sig att blifva lika med n", och jag skall 
i det följande omnämna ett enkelt sätt, hvarpå 
man kan få n" — n' sä liten, alt det återstående 
felet blifver af ingen betydenhet. 

2. En kolonn. afskiljes> som i det närma" 
sto är = I a. 

Medelst denna ensam, kan volymen mellan o 
oeh 100 delas uti 6 lika stora delar. Dess erad värde 
bestämmes på följande sätt. Kolonnen inställes 
A'. V, Acad. HandL r83,j. 2 5 



386 

med ena ändan på noll, h varvid den andra ut- 
visar ett lungdantal = ri; ställes härefter den 
förra ändan noga på ri, så utvisar den andra på 
skalan antalet n". Denna operation vill jag för 
korthetens skull, i det följande dermed uttrj^cka, 
att kolonnen, inställd på noll dubbleras. Sedan 
detta är gjordt inställes kolonnens sednare ända 
på ioo, h varvid den förra utvisar ri". Vore nu 
n'"=n", så vore påtagligen kolonnens gradvärde 
noggrant = i af hela volymen. Är detta ej 
händelsen, utan såsom nästan alltid sker, ri" — ri' 
= X, så är, då X är mycket liten: 

ix± \ = ioo° — x 
eller : 

samt således 

och 



OC ^Z 0«3 g -J- "T 



l eller 33° J vid: ri ±y 



l eller 66° \ vid : ri" + i-. 

Utom denna bestämmelse af x 9 kan en yt- 
terligare, såsom kontroll derpå, erhållas derige- 
nom, att kolonnen dubbleras efter inställning på 
ioo, och sedermera inställes på o. 

Med denna kolonn kunna vidare de åter- 
stående sjettedelarne, eller \ och \ lättligen be- 
stämmas, då kolonnen inställes på 5o°, ena gån- 
gen vänd mot o° och den andra mot ioo°. Ty, 
om den i förra fallet utvisar n xy och i sednare n v , 
så blifver: 



och: 



i eller i6°| vid: rc IV + — 

6 3 3 



| eller 83° { vid: rc v + \ 

«J 3 '' 



38 7 

3. En kolonn af skiljes, som år nära = T 5 -. 

Dubbleras denna efter inställning på o°, fin- 
ner man å skalan, huru många delar fattas uti 
eller öfverskjuta åan i det föregående bestämda |. 
Är neml. antalet af dessa =\, så är: 



dier 



2x±x = 83°l 



- i i ° i -- — 



Värdet på x kan i^ven bestämmas, om dubble- 



ringen sker ifrån ioo°. 

o 



Härutaf fås efter inställning på o° 



5_ 
12 

1 7 

6 " ' * lä 
1 _9_ 

3 " * * 12 

1 4 och ' 



2 12 12 

så, att alla tolftedelarne af volymen härigenom 
bli f va bekanta. 

4- En kolonn af skiljes, som så nära som 
möjligt upptager antingen ii, ^eller^y 

Det är härvid likgiltigt, b vilkendera af des- 
sa man väljer, ty alla tre kunna begagnas, för 
ätt finna de återstående udda 24«de delarne. För 
att bestämma colonnens gradvärde, behöfver man 
endast dubblera densamma efter inställning på o, 
då man finner huru mycket dess dubbla volym 
afviker från de kända ii, ■?- eller T 7 -. Valet bär- 
vid beror hufvudsakligast på den större eller 
mindre lällbet nuul bvilken man kan flytta en 
mindre kolonn, ehuru väl antalet af sätt, hvar- 
på grad värdet kan finnas, är olika för dessa 3 
kolonner, och det ifrån denna synpunkt, i fall 
flyttbaibelen metlgifver och man för öfrigt fin- 
ner det nödvändigt, kan vara skäl alt företrä- 



388 

desvis välja T 7 5 . Denna kan nemligen bestämmas 
på 6 sätt genom dubblering, från o, J-, {-, J-, T 4 _ 
och ~. Deremot kan A endast, tås på 4 sätt, 
från o°, A, A och T 3 -, samt slutligen |J blott 
på 2 vis, från o° och ioo°. 

Genom hvilkendera, som helst af dessa bli f- 
ver emedlertid hela volymen delad i 24 lika sto- 
ra delar, af hvilka hvar och en alltså är =4°-* 

Skulle man härvid märka, att tvenne när- 
liggande 24:de delar af volymen, betydligt skilja 
sig i längd, är nödvändigt, att afskilja en kolonn 
på endera af följande storlekar: ||, |i, ||,.... . 
|| eller - 9 -, och med densamma »förfara på ett 
analogt sätt. Detta blifver dock, om man för- 
ut någorlunda utvalt det rör, hvaraf termome- 
tern förfärdigas, sällan eller aldrig af behofvet 
påkalla dt. 

Denna series af kolonnlängder är den mest 
passande för de finaste rören, uti hvilka det möj- 
ligtvis kan inträffa, att man, ej utan största svå- 
righet, kan flytta | af volymen. 

Kan deremot utan olägenhet ~ röras d. v. s. 
kan den flyttas genom blott lutning af röret och 
utan att man meddelar detta små stötar, emedan 
en finare inställning är, då dessa måste använ- 
das, omöjlig, så är det skäl, att gifva företräde 
åt den sednare serien, emedan man härigenom 
kan uppdela hela volymen uti 02 lika stora de- 
lar, utaf hvilka hvarje således är = 3°|. 

Det är härvid kanske öfverflödigt nämna, 
att för ytterligare kontrolls skull, man bör af- 
skilja flere kolonner af ungefär samma längd, för 
att erhålla flere särskilta bestämmelser af de 
sökta punkternas läge, och deraf sedermera taga 
medium. Skillnaden emellan dessa särskilta be- 
stämmelser kunna dock, då de endast härröra 



38 9 

deraf, att samma lilla längdskillnad X, äger olika 
grad värde på olika ställen af röret, och det al- 
drig, uti denna metod, kan hända, att tvenne 
eller flere af de härigenom uppkomna felen blif- 
va adderade, alltid reduceras till nästan så liten 
qvantitet man behagar, emedan på det sätt jag 
förfar vid kolonnernas afskiljande, man, i fall 
kolonnen, vid första försöket, finnes vara för 
lång eller för kort, med säkerhet kan förlänga 
eller förkorta den om en sådan qvantitet, att ko- 
lonnen, efter dubblering, diltererar ytterst litet 
från hvad den skulle vara. Det är för öfrigt 
tydligt, att den största omsorg måste användas 
vid inställningarne, så att vid dessa ej begås nå- 
gra fel af betydenhet. 

Jag skall nu öfvergå till beskrifningen af 
detaljerna af mitt kalibreringssätt. 

Härvid har jag alltid begagnat mig af det 
instrument, som finnes aftecknadt i Fig. 4. AB 
är en, omkring i8 dec. tum lång skifva afraes- 
sing, på hvilken äro fastskrufvade tvenne mes- 
singslinialer AG och BGj mellan hvilka skifvan 
mn kan föras stadigt fram och tillbaka, och så- 
ledes det vid densamma fastade mikroskopet M 
flyttas till hvad ställe som helst på skalan. Uti 
midten af linialen AG är en skifva af bergfint 
silfver inlagd, och så fint graderad, att hvarje 
decimaltum är delad i 198 delar, eller samma 
antal, som på den i det föregående beskrifna, 
och vid fryspunkten begagnade, silfverskifvan. 
Hela delningen innehåller 3o3o sådana delar. 
Termometern fastskrufvas medelst klämmarne pq 
och rs vid AG 3 midt öfver delningen, som ge- 
nom glasröret kan synas ined mikroskopet på 
samma gång, som ändan af qvicksilfverkolonneu. 



3go 

Mikroskopet är ett och samma, som det ofvan- 
före beskrifna. 

För att afskilja en kolonn, nyttjar jag det 
vanliga sättet, att upphetta den delen af röret, 
der afskiljningen skall ske, så starkt uti lågan 
af ett ljus eller spritlampa, att en liten portion 
qvicksilfver förvandlas i gas. Befinner man vid 
pröfningen, att den sålunda erhållna kolonnen, 
såsom det i de flesta fall händer, ej äger den 
erforderliga storleken, fastskrufvas, det oaktadt, 
termometerröret vid kalibrerings-instrumentet, 
och, sedan man sett huru många delar på ska- 
lan eller streck kolonnen bör göras längre eller 
kortare, föres denna med största varsamhet mot 
ändan af den återstående qvicksilfverpelaren, hvar- 
vid, med högst få undantag, det inträffar, att de 
ej fullkomligt sammanfalla, utan lemna ett tom- 
rum vid periferien af kontakts-ytan. Detta tom- 
rum förblifver oförändradt på samma ställe af rö- 
ret, h varom man lätt, medelst mikroskopet, kan 
ofvertyga sig. Man efterser nu vid hvilket streck 
kolonnens öfra ända står, h varefter mikroskopet 
härifrån flyttas så många streck, som kolon- 
nen bör afkortas eller förlängas. Skall förkort- 
ning ske, behöfver man endast med en i sprit 
doppad bomullstapp befukta kulan, hvarvid, 
under afkylningen qvicksilfret passerar under 
det nyssnämda tomrummet, utan att delta fyl- 
les, så vida instrumentet ligger alldeles stilla. 
I det ögonblick kolonnens öfre ända visar sig 
uti mikroskopet midt öfver det inställda strecket, 
gifver man åt instrumentet en hastig men liten 
lutning, så att kulan kommer uppåt, h varigenom 
kolonnen åter frånskiljer sig, och äger i det när- 
maste den åstundade längden. På ett alldeles 
analogt sätt förfares, då kolonnen skall förlän- 



3 9 i 

gas, endast med den naturliga skillnaden, alt 
kulan då sakta uppvärmes antingen mellan fing- 
rarne eller med en annan varmare kropp. Med 
någon ofning kan man bäruti komma så långt, 
att man med lemlig säkerhet kan få kolonnen 
af den erforderliga längden på i ä 3 streck nära. 
Med den sålunda erhållna kolonnen anstäl- 
las nu observationerna. Härvid bör man, när 
fråga är om större noggranbet, alltid tillse, att 
densamma ej blifver under försöket något betyd- 
ligt upphettad genom kroppens värme, ty detta 
kan lätt förorsaka i eller I strecks förlängning. 
Om nemligen kolonnens längd vid temperaturen 
t är = lj och vid T är = sej fås: 



x = l.i i 



T— f\ 

T— t 



5550 /" 

Antae t. ex. /=5oo streck, så blir«r=5oo+ 
° 11 

livadan, om T — £=5°, man erhåller jc=^oo,^6 
streck. Detta kan dock på flera sätt genom för- 
sigtighet förekommas, men bör ej förbises t i syn- 
nerhet, om kolonnen äger en något betydligare 
längd. 

Såsom exempel på detta kalibreringssätt skall 
jag här anföra observationerna på en af mina 
normaltermometrar, bvilken jag kalibrerade i83o, 
och hos bvilken afståndet mellan o° och ioo° 
utgjorde i 279,86 eller 1280 streck å kalibreriugs- 
skalan. Under dessa observationer var alltid ter- 
mometerns nollpunkt inställd på skalans o. 



3rp 



o 

O 

*o 

o 

i 



vO O 



co <o 

0) 
ea 



O O 
00 
OJ 



iO 


r^ 


vn 


<?> 


<N 


co 


OJ 


OJ 










t" 


<fl 


<*> 


<^ 


*4 


^sb( 


y* 


•*-< 


** 


** 


«* 


** 


CO 


co 


CO 


CO 



o 
O 

r» 
« 

-a 



vO 

6 



c 

OJ 

i- 

s 



J* 3 






"C3 


oed 


oflj 


K. 


Oh 


a. 


53 






5 
S 


H3 


• 


»a 

«5 


:ra 
C 


* 



iO »o 
OJ 

CO" CO" 

CO ** 

aO co 

O) 

ca 



6 6 

00 

oj 



ed ecfl 

Ph p* 



c 

O 

vO 



iO 



O» 



e/3 

a 

t- 



o «ra 

o? CO 

^ CO 

CD CO 

0) 



o 

00 
OJ 



Ph a, 



-ö 



o 

vO 

«3 
CO 

cu 



vO 

os"* 

tO 



5 



cu 



o 


O 


o 


O 


G 


_<u 


-sä 


ra 


i-ö 




2 


cu 




g 


s- 






4-J 


£ 


c5 










rvT 




r* 


U_ 








w 


w 





. 


„ 


M 


cs 


CO 



3 9 3 















vo 

























vO 










vO 














»O 










vO 














iO 






















00 










00 















































































CJ 














*> 












O 

• 














(NW 



































































. c 














CO 















• 

1j 












O 

O 












"3 

; e 


I 

o 












in 










= 












CO 










IL 

CO -^ 


£ 












CN 










CN P 


"* 












1? 










<* 


1 *■ 

. Cm 

C3 


0) 












> 












Hn 


e 
























B 


s^ 












~ W0 














•S 












O 












C 


<u 












ro 














-53 












CC 













-0 


•k» 
Cy 


o 


CO 


ö 


co 


u 




vO 


Q 


vO 


vO 




E 


»> 
V 


CO 

CN 


cq 
vo 

vO 
CO 


vO 

10 

00 


6 
II 




MS 




CN 

•B. 
Vi 

STO 


vO 

CO 
00 



vo 

00 


CN 
»> 
<=* 

TH 

II 

CO 

rt 
h 


tJ 


"K» 


en 

> 


• 


• 


CO 

t- 


OJ 

r- < 




CO 

*> 

— > 
3 


• 




1— < 

5*3 


c 



s 


6 




O 
00 


s 


O 

'o 




O 


vO 

CN 

ro 
<* 

ert 

CL 


1 

O 
00 


s 


O 
t^ 


c 


<>> 


CL 


CN 

ert 
Cl 


CN 

CL 




0) 

s 

OJ 


c 




CN 
*-* 

ert 
Ph 


> 
t— 


c3 

CO 




4-> 

CO 

G 
♦■■« 

C 

j2 


• 







OJ 

■ca 


vO 



8 


»3 

— : • 
CO 

1— 1 


• 


• 




<5 
O 

"o 
1-4 


e 

ca 

-a 

B 

ra 




"o 











> 


5 








ert 


JJ 




^a 

g 








fl 


CO 


"0 








'"3 


S 

"O 




W 








3 


rt 


r* 








B 

rt 


■c 

fe 




^p 








ea 


s 


w 












• 








> 




# 








> 


*~* 




m 








** 




n 













3 9 4 



. 1 

fö O O 

ro »O u*i 

<o~ \n O 

£2 oo 00 

^ .. .. 

* . 

en 

"> 

j-> • • 

3 ro O 

„* CO ^ 

w H 00 

CN CN 

<8 ert ert 

Oh Oi £u 



O 
ro 



O 
iO 

<o 

WO 
00 

72 

*> 

O 

CD 
CO 



o 
o 

co 

CO 
O* 



ro 

CO 



vO 



05 

5- 



O 
-14 



o 

u 
ca 



O 
-AS 



tO vO »o 

Å O? fl 

00 vfi UO 

g^ 00 CO 



^ 


se 


ca <0 


O 


D 00 


00 


CN 


CN 


** 


T-t 


|S eCB 


CÖ 


P« cu 


& 



O 



"Nfl- 



O 


VH 


vO 


KO 








to 


UO uo 


»o »n 


oo 1 oo 


■ « 


f • • 








T3 








> 




«wn 




O 




CO 




CO 




J3 




O 




o 


o 


»n 


iO 


** 






<o 


=o 


CO 


CO 


CN 


CN 


^* 


** 


• "é 


• <-« 


> 


wttn 


O 


. A 


fl 


a 




a 



© 








<o 




CO 




II 




to 


be 

s 


a> 


oCB 


-— 




.15 




Stt 


S-. 


s 


é2 




o 








CN 



O 



05 






c 


«rt 




o 


'Ö 




"o 






-AS 






05 


05 

B 




r> 


>-» 




05 






ert 


o 




CJO 


> 




05 








C4-I 




:0 


CO 


B 


C*-i 




O 




m no 


O 


CO 


Fj 


iO 


CO 


05 


ort 


2 


O 


Oi 


Vi 


•-1(0 


05 


4-» 

C/5 


Ö 


H3 


»—i 


05 


05 


05 


> 


«^ 


-d 


C*m 


CA 


05 


:ä 




§ 


Q 


g 

5 






sr, 



.O .5 



3 9 5 











m 








»Oi 


UO 




















O* 








CN 


cn 




















O» 








oT 


o? 


s 


















CO 








<o 


co 


0) 

































s 


















'l-t 








TH 


TH 


>s 


















































• 














'o 


















■ 














> 


















"> 














re 


















•-tm 















O) 

rf 


















CO 
































00 














C*_i 


















f-, 














re 




























































































• 
























»o 








vO 


iT 


C 




















r^ 








r-^ 


I> 























CO 








CO 


TT 




QjD 

q 


















CN 








^—1 
cn 
























• • 








•• 


• 


^ 




















T3 

• fH 












O 

Vi 


0) 

— ' 


















> 












bg 


to 

re 


















N IM 












ss» 




















O 












to 


s 


















CO 












*a 

5 


:re 


















•^ 












• rbl 


G 










C3 


*r. 


»O 


6 

p 


• 


re 


in 


O 


bJO 


£ 




1 s> 


4J 

to 


CO 





ifS 


vO 


C 
to 


er 


e*5 


. 


3 


CN 
-*- 




°ra 




! v 


T3 




»o 


CN 


«8 


cM 


er: 


*-l 


ra 


to 


jj 


r> 


•<— < 


;_ 


a. 




• fH 


CO 


tO 


CO 


ro 


03 


O <-N 


> 


re 


<ra 

0) 


cn 


•Q 
O 


P 


•ka 

to 


C 




ev 

to 





C 


II 


•"Ö 






O 


4~» 


TD 










to 


• 


t 


• 




ra 

CO 

"> 

3 

o 
O 




• 


O 

O 

C 

03 
,4-> 


ra 

3 


re 
to 

O 

O 






CN 

C* 

re 
> 

G 
tu 

G 




i- 

03 

8 




to 

'> 

4-> 

3 

6 


CO 

CO 

0* 


7H 

Oiei 
03 


to 
,— < 

03 

.O 

cG 

5 


»O 






\t-> 


n 


UO 






j-j 




sq 


^ 




vO 


IO lic 








• 


ra 


»re 


<re 




/—• 


O 

1— H 
O 




u 


03 


»re 

Om 


»re 

Cl- 


Fl 




2 




• 


tr 1 

ra 




2 




ra 

72 


»re 






CS 


1— 1 




oT 




KÖ 




.. 


£3 


s 


:re 




'tö 


*3 






to 

03 


:cb 


O 


-3 




-—* 

to 




re 


W 




to 




re 


^_j 






pr 


o-9 

to 




03 




^ 




. T5 

C 
re 


■"3 


ra 
> 


r* 




> c3 


-1— > 
re 






ra 


• G 




•re 
te 

03 




1— 






^ 


3 


C-l 




to 


JO 






*-i_> 


O 
O 




S 




OJ 

r" 

O 

'o 

M 


r- 



— 
'3 


i <re 

i ^ 

O 
O 


ra 

ra 

> 

-G 


r; 
O 

-as 


0» 




- 
ti 


' 4-3 
1 ° 

U 

O 


CG 
(+-1 

> 






FM 

:re 






to 

to 
g 





3 9 6 



ro 
uo 

ro 
ro 
to 



O 
vO 

<* 

ro 

ro 

vO 



-a 
> 

> 



i—* 



C/D 




O 


UO 


o 


o 


q 




UO 


OJ 


ev 


<o~ 


O) 




ro 


O? 


c? 


O 


r- 




ro 


O 


CO 


II 


O 




vO 


o 


O 




i— ' 




w 


tH 


■r-t 


CO 


O 




CD 






Ö 












i-^ 


i—ä 




> 






cu 






*-> 






11 


03 




3 


. 




é 


I2i 




6 


vO 




Q 


& 




eCfl 


ro 






a 




cu 


ro 






c 


j_) 


""O 










5- 
O 




o03 






cffl 


J_ 


CO 


r* 






■ O 


:0 


• 3 


"o 








C- 


^ 


O 










r^ 








4-5 


t^ 


Q 








re 


00 


O 




• 












' o 






CD 


o 




"> 




i-i-i 


5- 


rj 




5_ 




:-o 


C3 


C3 




C3 




C** 


> 


r; 




w> 




Cm 

03 


*tJ 


C3 




ow 




** 


bo 






«l« 




S 




r* 








C3 


?Ä 


w 




cu 




> 












-"" 




Cl 




B 





3 97 

Da denna scdnare kolonn ägde noggrant 
den erforderliga längden, har densamma ock- 
så blifvit begagnad, för att bestämma de Återstå- 
ende eller udda tolftedelarnes läge. Resultaterna 
häraf innehållas i följande tabell, der tillika alla 
de andra tolftedelarne äro införda. 



Tolfte- 
delar. 


Läge på 
skalan. 


Differens 
i längd. 





0* 





1 


107,25 


107,25 


2 


213,75 


106,50 


3 


320,50 


106,75 


4 


426,50 


106,00 


5 


533,50 


107,00 


6 


641,25 


107,75 


7 


748,50 


107,25 


8 


855,50 


107,00 


9 


962,25 


106,75 


10 


1069,25 


107,00 


11 


1174,75 


105,50 


12 


1280,00 


105,25 



Ehuru väl dessa bestämmelser borde vara till- 
förlitliga, ansåg jag dock det ej vara olämpligt, 
att ytterligare kontrollera dem, bvilket skedde 
med en kolonn, som i det närmaste upptog T 3 - 
eller 25°, och som kunde, ehuru ej utan svårig- 
het, flyttas. För bestämmandet af dennes verk- 
liga gradvärde begagnades midten eller 5o°, så- 
som fullt säkert känd. 



3 9 8 
Inställd på O utvis. den 320,0 



istalld på IP utvis. den J'2U J ,m 
och pä 32*..... 640,66 j hvadim2 ^ +0 '' 59 - 
vid. inst. på 1280utv.d. 962,9 



och pä 962,9 . . . e^Vada.i^+OVra. 

och således per medium kolonnen 0,33 för kort. 

Härutaf fås directe genast . . . . - 3 - vid. 320*33. 

och i 962,57. 

Vidare inst. pä 855*,5 utvis. den 533*,83; sal. _ 5 _ 533,50. 

d:o 1174,63; å 1174,96. 

426*,5 107, 5; ^ 107,17. 

d:o 748,25; 1 748,58. 

748, 5 1069,00; || 1069,33. 

533,50 214, 0; ^ 213,67. 

hvilka med de i föregående tabell innehållna vär- 
den så noga öfverensstämma, som man kan be- 
gära, då största skillnaden ej uppgår till mera 
än o*,32 eller omkring ^ grad. 

D. Bestämmandet af volymens tjugufjerdedelar. 

Enligt hvad i det föregående är anfördt, 
kunde härtill lattjas, antingen ~, A eller Ii. 
Den kolonn jag begagnade var ungefär = ~~. 

Inställd på O* utvis. den 584*,66 

på 584,66 .... 1169,42 

men fj eller %\ var vid 1174,86 

12 24 ' 

Differens = 5*,44 eller .r = +2*,72. 
vid. inst. på 1280^,0 utv. d. 698^,0 
på 698,0. . . . 113*,0 
men ~~ eller A var vid 107,21 

1 2 24 ' 

Differens = 5*,79 eller .r= + 2*,89. 



3 99 

I) vadan kolonnen alltså, per medium 2 5 ,81 för 
kort. 

Direkte fås således i i vid. 587*47. 

och |I 695,19. 

Vid.inst.på 1174,90 utvis. den 590 5 ,33 alltså II 587,52. 

107,25 692,25 i| 695,06. 

213,75 799,00 J| 801,81. 

320,40 906,40 *£ 909,21. 

426,50 1013,16 || 1015,97. 

533,50 1119,50 %\ 1122,31. 

641,25 1224,75 \\ 1227,56. 

1069,25 482,75 £ 479,94. 

962,45 376,20 > 5 373,39. 

..... 855,50 269,80 A 267,00. 

748,50 163,16 5 3 5 160,35. 

641,25 56,25 ^ 53,44. 

Sammanställas nu alla dessa resultater, er- 
hfilles följande tabell: 



Tjugu- 
I fjerdc- 
1 delar. 


Verkligt lä- 
ge på skalan. 


Hvarje / 5 
längd. 


Läge pä ska- 
lan, om röret 
varitfullkom- 
1ig t cylin- 
driskt. 


Differens 
mellan detta 
och det verk- 
liga läget. 





0*00 








1 


53,44 


53,44 


53,33 


+0*11 


2 


107,21 


53,77 


106,67 


+0,54 


3 


160,35 


53,14 


1160,00 


+0,35 


4 


213,75 


53,40 


213,33 


+0,42 


5 


267,00 


53,25 


266,67 


+0,33 


6 


320,40 


53,40 


320,00 


+ 0,40 | 


7 


373,40 


53,00 


373,33 


+0,07 


8 


426,50 


53,10 


426,67 


-0,17 


9 


479,94 


53,44 


480,00 


-0,06 


10 


533,50 


53,56 


533,33 


+ 0,17 


11 


587,49 


53,99 


586,67 


+0,82 


12 


641,25 


53,76 


640,00 


+ 1,25 


13 


695,12 


53,87 


693,33 


+ 1,79 ! 


14 


748,50 


53,38 


746,67 


+ 1,83 


15 


801,81 


53,31 


800,00 


+ 1,81 


16 


855,50 


53,69 


853,33 


+ 2,17 


17 


909,21 


53,71 


906,67 


+2,54 


18 


962,41 


53,20 


960,00 


+2,41 


19 


1015,97 


53,56 


1013,33.. 


+2,64 


20 


1069,25 


53,28 


1066,67 


+2,58 


21 


1122,31 


53,06 


1120,00 


+2,31 


22 


1174,86 


52,55 


1173,33 


+2,53 


23 


1227,56 


52,70 


1226,67 


+0,89 


24 


1280,00 


52,44 


1280,00 





Hämtat synes, att röret var någorlunda jemt 
utåt dess första hälft, räknadt från o°, ehuruväl 
åfven här företedde sig afvikelser från cylindri- 
citeten, uppgående till o 5 ,5 eller omkring J s grad. 
Den sednare hälften deremot ägde betydligare 
ojemnheter, utgörande ända till 2*,64 eller något 
ofver l erad. 



Vid 



4oi 

Vid denna termometer ansåg jag det ej va- 
ra nödvändigt, alt dela volymen i 4$ delar ge- 
nom en ytterligare afskiJd kolonn, enär största 
afvikelsen ej uppgick till större belopp. En ta- 
bell blef derföre genom interpolalion mellan de 
bestämda ä4*de delarne uppgjord för läget af 
hvarje mellanliggande grad, och graderiugen slu- 
teli gen verkställd härefter uti hvarje femtedels 
grad medelst en, utaf Ertéi, i Miinchen förfär- 
digad indelningsmaschin, som jag 1828 fick hit 
öfversänd. 

Sedan jag nu här framställt resultaterna af 
mina enskilta undersökningar öfver termome- 
terns konstruktion, och jag i anledning af dem 
och af del, som förut i detta ämne varit gjordt, 
beskrifvit det sätt, hvarpå termometern bör nu 
mera konstrueras, på det, att den må, i före- 
ning med hög grad af känslighet, äga den stör- 
sta möjliga grad af pålitlighet, skall jag nu till 
slut anföra några ord , om de gränser, inom hvil- 
ka en sådan termometers indikationer böra blif- 
va säkra. De tre elemenlerna, hvaraf termome- 
tern bemr, och som blilvit afhandlade i föregå- 
ende trenne afdeiningar, låta ej med lika stor 
noggranhet bestämma sig. Jag skall nu i detta 
hänseende diskutera hvar och en af dem särskilt. 

1. rryspuiikteii, såsom alltid absolut fix i 
naturen, kan uttagas med desto större säkerhet, 
ju större längd hvarje grad å termometerskalan 
upptager, emedan det konstanta fel, som vid 
längdbestämning möjligtvis kan begås, blifver i 
den mån mindre aliquot del af graden, ju län- 
gre denna år. I afseende på detta element, är 
det således påtagligen fördelaktigt, att taga gra- 
derna så stora, som möjligt. 

K. V. Ärad. Hand!. 783/f. 3 6 



402 

2. Kokpunktens läge på röret deremot, så- 
som beroende af barometerhöjden, är underka- 
stad osäkerheter i följd af dem, som denna 
kan äga. I granskapet af ioo°, svarar, såsom 
medium af differenserna öfver oeh under, i° 
emot en barometerförändring = 2,69 centimeter; 
ooh således o°,oi emot o cm ,o26g eller 0,2-7 m ^~ 
limeter d. v. s. något öfver - millimeters eller 
j- sv. de c. litiias osäkerhet eller oriktighet i 
barometerhöj den förorsakar en dylik af —- 
grad vid kokpunktens bestämmande. Vid sjelf- 
va båda afläsningarne å en väl gjord barometer 
kan visserligen ej ett så stort fel, som i milli- 
meter uppkomma, äfven om man bärtill lägger 
det fel, som härrör deraf, att qvicksilfverkolon- 
nen möjligtvis ej noga äger den temperatur, som 
angifves af den vid barometermonteringen sittan- 
de termometern, emedan b varje grads differens 
endast förorsakar o, r4 millimeter i barometer- 
höjden. Men knappast skulle jag tro, att någon 
barometer finnes, som är absolut säker på i mil- 
limeter, och till och med ej på hel millimeter. 
Åtminstone har jag utrikes, der jag å flere ob- 
servatorier sett en mängd barometrar på samma 
sans: blifva annoterade, alltid funnit dem emel- 
lan en differens, som ej sällan öfverstigit en mil- 
limeter. Denna omständighet gör således, att, 
intilldess barometerns konstruktion blifver mera 
fullkomnad, kokpunkten ännu kommer att blifva 
osäker på 2 å 3 hundradelar af en grad, man 
må göra graderna å skalan, för afläsningen vid 
kokpunktens uttagande, huru stora som helst*). 



*) Anmärkas bör dock, att denna osäkerhet i kok- 
punkten äger på de öfriga graderna af skalan ett 
desto mindre inflytande, ju längre graderna äro. 



4o3 

3. Kaliberns undersökning kan likaledes ej 
lemna en med gradernas längd obegränsadt till- 
tagande säkerhet. Detta skulle visserligen äga 
rum, om det fel, som kan uppkomma genom, 
den afskiljda kolonnens, under sjelfva observatio- 
nerna, möjligtvis genom temperaturförändring in- 
träffade förkortning eller förlängning, vore i den 
man mindre, som graderna å termometern äro 
längre. Men detta fel är i gradvärde alldeles 
oberoende af skalans längd; ty, enligt hvad pag. 
38 blifvit anfördt, är: 

x T— t 

T~ I + 5550 

eller förhållandet mellan x och / oberoende af/. 
Då emedlertid h varje betydligare förändring i 
kolonnens längd genom temperaturvexel bör, me- 
delst en varsam tillställning, kunna förekommas, 
anser jag kalibreringsfelet, vid de termometrar, 
å hvilka hvarje grad upptager \ dec. linia, eller 
derutöfver, ej böra mycket öfverstiga -~- grad, 
när man begagnar den af mig ofvanföre beskrif- 
na metod. 



Några anmärkningar öfver Hjert- 

förmakens skiljevägg hos men- 

niskan, med särskilt afseende 

på den så kallade Tuberculum 

Loweri; 

af 
ANDERS RETZIUS. 



rå delar bafva varit föremal för så många mi- 
nutiösa undersökningar och voluminösa skrifter, 
som menniskans hjerta; få äro ock de organer, 
om hvilka en. så noggrann kunskap om inre for m- 
och rumförhållanden är af så stort intresse, men 
i ugen del erbjuder större svårigheter att vidun- 
dervisningen klart framställa, eller att under egen 
handledning lätt uppfatta. Orsaken härtill är 
troligen den, att väggarne äro tunna, slappa och 
sammanfallande, och, att somliga delar ligga 
framför, andra på sådant sätt, att en betydlig 
destruction erfordras för dessas demonstration, 
samt att denna destruction åter är i hög grad 
störande för uppfattningen af organet i sin helhet. 
Vid alla de anatomiska undervisningsverk 
jag besökt, brukar man för studerandet, eller 
demonstrerandet af hjertat, att uttaga det ur 
bröstet, antingen med eller utan sammanhang 
med lungorne, och i begge fallen uttömd t. Of- 



4o5 

tast afskäres vena cava inferior, som från utgån- 
gen ur lefvern och till början af högra förma- 
ket icke har några linieis längd, så att snittet 
borttager undre delen af högra förmaket, jemte 
valvnia Eustachii. På detta sätt är redan det 
hela stympadt och väggarne sammanfallna. Man 
lägger nu delarne på ett bräde, frånskiljer lun- 
gorna, öppnar väggarne till de fyra rummen, 
utbreder dem o. s. v. En hvar måste lätt finna, 
att man på detta sätt icke får det ringaste be- 
grepp om formen af de ruin, på hvilkas meka- 
nik organets funktion till en högst betydlig del 
måste bero; på detta sätt liar man, så långt jag 
känner, allt ifrån äldsta tider studerat hjerlats 
byggnad, och efter så gjorda proeparater äro äf- 
ven de bästa och sednaste figurer afbildade. Det 
var derföre en sedan lång tid fattad föresats, att 
utfinna någon metod för främsta Ilningen af detta 
vigtiga organ, som gjorde uppfattningen lätt, klar 
och exact. Efter flera försök att träffa en sådan 
metod har det nu lyckats mig att ernå ett pras- 
parations-sätt genom hvilket dessa trenne egen- 
skaper vinnas. 

Detta är ungefärligen följande: hjertat utta- 
ges tillhopa med lefvern, samt beg»e vensecava^ 
jemte lungorne och aorta. Blodkärlen jemte för- 
maken och kamrarna spolas i flere omgångar med 
vatten, hvarefter det hela efter Lautiis metod 
för konserverandet af torra praeparater inlägges i 
en blandning af 2 delar terpentinolja och 3 delar 
i2:gradig sprit. Då denna vätska fullständigt ge- 
nomträngt väfnaderna, så fyllas alla blodrummen 
med en färglös vaxmassa, blandad med terpentin- 
olja. Till vaxet sälles så nacken lerpenlin-olja 
att detta blir så mjukt, att det kallt på en gång 
bibehåller sin form och är smidigl. Vid insprut- 



4o6 

ningen af denna massa böra naturligtvis alla de 
blodkanaler vara tillslutna, som annars skulle ut- 
släppa injections-massan. Injectionen sker först i 
aorta inåt, så att valvulae semilunares blifva ut- 
spände, samt derefter genom en af venae pulmo- 
nales. På samnia sätt sker först insprutningen i 
en gren af arteria pulmonalis, samt derefter i ve- 
na ca va superior. Sedan alla hålheter na sålunda 
blifvit fyllde och massan styfnat, så skiljes hjer- 
tat från lungorna och lefvern, kärlens ändar om- 
bindas; hjertats yta jemte de större kärlstammar- 
nes praepareras alldeles ren, och det hela ställes 
nu att torka i en fritt hängande ställning. Se- 
dan allt är fullt genomtorkadt och väggarne så- 
lunda styfva, så afskär man åderändarne och ned- 
släpper praeparatet i en cylinder till hälften fylld 
med god terpentin-olja. Häruti låter man det 
nu ligga så länge till dess allt vaxet är fullstän- 
digt upplöst. Detta sker dock icke hastigt, icke 
heller på en gång, utan får man ofta efterse och 
skölja praeparatet i terpentin-oljan. På detta sätt 
får man småningom alla hålheterna tomma, 
bildande trogna formar, gjutna öfver de rum som 
varit fyllde af vaxmassan, med deras skilje- 
vägg, klaffar, åderöppningar, sinuositeter o. d., hvar- 
jemte väggarne sjelfva, genomdränkta af terpentin, 
förlora föga i sin naturliga volym. Nu kan man 
antingen öppna väggarne, så mycket som nödigt 
är för att betrakta deras inre sidor, eller ock med 
en klar hartsfernissa göra dem så genomskinliga, 
att man tvertigenom äfven kan se de inre bild- 
ningarne. 

Man kan äfven på ett annat mindre vidlyf- 
tigt sätt komma till samma resultat för bestäm- 
mandet af hjertats inre form, om man, sedan ren- 
sköljningen är gjord, uppstoppar rummen med 



4o 7 

rengjord kardad bomull, eller om inan fyller den 
med 20 ä 3o:gradig sprit, och i begge fallen se- 
dan väggarne sålunda Fått sin naturliga ställning, 
nedsläpper praeparatet i sprit af lika styrka. Men 
vid denna metod är det särdeles angeläget att 
organet är väl macereradt i rent vatten, helst 
regn- eller distilleradt vatten. Vid denna mace- 
ration bör praeparatet ej ligga , utan vara upp- 
hängt i vattnet, som flere gånger dagligen om- 
bytes. Genom denna maceration får praeparatet 
sin hvithet och vackra utseende. Genom alko- 
holn beröfvas delarne sitt serum och väggarne 
blifva derigenom styfva, sa att, när de några vec- 
kors tid legat i spriten, kan man uttömma fyll- 
nadsämnet och inlägga de delar, h vilka skola 
bevaras, i ny ren sprit. Man får då se alla delarne 
i den naturliga ställningens form; öppnar man 
väggarne af atria och kamrarne, så ser man alla 
de inre formerne lika väl som på föregående sätt. 
Redan vid yttre beskådandet af delarne får 
man nu se, att venstra förmaket bildar en trans- 
verselt liggande aflång säck, hvars högra ända 
tränger sig ett betydligt stycke in på- det ven- 
stra förmaket, som är längst framifrån bakåt, un- 
gefärligen såsom RosENMiirT.ER afbildat det. Ge- 
nom denna inträngning blir i högra förmaket en 
djup bugt, och just här bildas septum atriorum. 
Då den delen af venstra förmaket, som här skju- 
ter in på det högra, är mot ändan afsmalnande, 
så måste äfven septum, från denna sida sedt, er- 
hålla samma form; likaså formas härefter den 
venstra väggen af högra förmaket, eller septum, 
sedt ifrån samma rum. Denna inskjutning af se- 
ptum åt höger, är hos ett nyfödt barn omkring 
2 linier djup, hos ett G:årigt 6 linier Parisermått. 
Den afskär så till sägande den räta fortgången af 



4o8 

den undre hålåderu, hvilken straxt före öf- 
vergången i atrium, genom tillkomsten af de 
stora lefverblodådrorna, betydligen ökats i vidd. 
Ingången af undre hålådern, och den delen af 
högre atrium, som man kan anse som en fortsätt- 
ning af denna åder, öfvergå i hvarandra under en 
nästan spetsig vinkel, eller bilda, om man betrak- 
tar dem som continuum, en stark krökning, eller 
ett knä, hvars stående arm är vena cava, och den 
liggande armen början af atrium. Just i vecket 
af detta knä är valvula Eustachii belägen. Den- 
na valvel har icke saknats på något af de friska 
hjertan jag undersökt, men undfaller som oftast 
vid dissektioner, då man uttager hjertat utan sam- 
manhang med lefvern. Den liggande armen, el- 
ler konvexiteten af detta knä, kommer just att lig- 
ga under ändan af venstra atrium; då den v'^^, 
som här är gemensam för begge atria är helt 
tunn och så till sägande enkel, så kan man ock 
med skäl säga , att venstra atrium här lägger sig 
öfver största delen af den undre bålåderns myn- 
ning, hvarföre samma åder ock fått sin rätta öpp- 
ning åt sidan, vänd mot höger. Den vägg, som 
sålunda ligger öfver mynningen af undre hålå- 
dern, utgores af förmaks-skiljeväggens nedre del 
och motsvarar det ställe som hos fostret intogs af 
foramen ovale, med sin limbus och sin valvel. 
Då detta ställe är ännu tunnare än den öfriga 
delen af septum, och infattningen eller limbus bil- 
dar högre bräddar, så har man oriktigt kallat det 
fossa foraminis ovalis. Jag säger oriktigt, emedan 
detta ställe i naturlig ställning ej bildar någon 
fossa, utan en konvexitet emot högre förmaket öf- 
ver mynningen af vena cava, till följe af venstra 
atrii form och ställning, såsom ofvanföre är vi- 
§adt, Då delen bör hafva ett namn, och då den 



4o9 

är en vigtig men tunn del af förmakens skilje- 
vägg, så föreslår jag benämningen af Septum Bo- 
tatliij eller pars inferior si ve secundaria _, septi 
atriorum. — Den sålunda anförda ställningen af 
pars inferior septi atriorum, liar på ofvan anför- 
de grunder undgått de flesta anatomers uppmärk- 
samhet, den är likvist ganska märkvärdig, dels 
emedan den på det tydligaste visar att vena 
cava ursprungligen icke hört till högra, utan 
till venstra förmaket , dels emedan denna del af 
septum formerar med den öfre delen en böjning 
eller som Lower oriktigt uttryckte sig, en knöl, 
b varom man endast kan få ett begrepp när man 
efter den bär antydda planen undersöker den na- 
turliga ställningen af bjertats väggar. 

Öfre delen af septum atriorum, bvilken sedd 
ifrån högra förmaket, tyckes tillhöra öfre hålådern, 
stiger ner från denna med en emot högra förma- 
ket konvext böjd yta (Tab. fig. 2 1). Då denna del 
förenar sig med den nyssnämda undre delen 
eller den fordna Botalliska val vein, genom den 
tjocka bågformiga rand som bildar infattningen, 
eller så till sägande ramen för valveln, så måste 
dessa delar också i beskrifningen höra tillsam- 
mans, och begge tillhopa räknas till septi undre 
del, eller septum Botalli. 

Det är denna öfre del af septum bvilken jem- 
te den bågformiga limbus ensamt utgör septum 
hos Embryo. Om man följer dess förhållande i 
olika bildningsperioder, så finner man, att det ur- 
sprungligen icke är annat än en fålla i öfre väg- 
gen af den enkla säck , som under de lägre pe- 
rioderna bildar det enrummiga atrium. Denna 
fålla är i början helt liten, men blir så smånin- 
gom bredare, stiger inåt och afdelar nämde enk- 
la förmak i det högra och venstra; del återsluen- 



4io 

de hålet blir foramen ovale, som tillslutes på ett 
annat sätt ocli från ett annat håll, nemligen ge- 
nom bildningen af dess valvel. Ju djupare fål- 
len stiger inåt, desto närmare lägga sig de yttre 
väggarne af fållen in på hvarandra, h varigenom 
fållen kommer att innehålla en duplikatur af för- 
makets muskelhinna, så väl som dess tunica in- 
tima vasorum. Hos Embryoner kan man utan 
att bruka knif eller våld draga väggarne af den- 
na fåll ifrån hvarandra. Septum blir då utplå- 
nadt, och begge atria visa sig då som ett. Hos 
vuxna personer äro dessa mot hvarandra liggan- 
de delarne af förmakets muskellager, hela lifsti- 
den från hvarandra åtskilde genom ett tunt cell- 
väfslager, som likväl håller dem intill hvarandra. 
Muskulaturen i detta öfre septum blir sålunda 
dubbel, och den blir särdeles tjock i randen af 
sjelfva vecket, eller just i den delen som bildar 
limbus genom ett muskelknippe, hvilket just föl- 
jer randen af limbus, som en sphincter, hvilken 
inan med rätta skulle kunna kalla sphincter fora- 
minis ovalis. Denna sphincter är just genom 
duplikaturens beskaffenhet tjockast i midten af 
bågen, och denna tjocklek ökas än ytterligare ge- 
nom ett annat muskelknippe, som just berör nä ra- 
de sphincters öfversta tjockaste del. Detta sedna- 
re muskelknippe, bildar ett slags ringmuskel tvert- 
öfver högra förmaket, det liksom afsnörar detta 
från högra hjertörat, och framdrager med det- 
samma limbus foraminis ovalis för att dymedelst 
öka krökningen emellan septi öfre och undre del. 
På detta ställe måste sålunda septum atrio- 
rum vara mest framstående åt högra sidan, samt 
i friska, spända tillståndet bilda den proeminens 
som är tuberculum Loweri. Den ringmuskel, som 
ligger i limbus, har liksom crura af samma lim- 



4i« 

bus en stupande ställning åt venster. Denna ring- 
muskel drager sålunda undre delen af septum 
åt ett motsatt håll emot den ringmuskel som gick 
öfver hjertörat; genom denna motsatta dragning 
så utspännes undre delen af septum och dess 
horisontella ställning befordras. 

Nyttan af denna inrättning är tydligen den, 
som Lower antydt vid beskrifningen af sitt tu- 
herculum j och den vinkel under hvilken han sä- 
ger att begge venae cavae råkas; nemligen attaf- 
leda blodströmmen från vena cava superior, till 
ingången af högra hjertkammaren. Så vida man 
kan sluta af hans arbete, så har han likväl vid 
bestämmandet af denna bildnings-inrättning och 
function mera anat än närmare undersökt. Hans 
uttryck, att begge hålådrorne träffas, äfvensom 
figurerna öfver den vinkel under hvilken detta 
sammanträffande skulle ske, äro hvad menniskan 
och däggdjuren beträffar alldeles oriktige *). Han 
har så fästat sig vid denna ide, att han på de 
ställen i skriften der frågan är om tuberculum och 
dess function, alldeles förbiser att han har med 
septum atriorum och atriernes inre väggar att 
göra. Om metoden för undersökningen talar 
han icke ett ord; detta är i min tanka högst fel- 
aktigt, särdeles som den ifrågavarande Tractatus 
de corde är en skrift, som för detta ämne utgör 
original-källan. Följden af detta framställnings- 
sätt var också den, att med undanlag af Verheyen 
och några andra äldre anatomer som höllo sig 
till "Mästarens ord" så hafva alla sednare förfat- 
tare i anatomien, som grundat sina beskrifningar 
öfver hjertat på egna undersökningar, förnekat 
denna bildnings tillvaro. Den enda som i sed- 



*) Richard Lower Tractatus de corde Luyd. Batav. 
1722, pag. 5 1 6cc. 



4l2 

nare tider, enligt hvad jag vet, har haft något 
begrepp om tuberculum Loweri oeh dennes in- 
flytande på blodomloppet år, enligt Rudolphis 
uppgift, Veteranen Knape i Berlin, hvilken i 
sina föreläsningar ofta omtalt densamma. Rudol- 
phi, som för Lowers grundlighet hyste stor akt- 
ning, synes väl hafva haft något begrepp om 
skiljeväggens framskjutande inåt högra .atrium, 
men vidrör detta förhållande hos menniskan helt 
flyg ti g t, och anför några uppgifter om det han 
kallar tuberculum Loweri hos några djur utan 
att närmare beskrifva det. Hos dessa djur är 
limbus foraminis ovalis alltid mycket stark, tjock 
och muskulös, och denna förtjockning utan af- 
seende på septi ställning anser Rudolphi vara 
Lowers knöl. Hvad functionen af den här beskrif- 
na ställningen och byggnaden af septum atriorum 
beträffar, så är det lätt begripligt att denna skall 
vara så mycket vigtigare, ju starkare propulsio- 
nen är af de blodströmmar, som komma från 
de båda hålådrorne. Den propulsionskraft, med 
hvilken blodströmmen från undre hålådern fram- 
kommer i atrium, måste i synnerhet variera un- 
der olika förhållande. Om kroppen är i hvila, 
så måste blodet från undre delarne af densamma, 
komma till hjertat som en lugn ström, hvilkens 
propulsion icke kan vara någon annan än den, 
med hvilken samma blod passerat genom kapil- 
lär-kärlen in uti venerna, något litet förstärkt 
genom den pumpning, som tillkommer genom 
de inskränktare andedrägts-rörelserna. Om ande- 
drägts-rörelserna äro vidsträcktare såsom hos ast- 
matici är fallet, så måste pumpkraften verka så 
mycket starkare på cle inom buk- och bröst-ka- 
viteterna befintliga blodådrorna; i sammanhang 



4i3 

härmed framkommer Modet nr bålådrorna me- 
ra ojemt, med stötvis ökad styrka; ännu mera 
måste denna styrka ökas när kontraktioner i un- 
dre extremileternas muskler tillkomma, och ett 
maximum af propulsions-styrka måste bildas i 
samma molm som dessa muskel-kontraktioner 
följa tätt och oafbrutet på hvarandra. Muskler- 
na, emellan h vilka venerna ligga, spännas utefter 
de långa benpiporna vid hvarje kontraktions-mo- 
ment, i omvexliug emellan extensorer, flexorer, 
abduetorer, adduetorer o. s. v. Under hvarje 
sådan vidsträcktare muskel-operation uppkommer 
en kompression af när- och mellanliggande ve- 
ner med undantag af de ytliga hudvenerna. Då 
valvlerna i venerna hindra blodet att gå mot 
pereferien, så måste det sålunda gifva sig undan 
mot centrum, h. e. mot hjertat. Hvarje sådan 
prässning måste, ehuru i en mindre grad, verka 
som tryckningen på blåsan af en spruta med 
säckformig reservoir, genom hvilken flnidum 
kommer fram i form af stråle genom pipen. Och 
det är äfven mer lin sannolikt att äfven blodet 
ifrån undre hålådern under vissa förhållanden 
verkligen sprutar fram ur vena ca va interiör, ehu- 
ru med en stråle svarande emot dennes betydligt 
stora mynning. 

Ett tillstånd under h vilket en stor ensemble 
af muskler och särdeles af de undre extremite- 
ternas, är inbegripen i en nästan oafbruten följd 
af kontraktioner, h vilka sins emellan stå i det 
närmaste samband , är uppstigandet på höjder _, 
trappor > berg o. s. v. Att detta har en speci- 
ell inverkan på bröstet och som man säger på 
andedrägten är en bekant sak. Fråga vi då på 
livad jrrund rörelserna i cxlremitelcrnas muskler 
så kunna inverka på bröstet, att dessa rörelsers 



4'4 

forcerande till och med kan plötsligen ådraga 
döden? så faller sig svaret lätt af livad som för- 
ut är anfördt; blodet från undre delen af krop- 
pen upptryckes nemligen i för stor mängd, ha- 
stighet och force till högra delen af hjertat, hvil- 
ken icke med samma hastighet kan eliminera det- 
samma genom lungornas kapillär-kärl o. s. v. 
Derföre uppkommer ofta häraf hlodspottning, 
någon gång ock blodqväfning (apoplexia pulmo- 
nalis), men allra oftast de olika graderna af en 
öfvergående oppression, som är det första teck- 
net till abnorm utspänning af hjertats väggar. 
Enligt hvad ofvan är sagdt måste styrkan af 
blodets propulsion blifva så mycket större, ju 
tätare musklernas tryckningar på ven-väggarne 
följa på hvarandra, h. e. ju tätare muskel-rörel- 
serna följa på hvarandra; eller, ju hastigare man 
sålunda springer ett långt stycke väg utan att 
hvila, ju hastigare man utan afbrott stiger upp- 
för en mängd trappor, uppför en brant backe, 
eller ett berg. Det är lätt att inse, det här 
prässningen måste ökas liksom den i pumpspru- 
tan, ju tätare slag man gör med häfstången som 
drifver pumpverket. Vi kunna derföre enligt 
hvad äfven förut är yttradt antaga, att under 
vissa omständigheter och kanske oftare än vi vå- 
gat ana, blodpelaren framkommer ur vena ca va 
inferior i form af en strid stråle. Låtom oss nu 
i sammanhang härmed tänka oss septum atrio- 
rum såsom ett enkelt planum, som ginge rakt 
ifrån vena cava superior till inferior; hvad skul- 
le då blifva följden; jo den att blodet från ve- 
na cava inferior insprutades i vena cava supe- 
rior, hvars mynning är nära lika så stor samt 
nära midtöfver belägen. Hvilken blefve då följ- 
den af en sådan insprutning under ifrån? jo 



4i5 

följden blefve ofelbart en ögonblicklig stängning 
af valvlerna i venae jugulares och subclavias, samt 
en stagnation af det venösa blodet i hufvudet, 
förnämligast i bjernan, hvaraf uppkomma ruptu- 
rer af fin vaggade kärl, samt sålunda apoplexia 
cerebralis sanguinea. 

Om ej en lika stark ström från vena cava 
superior är att förmoda till följe af likartade mu- 
skel-rörelser, så okas dock blod-tilloppet något 
under den upprätta ställningen genom tyngden 
af det blod, som kommer från hufvudet och 
halsen; och detta skulle äfven, om icke en egen 
inrättning förebyggde det, inflyta eller insprutas 
i den undre hålåderns öppning. Följden deraf 
blefve naturligtvis en stagnation i det undre hål- 
åder-systemet, som förnämligast korame att in- 
verka på lefvern, livars blodådror ingå närmast 
hjertat, samt äro störst och kortast* En sådan 
stagnation af blodet i lefvern och underlifvet 
skulle ofelbart medföra suspension af gall-afsönd- 
ringen, gulsot och alla följderna af en plötslig 
kongestion i tarmkanalens slemhinna. Det är så- 
lunda visadt, att en inrättning var nödvändig, 
som afledde de båda hålåder-strömmarne från 
hvars andras mynningar. En sådan inrättning 
är den jag här haft äran beskrifva ocli den som 
Lower redan, fastän mindre exakt, antydt. Genom 
denna inrättning kommer blodströmmen från ve- 
na cava superior att löpa utefter det mot höger 
sluttande planet af det öfre septum, hvars rand 
slutar med limbus, och h vilken rand fram dragés 
af den ringmuskel, som går från limbus till au- 
ricula, så att denna blodström i stället att fort- 
sätta sitt lopp nedåt i riktningen af den öfre hål- 
åderns egen kanal, i stället måste gå åt sidan 
direkt till mynningen af högra hjertkamiHaren. 



4i6 

Liksom sålunda den mindre starka ofvan- 
ifrån kommande strömmen afledes genom det öf- 
re septum, så har det undre septum äfven den 
nyssnämdas motsvarande bestämmelsen. Detta ut- 
gjordes förnämligast af den fordna Botalliska val- 
veln och låg, såsom ofvan är an förd t, liksom en 
skärm, eller ett hälft lock öfver mynningen af 
undre hålådern. Det blod, som sålunda från den- 
na framströmmar eller, som sannolikt är i många 
fall, framsprutar med strid stråle, måste sålunda 
studsa mot denna vägg, eller mot det undre se- 
ptum, samt derifrån, sedan det förlorat sin egent- 
liga force, dels stöta sig in i blindsäcken af hö- 
gra hjertörat, och dels in i hjertkammaren. Ju 
mera sålunda septum atriorum proeminerar åt 
höger, ju större vinkel det öfre septum bildar 
med det undre, ju bestämdare de omnämda sphinc- 
teres determinera denna ställning, destomera 
förebyggas de olägenheter som ofvanföre äro an- 
tydde, och befordras i motsatte fall ju mindre na- 
turen förmått att tillvägabringa en sådan sepa- 
ration af de ifrågavarande blodström marne. 

Då en till sin utsträckning så obetydlig 
skiljaktighet i ställningen af hjertats förmaks ena 
vägg kan åstadkomma så stora oordningar inom 
organismen, som dem hvilka ofvanföre äro an- 
tydde, så torde man finna så mycket mera skäl 
att undra det icke anatomerna ägnat en större 
uppmärksamhet åt det mekaniska studium af hjer- 
tats inre rum; likväl utofva dessa ett så mäktigt 
mekaniskt inflytande på hela organismen. I den- 
na del återstår ännu mycket att forska. För 
hjertats struktur, nerver, ådror o. d. hafva en 
Wolf, en Scarpa o. fl. lemnat föga öfrigt att önska. 

Förkla- 



4 '7 



Förklaring of ver Figurer?! a. 



Alla 4 figurerna äro ritade efter torra, på ofvan an- 
förda sätt tillredda preparatet'. 

Tab. IX Fig. 1 & a, Förmaken och åderstamraarne af 
ett hjerta som tillhört en i2:årig gosse. 

Fig. 1, båda förmaken och åderstammarne sedda bakifrån. 
a undre hålådern, som synes som om den böjde sig 
vid p o till höger för att öfvergå i högra förma- 
ket. — p konvexiteten af denna böjning, o konkavi- 
teten af densamma, som bildar ett veck utanpå sva- 
rande emot valvula Eustachii. 

b b öfvergången af undre hålådern i förmaket; eller 
den del af förmaket, hvilken visar sig som en fort- 
sättning af undre hålådern, nemligen som en lig- 
gande arm af denna kanal , hvilken med den ståen- 
de «, pj d** o gör en nära rät vinkel. Öfre väggen 
af denna liggande arm bildas af det undre septum , 
som hos fostret varit öppet och inledt blodet direkte 
från hålådern i venstra förmaket. Detta undre se- 
ptum d** ligger derföre nästan som ett tak öfver myn- 
ningen af vena cava. 

c öfre hålådern. — d venstra förmaket. På högra 
ändan af denna säck är en öppning gjord för att här- 
ifrån visa den undre skiljeväggen i randen af öpp- 
ningen d* d* — ggggg mynningar af lungblodådrorue. 
— e högra förmaket. — f högra hjertörat. — hhhhhhh 
lungpulsådrorna jemte mynningarne af deras afskurna 
grenar. — i aortae stam. k truncus anonymus. / ven- 
stra oarotis. m venstra subclavia. 

Fig. 2 , högra förmaket med de i detta ingående hål- 
ådrorna. På den högra sidan af detta förmak aren 
stor öppning, genom hvilken man ser hela septum 
ali ii ii iim , både det öfre och undre. 
a 3 b_, c, d** fj gj hj i j, k, o som på föregående 
figur. I öfre delen af septum. m dess rand, eller lim- 
bus foraminis ovalis. — d** det undre septum, eller se- 
ptum Botallii, som oriktigt kallats fossa foraminis 
ovalis. n öfre hålåderns öppning i förmaket, p. val- 
vula Eustachii. q öppningen af undre hålådern i hö- 
gra förmaket , som man ser vara vriden åt höger, r 
öppningen för stora krans-udcrn, s valvula Thebesii. 
K. V. Acad. Handl. 1 834. 3 7 



4i8 

Fig. B, hjertat af ett ellofva dagar gammalt barn, ef- 
ter ett dylikt torrt preparat på samma sätt tillredt 
som det föregående, sedt från högra sidan a*a*a* ve- 
ne hepatice, hvijka ingå i undre hålådern helt nära 
hjertat — de öfriga boksläfverna som på föregående 
figurer. 

Fig. 4* samma preparat sedt från sidan, 



Biografi 

öfver 



JONAS HALLENBERG, 

KANSLI-RÅD, RIKS-HIST0R10GRAF , RIDDARE AF 
KONGL. NORDST.TERNE-ORDEN. 



Jonas Hallenberg, född d. 16 November 1748 
i Hallaryd Norregården, Hallar yd Socken, Sun- 
nerbo Härad och Kronobergs Län. — Foräldrar- 
ne voro Bonden Anders Eskilsson och Hustru 
Ingierd Pehrsdotter, en syster till Eloqu. Lec- 
torn i Wexiö, Mag:r And. Hallenberg *), af 
hvilken vår Hallenberg emottog sitt namn och 
erhöll den sorgfälligaste uppfostran, från sitt in- 
tagande i Wexiö skola och till dess han d. 6 
Dec. 1770 erhöll testimonium från Gymnasium 
derstädes. Blef Student i Upsala i Mars 1771» 
Disp. pro exercitio såsom Auctor d. 22 Jun. 
1 774- Tog Philos. Caud. examen d. 27 Maj 
1775. Försvarade pro Gradu en af honom sjelt* 
författad disputation d. 8 Juni 177Ö och blef 
d. 17 i samma månad promoverad Phil. Magi- 
ster. Utgaf i Dec. s. å. såsom specimen fortsätt- 
ningen af sin Gradual-dispulation och blef den 
2 Febr. 1777 Historiac civilis Docens, på kal- 
lelse af Professor Georgii. Iuskrcfs i Kongl. 



*) Karakteriserad af Udimann i dess "Hågkomster från 
Hembygden oeh Skolan," sid. 97 och 108. 



420 

Kansliet 1778., E. O. Kanslist i Riks- Arkivet 
1779, tillika Auskultant i Svea Hofrätt 1780 
och i denna egenskap tillförordnad domare vid 
Sollentuna Häradsrätt s. å. — Amanuens vid 
Kongl. Biblioteket 1783. Riks-Historiograf 1784. 
Gjorde i Juni 1788, med understöd af Konun- 
gen, en resa till Köpenhamn, för att ur derva- 
rande arkiver hämta upplysningar rörande Gu- 
staf ii Adolphs historia. Afgick s. å. såsom ku- 
rir från Svenska Ambassadören i Köpenhamn, 
Baron Sprengtporten till Konung Gustaf iii i 
Finland , för att underrätta om Danmarks rust- 
ningar mot Sverige. Sekreterare i Vitterhets- 
Hist. och Antiqvitets-Academien samt tillika Riks- 
Antiqvarie och Garde des Medailles i8o3 (med 
bibehållande likväl af Riks-Historiografs-sysslan). 
Riddare af K. Nordstjerne-Orden 1809. Erhöll 
(som Riks-Historiograf) Kansli-Råds namn, he- 
der och värdighet 1812. Upphöjdes i adeligt 
stånd 1818, men tog icke introduktion. Erhöll 
Nådigst tillåtelse att nedlägga Sekreterare-beställ- 
ningen i Vitterh., Hist. och Antiqvit.-Academien 
jemte de dermed förenade Riks-Antiqvarie- och 
Garde des medailles-embetena 18 19. Frånvaran- 
de promoverad Jubel-magister i Upsala d. 16 
Juni 1827. Död ogift i Stockholm d. 3o Ok- 
tober i834- 

Ledamot af Vitterhels- Hist. och Antiqv.- 
Academien i Stockholm 1786, af K. Vetenskaps- 
Academien i Stockholm 181 2, af Scandinav. Ar- 
chäol. Sällskapet i Köpenhamn, Hedersledamot 
af Kejserl. Vet. Academien i Petersburg m. fl. 
Lärda Samfund. 

Genom testamente, upprättadt i Oktober 
i834, anslog Kansli-Rådet Hallenberg alla si- 
na Handskrifter och sin Mynt- och Medalj- 



42 1 

samling åt Upsaia Universitet, — ■ samt gaf stör- 
sta delen af sin öfriga qvarlåtenskap till en fat- 
tig-försörjnings-anstalt i Hallands Socken, dit 
han ock till en skolas inrättande förut (1827 och 
1828) gifvit 1000 R:dr Banko. 

Hjllenbergs tryckta Arbeten. 

1. Diss. Acad. de Carmine Elegiaco. prasside 

Pet. Suedelio. Ups. 1 774* P a gg- 24>4 :o « 

2 — 4- Diss. Hist. qua disquiritur: Quid ad mo- 

res et civile imperium gentibus Europasis 

profuerint expeditiones, quae vocantur, 

cruciatae, P. I. (Pro Gr. Ph.) Praes. C. 

Fr. Georgii. P. II. III. Respp. Joseph 

Aspet.in & Gabr. Ödmann. Ib. 177Ö. pagg. 

5o. 4 :o - ('^ r icke afslutad). 

5, 6. (Diss.) De Nobilibus in Svio-Gothia Lit- 

teratis. Sect. I. Spec. 1. 2. Respp. Herm. 

Didr. Hasenkampff & Axel Gör. Hasen- 

kampff. Ib. 1778. pagg. 5o. 4 :o « (Icke 

afslutad). 

7 — 9. Nya allmänna Historien ifrån början af 

sextonde århundradet. Band 1 — 3. (Anon:). 

Stockholm 1782, 83, 85. i:sta Del. LX. 

och 288 sidd. 21a Del. 372 sidd. 3:e Del. 

484 sidd. 8:0 *). 

10. Handlingar till K. Gustaf ii Adolphs Hi- 

soria. 1 Samlingen. Stockh. 1784. 1 54 

sidd. 8:0. 

1 1. Undersökning, huruvida forntidens Histo- 

riske arbeten kunna nu för tiden tjena 

Häfdetecknaren till eftersyn: uppläst vid 



y ) Detta arbete afbröts, sedan författaren 1784 blifvit 
Riks-Historiograf och erhållit Konungens befallning 
alt utarbeta Gustaf Adolphs Historia. 



4^2 

inträdet i K. Vitt., Hist. och Antiqv.- 
Acad. d. 7 Jan. 1787, 
(I Vitt. Hist. och Antiqv. -Academiens 
Handlingar. Del. 2. sidd. 4 1 7 — ^90. 
Stockh. 1791)* 
12 — 16. Svea Rikes Historia under K. Gustaf 
ii Adolphs regering. Band 1 — 5. Stockh. 
1790, 93, 94, 96. (Bd. 1. 2. 890 sidd. Bd. 
3, 4, 4iö4sidd. Bd. 5. 463 sidd,) 8:0*). 

17. Ex occasione nu mm i Cufici, de nominis 
Dei Gud, in Suio-Gothica cognatisque lin- 
guis origine, disquisitio Historica et Phi- 
lologica. Ib. 1796. Pagg. 79. 8:0 maj. 

18. Dogmatis de resurrectione corporum mor- 
tuorum origo, et num in libro jobi ejus- 
dem mentio facta sit, disquisitio Histori- 
ca et Philologica. Ib. 1798. pagg. 4^ 8:0. 

19. Historisk Afhandling om Mynt och Va- 
rors värde i Sverige under Konung Gu- 
staf I:s regering. Ib. s. å. 342 sidd. 
samt 1 Tab. 8:0. 

20 — 22. Historiska Anmärkningar öfver Uppen- 
barelseboken. Band 1 — 3. Ib. 1S00. B:d. 
1. 49 2 sidd . B:d. 2 563 sidd. B:d 3. 
673 sidd. 8:0. 



*) Fortsättningen af detta arbete blef äfven afbruten. 
I början af sin "Disquisitio de nominibus lucis et 
visus" yttrar sig författaren härom: "Diu est, quum 
Hisioriam Universalet?i , quam patrio sermone evul- 
gare orsus eram, pertexere mihi non licuit; si qui- 
dem Hisioriam Gu st avi ii Adolph i, quam jussu 
Regis Gustavi in operoso sane et molesto labore 
contexere occuperam, nec persequi res et tempora 
permiserunt, historias autem non vere scribere faci- 
nus scelestum est et nefarium; idcirco studia mea 
de litteris bene inerendi jam converti alio." 



4a3 

Inledningen (Del. i. sidd. i — 198) är 
genom Öl. Gerh. Tychsens föranstaltan- 
de öfversatt på tyska under titel: 

"Die geheime Lehre der alten Orien- 
talen und Juden zur inneren u. hö- 
heren Bibel-Erklärung, aus Rabinern 
u. der ganzen alten Litteratur, von ei- 
nem grossen Philologen des Auslan- 
des." Rostoch u. Leipz. i8o5. 292 
s:r. 8:0. 

23. Collectio Nummorum Cuficorum , quos aere 
expressos, addita eorum interpretatione, 
subjunctos alphabeto Gufico, edidit. Stockh. 
(& Aboce) 1800. Pagg. 72 & 9 Tabb. 8:0. 

24. Quatuor monumenta aenea e terra in Sue- 
cia eruta, tabulis aereis et brevi commen- 
tatione illustrata. Ib, 1802. pagg. 71 & 
4 tabb. 4 :o « 

25. Tilläggning till en år 1802 utgifven La- 
tinsk Afhandling, kallad Quatuor monu- 
menta /Enea. Ib. 18 16. 8 sidd. 4 :o « 

26. Berättelse om Svenska Kongl. Mynt-Cabi- 
nettet, med Beskrifning ofver de i det- 
samma befintliga Guld-Mynt, samt åtskil- 
liga af de öfriga sällsyntare penningar. 
Ib. 1804. 264 sidd. 4 :o « 

27. Dumboms lefverne, h. e. Vita cujusdam 
Bardi, e Sueco in Latinum idioma ver- 
sib. elegiacis traducta. Ib. j8o5. pagg. 
6 & 26. 4:°« 

28. 29. Disquisitio de nominibus in lingua Svio- 

gothica lucis et visus cultusque solaris in 
cadem lingua vestigiis. Additce binc inde 
sunt generaliores de linguarum origine 
observationes. P. I. II. Ib. 1816. (P. 
I. pagg. 53o. P. II. pagg. 576.) 8:0. 



424 

30. Berättelse om ett i Motala ström träffadt 
fynd. Ib. 1818. 34 sidd. 8:0. *). 

3 1. Berättelse om ett forntids Romerskt me- 
tallkärl, funnet i Westmanland 18 18. Ib. 
1 8 19. 84 sidd. med 2 tabb. 8:0. 

32. 33. Anmärkningar öfver i:a Delen af Lager- 

brings Svea Rikes Historia. B:d. 1. 2. 
Ib. 1 819, 22. 8:0. 

3/j. Berättelse om tvenne Fynd, det ena träf- 
fadt på Öland 181 5, det andra i Bohus- 
län 1 8 16. Stockh. 1 82 1. 100 sidd. med 
i Tab. 8:0. 

35, 36. Numismata Orientalia , aere expressa bre- 
vique explanatione modata. Part. 1. 2. 
Ups. 1822. 236 & 90 sidd. 8:0 m. 26 
Tabb.**). 

37. Åenigmata, Latinis vocabulis, syllabatim 
perpensis, complexa. Stockh. 1829. 64 
sidd. 8:0. 

38. Illustrium virorum testimonia atque epi- 
stolas. Stockh. i832. 74 sidd. 8:0 ***). 



*) I anledning af några i denna skrift och i N:o i5 
förekommande anmärkningar mot Professor Sjöborg, 
som 1814 blifvit utnämd till "Vårdare af Rikets an- 
tiqviteter på öppna fältet," utgaf denne sistnämde 
en försvarsskrift under titel: 

"Supplement till Bihanget i en liten skrift, kal- 
lad: Berättelse om ett i Motala ström träffadt 
fynd." Stockh. 181 8. 18 sidd. 8:0. 

**) Part. I. af dess arbete innehåller en omarbetad för- 
klaring öfver Hallenbergs förut (i N:o 17, 23, 24, 
26, 27.) beskrifne mynt; Part. II. omfattar nya 
mynt. 

***) Denna kollektion trycktes först i83i i Upsala, men 
befanns så uppfylld af tryckfel, att utgifvaren straxt 
lät makulera hela upplagan och tryckte en ny i 
Stockholm. 



425 

Bland Kansli-Rådet Hallenbergs efterlämna- 
de handskrifter förekomma: 

Historia? Persiae antiquae. 3:ne Band, in Folio. 

Philologiska anteckningar öfver särskilta Ord, 
ur olika språk. ^6 Häften, de fleste range- 
rade i alfabetisk ordning. 

Dessutom Samlingar till fortsättningen af K. 
Gustaf ii Adolfs Historia, och enskilta styc- 
ken utarbetade. 



B i o g r a f i 

Öfver 

ISAC af DARELLI, 

RIDDARE AF KONGL. WASA-ORDEN* 



Isac af Darelli föddes den 19 April 1756, hans 
fader var Assessoren i Collegium Medicum Johan 
Anders Darelius, sedermera adlad under namnet 
af Darelli, och modren hette Johanna Marga- 
retha Faggot (Dotter af Advokat-Fiskalen Faggot). 
Efter slutade studier egnade sig Isac af Darelli 
helt och hållet åt landtmannayrket, med förka- 
stande af gjorda förslag att inträda i Rikets eller 
Hofvets tjenst. Fadren hade inköpt egendomen 
Wångsjöberg i Gottröra socken i Upland, hvar- 
af han gjorde ett Fidei-Commiss, h vilket hans 
ende son, redan i fadrens lifstid, emottog till 
förvaltning och hvarmed han sedan fortfor till 
sin död. Deraf den Titel, som af Darelli stun- 
dom gaf sig på utgifne skrifter att vara endast 
Landtman. Egendomen förbättrades under hans 
vård betydligt och förökades med nya tillköp. 
Och under allt detta sysselsatte sig af Darelli 
derjemte ganska ifrigt med landtbrukets littera- 
tur, hvilken af honom riktades med ganska mån- 
ga skrifter, af h vilka den första utkom redan i 
hans 21 år och kallades: Utkast till Sockensäll- 
skapers inrättning. Sedermera har han utgifvit 
åtskilliga hushållsskrifter, de flesta i Patriotiska 
Sällskapets Journal, af hviika ej mindre än io 



4^7 

blefvo prisbelönta. Några hafva på hans egen 
bekostnad blifvit tryckta, af Darellis anseende 
såsom Åkerbrukare var så stort, att han af Ry- 
ska Regeringen kallades, år 1802, att emottaga 
förvaltningen af en större Rysk Domän, för att 
med efterdöme sprida ett förbättrad t åkerbruk i 
orten, hvilket anbud af Darelli likväl afslog. 
Han utnämdes d. 1 Mars i8o5 till Riddare af 
Kongl. Wasa-Orden. Han blef Kongl. Veten- 
skaps-Academiens Ledamot 1812, och häri dess 
Handlingar för 18 19 låtit införa en Af handling 
kallad: Berättelse om Elgar, hörande till detta 
djurs Natur alhistoria. Han var dessutom Le- 
damot af Patriotiska Sällskapet i Stockholm, af 
Sällskapet af samma namn i Hessen Homburg, 
af Societé libre economique i St. Petersburg, af 
Kongl. Landtbruks-Academien samt af liera in- 
hemska Hushålls-sällskaper. 

Under lediga timmar försökte han sig stun- 
dom såsom författare äfven i den sköna littera- 
turen; han har författat flera större och mindre 
theaterpjeser, af hvilka likväl troligen ingen kom- 
mer att uppföras. 

af Darelli gifte sig i ^83 med Johanna 
Maria JNeutwig (dotter af Grosshandlaren Neut- 
wig i Stockholm), som efter ett 4^-årigt lyck- 
ligt äktenskap afled 1628, utan någon efterlem- 
nad bröstarfvinge. 

Efter ett långvarigt verksamt lif, afled af 
Darei.u d. 16 Dec. i834, i sitt 79 år, oaktadt 
sin höga ålder lika mycket saknad, som han i 
sin ort i lifstiden varit af alla högaktad, och 
med honom utgick den adliga ätten af Darelli. 



B i o g r a f i 

öfver 

ERIK HARFVEFELDT, 

PROFESSOR. 



liiiiK Harfvefeldt föddes i Atmars Socken af 
Medelpad den 24 Febr. 1785. 

Hans uppfostran börjades under ganska torf- 
tiga omständigheter, h vilka ännu mera försämra- 
des genom Fadrens, Rotebåtsmannen Olof Ströms, 
död på återtåget ur Rysk fångenskap 1790, och 
skulle för alltid bafva beröfvat vetenskaperna en 
grundlig idkare, om icke ett ovanligt minne och 
en lätt fattningsgåfva tidigt ådragit sig en ung 
prestmans, Ahlners, uppmärksamhet, h vilken 
snart hade tillfälle, att, vid enskilt lemnad hand- 
ledning, öfvertyga sig om hans lyckliga anlag 
och brinnande håg för studier. På Ahlners för- 
ord upptogs han äfven 1 798 i församlingens Pa- 
stors, Doktor Dillners hus, hvarets han någon 
tid med dennes söner åtnjöt en gemensam un- 
dervisning. Det understöd, som Harfvefeldt 
oafbrutet erhöll, dels af denne för sin välgören- 
het allmänt älskade man, dels på hans fram- 
ställning genom sammanskott af sockneboarne, 
beredde honom möjligheten att begagna lärover- 
ket i Hernösand, h varifrån han 1807 afgick till 
Universitetet i Upsala, dertill ytterligare istånd- 
satt genom det inom Hernösands stift brukliga 



4^9 

så kallade vialicum. Här togo hans studier snart 
en bestämd riktning, och ehuru filosofien, samt 
så väl de klassiska som moderna språken räkna- 
de honom bland sina ifrigaste idkare, ägde dock 
de matematiska vetenskaperna nog retelse, att 
företrädesvis tillvinna sig hans verksamhet. Den 
rastlösa håg, h varmed han häråt egnade sig, be- 
lönades snart af Professorerne Nordmarks, Swan- 
bergs och Bredmans uppmuntrande bevågenhet, 
samt förskaffade honom, 1 8 1 1, plats såsom Ama- 
nuens vid Observatorium i Upsala. På den först- 
nämdes rekommendation antogs han äfven åtskil- 
liga gånger till lärare i enskilta hus, men såg 
sig häraf alltför mycket hämmad i sin längtan 
att uteslutande tillfredsställa eget kunskapsbegär 
och nödgades snart lemna dessa befattningar. 

Nu började han att, genom enskilta lek- 
tioner i matematiken, biträda andra studerande, 
men de obetydliga tillgångar, hvilka han häri- 
genom förskaffade sig, voro, oaktadt den ytter- 
sta sparsamhet, ändock otillräckliga för hans dag- 
liga, inskränkta behof, och han skulle hafva nöd- 
gats lemna Universitetet, om icke några kamra- 
ter, af hvilka han alltid särdeles vänskapsfullt om- 
fattades, med honom delat sina visserligen ej öfver- 
flödiga tillgångar, samt derigenom gjort det möj- 
ligt för honom, att fortsätta sina studier och att 
slutligen anmäla sig till 1 8 1 5 års Magister-Promo- 
tion. Vid detta tillfälle erhöll Harfvefeldt ett 
nytt prof på kamraters välvilja, då Promotionens 
ultimus Honorarius, hvilken vanligtvis äger att be- 
sörja dervid nödiga anordningar och fördenskull 
befrias från promotions-umgälder, afsade sig den- 
na rättighet, i följe hvaraf Harfvefeldt, den tre- 
dje i ordningen, inträdde i dennes ställe såsom 
gratialist. 



43o 

De utmärkta lärdomsprof, hvilka han redan 
ådagalagt, väckte vederbörandes synnerliga ön- 
skan, att vid Universitetet fästa en så insiktsfull 
man; han kunde dock icke, oaktadt förnyade 
uppmaningar, förmås att författa och utgifva det 
för erhållande af en Docentur föreskrifna speci- 
men, utan lemnade Upsala 2:ne år efter promo- 
tionen, för att begifva sig till Hufvudstaden. 
Huruvida detta beslut i någon mohn härledde 
sig från ett öfverdrifvet misstroende till egen för- 
fattare-förmåga, eller andra förhållanden härtill 
voro vållande, är svårt att afgöra; utan misstag 
synes man dock kunna påstå , att Harfvefeldts 
litterära verksamhet bestått i en hög grad af 
receptivitet, utan att vara åtföljd af en motsva- 
rande productivitct. 

Efter att i Stockholm någon tid hafva bi- 
trädt i en enskilt uppfostringsanstalt, hvarunder 
han utan framgång anmält sig såsom sökande 
till ett kollegat, vid en lärdomsskola, Öppnade 
sig för honom snart en passande verkningskrets, 
sedan han genom en Universitetsvän blifvit före- 
ställd dåvarande Generalen m. m. Friherre von 
Gardell, som nu var sysselsatt med organiseran- 
det af Artilleri-läroverket vid Marieberg. Gene- 
ral Cardell, sjelf en grundlig matematiker, kun- 
de ej undgå att hos Harfvefeldt upptäcka de 
egenskaper, som gjorde honom passande för den 
lärareplats i matematiken, som skulle tillsättas 
vid det nya läroverket, samt erböd honom den- 
samma, h vilken äfven af honom antogs, i följe 
hvaraf han utnämdes till Professor derstädes 1818. 

Den elementar-cours i matematik och me- 
kanik, som han här, egentligen till begagnande 
vid föreläsningarne, utarbetade, undvek han äf- 
ven nu länge att af trycket utgifva j endast Ge- 



43 1 

nera 1 Cardells uttryckliga befallning var i stånd 
att häfva alla betänkligheter. Om denna läro- 
bok icke alldeles skulle kunna frikännas frän 
brister, sä bör man dock ihågkomnia, att den 
är den första fullständigare cours i matematik, 
som vi äga på modersmålet, samt att författaren 
derigenom betydligen afhjelpt ett känbart behof 
af handbok i dessa ämnen, och således förvärf- 
vat sig obestridliga anspråk på den studerande 
ungdomens tacksamhet. Också kallade honom 
Velenskaps-Academien af denna anledning till 
dess ledamot i8aq; i Krigs- Vetenskaps- Academien 
blef han redan 1824 invald. 

Utom sitt eget arbete, utgaf äfven Harfve- 
feldt en öfversältning af Legendres Trigonome- 
tri, samt af samma författares förträffliga Geo- 
metri, och ökade derigenom sina förtjenster om 
de exacta vetenskapernas studier inom Fäder- 
neslandet. 

Harfvefei.dt hade oafbrutet ägt en ovanligt 
stark helsa, hvilken han aldrig trodde sig be- 
höfva skona; den började derföre under de sisla 
åren, tidigt nog för hans ålder, blifva ganska 
vacklande, af hvilken hufvudsakliga anledning 
ett biträde vid de honom åliggande föreläsnin- 
garne blef nödigt. Slutligen skilde han sig nä- 
stan helt och hållet från det Läroverk, hvars 
förste lärare i matematik han varit, ett förtroen- 
de som han nära 16 år uppfyllt med stor fram- 
gång och till allas nöje. Han dog straxt deref- 
ter i Stockholm den 18 Januari i834- 



Kongl. Vetenskaps-Academien har under lop- 
pet af är i834 fått emottaga följande 
föräringar: 



Till Riks- Museum. 

if Hr Öfver-Inspektor Fineman: 

en Tetrao Urogallus ef* 
Hr Prosten Ekström: en Sorex fodiens 
en Lams marinus (pullus). 
en Anas mollissima ef? i sommardrägt, 
en Tringa alpina 
en Turdus merula <j>. 
23 Loxia pythiopsittacus. 
en Fringilla carduelis ef« 
en Carbo cormoranus $. 
en CoJymbus septentrionalis $. 
en Lams fuscus <{>. 
en Anas boschas ef jun. 
2 Anas penelope ef jun. 
en » » clangula ef i sommardrägt. 
en Anser albifrons ef- 
en Tringa subarqvata Cj. 
10 Ampelis garrulus. 
En samling af åtskillige arter Fiskar 
från Mörkö. 
Hr Assessor Akosenius: 2 Salmo Salar. 

2 Salmo trutta. 

en Cyprinus Farenus. 

3 Cyprinus Vimba. 

Hr Doktor Robsahm: JXågra Fisk-Iglar. 

Hr Advokat- Fiskal Lagerlöf: en Falco albicilla $. 

adult. 
Hr Jöranson: en Coluber Natrix. 
en Triton cristatus. 
Hr Skottmästai^e Herenius: en Canis Vulpes, Var. 

crucigera jun. 
Hr Häradshöfding Tilländer: en Anas marila ef- 

Af 



433 

Af Hr Stenius: en A landa cristata. 

Hr J. Wahlberg: en Falco peregrinus. 

en Fringilla carduelis rf jun. 
en Strepsilas collaris 0". 
en Tringa cinerea. 
en S terna aretica g*. 
en Larus ridibundus <j> jun. 
en Anas tadorna tf. 

en Alca torda rf. & AIca torda puilus. 
2 Podiceps cornutus o* & £. 
H. Excellence FIr Gref ve Löfwenhjelm: en Slor Corall. 
Hr Ryltmäslare Hammarsköld: en Esox Bellone, Var. 
en Anser lorqvatus, adultus. 
en » » albifrons, junior. 
Hr Bagaren Plath: en Psittacus jestivus. 
Hr Kamrer Utterbeck: en Fringilla oryzivora. 
Hr Fält-Kamrer Roos: 2 Falco JVisus junior. 
Hr Kamrer Nybl«us: en Anas boschas ^ jun. 
Hr Advokat-Fiskal Roman: en Picus major. 
Hr Pastor C. Grönlund: ett Cranium af Ursus arclos. 

ett Dito af Lutra vulgaris. 
en Falco lithofalco £. 
en » » Lagopus <j>. 
en o » strigiceps ^ jun. 

2 Garrulus infaustus. 
en Lagopus subalpinus rf. 
2 t a alpinus tf & <j>. 

en Charadrius morinellns £. 
„ , en Samling Lappska Insekter. 

Hr Lonsul Lindberg: en Samling Brasilianska Foglar. 
Hr Ofverste Anckarswäbd: 2 Canis lupus junior. 
FIr Kapten S. Sjöberg: en Chelonia mydas. 
Hr Skepps-Byggmästare Gmmerdaiil: 
3 st. Ormar 1 

2 Fiskar l från Brasilien. 

1 Julus J 

FIr Brukspatron Indebetou: en Falco tinnunculus, Var. 

albidus. 
Hr A. v. Hofstén: en Erinaceus europreus o*. 
„ ,. * sl - Egg af Gallinula crex. 

Hr Kommissarien Fahlmaw; en Falco butco Q. 
Hr Irofessor Retzius: 6 st. små ungar af Murana 

anguilla. 
Ur Fabrikör Wimmerkrans: en Gall„s domestieus rf». 
Ä". V, Acad. Uandl. 7834. 28 



434 

Af Hr Löjtnant Ström: en Ampelis garrulus Var. albidus. 
Hr Kapten Bissmark: en okänd Fisk från Polar-Hafvet. 
en Lophius piscatorius. 
7 olika arter Coraller. 
Hr W. v. Wright: en Samling Finska Foglar. 
3 st. Loxia pythiopsittaous. 
en Ampelis garrulus ef 1 , 
en Totanus calidris Q. 
en Gharadrius minor ef. 
en Ardea cinerea. 
Hr Phann. Cand. Sprinchorn: 
en Goluber 

en Exocoetus }■ från Brasilien, 

en Lophius 
och 2:ne andra Fiskar, 
Hr Professor Wahlberg: en Vespertilio auritus. 

en Coluber laevis. 
Hr Apothekare Trw änder: en Strix brachyotus <f. 
Fru Marn: en Gynocephalus Maimon. 
Hr Scqultz: en Fulica atra. 
Hr Borgmästare Munzing: en Garbo cor morän us c? jun. 

en Sterna caspia £ jun. 
Hr Professor Fries: en Motacilla alba tf>. 

i Anlhus rupestris tf & £. 
en Fringilla coelebs <j\ 

5 s » linaria i ef 1 . 3£. 
en a » spinus <j?. 

2 Parus caudatus (f 1 & £. 
en Certhia familiaris. 

en Turdus viscivorus <j?. 
en Mergus merganser <g. 

3 Anas glacialis. 

en Lams marinus £. 
en TJria gry lie £. 
Hr Assessor Silfwerstrahle : en Batard af Steglilsa 

och Canariefogel. 
Hr Roeson: 5 Ampelis garrulus $?• 
en Cinclus aqvaticus £. 

4 Picus major, 
en Strix Bubo. 
H. Excel lence Hr Grefve v. Suciiteln: en Strix Bubo. 

en Tetrao tetrix£. 
Hr Brukspatron Tamm: o. Cervus alees o* <& $. 
Hr Magister Lamberg: en Mergulus alle. 



435 

Af Hr Hofjägmäslare Falk: 3 Ursus arclos junior. 

en Fringilla coccothraustescj*. 
Hr Apothekarc Forsilell; en Hafstång, fullsalt med 

Lepader. 
Hr Grefve N. Bonde: en Anas clangula rf jun. 

en Uria grylle. 
Hr Silfverswård: en Anas penelope rf. 

ett Co till Sylvia regulus. 



Till Bihliotheket. 

Af Videnskaberncs Selskab i Köpenhamn: 5:le Delen af 

Sällskapets Afhandlinger. 
Hr Professor Skjelderup: Eyr, 7."de och 8:de Banden. 
Hr Löjtnant Ericsson: The Caloric Engine. 
Hr Major Ekenstam: Om fördelen af Polates -odling i 
stort, till utfodring; om Pot a tes-bränningens för- 
derflighet <&c. 
II. E. Hr Justitiac-Stats-Ministern: Berättelse och Redo- 
visning för Justitios-förvaltningen i Riket år i832. 
Ministerium för allmänna undervisningen i Holland: 

Flora Batava, Aflever. g5, 96. 
Academia Naturao Curiosorum i Bonn: i6:de Tom. 2 
Delen af hennes Handlingar. 
Hr Doct. Gloger: Das Abändern der Vögel durch Ein- 
fluss des Klima's. 

Disquisitionum de Avibus ab Aristolele commemo- 

ratis Spccimen I. 

Ib' Francis Coruaux: On the natural and malhematical 

Laws concerning population, vitality and morlality. 

Vetcnskaps-Academicn i Briissel: Memoires sur les 

Questions propose'es par 1'Academic, Tom. 3,4,5, 6, 7. 

IVouveaux Me'moircs de 1'Academie, Tom. 3, 4j 5,6, 7. 

Bulletin de 1'Acadcmic, N:ne i5 — 18. 

Essai sur la constitution gebgnostique de la Pro- 

vince de Liége, par Davreux. 
JVoticcs et Extraits des Manuscrits de la Biblio- 
theque dite de Bourgogne, relatifs aux Pays-bas, 
par Mr de Reiffenberg. Tom. 1 , P. 1. 
Hr Quetelet: Rapport sur Ics travaux de 1'Acadeinic do 
Bruxelles depuis le mois de Juillet rS3o. 
Statistique des Tribunaux de la Uelgiquc. 



436 

Af Hr Quetelet: Annuaire de 1'Observatoire de Bruxelles, 
pour 1'an 1 834- 
Notes extraites d'un voyage en Angleterre aux mois 

de Juin et de Juillet 1 833. 
Recherches sur les degres successifs de force magne'- 
tique qu'une aiguiile d'aeier recoit pendant les 
frictions multiples qui servent a 1'aimanter. 
Svenska Trädgårdsföreningens Årsskrift i834- 
Hr Bukmeistee: Beiträge zur Naturgeschichte der Ran- 

kenfiisser. 
Hr M. IV. Bartels: Beiträge zur Physiologie des Gesichts- 

sinnes. 
Hr General Bazaine: Me'moire sur les machines a vapeur 

en ge'ne'ral , <&c. 
Hr de la Rive: Esquisse historique des principales de'cou- 
vertes faites dans 1'e'Ie'ctricite'depuis quelques anne'es. 
Hr Örsted: Oversigt över det Kongelige Danske Viden- 
skabernes Selskabs förhandlinger, från d. 3i Maji 
i832 till 3i Maji i833. 
Hr Medicinal-Rådet Otto: Wendt u. Otto, Amtlicher 
Bericht iiber die Versammlung deutschcr Natur- 
forscher u. Ärzte zu Breslau 1 833. 
Vetenskaps-Academien i Berlin: Dess Handlingar år 

i832, i:a Delen. 
Royal Society i London: Philosophical Transactions 
1 833, P. 2. 
Dito 1 834, l 3 - i- 

Proceedings i83i — 1833, P. i. 3. 
List of the Fellows i833. 
Stalutes of tbe Royal Society i83i. 
Address by the Duke of Sussex at tlie anniversary 
meeting of the Royal Society Wov. 3o, i833. 
Memoires of the Royal Astronoraical Society, Vol. i — 7. 
Hr Laporte: Essai d'une classification syste'inatique de 

1'ordre des Hemipteres. 
Hr General-Gonsul Lorich: 2lne brochurer, on Canal- 

navigation. 
Hr Doct. Harlan: Constilution and Bye-laws of the Geo- 
Jogical Society of Pennsylvania i834« 
Transactions of the Geologieal Society of Pennsyl- 
vania, Vol. 1. P. 1. 
Notice of the discovery of the Rensa ins of the 
Ichlhyosaums in Missouri. 



43 7 

Af Mr de BLAmviLLE: Mc/moirc sur la nalurc du produit 
femelle de la generation dans i'Ornithorhynnue 
Disposition methodique des espeees recentes el fossiles 
des genres Pourpre, Kicinule 5cc. 
Hr Hylenbroeke: Christiani Hugenii aliorumque Seculi 
a 7 Vilorum celebrium Exercitationes Mathematicae 
et fhifosophicae, Fasc. i, 2. 
Hr Professor Mellow: Memoire sur Ja transmission libre 
de Ja chaleur rayonnante par differens corps soli- 
des et Jiquides. r 
Hr Professor Silliman: American Journal, Vol. 26 
Hr ÖEwpi: Lettre å M:r Ampere sur une classé par- 
liculiere de mouvemens muscuJaires. 
Linnean Society: Transactions, Vol. 17 P 1 
List of the Members 1834. 
Hr Professor Burg: Ausfiirliches Lebrbuch der höheren 
Mathematik mit besonderen Riicksichtauf den Zweck 
des practischen Lebens. 
Hr Schonherr: Genera et Species Curculionidum, Tom. 2. 

Hr Professor Kock: de PJanlis Jabiatis Programma. 

BohlmgsDeutschlands Flora, fortgesetzt von Kock, 

Hr Professor Fr.es: Voyage de 1'Astrolabe; Faune ento- 

molog.que; 1 Part. av. Atlas, Livr. r. 2. 
Hr Matteucci: Memoria sopra le interferenze dei Ra-i 
calonfici oscuri. Ds 

Vetenskaps-Societelen i Upsala: Nova Acta, Vol. ,0 
Zoological Society: Proceedings, P. 1. |833 

Reports of the Council and Auditors of the Zool 

d A P riI 2 9> l83 4- 
Mr Du Ponceau: Description of the Province of New 
Sweden, now called, by the English, Pennsylvania, 
in America by Thomas Campanius Holm. Trans- 
Jated from the Swedish by Du Ponceau. 

Abnef View of the Constitution of the United States. 

wTT'" 01 ? f T' SättD i n S £ ä T y ska af Professor 
Wikströms Årsberättelse i83i 

Hr Hoffman Bång: Die Vcrsteinerungen der Mark Bran- 
denburg von K. F. Klöden. 

J Acad. de Med. Volumes 2 & 3. 



438 

Af American Philosophical Society: Transactions, new 
series, Vol. 4- l 3 » 3. 

Hr Professor Florman: Underrättelse om hushållsdju- 
rens vård och skötsel. 
Societe' Entomologique i Paris: Annales de la Soci- 
e'te'; Tom. 3:e i:r trimestre, i834- 

Hr Biasoletto: Di alcune Alghe microscopiche. 

Hr General-Gonsul Lobich: First annual report of the 
managers of the Pennsylvania. 
Institution for the instruction of the blind. 
Congresshandlingar i834- 

Hr Professor Purkinje: Symbolas ad övi Mammalium Hi- 
storiam ante praegnationeni , auctore A. Bernhardt. 

Hr Enslee: Ansichten und Muthmassungen iiber die Licht- 
strahlbrechung der Lufthiille. 

Hr Berzelius: Underrättelser om Canzli-Rådct Hallen- 
berg, under titel: Illustrium virorum Testimonia 
atque Epistolae. 



Till EtJinographiska Samlingen. 

Af Hr Grefve A. v. Rosen: En modell af en Chinesisk 

fruntimmersfot. 
en Cigarrlunta från Peru. 
Hr Skepps-Byggmästare Cimmerdahl: en Neger- Viol. 



INNEHÅLL. 

riskarne i Mörkö Skärgård; beskrifne af 

C. U. ElvSTRÖM P a S m ' • 

Om Borsyrans niättnings-kapacitet; af Jac. 

Berzelius 7 5. 

Bidrag till närmare kännedom af kemiska 
sammansättningen af de Amerikanska 
platinamalmerna; af L. F. Svanberg 84- 

Analys af ett nytt, af 3:ne chlorider sam- 
mansatt, dubbelsalt; af P. A. v. Bons- 
dorff 8g. 

Undersökning af Specksten; af L. P. Lychnell 97. 

Undersökning af Agalmatholith ; af L. P. 

Lychnell 10 1. 

Aspidium Crenatum, en ny art af Orm- 
bunke, upptäckt och beskrifven af S. 

C. S03DIERFELT Io3. 

Om hafs-algers germination; af Jacob G. 

Agardh io5. 

Om Meteorstenar; af Jac. Berzelius . . ii5. 

Berättelse öfver de år 1 833, pä Stockholms 
Obsei vatorium, verkställda pendel-för- 
sök; af J. Svanberg ...... 1 84- 

Försok att härleda Ljusels absorbtion frän 

Undulations-Teorien; af Fab. "VVrede 3 i 8. 

Om Termometerns konstruktion; af Fr. 

Rudberg 354. 

Några anmärkningar öfver Iljertförmakens 
skiljevägg hos menniskan, med särskilt 
afseende på den så kallade Tubercu- 
lum Loweri; af Anders Retzius . . 4°4* 

Biograli öfver Jonas Halleneerg . . . . 4 ! 9« 
» » » Isac af Darelli .... ^26. 
» » » Erik Harfvefeldt .... 428. 



FÖRTECKNING 

på Förfalla me till de i i834 ars Handlingar 
införde A fband lingar. 



-/tLgardh: Om hafs-algers germination . . pag. io5. 

Berzeuus: Om Borsyrans mättnings-kapacitet » j5. 

— Om Meteorstenar ...... n n5. 

Bonsdorff: Analys af ett nytt, af 3:ne chlori- 

der sammansatt, dubbelsalt . . a 89. 
Ekström: Om Fiskarne i Mörkö Skärgård . d i. 

Lychnell: Undersökning af Specksten ... a 97. 
— Undersökning af Agalmatholith . . a 101. 

Retzius: Några anmärkningar öfver Hjertför- 
makens skiljevägg hos menniskan, 
med särskilt afseende på den så 
kallade Tuberculum Loweri . . a 4o4- 
Rudberg: Om Termometerns konstruktion . a 354» 
Sommerfelt: Aspidium Grenatum, en ny art 

af Ormbunke . t io3. 

Svanberg, J.: Berättelse öfver de år i833, på 
Stockholms Observatorium, verk- 
ställda pendel-försök » 184. 

Svanberg, L. F.: Bidrag till närmare kännedom 
. af kemiska sammansättningen af 

de Amerikanska platinamalmerna » 84. 
Wrede: Försök att härleda Ljusets absorp- 

tion från Urjdidations-Teorien . u 3 18. 



Tall 11 




■ 



Tab W. 



I I I I I I II II II I I 

JM* Tal 



mmi 





A 


fUll 


B. 


c 


v\m 


D 


E 


W\W\ 


P. 




111 11 1(11 




K 


llllllllll 


L 



A. 


llil 


B 


t. 


ww\ 

flllli 


D. 


E. 


WMm 


I\ 


K 


ii II II II! 






Tab.V. 




i 






TihYl 



Ej.4, 



I5£6. 






1SJB. 




7M. / r 



/■;„ ?. 



■ 



f J/ 




Sa- 




■ V/-SN c 



m.3 



Ok 

\ i ■ ' 



/ Mg. // 






c/q